View tracker

Tänkte slänga in en kort uppdatering. Det här betyder verkligen inte att jag är tillbaka så ha inga sådana förväntningar.
Eftersom det här skall vara en kombinerad livsstils-blogg så tänkte jag börja med att berätta att träningen går otroligt bra för mig just nu. Saker som jag började med 5-25 kg kör jag nu 50-75 och det känns riktigt bra. Jag har verkligen gett mig fan på att det ska gå vägen den här gången. Känns också super att fått tillgång till mer kunskap om hur jag skall lägga upp kosten så nu har jag ett relativt uträknat kostupplägg. Självklart ett helt vegetariskt sådant. Just nu är jag inne i bulken och äter som en jävla häst. Till sommaren är jag i mitt livs bästa form, något annat finns inte helt enkelt.

Fysiskt är det alltså på topp men det andra är det tyvärr ganska dåligt med. Kanske är det därför jag är så inne i träningen, tar fokus från det andra.
I nuläget har jag extrem separationsångest eftersom jag tvingats ta ett beslut som innebär att jag inte längre har eller kommer ha en människa som betyder otroligt mycket för mig i mitt liv. Jag tror de flesta som läser kan känna igen sig i att när man är van vid att hela tiden ha kontakt med någon som man delar allt med och sedan plötsligt inte har det. Det blir ett sådant otroligt stort hål av saknad. Men ibland måste man inse att personer man själv älskar så otroligt mycket inte är bra för en. Och att inse en sådan sak är självfallet extremt jobbigt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade det otroligt tufft just nu och mår riktigt dåligt.
Hoppas det är bättre med er, vi hörs mer när jag är redo.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kommer ta en paus härifrån på obestämd tid. Jag är tillbaka när jag orkar skriva någorlunda vettiga inlägg. Jag behöver fokusera på att inte hamna tillbaka i gamla spår igen och det kommer ta tid. Det här året kommer bli otroligt tufft för mig och jag räknar inte med att må bra på ett bra tag. Hoppas ni förstår och att vi kan starta om detta på nytt igen.

Likes

Comments

View tracker

Eftersom det är mycket just nu är uppdateringen piss och innehållet likaså. Men det kommer helt enkelt bli så att jag skriver när tiden och orken finns till. Just nu finns det knappt något av det men jag slängde ihop en lista för ett tag sedan som jag tänkte dela med mig av så ni som läser och inte känner mig lika bra får en liten bättre uppfattning om mig. 

Storstad eller landet: Landet utan tvekan, är för mycket stad i min själ. 

Hamburgare eller pizza: Pizza

Kött eller fisk: Fiskar är söta

Hund eller katt: Hund

Aftonbladet eller Expressen: Aftonbladet 

McDonalds eller MAX: MAX och världens bästa vegoburgare

Vin eller Öl: Helvete vad svår, öl är jag inte särskilt förtjust i men vin får jag världens baksmälla av. Får nog fan bli öl….

Charter- eller skidsemester: Charter

Sverige eller Utlandet: Sverige

Sport eller nyheter: Nyheter

Hockey eller fotboll: Fotboll

Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Ljus

Sommar eller vinter: sommar


Fem saker du alltid har hemma inom kategorin livsmedel?

Vegetabilisk dryck (soja, mandel, ris, kokos) 

Kokosolja

Bananas

Ärtprotein

Hampa


Fyra saker du inte kan vara utan?

Min familj/släkt (hundarna och Emlis räknas in där hihi)

Musik

Täcke (fryslort)

Han



Två saker som gör dig glad

Hundarna får en alltid på bra humör

Mysepys


En sak du gör oftast flera gånger i veckan

– skriker för att jag gjort illa mig på något sätt



Likes

Comments

Har precis några timmar här tagit mig igenom aldrigensam.com och Charlie's historia. Igenkänningen är stor, vår problematik skiljer sig en del men just det här med tabubeläggningen och hur man försöker dölja det till största möjliga mån delar vi och säkerligen många med oss.
Det här första inlägget kommer främst vara lite allmän info och så får vi se hur det utvecklar sig i senare inlägg. Ha gärna förståelse för att det är extremt svårt att sätta ord på saker och skriva det på ett sätt så andra förstår. Detta är också mina erfarenheter och skiljer sig därmed självklart från andras som lider av liknande problematik. Av uppenbara skäl kommer jag också utelämna de personer som varit och är i min närhet då detta inte på något vis handlar om dem.

Jag skall inte påstå att jag aldrig pratat om min ångest med någon, men jag har aldrig känt att jag har fått ut det på ett sätt som gör att andra som inte har någon erfarenhet förstår. Jag har berättat att jag har ångest många gånger, men jag har nog aldrig funderat på om själva begreppet förstås. Därför kommer jag här nedan att klistra in en enklare text som nyanserat förklarar vad ångestproblematik innebär.

"Ångestkänslor – eller stark oro – är en del av livet och något som drabbar de flesta någon gång. Men för en del människor är ångesten något de måste relatera till varje dag och som påverkar livet på många sätt.
När den som lider av paniksyndrom eller social fobi präglas vardagen ofta av förväntansångest. Ångestsymptom som hjärtklappning, svettningar, andnöd eller yrsel är så skrämmande att kroppens sympatiska nervsystem (vår fly-eller-fäkta-reflex) aktiveras, vilket leder till att hela livet levs på helspänn. Anspänningen som bildas i kroppen ökar i sig risken för nya attacker, vilket kan leda till en ond cirkel som är fruktansvärt tung att leva med. Den som lever med en ångestsjukdom undviker ofta situationer som kan trigga en attack."

Min ångest är delvis konstant, vilket betyder att jag hela tiden möter nya saker att oroa mig över. En konstant ångest kallas för "generaliserat ångestsyndrom". Den ångest som påverkar vardagen mest då man i princip lever med den hela tiden. Saker som andra människor tycker är småsaker och bara skulle tänka "det löser sig på" blir extremt stora, jobbiga och ångestladdade i mitt huvud. Detta kan man märka av genom att jag lätt uppfattas som orolig, har nerverna utanpå samt ältar och har svårt att släppa saker. 
Förutom den konstanta ångesten går också min ångest upp och ner beroende på hur pass mycket jag känner att jag har att oroa mig för. Vid riktigt bra tillfällen kan jag knappt känna av den medan jag i riktigt dåliga perioder har så grov ångest att jag inte klarar av vardagen.
När jag är i perioder där jag har så pass grov ångest har jag ofta också panikångest, vilket är den andra form av ångest jag lever med. Den påverkar inte vardagen på samma sätt då attacker inte varar särskilt länge men dessa är otroligt svåra att genomgå då det i princip känns som att man inte kommer klara sig.

Min värsta period om man ser till ångesten och den psykiska hälsan var för några år sedan, det var även då jag för första gången sökte hjälp och medicinerades för min ångest bland annat. Av privata skäl kommer jag inte gå närmre in på vad som utlöste de värsta panikattackerna i mitt liv och exakt vad det var som gjorde att jag bestämde mig för att ta hjälpen. Det jag kan nämna är att jag under denna period var väldigt destruktiv, isolerade mig totalt, ville helst sova hela tiden och under den tid jag var vaken flydde jag till andra världar genom serier och filmer. Åt orkade jag knappt heller göra vilket resulterade i en vikt på 42 kg.
Jag var också i kontakt med akutpsykmottagning, polis, psykiatrin, läkare, psykiater, terapeut och kuratorer.
Det jag behandlades för först var ångest/panikångest, depression och sömnsvårigheter. Direkt efter mitt  besök hos läkare påbörjades min behandling rent medicinskt i form av Sertralin samt Diazepam och zolpidem sandoz/Stilnoct. 

Känner att det räcker så till en början. Det här är en extremt nedkortat information på helheten. I senare inlägg kommer jag gå djupare in på hur ångest kan kännas, hur jag upplever ångest både psykiskt och fysiskt samt i vilka situationer detta utlösts och utlöser sig, tabuläggningen kring psykisk ohälsa och varför man oftast döljer den, hur andra ser och påverkas av människor med ångestsyndrom. 










Likes

Comments

Det blåste visst förbi några dagar bara sådär, lätt hänt med höga ångestnivåer och högtider så jag hoppas jag är förlåten för det. Jag började faktiskt skriva på den här listan för några dagar sedan men lyckades aldrig få klart den. Stora problem med minnet var inte heller särskilt optimalt märkte jag ganska snabbt. Av privata skäl väljer jag att inte namnge vissa personer.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2015? 

Japp, en liten bebis lyckades det bli det här året!

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

3/11

Bästa köpet?

Behöver inte ens tänka en sekund på detta. Självklart är det min söta lilla Tildor! Så mycket glädje i den lilla hunden som ger en energi att orka varje dag. Känns så himla bra att min tidigare tjej fått lite sällskap också!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Mycket som gjorde mig glad. Att alla jag känner varit relativt friska har väl varit det som varit den största lyckan ändå. När jag förstod att mina känslor var besvarade efter så lång tid var jag nog relativt överlycklig också. 

Blev du kär? 

​Det blidde ju så, trots att jag inte hade några som helst förhoppningar om det. Fler än en gång t.o.m. Riktigt riktigt kär blev jag nog bara en gång dock. 

Vad önskar du att du hade gjort mer/Vad önskar du att du gjort mindre? 

​Även om jag är extremt glad över att jag lyckades hålla igång träningen relativt regelbundet och bra så önskar jag ändå att jag kört på då jag märkte att resultaten började komma. Hade nog gett mig mer motivation när det var annat än träningen som lockade och tog upp tid. 

Favoritprogram på TV?

​Tittade inte så mycket på TV det här året och följde inte ens i närheten av så många serier jag normalt gör. 
Får nog bli N
arcos och lite sådär i smyg Geordie Shore. 

Största musikaliska upptäckten?

Är jag egoist om jag måste fundera på om de syftar på en själv? Skämt åsido så vill jag nämna att jag är väldigt glad över att jag började ta vara på min musikaliska sida igen det här året.
Annars skulle jag inte säga att jag gjort några stora upptäcker. Jag har så extremt bred musiksmak så det är svårt att nämna något speciellt, min smak går mer efter själva känslan än genren.

Din största framgång på det privata planet?

Att jag klarade av att vara själv en längre period. Säkert svårt för många att förstå sig på. Men en del har säkert varit med om att det tagit slut med någon och efter det har man ett större begär av att hitta något nytt. Så har jag alltid varit vilket är om man tänker efter ett ganska destruktivt beteende. Man skall kunna hitta lyckan i att vara helt själv utan någon bekräftelse från det andra könet (i mitt fall).

Att jag tog mindre skit från människor som har en högre röst än jag och vågade säga emot när jag ville det. Tack och lov för det. Eftersom jag var väldigt tillbakadragen som yngre så var det oftast så att jag inte fick någon syl i vädret. Vänner som tog mer plats pratade över en och jag vågade inte säga emot dessa. Följde med en del på äldre år men det här året har jag verkligen känt att det är helt slut med det. Säger någon något jag tycker är fel eller gör något jag tycker är fel säger jag det. Jag gör vad jag vill och inte efter någon annans intressen. 
​Mitt främsta jobb är att göra mig själv lycklig och inte någon annan. Min konflikträdsla är betydligt mindre än den varit tidigare p.g.a. detta.

Största misstaget?

Jättesvår fråga då misstag ibland lett till bra saker och saker som jag förut såg som något bra, idag kan kännas som misstag. Men jag ångrar en hel del saker jag sagt och gjort mot någon som jag vet att jag älskar, trots att denna gjort mig ledsen också.
​Jag ångrar väl också delvis att jag lagt ner så mycket av min tid och själ till någon som inte förstår det och som väljer att kasta bort det. 
​Självklart ångrar jag också att jag inte hade full koll på hur de nuvarande CSN.reglerna såg ut...... Men det är också en sån där sak som känns som ödet. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Mycket gladare om man ser till över hela året! Har varit mycket mer jämnt än vad det varit tidigare år. 

Vad spenderade du mest pengar på?

Förmodligen skönhetsingreppen, resor och mat. Önskar att det var lite roligare än bussresor till Örebro. 5 mil och inget har gjort mig så fattig.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

​En bättre start på min korta tid på universitetet. En bättre introduktion. Missförstå mig inte, introveckorna var helt klart höjdpunkten på det här året. Hamnade i en fantastisk grupp med superbra faddrar. Men samtidigt som jag hade hur roligt som helst hade jag det också väldigt tufft i och med situationen jag befann mig i. 
En vanlig dag kunde vara följande 
- Upp klockan 5 för bussen gick halv 7  
- Hinner precis till skolan 8.15 efter två olika bussar
- Har föreläsning till 12.15 
- Måste ta första bästa buss så jag hinner hem till hundarna klockan halv 3
- Bussen går sedan tillbaka till Örebro för intro-partaj max två timmar senare 
- Kommer hem och somnar klockan 3 på natten

Mellan det här skulle jag också hinna äta mat, träna, göra diverse uppgifter till skolan, ta hand om och umgås med hundarna och om jag hade tur hinna träffa pojkvän sådär mellan 2-3 på natten innan jag däckade. 
Jag vet inte hur påfrestande det här låter men efter en vecka var jag helt slut både fysiskt och psykiskt. Jag orkade knappt hålla upp ögonen när jag kom hem, min diet bestod av en liten frukost, ingen lunch och pulvermos till middag. När introduktionen närmade sig slutet och det var dax för sista festen mådde jag så dåligt av tröttheten att jag i princip somnade på kårhuset. 

Lägg på vetskapen om att inte få några pengar från CSN förrän flera månader framåt. Situationen var helt enkelt ohållbar. Det är klart det inte blir samma sak när man i princip under introduktionen förstår att man inte kommer kunna gå kvar. Hade det sett annorlunda ut hade jag dels kunnat vara med mer och tagit vara mer på den tiden. 

​De bästa nya människorna du träffade? 

Träffade hur mycket nya människor som helst det här året om man skall jämföra med tidigare år så det är jättesvårt att välja. Skulle nog ändå vilja skriva att det är. Josefin, Linda och Linda. Snälla, galna, frispråkiga och extremt asroliga tjejer bara. Precis sådana där som jag gillar. Vissa lite för galna för deras egna bästa kanske...hehe

Mest stolt över?

​Först och främst att jag kom in på mitt förstahandsval. Det kan tyckas jättekonstigt för de flesta eftersom det inte brukar vara särskilt svårt. Dock söker jag in med mina resultat från folkhögskolan och eftersom vår grupp är extremt liten är det mycket svårare än med vanliga betyg. Är också väldigt stol över att jag klarade mig igenom min första högskolekurs med högsta resultat rakt av. De flesta vet nog om mina två tentor som i princip förstörde mitt liv..att få tillbaka dessa, inte vara helt nöjd med slutresultatet och ändå läsa att man fått VG på båda två. Ganska bra känsla. Jag har haft ganska svåra skolår tidigare så det känns ganska skönt att lyckas med det till viss del. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag tänker köra hårt med träningen på en högre nivå. Nu känns det ändå som jag har grunden att stå på och behöver bara börja jobba vidare till resultaten jag vill ha. Motivationen är så mycket högre än början av förra året då jag vet vad jag behöver göra för att lyckas. Går allting som det ska är jag i mitt livs bästa form till sommaren. 
Som jag skrev tidigare så kommer jag fortsätta arbeta för att göra mig själv lycklig och inte alla andra först och främst. Personer som inte gör detta eller som jag anser har en allmänt tråkig attityd som drar energi ur mig kommer jag inte lägga någon tid på oberoende vem personen är. 



Likes

Comments

​Ni som hängt med mig ett tag vet att jag under mina ungdomsår försökt mig på det här ett flertal gånger. Ni vet förmodligen också att det aldrig har gått särskilt bra. Ibland har det handlat om ren lathet och ibland om roliga mordhot som skrämmer slag på en som är paranoid ut i fingerspetsarna. Att starta med att ljuga känns inte särskilt bra så jag erkänner att det har varit latheten som varit boven vid alla tillfällen förutom när jag vid ett tillfälle lyckades mig på konsten att skriva ett inlägg som spred sig snabbare än förväntat. 

Trots detta är jag glad att jag valde att avsluta min ack så korta bloggkarriär efter sisådär några dagar. Det hade förmodligen inte varit särskilt trevlig läsning. Det kan inte bara vara jag som ibland tänker på vilken jävla idiot man var och hur skevt man egentligen tänkte. Eller hur man ändrade åsikter, värderingar och..stil. Det var jag proffs på, på blott några år gick jag från mörk och dystert emo till en konstig hiphoppare till en stekig jävel med hårsnoddar på benen, kallades tydligen Partille-Johnnys på den tiden. Löjligt coolt. 

Jag vill gärna tro att man har hunnit växa till sig och hittat sin identitet efter dessa år men så kommer jag på mig själv med att i ena stunden vara super anti-feminist, i andra en arg feministjävel, i ena stunden leva på falukorv, potatis och sås (obs detta är ej en bra diet) för att i nästa sekund fira mitt första år som vegetarian knapprande på en sparris. Eller varför inte att jag hade siktet inställt på läraryrket i 2 år för att sedan när jag väl tagit mig en bit på vägen inse att det trots mitt brinnande intresse inte var värt det. Eller hur jag ena stunden bara vill ha ett trivsamt jobb i ensamhet för att veckan senare komma på att jag sattes på den här planeten för att hjälpa andra människor. Där mitt i allt finns en tanke om att musiken är där själen ligger.

Ens värdringar och världsbild ändras hela tiden, varken man vill det eller inte. Det kan vara härligt ibland men otroligt frustrerande en annan. Jag hoppas här kunna dela med mig av min nuvarande utan att behöva tänka på vad andra personer skall tycka eller huruvida någon blir arg för att min syn inte passar dennes. Dessa är ju trots allt välkomna att skaffa en egen bloggjävel och dela med sig av deras. 

Känner man mig vet man förmodligen att jag är vegetarian och kombinerar den vegetariska kosten med min styrketräning. Känner man mig lite bättre vet man förmodligen att jag har en himla massa åsikter om saker och ting och stundtals är ful i munnen när jag uttrycker dessa.
​ Men är man inte eller har varit i min närmsta närhet vet man förmodligen inte att jag länge levt och lever med psykisk ohälsa i form av ångest och 
depression. 
Jag har många gånger tänkt att det är synd att inte fler vågar prata om den psykiska ohälsan precis som man pratar om den fysiska när det är ett så pass vanligt fenomen. Men ju mer jag tänker på saken kommer jag på mig själv med att inte vara ett dugg bättre själv. Tanken är därför att jag för första gången skall försöka sätta ord på hur det är att leva med den typ av ohälsa och hur det påverkar livet i allmänhet. 
Förhoppningsvis ses vi i nästa inlägg, om jag inte får för mig att sätta rekord i kortast bloggkarriär hitintills. 






Likes

Comments