Header
View tracker


Pappan hämtas på dagis

Dottern hänger i garderoben

Moderns ögon lyser up natten

Jag flyger tillbaks till ingenstans


Den kosmiska trumman träffar mig som tryckvågen från ett exploderande hjärta. Den knuffar mig över kanten, ner i den kolsvarta avgrunden. Jag faller, faller, faller...

Mitt ansikte träffar den välkända betongen. Jag känner hur de små gruskornen bäddar sig i min kind, som om marken i sig försöker tränga sig in mig, sluka mig hel. Jag reser mig och ser mig omkring. Väggarna omkring mig är blanka, kletiga som olja, är det bara jag, eller rör dem sig mot mig? Jag tittar upp och ser avsatsen jag föll från, så jävla långt uppe. Om jag ansträngde mig skulle jag nog kunna flyga upp. Men det finns ingen chans just nu, jag har väll hamnat här av en anledning.

Jag lägger mig och vilar en stund. Men jag vet att det isåfall skulle vara förevigt. Ögonlocken skulle sys ihop och lungorna långsamt fyllas med tjära. Jag lägger mig och tittar upp mot den vita himlen, någon gång kanske vi ska dit.

I wanna be the one to tell you I'm fine

I wanna be out of the house every night

But I'm to bummed to even try

Maybe I'm not alright

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Avskuren från omvärlden snärjer jag tankar till min ceremoni.

Den kroppsliga, konkreta, jordsliga bortgången är den lättaste. Det tar nio månader att skapas men bara en sekund att försvinna.

Den spirituella dock, abstrakt och egentligen omöjlig, har blivit en alltför påtaglig verklighet.

"Dödar du en människa har du hela mänsklighetens blod på dina händer". Jag har mot min vilja blivit anställd som gråterska av vår media. Aftonbladets pulserande applikation skickar mig jobberbjudanden flera gånger om dagen. Pling! En man påkörd på en trottoar. En till, knivhuggen 16 gånger i magen. Inga namn eller platser, deras liv definieras av gärningsmannens fantasi.

Så fort en notis kommer om en ny död går den personen från att vara en själ till en siffra i statistiken.

Likes

Comments

View tracker

Min sköna.

Säg mig, varför försätter du dig i obalans med dina balanserbara medicinbollar.

Manisk

Min lärande.

Säg mig, varför räknar du oförstående siffror men spyr ständigt ut ord alla kan förstå, allt för lätt.

Får

Min jagande.

Säg mig, varför tros du se det som alla andra undgår, men är för blind för att se dig själv.

Hybris

Min troende.

Säg mig, varför läser du tomma sidor, för att fylla dem med det du behöver.

Psykotisk


Sätt dem i fack, kategorisera dem som dressyrhundar.

Så ska du se hur enklare det blir att psykiskt klä av dem.

Likes

Comments

Feg poesi utan egentlig betydelse

Fina ord placerade så perfekt att vem som kan luras till att relatera

Förvridna tankar vrider tillbaks tiden

Och låter mig titta ned, som jag letar efter det

Som en misslyckad detektiv går jag krökt med mitt förstoringsglas. Skramlande i alla vrår efter något jag tappade bort för länge sen. Desto längre jag letar, desto vassare blir isen i magen. För jag gjorde det man aldrig fick göra. 

Vad fan leker jag. 

En skev 17 årig förvirrad poet, som inte bara inte vågar säga som det är utan att ramla ner i träsket. När ett ord blir en mening och en mening en hel sida blir nog de flesta förvirrade. Det här var svårare än förväntat. 

Slå mig med ärlighet, så kanske det smittar av sig. 

Att jag väntat så här länge.

Likes

Comments


Som inför strid förbereder jag mig. Jag klär mitt sinne i ogenomtränglig övertygelse, att alla som talar emot mig är manipulerade av den makt jag motsätter.

Jag njuter av att se deras oroade blickar. Hur de föser sina barn närmare sig i tunnelbanan, hur de snabbt tittar bort när de möter min döda blick. 

Jag, den upplyste sätts framför en kvinna. hon berättar om teorier som skulle få min verklighet att splittras. 

Detaljerat dödar den upplyste motståndaren. I slow motion pressar han bladet i hennes buk tills han känner hur handtaget tar emot. Repetition, om och om igen. Det livlösa objektet faller till marken. Blodpölen under henne färgar golvet. 

Sträck på ryggen, raka ben och tårna ända ut. Steg ett. Hälen bäddar sig djupt i dens ansikte. Håll takten. Han dansar över dess kropp med tunga steg. Fin.

Rewind

Han ser motståndaren djupt i ögonen då hans verklighet nyss splittrats i tusen bitar. Han stoppar handen i fickan och greppar vant handtaget. Han förblir uttryckslös men inom honom kämpar alla världens demoner för att ta sig ut. Han knyter handen om kniven så hårt att knogarna vitnar, och trycker bladet i sin buk genom fickan. Med det raderade han det största sista hotet mot demokratin. 


Likes

Comments

Tunga ord bär det svaga syftet.

Den svaga ser de starkas svagheter.

Jag ser får, hopar av djur som i led går mot slakt. De vet vad som väntar, men de vänder inte. För kedjan kan inte brytas, då skulle alla drabbas, majoritetens öde utgår från tanken hos en. Är det då denna en som är galen eller världen som är sjuk.

Vad är det som får dem att fortsätta gå? En del av dem läste en skylt som berättade om en ny gårdsägare som skulle ta över verksamheten. Och sedan dess är de fåren säkra på att den kosmiska portalen till denna nya fina gården finns inne i slakthuset. Och metallburen alla talar om är inte plats av förintelse, utan endast det första steget till att behaga herden. Men endast de fetaste och finaste fåren låts passera. Resten, de obotliga, sjuka och sinnesförvridna får finna en annan väg.

För ingen kan botas mot döden.





Likes

Comments

Om imorgon inte kändes så oändlig

Då är ensamhet ett ord som inte finns

Tiden är här. Hjärtat hoppade över ett slag. Jag känner hur den svaga smärtan i magen börjar ta sig. Smärtan som i symbios går vid förnuftets sida. Där går de tillsammans. Hand i hand vetande om den omöjliga framtiden som blir den möjliga stunden. 

En själslig kamp utan slut. Ett slut vars början jag levt i allt för länge. När varje pånyttfödelse bara är väntan på en tragisk tår. En tår som sakta kryper ner för kinden, för att sedan fångas i ett par kupade händer. Tåren sparas i din mun. Ta fram den när du vill. Nyttja den väl.

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig

Likes

Comments

En bild säger tusen ord.

En text återspeglar aldrig sanningen.

Ett tal blir alltid missuppfattat.

Tystnad skapar nya realiteter.

Ytlighet är en självklarhet. Utan en tydlig bild blir budskapet alltid feltolkat. Och i feltolkningen föds nya idéer och tankesätt. Det är när man väl skrapat bort det ytliga, kletiga lagret av politisk korrekthet som man faktiskt ser sanningen. Då kan man se personens riktiga värderingar och moraler.

Det är den passivitet jag beskriver som skapat en fruktansvärt ostimulerad debatt inom den svenska politiken, framför allt i frågan om invandring. Den "antirasistiska" vänstern har genom sitt agerande och naivitet fött fram ett monster. Ett monster som enligt statistiken kommer fortsätta växa sig större. Tack vare en objektiv media och framförallt livrädda politiker kan vi nu se på medans de främlingsfientliga blir en majoritet.

Men än finns det hopp, och vem har vi att tacka det för? Jo, nämligen Gyllene Gryning. En högerextrem militant organisation som föddes i Grekland under krisen. Partiet har nu börjat ge bistånd till den svenska varianten av GG nämligen SMR, Svenska Motstånds Rörelsen. I takt med att SMR växer och förhoppningsvis börjar hålla demonstrationer, kommer den militanta vänstern i Sverige väckas till liv. Efter SvP:s nedläggande har AFA och RF (samt fler ideella organisationer) antingen lagt ned helt eller sänkt engagemanget. Vad jag hoppas på är att Höger vs Vänster kriget bryter ut igen som under sommaren 2014. Endast då kan folket rikta sina krafter mot samma mål och lyckas.

Sluta göm er bakom en fasad av fina ord och NK bröd. 

Ni är de farligast i landet.

Likes

Comments

Vaggvisa för flyktbenägna

Ta mig härifrån. Tryck ett par tusenlappar i min hand och vi springer bort från höghusen, mot det som ingen sätt. Där finner vi det vi inte vet.

Säg bara orden.


Likes

Comments

Vem är du.

Vem kan du vara som får mig att bli den jag blir. Vem blir jag när du inte är med.

En sekund känns inte, en minut är glömd, en timme existerar inte. Klockan har stannat under hans ögonlock. Tid har slutat upphöra, och allt är bara en nedräkning, tills han har mod nog att se henne. Länge har han stått utan henne, och dem förlorar varandra för varje sekund som går.

Han har börjat besöka en alternativ verklighet, allt för att förvärra det som redan är förstört. Jag kan se honom sitta på den där soffan, omgiven av människor. Men han såg dem inte, hans ögon var inte hans egna. De tillhörde den vita djävulen, som av en vindpust flyger tillbaks till ingenstans. Han reste sig från soffan och började gå, vart vet ingen. Han gick ut i natten, och slutade aldrig gå. Hans ögon fladdrade över vägarna, letandes. Lyktstolparna lyste som stjärnor, han kunde nästan nå dem. Han hittade inte vad han letade efter. För han går mot henne, vart han än går. Han satte sig ned på den kalla marken. Och började skriva. Salta droppar blötte pappret.

I den här världen finns ingen sorg, saknad eller kärlek. Här existerar bara tomrummet, det tomrum hon lämnade efter sig. Här finns ingen sol, moln eller vind. Det bara regnar och regnar.

Jag vågar inte längre hålla din hand

Jag hoppas att vi är såna som i slutet får varann

Om du vill ha mig

Nu kan du få mig så lätt

En övergiven människa, är en sann människa. Utan tankar eller förhoppningar kommer klarheten fram. Det var i övergivenheten han fann klarheten. Han fann henne på nytt. Utan tro eller hopp förstod han för första gången, men det var försent. Skadan är skedd och hur långt han än sträcker sig är hon alltid för långt borta. Och när han väl får ett svagt grepp, dras de ifrån varandra.

I Dream my Dreams Away. Han drömmer sig tillbaka. Han tänker aldrig släppa den tiden:

When We Where Winning

 When we were seventeen

Our life was like a film

When we were seventeen

The sky was always tangerine

We ran through streets at night

Under starlight

We ran through streets at night

When we where winning

En strimma ljus sipprar fram. En gestalt återspeglas i bussfönstret. Sätet bredvid honom är inte längre tomt. Han ser in i dom där ögonen, sina ögon. Någon leder honom tillbaka, någon trycker hans hand, hårt. Elden tar sig, den bränner dem som någon aldrig bränt sig. Men allt är bakochfram, gnistan tänds inte. Det blåser för mycket. Något har gått förlorat, men något hittas varje dag. Han slutar aldrig hoppas på att solen kommer börja skina. 

Skin som den sol du är,

Låt hela världen se ditt vackra leende

Lys Lys som den stjärna du är

Du lyser upp mitt mörker

Och jag hoppas du blir min

​En text ändrar inget, den ger varken tröst eller klarhet. Den blott torterar en. Den piskar en med vassa slag som sätter sig rakt i bröstet. Men inget blod rinner, inga skrik hörs. Piskan slår inte kött utan det som egentligen inte går att ta på, det abstrakta, det som verkliga tårar rinner för. Det som kallas kärlek.

Men när jag var med dig

Musiken slutade aldrig

Du bara får mig att hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet

Där under träden

Bakom stänglset 

Finns en stig för oss


​Texten är skriven under perioden av en månad.


Likes

Comments