2 dagar resande | 3 dagar i Sydney på Soft Landing Camp | 87 dagar hos Rodrigues | 5 dagar i Cairns med utbytesstudenter | hittills 3 dagar hos Weichard

Mitt utbytesår har varat i 100 dagar nu och det tycker jag är svårt att tro. Strax över 3 månader låter inte mycket men att veta att det är en tredje del av hela mitt utbytesår låter mer. Tiden går riktigt fort för mig, det känns som att jag åkte till Cairns förra veckan men det var redan 5 veckor sen.

Att vara 17 år är inte alltid lätt, att vara 17 år 16 000 km från sitt hem är inte alltid lätt och att vara 17 år 16 000 km från sitt hem boendes hos så gott som främlingar är inte alltid lätt. Jag har klarat mig riktigt bra den här tiden och jag är otroligt stolt över mig själv. Det svåraste i min första värdfamilj var tro, mina kristna värderingar och krocken med deras.

När jag åkte från Sverige i slutet av juli tvivlade jag en del i min tro på olika sätt och när jag kom till en familj vars kristna värderingar krockade med en del av mina var inte lätt. Mina värdföräldrar började prata mycket om Uppenbarelseboken och domedagen och då blev jag nästan lite avskräckt. Att kunna borsta av vissa påståenden har varit något jag lärt mig efter konversationer med min värdpappa för att inte stressa upp mig för mycket över att jag inte har en klar bild om exakt allt jag tror på men också för att stå upp för vad jag har lärt mig genom min tid i min kyrka i Sverige.

Det bästa hos Rodrigues var att de visade mig nya saker nästan varje vecka och delade med sig av sevärdheterna här i Melbourne och att komma hem efter skolan till Monica. Vi har fastnat i konversationer om allt och ingenting så många gånger och det har varit underbart. Monica och jag kommer ha så mycket att skratta åt i framtiden när vi ser hur saker och ting vecklas ut.

Southern Cross (organisationen här i Australien) gav mig och andra utbytesstudenter möjligheten att få åka till Cairns och det var helt fantastisk och något jag aldrig kommer glömma. Att simma i vattenfall och snorkla i Stora Barriärrevet som jag så länge drömt om är nu avcheckade från min Bucket List. Att uppleva världen med vänner är något jag kommer minnas för alltid och se till att göra mycket i framtiden.

Min senaste tid har också bestått av en liten konflikt med Southern Cross om hur de lämnat mig i mörkret angående att jag behövde byta familj för Rodrigues åker iväg på semester till Europa och kan inte ha mig när de kommer tillbaka. Jag uttryckte min frustration och fick tillbaka att jag måste jobba på mitt uppförande och attityd. Tack vare skolan har jag inte behövt ha mycket mer kontakt med dem.

Att lära känna en helt ny familj, deras rutiner och komma överens med fyra istället för två familjemedlemmar är vad jag behövde göra som utbytesstudent i augusti. Inte bara du utan även nu för andra gången. Jag har just flyttat till en ny värdfamilj. Det var ledsamt att lämna Rodrigues för nu det sista kändes allt riktigt bra med rutiner och relationer och allt men jag hade inget val än att lämna. Nu gäller det att börja om processen att lära sig rutinerna, komma överens med tre yngre syskon och givetvis i ett annat geografiskt område. Det är spännande men läskigt för att vi människor är bekväma och vill inte alltid gå utanför vår comfort zone så att flytta in hos främlingar en gång till var nervöst. Jag har fått ett fantastiskt välkomnande här och det finns redan stora planer hur vi ska fira jul och min födelsedag.

67 av mina 100 dagar från Sverige har jag spenderat i skolan och jag älskar att ha något att göra på dagarna och umgås med kompisar. Det är något jag haft väldigt tur med, hittat härliga människor i skolan som inkluderar mig som om jag alltid gått här. Jag gillar inte mina ämnen som många redan vet men till nästa år har jag valt ämnen jag genuint är intresserad av så det kommer bli lite roligare.

Det är spännande men svårt. Hemlängtan finns helt klart där och jag saknar kramar från alla kompisar, mamma och pappa men jag vill inte tänka på att mitt liv i Sverige är bättre för jag får se en annan kultur här. Det är bara att acceptera att det är för sent att åka hem nu och kämpa på för ingen skulle åka på utbytesår om de inte trodde på sig själv eller velat växa från det.

Kärlek till alla som jag lämnat i 100 dagar! Jag saknar er!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

29 Oktober

Great Ocean Road är en naturskön väg längs med kusten, Sev och Monica gav mig ett smakprov av vilken vacker väg det är. Vi körde till Torquay och tog en tur längs stranden. Att sitta på stranden i solen på stenarna var underbart och fick mig att sakna svensk sommar och promenader till Bellviken på Vargö. Kombinationen av stenar och långsträckta sandstränder påminde mig om stränder i Wales framförallt Ogmore beach. Jag har så många underbara minnen från Ogmore även om många var väldigt blåsiga så att vara på stranden i Torquay gav mig ett riktigt leende.

Efter lunch fortsatte vi att köra en bit till Bells Beach där alla surfare höll till. Great Ocean Road är surfarnas paradis och från varje utsiktspunk kunde man se tiotal surfare i vattnet väntande på bästa vågorna. Jag kan titta på dem i timmar när det glider på vågorna, slänger sig bakåt, paddlar ut och börjar om igen.

Förbi Anglesea stannade vi vid Aireys Inlet, en fyr som byggdes tidigt i Australiens historia för att underlätta båtfrakt. Jag har fått en uppskattning för fyrar och tycker de är riktigt vackra byggnader (note: Jag vill åka och fotografera Vinga i juni 2018). Gick runt fyren själv och tog mina bilder och njöt av utsikten. Sen körde vi hem igen.

Vår roadtrip längs kusten var trevlig och varm men jag tror den hade varit helt underbar med vänner. Sev, Monica och Gabriel är bra sällskap men den typiska roadtrip känslan man vill ha med allsång i bilen ingick inte i vår. Att sitta och ta sin tid för att njuta är inget de är jättebra på men den här dagen satt vi alla en kort stund och tog in havsbrisen. Jag är så tacksam att de har tagit mig till nya ställen varje helg och att jag har fått se så mycket de senaste 3 månaderna och jag hoppas att få se vissa saker igen mer på djupet eller i sin helhet.

Thank you Rodrigues!

Likes

Comments

16 Oktober

Andra halvan av den här dagen var ganska lång tråkig. Vi började med att åka till ett Aboriginal museum/experience centre där vi lärde oss om vad för växter och frukter de använder. Att varje stam ser väldigt olika ut och lite om dijiridoon.Vi såg en film och skådespel om deras tro om världens skapelse om att allt kommer från ett ägg och att det finns en grund fader över allt på jorden. Vi såg också en dansuppvisning från några av männen vilket var riktigt härligt och rytmerna är riktigt svängiga. Vi fick både sjunga med och dansa vilket var roligt och spännande.

Sedan fick vi prova att kasta spjut med spjutkastare och boomerang. Erika var bäst av oss att kasta boomerang för hon hade bra snärt i handleden, själv kände jag mig jätteduktig när jag väl tog i. Är taggad på att komma tillbaka till Sverige, hitta ett fält och prova att kasta boomerang igen. Precis som schemat sa fick vi möjlighet att måla våra egna boomeranger, jag blev riktigt nöjd med hur min blev. Kvinnan som övervakade oss frågade mig och jag var konstnär eller målat Aboriginal konst tidigare för jag kunde sälja min om jag ville men givetvis vill jag ta hem den som ett minne och lägga den bredvid mamma och pappas.

Efteråt körde Carl (huvudansvarig och guide) oss till Cairns CBD och lämnade oss där. Vi fick fixa egen lunch så Erika, Emma, Christina, Wilma och jag hamnade på Grill'd igen och deras Superpower salad va god. Efter det strosade vi bara runt gick till en lekplats, spelade kort medan vissa badade, blev tillsagda av vakterna för att vi satt på en scen i regnet vi inte skulle vara på, gick lite längre åt andra hållet, satte oss på en restaurang och drack te och åt en kaka, sist satte vi oss i mörkret i parken och lyssnade på enligt mig konstig/udda musik. Blev riktigt irriterad på att folk inte kunde göra beslut idag och lyckades hålla min skit samman även fast Lorenzo (italienaren) gått mig på nerverna hela dagen på grund av sin idioti. Gillar inte hur Carl släppte oss utan att föreslå vad vi kunde göra.

Vid middagen påbörjade vi en djup konversation om andra världskriget som fortsatte ett bra tag på både byggan vid poolen och inne på Emma och Erikas rum. Jag hatar egentligen att prata om ämnen som politik, universum och religon för jag vet inte vart exakt jag står i mina åsikter i dem ämnena. När Carl bad oss vara tillbaka i våra rum kunde jag inte ljuga för honom eller stanna kvar och bryta reglerna som den partypoopern jag är.

Vi har haft en otrolig resa i Cairns med upplevelser man bara kan drömma om. En hel del punkter på min Bucketlist är nu av checkade även om jag skrev dit dem i efterhand för att jag aldrig trodde det skulle vara möjligt, så som att simma i vattenfall. Jag rekommenderar alla att åka till Cairns och deras tropiska regnskog och stora Barriärrevet.

Tack Southern Cross Cultrual Exchange för möjligheten att åka. Terra Australis för organiseringen av våra fyra dagar. Största tacket och kramen till min svennar Emma, Erika, Wilma och Melker för det grymma sällskapet!

Modifierat utdrag från min dagbok

Likes

Comments

15 Oktober

Ännu en helt otrolig dag! Riktigt tidig start idag kl 7 på bussen till marinan. På bussen fyllde alla i sina papper som tillåter oss att dyka men vi var ändå tvungna att skriva om dem när vi väl kom på båten. Båten var ganska stor och med en hel del människor på men det förstörde inte alls upplevelsen som jag hade trott. Det tog ett tag innan vi väl kom iväg på grund av alla papper men när vi väl kom i väg så åkte vi långt ut till the outer Barrier Reef. På den första platsen började vi med att snorkla och vi fick givetvis låna cyklop, snorkel, simfötter och våtdräkt. Vi svenska tjejer hängde ihop och efter mer än halv gick jag upp och hämtade kameran. Otroligt häftigt att se koraller och fiskar leva så "orört" och naturligt. I och med att korallerna håller på att blekas och förstöras av all skit vi slänger i havet så är jag otroligt tacksam att jag fått se det på nära håll och med egna ögon.

Vi fick sedan gör vår "Introductary Dive", eftersom att jag är aningen mesig så var jag rätt nervös innan men att andas genom masken ovanför vattnet var inga problem även fast jag märkte av torrheten i luften ganska så snabbt. Att komma ner var jobbigare, kunde inte lokalisera mina lemmar eller åt vilket hål min kropp var åt, jag fick även vatten in i mitt cyklop och därmed i näsan större delen av tiden. När jag snorklar känner jag att jag har större frihet att vrida på huvudet för jag kände mig väldigt fastspänd i dykarvästen med tuber så jag hade en väldigt stel nacke hela tiden. Instruktören släppte inte taget om mig när vi var nere vilket jag är tacksam för för jag var nervös. Det var inte djupt men tillräckligt för att kräva tryckutjämning och till en början hade jag nästan helt glömt hur man gjorde och hur det skulle kännas vilket var lite läskigt. Jag är otroligt tacksam att jag klarade av att dyka utan större problem. Mitt största problem tror jag är rädslan av att väga för mycket och inte ha möjlighet att röra mig eller simma upp till ytan. Eftersom jag är smal behövde västen spännas åt väldigt mycket och i början av vårt dyk satt den lite löst och fick mig att rotera åt ett håll och gjorde det därmed ännu svårare att orientera min egen kropp. Otroligt stolt över mig själv.

Sen var det lunch och efter det åkte vi till ett nytt rev där marinbiologen lätt övertalade mig att följa med på en guidad snorklingstur. Wilma, Christina och jag joinade och jag tyckte det var riktigt intressant. Romeo och Julia av vatten världen kan dö av ett brustet hjärta och finner sin soulmate som 4-5 månader gamla vid första ögonblicket. Clownfiskar har endast en hona i en grupp fiskar och hon lägger ägg med alla hanar men låter dem ta hand om äggen själva. Den dagen då boss ladyn dör som är den största fisken i gruppen börjar den största hanen förvandlas till en hona, udda och coolt. Sen fick jag se en sköldpadda också, den får jag inte glömma, långsamma majestätiska rörelser genom vattnet. Jag kunde följt efter den sköldpaddan hur länge som helst.

Att bara flyta rakt på ytan med korsade fötter är helt otroligt avslappnande eftersom man hamnar i sin egna lilla värld. Andra platsen var nästan bättre än första för att ljuset var bättre, färgerna var starkare och allt var mycket klarare, mitt cyklop immade inte igen där. Undervattens fotografering är inte lätt för att vissa färger inte kan ta sig igenom vattnet och klarar man inte av att dyka ner närmare revet i våtdräkt är det svårt att får närbilder på fiskar och koraller.

När vi kom tillbaka från snorklingen och tillbaka till marinan kunde vi välja att åka tillbaka till hotellet eller stanna i centrum och ta oss hem på egenhand. Vi valde att stanna och gick mot lagunen med ett stopp för att köpa glass. Strandpromenaden sent på eftermiddagen är helt fantastiskt vacker och jag hade så gärna velat bo och gå där med vänner från Sverige. Vi strosade runt ett tag och badade i lagunen, köpte vattenmelon och åt den med sked och jag utmanades i mitt kontroll behov. Att får ordning på en grupp där alla inte har samma nivå av språk engelska och med fem olika modersmål är näst intill omöjligt. Tog en taxi tillbaka till hoteller och kämpade emot mina tunga ögonlock för att dokumentera dagen i ord.

Modifierat utdrag från min dagbok

Likes

Comments

14 Oktober

Vilken dag vi har haft idag!! Tidig start med bra frukost. Dagens guide verkade till en början lite tråkig och inte så speciell men han har gjort den här dagen helt fantastisk. När vi körde ut från stan berättade han om vad vi hade på schemat och även om Cairns största (crop), för att faktiskt berätta vad det va satte han på en låt där första ordet är vad skörden är, sugar. Sugar Sugar, oh, honey honey. Han hade bara låtar som var relevanta för resan, weindy roads, waterfalls, bananas med minions med mycket mer och givetvis låtar man kunde sjunga med i. Vi körde upp för en lång snirklig backe genom lövskog och sedan regnskog, övergången var så skarp att det ser ut som någon valt att plantera nåt annat helt plötsligt som Sid (guiden) sa. 200 någonting svängar på 19 km var det.

Sen kom vi till Cathedral Fig Tree, ett 500 år gammalt fikon träd som är lika högt som ett fem vånings hus med en fantastisk krona. Sid berättade att det här trädets frön landar ofta i Basket firns som är som korgar på träds grenar och där får fröna näring och växer rötter ner mot marken vilket kan ta upp till 5 år. När rötterna kommit till marken får de otrolig gas i sin utveckling och växer sig stora. Regissören för Avatar blev inspirerad av det här trädet när han skapade The Tree of Souls.

Sedan körde vi vidare till Eacham lake som är en vulkankrater från en vulkan ingen riktigt vet hur den hamnade just här. I sjön ska det finnas en sötvatten krokodil, helt ofarlig för människor då den inte kan äta något så stort och vi skrämmer deras mat. På botten av sjön ligger vattensköldpaddor i 3 timmar och vilar, de kommer upp för mat och ibland kan man se dem. Jag fick inte se någon (försökte knappt heller) men den ensamma tyska tjejen fick se ett par stycken som hade kommit upp till ytan för att äta/hälsa.

Efter första badet åkte vi till lunch på ett typ vandrarhem för typiska backpackers, allt ekologiskt. Det blev egen sammansatta mackor och lite gitarrspelande efteråt. Sedan drog vi vidare till Millaa Millaa fallet. När vi svängde ner på vägen spelade Sid den klassiska daaam dam dam soundtracket och skämtade två gånger men tajmade tredje gången helt perfekt med parkeringen precis framför fallet. Helt underbar guide som gör sånna små saker. Vi stannade och badade, simmade igenom vattenfallet, satt bakom det, tog bilder och filmade, simmade tillbaka, gick en stig till bakom vattenfallet, tog bilder (konstaterar att jag måste lägga på mig mer vikt, jag ser knappt hälsosam ut) och gick försiktigt tillbaka barfota igen. Helt fantastiskt att nåt så vacker finns naturligt.

Nästa plats var ännu vackrare, Josephine Falls en timmes körning från Millaa Millaa men det kände som ingenting när alla sjöng med på låtar och Sid gav oss små utsiktspunkter med 5 min stopp. Josephine falls är främst en naturlig sten rutschkana, till en början lät det läskigt och farligt men jag hamnade där ändå. Det var inte alls lika högt som jag först trodde utan lagom. Vi krälade oss upp och åkte ner i ett kvinnligt svenskt tåg, sjukt kul. Ett par gånger upp och ner blev det med lite stopp i mellan för filmning och allmän uppskattning av omgivningen. Det här stället var helt otroligt, med tre nivåer av vattenfallspooler varav en öppen för bad och omslutna av djungel, fågelkvitter och lagom värme. Där stannade ett tag och det var underbart, att bara titta upp genom trädkronorna och se himlen (molnig) och allmänt njuta av livet. Tack herre för att jag får vara här.

Raka vägen hem tog dryga timmen med stopp på IGA för godis och tack chips till Sid, han är värd allt för den insats han gjorde som guide. Thank you for today and the relevant music for every single turn! Allsång på bussen trots att de flesta var väldigt trötta. Tillbaka till hotellet för middag, underbar service av en liten Aboriginal dam och god pasta bolognese, vi fick till och med choklad mouse till efterrätt.

Haft en helt fantastisk dag i och runt en tropisk national park. Kört igenom en regnskog som täcker 4/4 kriterier för att bli ett naturligt UNESCO världsarv, HELT FANTASTISKT! Har sånt leende inom mig och hoppas på att morgondagen blir underbar också trots att vi kommer vara på en stor båt med mycket andra människor.

Modifierat utdrag från min dagbok

Likes

Comments

13 Oktober

När vi kom fram till Cairns flygplats och klev av planet möttes vi av en vägg av luftfuktighet och 31°c värme. Underbart att få resa med vänner som jag fått så bra relation med även fast vi inte känt varandra alls länge. En grupp på 14 studenter möttes på flygplatsen 5 svenskar, en norsk, en finsk, en italienare, en tysk och 5 fransyskor.

Vi åkte med en liten buss som till en början verkade väldigt sketchig men det blev bra och chill. När jag gick på bussen möttes jag av en underbar hund som hade fått följa med till jobbet och var otroligt social. Först körde vi till lite lunch inget speciellt och mest för att vi alla skulle överleva dagen, sushi blev det för mig.

Utsikten och landskapet här är fantastisk, kuperat, grönt, varmt och tropiskt. Efter lunch åkte vi upp för en slingrande väg i regnskogen till Kuranda och deras tropiska marknad. Super söt, färgglad med hippie stuk, den gjorde mig lite obekväm med mängden fritänkande troligtvis höga människor men ändå mysig. Köpte torkad mango som jag delade med alla, mycket värt. Det sägs att mangon i Queensland är utsökt och torkad var den ända som var smidig att äta.

Sen gick vi en bit till SkyRail och åkte gondoler över regnskogen i tre etapper ner till botten. Vi stannade vi varje stopp och tittade på utsikten. Helt otroliga vyer om jag ska vara ärlig, nästan till tårar på ett ställe. När vi kom till botten hade hela gruppen blivit tajt tack vare att vi blandade oss i gondolerna alla pratade typ med alla.

Stopp #1

Stopp #2

Sen åkte vi till centrala Cairns (super litet) och där lämnade Carl oss vår guide i cirka fem timmar. Vi svenska tjejer Emma, Erika, Wilma och jag gick en bit längs strandpromenaden och satte oss på en gräsplätt, lyssnade på Håkan och snackade. Middag åt vi på Grill’d med svennar, finne, norrman och italienare. Efter middagen hamnade vi faktiskt också vid en eld uppvisning vilket var coolt, otippat och spontant för vår del med riktigt nice i Sverige har vi inte mycket street preformers. Vi badade också i den artificiella lagunen i mörkret ett tag sen åkte vi till hotellet med alla andra.

Hotellet var inget speciellt men alldeles tillräckligt för oss. Bodde tillsammans med två fransyskor som påminde varandra om att prata engelska hela tiden så jag inte känner mig utanför vilket jag är väldigt tacksam för eftersom min årk 9 franska inte är tillräcklig.

Väldigt trött men väldigt glad. Har så mycket bilder, videoklipp och upplevelser från den här dagen, taggad på imorgon också så väntar vattenfall.

Modifierat utdrag från min dagbok

Likes

Comments

7 Oktober
Min värdfamilj har blivit inspirerad av mitt och utbytesstudenterna brunchande. Eftersom André och Becky just kommit hem från Sydafrika mötte vi upp dem på ett café för lunch. I Prahran, Melbourne hade Monica hittat Fourth Chapter som liknar vad jag brunchat på tidigare, ljusa färger, växter och mycket glutenfritt på menyn. Mysigt prat om resor och annat till fantastiskt god mat däribland jordnötssmör smoothie, rödbetsvåfflor med lax, cheeseburgare, friterad kyckling och pumpa sallad. Det var mysigt att äta lunch där precis som jag gör med mina svenska kompisar men jag kan säga er att en trevlig livsstil i Australien är inte gratis, det mesta är ganska dyrt framförallt om du vill ha bra och någorlunda hälsosam mat. André och Becky hade till och med köpt små presenter till oss alla och det förväntade jag mig verkligen inte så nu har jag en pärlad giraff på min skåpsnyckel och ett armband som stöttar en organisation Nelson Mandela startade för att ge barn utbildning, tack ska ni ha.

Likes

Comments

2 Oktober

Royal Melbourne Show är ett event som på gott i drygt en vecka här i Melbourne och är främst en festival för bönder, djur uppfödare och hantverkare inom olika kategorier med ett temporärt tivoli. Hantverket och djuren var en ganska lite del av festivalen tyvärr då tivolit har tagit över till stor del med mycket musik och rörelse. 2 oktober var första gången jag umgicks med kompisarna från skolan för första gången utanför skolan och det var underbart. Vi åkte alla gemensamt från Warrandyte till Melbournes Show Grounds, från Phoebes hus till Royal Melbourne Show. Vi hade en underbar dag med bra väder och även fast vi var väldigt oorganiserade med vilken ordning vi gick igenom festivalen så kunde vi se och njuta av ganska mycket. Vi åt mat, klappade på får, lamm och minigetter, tittade på höjdhopp för hundar, åt lite till, köade för och åkte en attraktion, tittade på hantverk däribland tårtdekor, fotografering, knyppling, stickning, virkning, teckning, målning, bakning, syltkokning och mycket mycket mer. Vi gick även igenom konsumtionssamhällets himmel och mitt helvete där olika märken och företag har framställt olika påsar med godis, prylar, tidningar eller bara plastskräp som du kan köpa och man köper inte bara en utan ett par stycken för att det är bra pris för något enligt mig värdelöst och oanvändbart. Mina kompisar köpte ett par stycken godis påsar som de till viss del delade med sig av men jag undvek att köpa något för att jag inte behöver det och vill inte ha så mycket choklad på en gång.

När vi tagit tåget och sedan bussen tillbaka till Warrandyte gick vi alla tillbaka till Phoebes hus för övernattning. Att första gången jag umgås med någon utanför skolan i Australien kommer med övernattning är inte hur jag brukar vara, men utbytesår är till för nya upplevelser. Vi kom tillbaka till en tänd eld utomhus som vi alla satt runt, lyssnade och sjöng med i vissa låtar och hade en allmänt mysig kväll. Jag önskar att vi kunde ha sånna kvällar varje helg här för att jag tycker det är så mysigt att sitta i mörkret med kompisar och snacka. Sov gjorde vi alla tio på madrasser med sovsäckar på golvet i deras vardagsrum och som vanligt frös jag i min sovsäck som jag fick låna från min värdfamilj men jag ska inte klaga. På morgonen hade Phoebe gått upp och förberett pannkakssmet och jag vaknade till Phoebe och Callum vid grillen/utomhusspisen stekande pannkakor, bacon, ägg och toast, lyx frukost. Sega morgon kompisar och frukost i solen var ingen dålig tisdag morgon på mitt första lov i Australien.

Likes

Comments

26 september

Skollov i Australien varar i två veckor och har man inte lärt känna människor tillräckligt mycket i skolan så har man inte ingenting planerat alla dagar och då tar man till svenskar. Denna gången mötte jag upp Alba, Erika och Melker för en picknick i botaniska trädgården istället för att gå och äta en dyr brunch någonstans. Första gången jag var i Melbournes kungliga botaniska trädgård fick jag sån lust att komma tillbaka på picknick och se vart jag hamnade en tisdag, på picknick i botaniska trädgården. Vi fick helt underbart väder med soliga 16 grader och ingen vind vilket är ovanligt för den här tiden på året som anses vara den blåsigaste månaden. När vi gått av tåget på Flinders Street Station gick vi till närmaste mataffär och samlade på oss lite goda saker vi kunde ha på vår picknick, så som vindruvor, dippar av olika slag, kex, en baguette, skinka, juice, chips och lite kakor. Sedan gick vi mot spårvagnen för att ta oss en kort bit till entrén för trädgården och jag gick med min hatt på huvudet och baguetten i påsen och kände mig riktigt hipster och local, den känslan gillar jag. På östra gräsmattan i en av de vackraste trädgårdarna jag varit i etablerade vi oss och dukade upp vårt plock. På väg genom parken gick vi väldigt långsamt för alla var så fascinerade av hur fint det va och hur det på vissa ställen såg ut som Jurassic park. För en gångs skull var det inte jag som stannade för att ta bilder och dokumentera allting utan Erika och Alba. Vi spenderade tre timmar på vår filt små ätande på vår mat och pratade om allt möjligt, Melker, Erika och jag taggade till för Cairns som vi tre ska åka till i mitten av oktober. Melker mådde tyvärr inte helt hundra på vår lilla picknick utan lapade i sig solen med stängda ögon majoriteten av tiden så vi tog hand om vår norrlänning genom att låta honom vara och pratade vidare. Jag agerade modefotograf för Alba vilket var första gången men ganska så bra bilder fick jag fram tycker jag. Även fast det generellt inte blev så många bilder av picknicken är jag ändå väldigt nöjd med vår tisdag i trädgården med utsikt över palmer, träd, buskar och skyskrapor. Bilderna är verkligen inte det viktigaste snarare att kunna sitta och prata om våra upplevelser.

Mängden bilder har ingen betydelse, mängden minnen är vad som betyder något.

Likes

Comments

23 September

Sen min första vecka i Australien har min värdfamilj velat åka på ostprovning, något jag aldrig gjort tidigare men aldrig skulle säga nej till. Vi har inte haft möjlighet att åka tidigare då vädret inte varit lockande och Caroline har jobbat många lördagar men 23 september kom vi iväg. Det var den varmaste dagen jag upplevt hittills här nere med över 30 grader och varma vindar men det gjorde inte mig någonting för äntligen kunde jag gå i bara t-shirt utan att frysa. En biltur på 30 minuter tog oss till Yarra Valley Dairy Café som ser väldigt litet och skabbigt ut från utsidan men det är bara en fasad för allt gott som finns på insidan. Jag trodde inte att det skulle vara stort när jag först gick in genom den mörka korridoren men hade fel och möttes av en ostdisk i mitten av rummet, vin, sylter och andra små prylar till salu längs med väggarna och på andra sidan från dörren en fönstervägg med utsikt över kullarna. Längs med fönsterna fanns bord och stolar med rustikt utseende för oss som ville sitta och smaka på ostar. Vi fick vänta en stund för att få bord så Caroline och jag passade på att klappa på getterna på utsidan. Det var kul att se hur fascinerad och exalterad Caroline var för att se getterna, ett djur som enligt mig är ganska vanligt men ändå roligt att se, jag är verkligen en landet tjej tillskillnad från min värdfamilj. Vi tog lite bilder på dem och klappade deras nyfikna huvuden en snabbis innan vi gick in igen för att äta ost.

Vi beställde två osttallrikar för oss fyra att dela på med så gott som samma ostar på, det ända som skilde tallrikarna åt var att den ena hade en fikonmarmelad medan den andra hade karamelliserad lök som tillbehör. Sev tog en kaffe som såg väldigt fin och rustik ut och var helt klart värd ett par bilder. Jag minns tyvärr inte exakt vilka sorters ostar vi fick smaka på mer än att det var en fetaost, en örtost av något slag, en hård ost som nästan bara jag gillade och två olika lagringar som liknade getost. Jag och Monica gillar verkligen ost men jag var nog den som inte hade en favorit utan gillade så gott som alla förutom den örtiga som hade lite för många löv i sig. Som tillbehör fick vi olika sorters bröd och kex och givetvis en bytta med glutenfria kex till Monica. Att efter en och en halv månad utan färskt gluten fyllt bröd äntligen få det serverat var underbart och jag saknar verkligen semi färska frallor och surdegsbröd just nu. Medan vi satt och njöt av våra ostar som tog slut alldeles för snabbt beundrade jag utsikten som helt hypnotiserade mig, vill se mer av den naturliga skönheten här i Australien.

Yarra Valley Ice Cream and Chocolaterie

Efter ost provningen körde vi till Yarra Valley Chocolaterie som enligt kartan bara ligger 9 minuter bort men av någon väldigt oklar anledning körde Sev fel och fattade inte när sa att han svängde åt fel håll i början och att GPS inte alls hade fått fnatt. Vi kom fram efter onödigt lång tid till glass och choklad caféet men eftersom vädret var varmt och det var lördag var vi verkligen inte ensamma. Turistbussar och barnfamiljer av alla olika etniciteter hade samlats för en glass eller för att köpa choklad. Kön till glassen var alldeles för lång för oss att stå i så vi nöjde oss med en tur i choklad butiken där jag köpte en 60 % chokladkaka från Australien som jag vid något tillfälle i framtiden tänker njuta av. Sen satte vi oss på den stora gräsmattan med utsikt över kullarna, en utsikt som påminde mig om The Shire (Fylke) från Sagan om Ringen och The Hobbit. Vissa tillfällen under den här dagen tänkte jag hur likt Yarra Valley är svenska landsbygden och om man plattade ut det lite blir det som Österlen. Gillade att vara ute på landet med mindre bebyggelser och mer frisk luft tyst luft (bortsett från lekande barn). En dag ska jag komma till den riktigt Shire och Hobbiton på Nya Zeeland.

Likes

Comments