Nu börjar det bli för mycket för mig.
Det har gått till den gränsen där jag inte ens kan sova mer. Kan sova mellan 1-6 timmar, så olika varenda natt. Och jag är aldrig utvilad, hinner aldrig återhämta mig. Det värsta av allt är att det går ut över både mitt jobb och mitt sociala liv. Jag har ingen aning om vad jag gör ca hälften av tiden jag faktiskt är "vaken". Huvudet kopplar inte alls, är mer glömsk, kan inte fokusera för fem öre och är väldigt lättretlig. Att sitta och knappt kunna hålla sig vaken på jobbet överhuvudtaget, får inte alls lika mycket gjort som i vanliga fall.
Blir så frustrerad på allt.
Kan det vara utmattning som håller på att "blomma" ut?
Trots detta så är väll livet helt ok tror jag.
Allt jag vet är att jag behöver en paus, från allt.

Likes

Comments

Varför är det så svårt att vara ärlig?
Vad är det för fel på mig?
Varför känns det som om folk antar att jag hellre lyssnar på än lögn än sanningen?
Har så mycket grejer jag vill ha svar på, men verkar som om det vore helt omöjligt att få svar på allt.
Vad är det för fel på mig, som gör att folk inte kan vara ärliga?
Tycker dom att jag är för svag för att höra sanningen?
Fan.

Likes

Comments

Nätter då man tänker så mycket som gör att man inte kan sova. Inatt är just en sån natt.
Så mycket som rör sig i mitt huvud efter denna helgen, blev nog lite för mycket för mig, för nu känner jag ingenting alls.
Gick från att känna mig helt trasig inuti, till ingenting?
Vet att jag bara skjutit upp detta problemet till senare, och det kommer komma tillbaka och bita mig så hårt.
Vet att jag kommer känna allt på en och samma gång.
Vill bara få detta överstökat, stryka ett streck över det och gå vidare, hur tufft det än lär bli så får jag ju bara acceptera att det är så.
Man kan inte alltid få det man vill ha i livet, och det har jag vant mig vid.
Att konstant kämpa för någonting som man verkligen vill ha, något som får en att må så bra. Men man blir bara golvad gång på gång.
Jag vet att jag aldrig någonsin kommer få detta, ändå så ger jag aldrig upp. Vilket även det är väldigt korkat gjort utav mig, för jag vet att det är jag som kommer få plocka upp alla trasiga bitar av mig själv.

Men nåja, finns ju större bekymmer här i livet med, så vad har jag egentligen att klaga över?

Likes

Comments