Header

Helgen är redan förbi, och jag har haft det bra. Har fått mysa med min mamma, med min pojkvän, fixat mina naglar (som jag redan råkat hyvla sönder med min rakhyvel :-)) Vi har lagat middag med Elin och Rasmus, och sen ätit söndagsbrunch med samma sällskap. Är så glad att vi alla bor i Stockholm, det är en trygghet jag inte skulle vilja vara utan. Efter brunchen åkte jag till Mall of Scandinavia en snabbis, åkte dit för att köpa en vibrerande borste till mitt ansikte (??) haha återkommer mer om den, för den är faktiskt värd ett eget inlägg. Resten av kvällen spenderade jag i sängen, när jag egentligen borde ha städat...

Idag däremot vaknade jag på heeeelt fel sida haha, glömde mitt sl-kort så fick springa fram och tillbaka till tunnelbanan det snabbaste jag kunde, petade mig själv i ögat med mascaran, ni vet, en sån där morgon. Jag trodde att den här dagen skulle bli hemsk och det lockade att ligga kvar i sängen under täcket och gråta. Sen plötsligt slog jag personligt rekord på jobbet och för en gångs skull kommer det vara ljust när jag går hem om två timmar. Det kanske inte blev så tokigt i alla fall.

Likes

Comments

hallåå

Jag har haft en mensvecka, med andra ord varit sugen på choklad varje vaken sekund, blivit argare än man ska när saker inte klaffat, och begravt mig i min pojkväns famn med krav på pill i håret. Annars har det inte varit så extraordinärt, vår manager på jobbet fyllde 26, så vi åt mysfrulle och tårta, en tradition jag verkligen kan uppskatta. Sen har jag somnat framför datorn alldeles för tidigt några kvällar i rad, det är inte bra haha. Förstår inte varför jag är så trött, antingen är min rytm rubbad för att vi bytt arbetstider, men samtidigt handlar det om en timme, och så känslig kan man väl ändå inte vara. Oavsett ska det bli jättemysigt med helg, det behövs. Har en sovande mamma på besök as we speak, vi har myst framför Let's dance och nu har jag en hel påse lösgodis att gå lös på. Puss och kram

Likes

Comments

Hejhejhej

Det har hänt en del sen sist jag gjorde en tillbakablick, och nu har jag varken bilder eller motivation för att göra en till liknande. Jag har kortfattat hunnit med ett ålandsbesök, vinkväll som slutat på Sturecopagniet, inflyttningsfest, börjat gymma och jobbjobbjobb. Pappa har varit på besök här i två nätter, Marc var dessutom på arbetsresa då så jag och min kära pappa fick lite kvalitétstid som vi nog inte har haft på ca åtta år om jag ska va ärlig. Vi pratade mycket om jobb och framtid. Jag har ju alltid haft min pappa som förebild, han är den coolaste jag vet, men det slog mig verkligen då att jag omedvetet har valt att vandra i samma spår som honom. Jag fick den där uppenbarelsen ni vet, när man var liten och någon frågade vad ens pappa jobbade med kunde i alla fall jag aldrig svara, för hur många gånger han än hade sagt det till mig så fattade jag nog inte riktigt. Nu trillade tillslut poletten ner, och av någon anledning har några av hans tidigare karriärval liknat de jag kan se framför mig i min egen framtid. Såklart på mitt eget sätt då. Men ändå. Lustigt hur livet fungerar.

Jag inser själv att det nu låter som att jag tidigare inte vetat någonting om min pappa haha, men såhär, jag har vetat vilka företag han jobbat på, vilka kollegor han haft, hur man gör varm choklad på kaffemaskinen i hans kontor. Det jag inte förstått, eller fått förklarat för mig är det han har fördjupat sig i, t.ex. att han har jobbat med försäljning. Inte så som jag gör idag, men på ett sätt jag strävar efter. Vilket jag förstår, man säger inte till en åttaåring att man jobbar med Business to Business försäljning och säljer software från och till t.ex. IBM eller Microsoft, inte ens mitt nutida jag skulle förstå innebörden om jag inte själv var intresserad och insatt. Lite så.

Det här blev en oväntad parentes haha, oavsett hade jag det jättetrevligt med min pappa, och det jag ville komma fram till var är att min relation med mina föräldrar har förändrats till det mer mogna och helt ärligt bättre sen jag flyttade hemifrån. Inte för att den var dålig alls, men man kan uppskatta varandra på ett annat sätt när man slipper bråka om tvätt och disk, och vem som ska ha den bättre bilen. Jag får ta det utrymme jag behöver här i min egna bubbla och fortfarande känna att dom är mina krockkuddar när jag vill och behöver, och tvärtom, att jag är deras.

Annars då, ja, det rullar på, jag ska bli bättre på att dokumentera mina vardagliga tankar och påhitt. Blir mer och mer tacksam över att bloggen finns, tänk vad värdefullt för mig att kunna gå tillbaka och läsa det här när jag är gammal. Eller ens om ett år. Kunna se vad jag tänkte, hur jag tänkte och jämföra med var jag befinner mig i livet just då. Kunna skriva ner detaljer från vardagen som är omöjliga att komma ihåg på egen hand om en ens månad. Äeeh, bloggen är bra, jag ska ta tillvara på det. Sov gott, vi hörs mer imorgon!


Likes

Comments

Hej kompisar, det har varit tyst här ett tag, igen.

Jag tänkte bolla en sak som kommit mycket på tal på sistone, det här med att nöja sig eller alltid sträva högre. Jag har tänkt, diskuterat, hört andras tankar dom senaste veckorna om just det här, att nöja sig.

Det är ju ingen slump att det här har kommit på tal, jag lever i nya miljöer där karriär, mål och framgång är en del av lunchpratet, vilket på ett sätt känns lite obekant och lite pirrigt. Missförstå mig rätt, jag har alltid varit en ambitiös människa och när jag hittar en passion för någonting går jag in helhjärtat, men sen jag var tvungen att sluta tävla i ridningen har jag inte känt det där. När jag tävlade såg jag inget tak, jag hade en tränare som pushade mig och trodde på mig, och banne mig jag tog för givet att jag skulle ha ett OS-guld i hästhoppning innan jag var 30, även om jag red runt på min häst som i början knappt gick att stanna. Det jag vill komma fram till är att jag vet att jag var ofantligt långt ifrån mina mål, men jag såg inte några hinder, jag såg bara framåt och ibland fanns det stunder jag kände att vi hade hela världen framför våra fötter. Jag hade aldrig kommit så långt som vi faktiskt gjorde om det inte vore för att jag siktade så högt. Det är så jag vill leva, utan några begränsningar, och det är det jag har insett den senaste tiden, men även insett att det inte är någonting för alla. Jag har insett att vissa människor nöjer sig med att leva ett "bekvämt" liv, och det är absolut inget fel på det. Jag kan bara inte relatera. Och så är det, vi alla drivs och blir lyckliga av olika saker, och vissa är mer liksinnade är andra, det gäller att hitta rätt.

Ni som känner mig vet att jag flyttade till Stockholm för att läsa ett basår, jobba deltid någonstans och sen slita arslet av mig för att komma in på veterinärutbildningen. På bara två månader har den planen ändrats till någonting helt annat. Jag har alltid känt att det är någonting som saknas där, vill jag verkligen jobba med djur varje dag? jag vill ju resa i mitt jobb osv. Såklart blir det var man gör det till, så är det med allt, men när jag fick ett jobb inom försäljning fick jag plötsligt upp ögonen för en helt ny branch. En branch utan tak, jag kan bli hur bra som helst, jag kan bli hur rik som helst, jobba i vilken stad i världen som helst och jag kan styra det åt vilket håll som helst, bara jag bestämmer mig för det och har rätt människor i ryggen. Och det är där jag känner att jag är just nu. Nu säger jag inte att jag har uppnått mina mål, långt ifrån, både jag och vår avdelning på jobbet är i uppstartsfas, men jag har visioner, dom har visioner och jag känner att jag är på rätt ställe för att kunna utvecklas och ta nästa steg. Jag tror det är viktigt att umgås med människor som vill lika mycket som en själv, om inte mer ibland, för det är så man når sina mål, även om det ibland känns som att det är ljusår ifrån där man är idag. I alla fall i jobbsammanhang.

Summan av det hela, jag har inte gett upp mina studieplaner, dom har dock ändrat riktning och när och hur är fortfarande oklart. Det jag vet är att jag är på rätt spår, i rätt stad och för första gången känner jag mig inte längre vilsen. Jag vet att det låter naivt, men det känns som att allting händer av en anledning, sen är det upp till en själv att göra det bästa av det. Lita på din egen magkänsla, och lyssna bara på människor du kan tänka dig byta plats med. Så.

Likes

Comments

Promenad runt djurgården med Sandra, och ett stopp på världens mysigaste fik Systrarna Helin.

Obligatorisk lördagsfrukost i soffan.

Alex & Sigges liveshow som Marc fick biljetter till i födelsedagspresent. Så bra!

Söndagmorgon åkte Marc till Åland, och då mötte jag upp Oskar & Hanna som jag spenderade hela min dag med på Mall of Scandinavia. Åkte sedan till TC nöjd och belåten där jag fick krama om min fina kusin som gör sin praktik i Stockholm. Jag följde med henne till Lidingö där vi lagade middag och pratade ikapp! Hur mysigt som helst!

Veckan gick snabbt, riktigt snabbt. Kanske för att det äntligen började släppa på jobbet, inte för att det gått dåligt eller så, men det kändes som att jag inte kom framåt tidigare. Mina resultat började helt enkelt befinna sig på den nivån jag ville, fyfan vilken härlig känsla! Belönade mig själv med en stor NK-kasse.

Marc åkte till Linköping i helgen så jag passade på att åka över till Uppsala. Mie och Lina mötte upp mig på centralen och vi gick med raska steg mot charkdisken. Det här med chark börjar bli en återkommande syssla på helgerna, inte mig emot dock! Hade en jättemysig kväll som slutade med att vi somnade i soffan.
Tog pendeltåget hem på söndag eftermiddag, handlade och städade min garderob lägligt tills min partner klev in genom dörren. Löjligt hur mycket man kan sakna någon efter bara några dagar.

Skönaste jag vet då är att sitta på köksbänken och gå igenom helgen tillsammans medan han lagar middag. Det är någonting tryggt över det hela, hans röst blandat med ljudet av kokande vatten och lök som fräser på stekpannan. "behövs det mer salt?" blandat med pussar. Ah jag har blivit en sucker för vardag, men det har ni ju redan märkt

På tal om vardag, ny vecka, nya möjligheter som det brukar heta. Jag fortsatte i samma spår på jobbet som förra veckan, skönt, men bättre ska det bli, jag ska göra kaooooos. Jag är så jäkla taggad och inspirerad, det är en överlägsen känsla att göra bra ifrån sig och känna att man blir sedd.

Kram

Likes

Comments

Min födelsedagskille

Hurra hurra, idag fyller världens bästa människa 26 år! Imorgon har vi dessutom varit ihop i ett och ett halvt år, februari är en bra månad med andra ord!

På tal om någonting helt annat, jag har haft en tre veckor lång konflikt med mitt ansikte. Utslagen under mina ögon vägrar ge med sig och belyser mina redan mörka ringar under ögonen till tusen, skitkul, i samma veva vägrar jag gå till jobbet utan mascara. Vi ska se vem som vinner.

Skämt åsido, jag tror det beror på att min kokosolja jag tvättar bort sminket med är kontaminerad (har stoppat fingrarna i burken osv). Visst låter det mest logiskt? För jag har köpt en ny maskara, och lägger inget smink under ögonen. Hjälp mig!!!!

Haft haft lite oflyt på jobbet dom senaste två dagarna, men omringas som tur är av peppande och ambitiösa människor. Idag vänder det har jag bestämt! Ikväll ska vi unna oss ubereats och sen kommer Elin och Rasmus med massa chark, fy så härligt.

Om några timmar är det helg, och jag ska njuta till max.


Likes

Comments

God morgoooooon, jag är på fantastiskt humör även om surdegsfrallan jag köpte till frukost hade ett tjockt lager senap i sig. Jag hatar senap haha!

Igår efter jobbet hade Marc bokat biljetter till Maffia Comedy på Scandic Malmen, det var nytt för oss båda då ingen av oss har gått på stand up förut. Det var så över mina förväntningar, skrattade bokstavligen så tårarna sprutade. Bra betyg! När vi kom hem var klockan ganska mycket, men jag hade min del av "alla hjärtans dag-uppvaktningen" kvar, jag somnade sen väldigt snabbt i famnen på den jag älskar mest. Det är så fint att få tycka om någon så mycket som jag tycker om honom.

Min alla hjärtans dag var jättefin, men det allra bästa är att jag känner mig oändligt älskad och kär varje morgon jag vaknar, och varje kväll jag går och lägger mig. Vår vardag är det finaste jag vet, och det är väl så det ska vara eller hur? Det behövs inte en högtid för att överraska varandra eller visa att vi tycker om varandra. Missförstå mig rätt, jag försöker inte bygga upp en bild av hur perfekt mitt förhållande är, men jag vill ge mer cred till vardagen. Ingen mår bra av att bara känna sig speciell och uppskattad en dag om året, eller hur? Lika så har jag ända sen jag lärde mig prata sagt till mina föräldrar och syskon att jag älskar dem innan jag gått och lagt mig, ömsesidigt. Så är jag uppväxt.

Jag älskar att det finns en villkorslös dag för kärlek, det är hur fint som helst, men jag älskar min vardag mer. Hänger ni med?

Hoppas ni får en jättefin dag!!

Likes

Comments

Man kan inte vara så fin som har är.

Hoppas ni också får spendera dagen med människor som ni tycker om, oavsett om det är era arbetskollegor, era vänner, en partner eller er familj! För det är väl lite det som det handlar om, att förgylla sin vardag med sina personer. Inte bara idag, men alltid. Att få rosor och jordgubbar på sängen är en lyxig bonus.

Puss och kram alla ni fina!!

  • Vardag

Likes

Comments

Ringens food court, värt ett besök om ni befinner er i Skanstull på söder!

Hej mina coola katter. Min helg var klockren, sådär lugn och fin som man behöver ibland.

Igår lagade vi brakfrukost igen, fast det såg ni ju redan. MUMS. Det var fantastiskt väder, det missade nog ingen, och när man har haft grå himmel några månader smittar det av sig. Jag och Marc fick massa extra energi och städade hela lägenheten och tog tag i den där tvätthögen som legat och samlat damm. Efter det tog vi en skön promenad in till stan där vi åt lunch, kollade i butiker och veckohandlade. Sen blev det massagekväll och serier resten av kvällen.

Den här arbetsdagen gick förvånansvärt fort, ganska bra också, mot slutet. Poletten börjar trilla ner. Mitt finska abonnemang har dessutom stängts av, vilket det också skulle, problemet ligger i att mitt svenska simkort borde ha trillat ner i postlådan vid det här laget, det har det inte gjort. Så jag har känt mig handikappad på tunnelbanan utan offline-listor på Spotify och icke-nedladdade poddavsnitt. En sån liten sak i vardagen bara.

Nej hörni, jag ska återgå till mina kvällsrutiner dvs pussar, kramar och några avsnitt the mentalist, och så får ni hålla tummarna för att mitt simkort dyker upp snart!! Tänk vad krångligt det ska vara att man måste byta ALLT va.

Kram

Likes

Comments