Header

De senaste veckorna har min promenad till tunnelbanan varit grå, blöt och tom. Allt har varit grått. Det var som att vädret genomgick en depression men fick nog och sprack upp i någon isande kall men vacker insikt över att livet och världen kan vara vacker, ska vara vacker. Och här är vi nu. När marken och himlen, träden, löjromspizzan och musiken i mina lurar går i samma färgglada ton.

Min vecka var tuff. Det är jobbigt att få gamla sår upprivna och tvingas bearbeta det, och samtidigt inse hur många som var tvungna att göra samma sak, känna samma mörker. Jag är glad att jag skrev av mig här, det hjälpte!

Med det sagt, så hade jag en välbehövlig och alldeles lagom helg. Alicia knackade på dörren i lördags lagom till brunch, sen hade vi lite kvalitetstid innan båten gick tillbaka till Åland. Det var skönt, tidigare när hon varit på besök har hon haft med sig tvillingarna, och då hamnar fokus naturligt på dem.
Sen kunde jag utan stress sminka mig och lyssna på hög musik, någonting jag konstigt nog inte har gjort på väldigt länge. Mötte upp Sandra på stan och vi gick först till Vau de Ville, efter ett halvt glas vin kände vi att vi inte alls hörde hemma där, så vi gick till Brillo istället. Första men absolut inte sista gången som löjromspizza klockan 00 vann över utgång. Gick långsamt hem med julmusik i öronen och bara njöt.
Idag har jag mest gjort sånt jag tycker om, äta god mat, gå hand i hand och sparka i löven, borra ner mig i soffan bland alla tusen kuddar och pussas.
Känner mig varm igen, ända in i själen.

Note to self när jag behöver det nästa gång: livet är ljust och mörkt, men solen går alltid upp ändå.

Likes

Comments

Skriv, radera, skriv, radera.

Det behövs inga bortförklaringar, det är lite det som är grejen med det här. Jag har grubblat fram och tillbaka i två dagar, det känns liksom självklart att jag ska höja rösten och ta plats i det här. Ändå har jag inte kunnat tänka på annat än ursäkter till varför jag inte ska. Vad ska mamma och pappa säga? Vad ska alla andra säga? Vad kommer jag känna? Jag har ju ändå lyckats trycka ihop alla känslor i en liten svart låda långt långt in, men det går inte att trycka den bakåt längre. Alla mina sociala medier är översvämmade med modiga tjejer och kvinnor som säger ifrån. Jag tycker att det är fantastiskt, så missförstå mig rätt, men det gör inte mindre ont för det. Det finns så många meningar och betydelser med den där lilla hashtaggen. Grundtanken var väl att belysa kvantiteten, för män. Men det får även oss kvinnor att tänka, har jag blivit utsatt? När? Hela vårt liv spelas liksom upp som en kortfilm, och små betydelselösa händelser för flera år sedan blir plötsligt någonting helt annat, och smärtsamt. För är det inte lite det vi gör med oss själva? Det händer, det hugger till i hjärtat och samma sekund målar vi en helt annat bild ovanpå det som hände, sparkar det längst bak i den där svarta mörka lådan och lovar oss själva att aldrig göra oss själva illa med den tanken igen. Det går på autopilot.

Första gången jag skakade hand med sexuellt övergrepp var jag femton år gammal. När jag var femton år hade jag aldrig kysst en kille, jag tyckte det var pinsamt. Det var därför jag inte förstod att jag borde ha gått när han frågade om jag var byxmyndig. Det var därför jag inte förstod att jag borde ha gått när han blev sur för att han inte fick röra mig fast jag inte ville. Det var därför jag inte förstod att det som hände var fel.

Andra gången jag skakade hand med sexuellt övergrepp var när jag var sexton år. Ett år äldre, fortfarande lika skör. Han var populär och rolig och därför vågade jag inte säga ifrån när han rörde mig där han inte fick. Därför förstod jag inte att det var fel.

Tredje gången jag skakade hand med sexuellt övergrepp var jag sjutton år. Två år äldre, fortfarande lika skör. Det bara hände så plötsligt och han höll fast mig ganska hårt så jag blundade och väntade tills hans tunga slutade virvla runt i min mun. Alla hans kompisar stod bredvid och såg på, därför förstod jag inte att det var fel.

Fjärde gången jag skakade hand med sexuellt övergrepp var jag arton år. Tre år äldre, skörare än någonsin. Jag hade kul med mina kompisar på dansgolvet samtidigt som han tog sig rätten att röra mig på ställen han inte fick. Men jag kände honom, han var ju snäll när han var nykter och jag ville ju inte förstöra allas kväll.

Fattar ni vilken värld vi lever i. En värld där man som femton år tror att det är okej. Där man som femton år skakar av skammen och tänker, nu har jag ju i alla fall kysst någon.

Vi måste prata om det. Jag måste prata om det. Hur ska vi någonsin lyckas tömma den där svarta lådan annars? Jag tänker inte gå runt och bära på den längre, den är tung.

Likes

Comments

Jag kan inte somna, och då brukar det i 99% av fallen räcka med att lyssna tio minuter på valfri podcast tills jag somnar bort med hörlurarna trasslade runt både halsen och armarna. Mitt eget lilla sömnknep helt enkelt.
Nu ikväll gjorde jag dock misstaget att sätta på en podd som berörde. Det var ju kört. Jag grät och jag rös och jag skrattade. Och nu är klockan 03 och jag kan fortfarande inte somna.

Dom pratade om lycklig kärlek. Dom pratade om att vara nykär och att lycklig kärlek kommer i olika former och nyanser. Att den inte ser likadan ut hela tiden.
Det fick mig att tänka. Det är en av dom saker jag ibland har varit rädd för. Att kärleken byter form, inte alltid kommer vara lika intensiv och att det skulle vara någonting dåligt.

För mig som inte haft något förhållande innan jag träffade Marc är allting nytt. Det är läskigt ibland, det finns liksom inga riktlinjer.
Nykärleken har ju varit det enda jag vet. Vad kommer sen?

Ni vet det här att man ska vara trygg i sig själv och älska sig själv innan man går in i en relation, aldrig låta en annan person definiera dig. På något sätt blir det svårt att inte ge en del av den jag är till honom när man växer in i en relation och livet tillsammans. Jag har gått igenom så många milstolpar där jag haft honom bakom mig som ett stort jävla moln av kärlek och trygghet att falla tillbaka på om det går dåligt. Han pushar mig, håller mig i handen och vägleder mig när jag behöver det som mest. Utan att ta äran för det.
Han har makten att göra mig hel, i en värld där jag för det mesta känt mig trasig.

För mig är det lycklig kärlek. Att på något läskigt sätt visa sig totalt naken och sårbar för en annan person, som inte bara älskar dig för den du är, men hjälper dig att utvecklas och fortsätter älska dig på vägen.
Han är inte perfekt, och jag är inte perfekt. Men vi är ett team, och någonstans i all förvirring så är allting ändå så komplett i sin enkelhet. Vi blir lyckliga över att få göra varandra lyckliga. Oavsett vilken nyans.

Nykärleken är fin och fantastisk, men jag har lärt mig att det som kommer sen är hundra gånger bättre.

Likes

Comments

I fredags kväll flög jag till Vanda där @amandaknahpe redan hade landat. Vi tog tåget tillsammans till Helsingfors där vi blev varmt välkomnade!
Morgonen efter hade @lovisasundlof lagat en fantastisk frukost, låter bilden tala för sig själv.

Vi åkte en sväng till stan, sen fixade vi oss och kollade på ph innan vi åkte till The Cock där vi hade ett bord reserverat.

Innan vi går in på maten vill jag bara lyfta mina härliga, omtänksamma, intelligenta och SNYGGA vänner. Saknar er redan!!

Ljuset gör tyvärr inte maten rättvisa.
Till förrätt delade vi på två tallrikar broccolini, förstår inte hur man kan få broccoli att smaka så gott?? Jag drack en jättegod whiskey sour till det.
Till varmrätt delade vi på en flaska rött och åt varsin tryffelrisotto (omväxling vadå) vi satt stundvis och blundade för att det var så overkligt gott.
Till på det avslutade vi med chokladfondant. Eftersom jag inte är ett så stort fan av kaffe tog jag en fräsch drink istället, och det passade utmärkt.

En fantastisk middag, både maten och sällskapet! ❤️

Vi gick vidare till Pastor där vi tog en sista drink. Hann träffa några ålänningar och Anton som jag inte sett på länge, kul! @lydiasundlof s outfit matchade våra drinkar perfekt. Lika fancy båda två!
Förövrigt måste jag ge all cred till min nya iPhone och dess kamera. Det här är ju liksom inte ens normalt? Wow.

Imorse mötte vi upp Evelina och Anna som vi jobbade med på arken i somras. Vi åt varsin smoothie bowl på ett mysigt ställe i hamnen som hette Goodie. Jag åt min första acai bowl någonsin, blev inte besviken!

Vi turistade lite innan jag hoppade på tåget igen och flög hem.
Väl hemma hade Marc köpt thaimat och mina bästa snacks. Han vet liksom precis hur han får mig att känna mig speciell ❤️
Dessvärre hann vi bara vara med varandra i två timmar innan han var tvungen att åka till Åland på jobb. Mamma kom även förbi i farten. Vilket antiklimax att vara omringad dynet runt av sina närmaste i flera dagar och sen plötsligt behöva vara helt ensam. Men det kan vara nyttigt ibland också.
Med det sagt ska jag återgå till Netflix och allt gott Marc lämnade åt mig.
Lyckligt lottad för människorna jag har runt om kring mig!

Likes

Comments

I onsdags jobbade jag på Brillo igen, och skrev även på anställningsavtal. Kändes så himla bra, nu börjar Stockholm kännas mer som mitt hem, förstår ni vad jag menar? Den här känslan när flera faktorer börjar falla på plats, ett jobb, en klass, ”mina” favoritställen, mitt postkontor, mitt Ica osv. Skönt!

Efter skolan i fredags cyklade jag och Marc in till centrum där vi mötte upp Elin och Rasmus. Vi firade Rasmus födelsedag lite i förtid med Afternoon Tea på Diplomat. Det var jättemysigt och lyxigt, men framförallt dyrt och i mitt tycke betalade man kanske mer för upplevelsen. Kul att testa på, men ingen fredagstradition haha!
På kvällen flög jag till Helsingfors för att spendera helgen med mina saknade tjejer. Men mer om det i nästa inlägg!


Likes

Comments

Hej!!

Är helt sluuut, var i skolan från halv nio till fyra idag, fikade på Kaferang med Sandra och Marcus efteråt och på kvällen spelade jag badminton med Marc, Elin och Rasmus.

Till på det har jag varit insnöad på inredning hela dagen.
Nu har vi ju snart bott på Kocksgatan i en månad och vårt vardagsrum är kaos, ett tomt kaos. Det är liksom en tom TV-bänk vid en tom vägg (förutom tvn som hänger där), en soffa med osammanhängande kuddar, en matta och ett glasbord utan någonting på. Och tre kaktusar utan kruka. Opersonligt helt enkelt.
Nu har jag dock tagit tag i det på riktigt, ska ta före och efter bilder sen när allt är på plats, så att jag kan visa er sen!

Nu kom jag på sidospår, på tal om badminton, vi har en plan att försöka spela en gång i veckan tillsammans. Tror det kan vara bra för mig med en hobby, en sån där man tränar kroppen utan att det märks hur jobbigt det är för att man har så kul. Som ridningen. Sen får vi ju umgås samtidigt. Win-win.

Likes

Comments

Hejhejhej!

En liten recap:

Började månaden med att äta sushi med Rebecca innan hon åkte iväg på livet resa.

Har utforskat Södermalm och skaffat en cykel. Känner mig minst sagt som hemma haha!

Vi har börjat prenumerera på matkasse, så varje söndag får vi hem en kartong med ingredienser och recept för hela veckan. Det här att inte behöva stressa till butiken efter skolan utan inspiration är numera en aktivitet jag kan undvika. En sån liten sak som höjer livskvalitén så mycket.

Förra helgen mötte vi upp Elin och Rasmus och tog färjan över till Djurgården där vi tog en lång mysig höstpromenad genom Rosendahls trädgård, och avslutade på Ångbåtsbryggan på Strandvägen där vi njöt av solen, vattnet och varandra. En fantastisk start på hösten.

Jag och Sandra lyckades äntligen få till en dejt på Greasy Spoon. Vi har sprungit om varandra lite sen jag kom tillbaka, som det kan bli ibland. Skönt med vänner man kan vara borta från hela sommaren utan att vänskapen påverkas. Vi delade på tre rätter som alla tre kompletterade varandra perfekt, det var så gott så jag dog. Tips om ni är i Stockholm!

Vi åt: Eggs Benedict, Avokado toast och American Pancakes med jordgubbar, lemoncurd och maräng. Alla tre rätterna fick 10p.

Veckan gick snabbt, tisdagen spenderade jag först i skolan sen åkte vi alla till en klasskompis och firade Internationella beer pong-dagen. Med beer pong. Dagen efter provjobbade jag på Taverna Brillo.

Torsdagkväll åkte vi hem till Åland, jag åkte till frisören och fräschade upp färgen i mitt hår. Sen spenderade vi hela eftermiddagen och kvällen på öppna gårdar med Marcs föräldrar.

Lördagen bjöd på mysfrukost som Lancelot kallade det. Sen åkte vi med bilen full till öppna gårdar igen, Elin & Rasmus hakade på. Vi avslutade med en sen lunch på Marskogens Lamm och sen var det dags för finmiddag på fyrvaktarvägen. Tina (Marcs mamma) hade lagat elva olika tapas till förrätt, åländska lammlegs till varmrätt och chokladtårta med hemlagad fläderglass till efterrätt. Jag behöver nog inte säga att jag rullade därifrån. Vi avslutade med vildmarksbad hemma hos mina föräldrar.

Påfyllning av kärlek och energi, jag kände mig verkligen tacksam och lycklig när jag och Marc hoppade på Rosella igår. Ibland behöver man bryta av den här atmosfären och storstadspulsen man konstant är omringad av i Stockholm, med att få klappa kalvar och kramas med småsyskon. Nu säger jag inte att det ena är bättre än det andra, men jag tror det är nyttigt att ha den kontrasten i sitt liv för att behålla fötterna på jorden.

Kram

Likes

Comments

Hej!!
Idag har jag verkligen inte gjort någonting, med flit. Det har resulterat i att jag gör saker som jag annars inte orkar med, t.ex. blogga haha!
Jag har dock varit slut. Det tar på att flytta, vara sjuk samtidigt, och sen börja en ny skola. Och det där sammanfattade min vecka.
Lägenheten såg ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" när vi kom fram, missfärgade väggar och möbler att ta isär och ta ner från väggarna. Efter många vändor till soptippen, Ikea och spackel + målarfärg förvandlades den plötsligt till ett hem jag trivs förbannat bra i. Jag ska visa bilder när allting är klart!
Sen gillar jag även Södermalm jättemycket. Jag älskar att det är lite mer liv och rörelse, och att tacobar ligger runt hörnet.

Skolan är också över mina förväntningar. Mina klasskompisar är jättegulliga och jag ser framemot att lära känna dom bättre, kurserna vi har just nu är intressanta och givande, föreläsarna likaså!
Med andra ord, jag är tillfreds med livet. Sista pusselbiten är att få kroppen igång i samma tempo igen, så både jag och Marc har spenderat hela helgen med att bara kramas i soffan, beställa hämtmat och sträckkolla serier på Netflix. En fantastisk aktivitet i mitt tycke, och exakt vad vi båda behöver.

Kram

Likes

Comments

Dag tre steg vi upp sent. Så sent att det inte ens var värt att åka till stranden längre, så vi gick raka vägen till en cykelbutik och hyrde fem stycken "turbo bikes", och vilket fantastisk idé det var. Vi hade alltså tre timmar på oss att utforska resten av Barcelona, och snabbt gick det. Händelserikt också, jag lyckades falla in i en buske och skaffa mig en lång repa på ryggen, vi hann nästan ära lunch på Flax&Kale, ångrade oss och slutade istället på ett ställe som serverade färdig mat åt oss. Alltså färdig mat som i fryspizza och paella i micron. Hemfärden var bland det roligaste och sjukaste jag varit med om, tänk er fem idioter på varsina elcyklar som ziczackar mellan bilarna på la rambla i hög hastighet. Ja, vi lämnar det där!
När vi lämnat tillbaka cyklarna stannade vi vid hamnen och åt varsin crépe med nutella och vaniljglass, och sen hann man äntligen ta en powernap.

Middag på Ikibana

Jag och Lydia delade på en tasting menu bestående av elva rätter. Jag tror inte det går att beskriva varken hur gott det var eller hur mätt jag var när vi var färdiga.

Sen var det dags att packa och sova för flyget gick vid 12 nästa dag.

Jag hade en fantastisk resa, och även om den bara var tre dagar känns det som att vi har minnen för en hel vecka. Tack!!! Och tack mig själv och Lydia för att vi spontanbokade flygbiljetter i fyllan, vilken grej.

Likes

Comments

Dag två steg jag och Lydia upp lite tidigare och köpte frukost på ett lokalt bageri. Vi bodde i det gotiska området, så det var lite sightseeing på samma gång.
När vi alla ätit upp gick vi till stranden och spenderade hela dagen där. Vi övade på att pruta vilket slutade med att vi gick därifrån med varsin strandfilt, hoppade i vågorna och solade.

På vägen hem hann vi stanna för "lunch" och lyckades köpa med oss biljetter till FC Barcelona matchen på Camp Nou.

Mäktigt på många sätt och vis! Ett litet frö av fotbollsintresse planterades nog i mig haha.

Efter matchen åkte vi till Ciutat Comtal, en Tapasrestaurang som Lydia hade hittat. Vi började äta ca 00.15, så en sen middag minst sagt. Inte sämre för det dock, vi beställde in två kannor sangria och delade på massa små rätter. En matupplevelse minst sagt!
Vi fortsatte i samma spår och satte oss på en sportbar där ytterligare några kannor sangria beställdes in. Vi avslutade på en klubb som hette Pascha. Själva baren var cool, men musiken sög så vi stannade inte länge innan vi traskade hem. Sängen har nog aldrig känt så skön förut, den dagen vann nog priset för längsta dagen någonsin haha!

Likes

Comments