Mina ambitioner med att delta i tävlingen #nouw30daychallenge är att jag efter familjens tragedi med en brand som totalförstörde vårt hem - vår trygghet och fasta punkt - började skriva för att bearbeta traumat, och jag har upptäckt att det är så bra för mig. Jag har blåst liv i min passion för att skriva samtidigt som det är ett effektivt sätt för att bearbeta. Tankar blir utgrenade och synliga och jag förstår dem och mig själv mer på ett tydligare sätt.

Jag önskar på så sätt komma vidare i min bearbetning och samtidigt behålla min lust för skrivandet. Kanske har det jag skriver något värde för andra också och i så fall är det en bonus i det hela. Att läsa är ju en lika viktig del som att skriva. Ett givande och tagande. Så under 22/1-20/2 så ska jag göra mitt bästa för att vara en passionerad bloggare.

https://nouw.com/nouw30daychallenge

Jag är taggad!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Åh just det ja!

Idag kom nya Visa-kortet! Faktiskt på den tredje arbetsdagen efter bara andra gången som nybeställt 😂

Fast jag måste mot all förmodan erkänna att jag inte har köpt så mkt onödigt när jag har varit utan kort. Det är lite jobbigt att ta ut pengar hela tiden och uppskatta vad man har handlat för.

Related post:

http://nouw.com/vickiez/kortproblem-och-missforstand-32574994

http://nouw.com/vickiez/nar-livet-plotsligt-slas-i-spillror-32424048

Likes

Comments

Alltså, jag tänker skylla på att jag inte behövde skynda iväg tidigt igår eftersom jag tydligen hade noll uppfattning om att självaste jäkligaste Antarktis hade intagit Kils vägar. Jo, alltså vi var ju ute igår och skottade och lekte i snön. Men då vabbade jag och hade inga tider att passa på morgonen. Så chocken som alla andra hade igår hade jag idag istället. Bra där! Så att jag satte mig fast på personalens parkering på jobbet var kanske inte heller jättekonstigt. Fick dess utom oooootroligt fint stöd av min käre sambo på den sms-konversationen om det också.

Simply love the smileys!

Ja, jag förlitar mig absolut på att om jag verkligen inte hade lyckats krångla mig loss därifrån vid jobbdagens slut, så hade han fått kommit och rädda mig ändå. Snön orsakade för övrigt ett illvrål från Veronica när vi studsade(!) fram på Storgatan i min bil när vi hade varit till Ica på kvällen. Från att ha studsat upp och ner ett tag så ville bilen helt plötsligt studsa till höger och detta till syrrans ljudeffekter i form av skräckfilmsskrik.

Idag har vi varit på ytterligare en husvisning. Det var väldigt fint. Rättare sagt 2 miljoner-fint. Och nja, låtsas kan man ju alltid. Vi får se om Samis högljudda frågor om radonmätning gjorde någon skillnad. Tyckte att åtminstone ett par började se nervösa ut.

Likes

Comments

Vaknade imorse (andra dagen vab) av att min syster öppnade ytterdörren och kved högt: Åh nej!!!!

Yrvaket slängde jag mig ur sängen och kom ut i hallen och sa: "Hej!"

- Kolla! sa Veronica och öppnade dörren med viss möda för där ute var det ta mig sjutton flera decimeter med snö.

- Åh nej, upprepade jag.

Hon sprang upp och väckte Mats och tog tag i kaoset med att gräva fram bilar. Jag fick på mig kläderna och gick ut i ren förvirring och undrade om jag kunde hjälpa till i kaoset. Men det dröjde inte länge förrän yrvakna Nelly och Wille dök upp så jag gick in till dom.

Dagen var ju ändå rätt bra för att vara hemma och vabba för övrigt. Vi spelade spel och lekte i snön och det skulle ju röjas snö på alla håll och kanter.

Så imorgon har vi väntat ca 72 h så då ska det väl vara fritt fram att dyka upp på jobb och förskola igen.

Likes

Comments

Ja, då har vi spenderat dagen i min systers familjs hus. Ägnade mig åt lite jobb samtidigt som Wille spelade tv-spel. Ja, i och med att jag fick barn så har jag på senare år fått lära mig hur man får igång ett x-box. Men! Jag klarar absolut inte att sitta och titta på såna där fartfyllda rallyspel utan att själv inte bli åksjuk. Det svänger och jag lutar mig och "följer med" så till slut blir jag ju alldeles grön av det.
Och en stund ute i pulkabacken för att försöka förfrysa eventuella överlevande baciller. Men jisses vad kallt det blåste!


Annars då? Jo, uppdatering från eländes-fronten. Saneringsfirman var till huset idag och började plocka grejer. Nog för att mina Guess-väskor är rätt så inpyrda av rök men blev ju ändå lite lättad av att de inte hade brunnit upp. De kändes liksom lite falskt räddade. Så nu när saneringsfirman ska försöka rädda dom ifrån det så är det lite känslan av att de svävar i ovisshet ytterligare en gång. Vad kommer de liksom att hitta på med dom?

Och aaaaalla mina bakgrejer! För visso inte lika svåra att ersätta, men de var ju så många olika grejer. De kunde man visst inte använda till matlagning igen eftersom det inte var nyttigt efter att de varit utsatta av all rök, trots att man rengjorde dom.

Blev väldigt glad när Sami skickade bild på mina usb-minnen som troligtvis går att rädda eftersom de ser opåverkade ut. Sen hittade han ultraljudsbilden på Wille. Oersättligt! ❤

Likes

Comments

"Nu kan det inte bli värre!" sa pessimisten.

"Joho då!" sa optimisten.

Ja, det har ju onekligen varit sjukt mycket elände den senaste månaden. Vissa saker har jag inte ens nämnt här men nu har ju hysterin i stunden passerats så hoppas det är ok nu.

Idag väcktes jag av mamma som kom upp och yrade om att jag var tvungen att åka till Kil och ta hand om Wille som hade blivit magsjuk under natten och att hans far själv hade så ont i magen att han behövde in till sjukhuset. Yrvaket tänkte jag att han förmodligen även han hade åkt på magsjuka. Men det visade sig tydligen vara värre saker som misstänkt gallsten. Och han i sin tur befinner sig i ett eget elände med sin sjuka far som absolut inte får råka ut för någon magsjuka pga risken att inte få behålla sina mediciner. Så då återstår jag och naturligtvis med all rätt med tanke på att jag nu är sjuklingens mor. Okej, vart ska jag ta vägen med en sjuk Wille? Hem till Trångstad där pappa går i snigelfart med en rullator? Det skulle nog inte vara så vackert med en eventuell magsjuka på det. Där också körtelfebersjuka Hanna kanske riskerar att spräcka sin mjälte av att behöva ta i för kung och fosterland för att vända ut och in på sig över en toa. Min morfar som råkade ut för en hjärtinfarkt strax innan nyår och som går på mediciner och som också är väldigt i behov av att få behålla dessa om de ska göra någon verkan är inte heller någon toppkandidat för m-sjukan. Och nu senast så annonserade min andra hälft att han har blödande tarmfickor som inte heller blir hjälpta av detta.

Så då återstår jag! Längst ner i näringskedjan. Haha eller inte. Men jag åkte iaf till mitt ex och tog hand om gossen som var snäll nog att förstå att hans mor inte är jättebra på att hantera spyor så det blev lindrigt. Tack älskade son! Hans far kom hem, skulle tillbaka dagen därpå för ett ultraljud, så lättast var alltså att eftersom någon måste vabba så tadaa, lättast var det om denna någon blev jag. Så vart skulle vi då isolera oss i 48 h? Min stackars syster måste ha stått som nummer 2 längst ner på näringskedjan då, för hon anmälde sig som ganska orädd för m-sjukan. Så vips så var jag och Wille inkvarterade här hos henne istället några dar.

Jamen halleluja för fler eländes-grejer!

Det sägs att vitt vin är bra mot magsjuka så skål då!

Det har varit svårt att övertyga lilla gossen om att han faktiskt är sjuk. Så när han väl var still i 5 minuter så dög "plattan" en stund. 

Likes

Comments

Andas. In genom näsan, ut genom munnen. Fan! Jag trodde att jag var förbi det här stadiet nu. Det har ju gått så bra hela veckan och jag har inte haft den här jobbiga känslan i magen på hela tiden sedan jag började jobba igen. Jag har sovit helt ok de senaste nätterna. Jag har inga problem att prata om det med barn och vuxna som undrar. Så varför går det inte lika bra nu?

Nu var det inte ens natt. Eller ja, ser att klockan visst har passerat tolv och börjar närma sig halv ett så då är det kanske natt i alla fall. Jag låg och skrev på den där evighetslistan med ägodelar till försäkringsbolaget och för att hjälpa till med minnet som tydligen bara täcker upp en tredjedel av alla grejer, så kom jag på att jag skulle kika på Instagram och kolla om det fanns några bilder hemifrån. Det var ju en del. Mysiga bilder dess utom. Fan! Fan! Fan! Gud vad jag saknar vårt hem! Allt var så pyntat och redo för julen. Jag som hade haft så lite inspiration och energi hade ändå lyckats fått det rätt mysigt med julgardiner, tomtar och lyktor. Och vi hade hjälpts åt med att klä granen. Lowa och Wille hade gjort ett bra jobb och jag hade som vanligt propsat på att själv hänga upp de där speciella julgransdekorationerna som jag var dörädd om, från Lisebergs julmarknad som jag hade samlat på mig under några år. Tapeterna i vardagsrummet var nya och så fort julen var över så skulle jag göra klart de där sista få metrarna som var kvar vid lilla datahörnan som vi hade börjat flytta upp till övervåningen. Tanken var att vi skulle börja använda det utrymmet till något bättre. Kanske större vardagsrum? Kanske matsalsbord? Eller också skulle väggen flyttas så Wille skulle fått ett lite större rum. Vi hade så många planer och så fick vi aldrig chansen att göra klart när vi hade börjat så bra.

Jag känner mig tom och kvävd av ångest som river inombords på samma gång. Fan! Det räcker nu...

Likes

Comments

Alltså kan ni förstå hur det kan bli så galet? Var jag otydlig på något sätt? Var det kanske för komplicerat att prata om fler saker än en?

När vi kom hem från Helsingfors så fick mitt Visa-kort totalt spel och började protestera. Det hade blivit lite naggat i kanten på magnetremsan men jag vet att jag som absolut kvalificerad shoppare har använt kort i mycket värre skick än så. Så alla kassörskor sa "använd chippet" men hela tiden dök texten upp "kort felvänt" och "medges ej" innan man fick trycka in koden. Så på lördagen (halleluja för dygnet runt service 24/7) för 2 veckor sedan ringde jag och beställde ett nytt kort. Jag passade samtidigt på att fråga den trevliga killen i luren om varför det dess utom 9/10 ggr krånglade när man skulle öppna/stänga kortet för internetköp och han började prata operationssystem och telefoner och gud hans moster vet allt. I alla fall så tackade jag för hjälpen med nytt kort och bad honom om möjligt att skynda på ärendet. Som nybliven hemlös har det ju onekligen varit tacknämligt att ha haft Visa-kortet som använts extra flitigt för att köpa allt man varit akut behov av. Här blev det lite beklaganden och frågor om hur vi mådde osv. Han hade tyvärr inte den befogenheten att skynda på ärendet utan det skulle ta 3-5 arbetsdagar (ja, han erkände att det på riktigt skulle tyvärr ta 5 dagar) och önskade mig lycka till.

En vecka gick. Det hade ju varit någon röd nyårsdag emellan osv så tänkte att de skulle få ett par extra dagar på sig. Men igår när vi när närmade oss två veckor så ringde jag till slut i ren frustration när brevlådan fortfarande gapade tom på Visa-kort. Men nu till den delen där allt har gått fel, för det visade sig nämligen att det inte hade blivit något kort beställt över huvud taget! "Nej, jag beklagar men det måste ha blivit något fel för senast du beställde ett kort var 2016," sa också även denna trevliga telefonist. 😵😵😵 Nämen joy!

Likes

Comments

Framsteg! Idag så jagades Sami upp ur sängen av försäkringsbolaget som ringde och meddelade att det var full aktivitet vid huset så idag har man börjat stagnat upp väggar m.m. så att arbetet med att få ut saker kan börja. Finally!


Första arbetsveckan är gjord och det är - trots en bra vecka - alltid behagligt med fredag. Jag har fått många bemötanden den under veckan. Ett par barn (vänta det kan ha varit samma okända kille?) har vid ett par tillfällen bara kommit fram till mig och sagt båda gångerna; "Ditt hus har brunnit ner!" Ja, jo, det har ju det. Sen andra gången kom följdfrågan om vart vi bodde nu. Naturligtvis förstår jag att det är ett sätt att ta kontakt och få chansen att fråga. Det får mig nästan att undra om det finns en massa fler barn och kanske rent av vuxna som i sin tur inte vågar fråga och har huvudet fullt av nyfikna frågor. För mina egna elever valde jag att på darriga ben och fortfarande väldigt medtagen, gå ut och prata öppet om det. Jag berättade och de fick ställa frågor samtidigt som jag ville visa att jag stod där framför dem och mådde ändå "bra". Men det är folk som tex bara känner igen Sami som har frågat om branden och idag när jag träffade en gammal elev och hans mamma utanför affären så kallade hon oss för "lite kändisar" och ja, jag förstår väl hur hon menar. Jag var ju en ganska offentlig person förut, dels som lärare och dels som hobbytårtfantast. Det hände tex att folk som jag presenterade mig för sa "ja, men det är ju dig så många taggar när det ska beställas tårta" osv. Så det är ju lite trist att det roliga ryktet istället har blivit "de som huset brann ner för" istället. Men allt är övergående, jag vet. Och tack och lov för det!

Likes

Comments