View tracker

Jag vet inte riktigt vad det hela började med, men det var nog något med att jag skojat med Mattias och sagt något i stil med "Men ditt bokstavsbarn". Var på han nån gång har sagt till mig "Fast Victoria, du har adhd. Jag är rätt säker på det."  Då har jag skrattat rätt ut och sagt nej, det har jag inte. För ni förstår, när jag hör det så är det enda jag tänker på riktigt hyperaktiva människor som är ÖVERALLT i ett rum. Inte riktigt jag,.

Jag har aldrig någonsin förknippat mig med adhd/add. Det enda man visste i skolan var att dom som hade det var överallt och ingenstans och skapade en massa problem. typ. Det var det man fick höra och se..

Iallafall, efter att Mattias sagt detta till mig så har jag såklart gått och tänkt på det här i ett par veckor och kollat upp vad det verkligen innebär och nu insett att jag tänker göra en utredning. Bara för att veta om det faktiskt är det som hela tiden varit "skumt".

Tänk när man var mindre och alla andra i klassen kunde läsa. jag fick gå nån specialkurs och mamma fick försöka läsa med mig hemma. Jag kunde inte läsa flytande ur en bok, jag stammade och hackade. Tillslut vände dom boken upp och ner åt mig, och vad hände? Jag kunde läsa utan problem, inte ett stammande. Jag skrev med stora och små bokstäver, jag särskrev tills jag var 17. Och jag gör det säkert än ibland. Men det var först då jag förstod vad det var, när en kompis läste upp något jag skrivit och påpekade allt som var fel. Tillslut så bara "jahaa, nu vet jag ju vad det är. nu förstår jag!"

Jag kan inte vara still. Jag är inte överallt, men jag är inte heller still. jag är så jävla rastlös. jag vill göra något hela tiden. Alltid ska det hända något. Jag har tex nu så ont i min höft att jag inte ens på kvällen  kan vända mig om själv i sängen och förra veckan började jag gråta för att jag var tvungen att sätta mig och vila mellan gången från sängen till toaletten..Jag orkade inte gå mer. Och ändå så kan jag inte vara still EN dag och tillåta mig att ta det lugnt?!

Jag lyssnar inte på vad folk säger till mig. Jag kan helt ärligt sitta och prata med någon och poff så är mina tankar någon helt annanstans och tillslut får jag lov att be personen säga vad det sagt, en gång till. Det händer väldigt ofta. Jag pratar skitfort och är allmänt rörig. jag glömmer bort saker som jag ska göra så lätt. ska jag åka och handla så har jag glömt det på väg till affären och åker någon annanstans. Det tror jag att varje vän jag någonsin haft kan intyga.😅 jag glömmer bort vad jag gör när jag gör det, typ.

Jag har levt med min ångest sen jag var 13 och aldrig fattat vart den kommer ifrån. Den bara är där.
Jag är stressad, jag känner mig stressad själv. För jag orkar inte vänta på saker, jag vill att allt ska ske här och nu, annars brukar jag bli irriterad direkt. Typ bara på att "Hissjäveln går så jävla fittsakta osv." Ja ni förstår.

Jag minns att jag hoppade av min konfirmation för att jag tyckte att prästen vi hade, han pratade för sakta. Jag kunde inte lyssna på honom, det gick helt enkelt inte.

Något som jag sen inte kan låta bli är typ att städa. Jag kan inte låta huvudet vila om jag inte gjort det. Jag kan inte ha oordning. Jag tycker tex att det är asjobbigt att gå och lägga mig eller göra något annat om jag vet att det ligger disk som behöver diskas i köket. Jag kan inte hantera om Mattias säger "vi vilar en stund så tar jag det sen så slipper du" då går jag och diskar ändå. För det blir som ett helt kaos i mitt huvud annars. Jag kan inte vila om jag vet att det står där och väntar. Jag kan ju i princip aldrig vila iofs.

Haha, jag har ett fin fint sätt att inte sitta still på också. jag pillar mig i håret och har gjort så länge jag kan minnas. Hela tiden. Handen i håret. En kompis spelade in mig i skolan när jag skulle prata inför klassen. Vad gjorde jag? Satt och pillade mig som en galning i håret. Det här gör jag alltså hela tiden, än idag. Många har påpekat att jag bör skaffa mig nån typ av stessboll eller så för att ha något annat att greja med. 

Min hjärna går på högvarv heeela tiden vilket medfört oändligt långa och vakna nätter för mig. Jag "försvinner" lätt i min egna värld. Många ser att jag gör det och säger "hallå, försvann du nu?" Och då har jag varit någon helt annanstans. Vet speciellt en gång när jag var liten och var ute på stan och cyklade. Helt plötsligt var jag i min egna värld och såg inte vad som var framför mig. Jag "vaknar" tillbaka upp och hör mamma skrika VICTORIA!!! Bakom mig. Då höll jag på att cykla in i en tant med rullator som jag inte såg. Och hur många lyktstolpar man gått rätt in i? Ja säg det...

 Alltså jag tror jag kan räkna upp miljoner grejer som gör att jag känner mig lite "skum", Men har alltid tänkt att "såhär är väl alla?"
Men alla är inte såhär, eller?

jag får ibland panik av att ha folk omkring mig, jag vill helst låsa in mig i ett mörkt rum och bara vara för mig själv. Det fanns tex inget jag hellre ville när jag var liten än att mamma skulle måla alla mina väggar svarta i mitt rum. Vilket hon inte gick med på. Såhär i efterhand kan jag tänka att det nog var lite av ett sätt att kanske försöka sålla bort alla intryck och få vila huvudet lite. Jag har ingen som helst aning om det här ens är adhd eller add eller om jag bara är såhär. Om ni förstår vad jag menar.. Det kanske är nåt annat? Jag bara läste om det och kände hur det liksom kom upp en liten glödlampa ovanför huvudet som sa "Där kanske du har förklaringen. Och ja, det kanske var såhär simpelt." Det enda jag vill är egentligen att få något som kan hjälpa mig att lugna ner mig isåfall. Något som tillåter mig att sitta still i soffan, typ. 

Jag börjar tänka på att jobbet för mig kanske varit lite av en flykt. Jag har alltid sagt "Men jag mår bättre av att jobba. Jag vill inte vara hemma och inte ha något att göra. För då blir jag ännu mer rastlös om ni förstår vad jag menar. Och jag får ännu mer ångest. Jag måste göra något jämt. Även om jag då och då tar en välförtjänt paus, såklart. Men jag funderar mest på, kan det faktiskt vara så att jag har det? Eller har jag bara växt upp till att bli "såhär"?

Mycket tankar kring detta nu.. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag önskar att jag kunde förklara känslorna som verkligen sprutar i min kropp just nu.
JAG ÄR SÅ JÄVLA LYCKLIG.

Jag sitter här och inser att jag har gått från egentligen, ingenting, till allt jag någonsin drömt om inom loppet av 4 månader. Ja, familj och vänner har såklart alltid varit det allra viktigaste och bästa jag haft.
Men jag flyttade ihop med min stora kärlek. Och det måste nog ha varit det där inflyttnings-sexet vi hade när alla åkt där ifrån, som gjorde att det lilla frö jag har i magen, faktiskt finns där nu. Det känns som att någon vill tala om för mig att jag hittat rätt. Att jag ska vara kvar här, hos honom. Eftersom precis när vi flyttat ihop, så händer det här. Helt oplanerat. Jag hade ju tidigare planerat vår sommar med jobb, bärs och drinkar på vår balkong! Istället har vi nu käkat godis och myst i soffan. Precis vad mitt liv behövde. Och jag tror även att jag behövde bli gravid nu för att få lite perspektiv på vad fasen jag höll på att göra med mitt liv. Jag jobbade och söp. Alltså tänker jag efter så var det inte ens mycket tid som jag var nykter med Mattias när vi träffades på helgerna. Jag drack alltid. Det är synd att jag skulle behöva bli gravid för att inse en sån sak, men jag är ju såklart JÄTTEGLAD för att jag blev det och min högsta önskan i livet har uppfyllts. Och just det, vi köpte ett hus i måndags.. :D

Jag har gått från något ostabilt, till livet jag vill leva. Livet jag inte riktigt fick växa upp med. Jag önskar inget hellre än att min och Mattias kärlek för varandra håller för alltid. Jag vill leva med honom för resten av mitt liv och jag hoppas verkligen att han känner samma sak. Samtidigt som man är livrädd, man ser många som skaffar barn och sen går isär. Men det kan ju inte ha varit så stark kärlek redan från början då, eller vad är det om? JAG ÄR ALLTSÅ LIVRÄDD FÖR ATT DET SKA HÄNDA! Frågar nog ihjäl Mattias om han verkligen älskar mig och är kär i mig varje dag. Och försöker vara den bästa flickvännen jag kan vara. Det försöker jag såklart vara ändå, men jag är så rädd nu. Undra om det bara är alla hormoner som spökar? Jag var inte rädd för att han skulle lämna mig innan, inte alls faktiskt. Nu är jag mer osäker än någonsin.
Förövrigt har jag aldrig ens varit rädd för det med någon innan, troligtvis för att jag dumpat alla jag träffat och antagligen aldrig riktigt varit kär. Man har ju inte riktigt vetat vad kärlek är, speciellt inte när man inte älskat sig själv och tillåtit folk att behandla en som skit. Och ändå har jag varit förlovad, VAD FAN VAR DET OM?! HAHA. jag dör nästan lite i efterhand..

Men den här känslan tillåter mig att inse att jag faktiskt hittat rätt. Jag är så säker på det. JAG har hittat rädd och JAG hoppas att det håller i en evighet. Om det sen inte gör det, så är jag säker på att det inte är jag som gör det valet.
Till och med min pappa hade sagt till Mattias. "Vad har du gjort med henne? Hon är så glad nu." Och om min pappa ser något sådant, då är det stort.

Åter till huset. JA, vi köpte det! Det blev vårat! KUUUL!:D Så den 15 November får vi tillträde till det. Kanske tidigare om vi blir av med vår lägenhet. Vi lämnar nu Falun och centrum för lilla byn Grängesberg. Där Mattias växte upp. Och jag får drygt en timmes kortare resväg hem till Säffle! Så skönt!
Känns bra att vår lilla grabb ska få växa upp där, i en liten by med nära till skogen. Att han kan vara ute själv när han blir äldre utan att vi ska behöva oroa oss så mycket.

Ja.. Det blir alltid så långa inlägg när jag är tillbaka här på bloggen. Ni får stå ut!

Likes

Comments

View tracker

jodå! jag åkte "hem" till Säffle i helgen och träffade familj och vänner. Började med grillkväll hos mamma sedan var både jag och Mattias så trötta så vi åkte direkt hem till syrran och la oss.😊 Lördagen bestod av att gå ut på torgfesten men det var ingen hit så jag gick därifrån efter en kvart. Och klockan kanske blev 11, halv tolv så låg jag hemma i sängen hos syrran igen för att sova. Man är liksom inte riktigt sig själv som gravid och det är så galet jobbigt för mig.

Jag känner mig verkligen ledsen och arg i princip hela tiden. Även om jag skrattar mycket så vill jag bara gråta, oftast. Stundtals så vill jag göra slut med Mattias och bosätta mig långt åt helvete i skogen utan kontakt med någon. Jag vandrar i tankar om jag verkligen  bör skaffa ett hus ihop med honom. Vad fan är det om?! Det är mitt livs kärlek, jag vet ju det. Klart jag ska skaffa ett hus med honom. Sjukt hur man blir?! Härom veckan ville jag döda Mattias. Alltså jag hatade han så jag ville ha ihjäl han. Han har inte ens gjort mig nått?! Ja ni förstår vart jag vill komma. Som gravid är, iallafall jag, helt jävla pantad och lite till.😥😅

Hur som helst, i söndags åkte vi tillbaka tidigt till Falun för att ta emot hans barn som ska vara här en vecka nu.😊 Ja haha, resan hem.. Vill jag ens berätta? Jo jag måste.😂 Jag blev så jävla kåt. Det måste alltså ha med alla jävla hormoner att göra. jag kunde inte va still och ja, lite kläder rök till och med i bilen!!😂  Ja herregud, det var hemskt att känna så (pga att jag liksom inte kunde slita av Mattias kläderna och gå loss på han direkt😅) men sjukt skönt på samma gång såklart!😋 Had to share! Hoppas det blir så jäkla intensivt fler gånger.😜

Nu ikväll har jag varit en rastlös själ som åkt och köpt lack till möbler och lackat lite, instängd i sovrummet med musik på. Ensamtid. Tänk vad härligt det är då och då.😊
Och alldeles som jag skriver det här så kom Mattias in med en skål popcorn till mig. Va go han är, min gubbe.😊

Imorgon är det som sagt dags för första ultraljudet och jag är så galet nervös. Kommer troligtvis att sova väldigt lite/dåligt inatt.. På torsdag ska vi på två husvisningar och senare troligtvis åka till ludvika och sova i Mattias mormors stuga som ligger så fint vid vattnet med egen brygga och allt. Ta med oss barnen dit och ha en mysig kväll, grilla, bada och äta lite godis!😊

Utöver det här ska jag såklart jobba också. Hoppas att mitt ben orkar med mer den här veckan. Har ju trots allt tagit det rätt lugnt i helgen. Nu ska jag slå på en film och bädda ner mig i sängen.

Likes

Comments

Hej igen! Nu var det längesen. Livet går vidare och jag är, som vanligt, mest aktiv på instagram! Fy på mig. Jag bör vara här, så att jag kan skriva av mig ännu mer. Och så att de som vill kan välja att läsa det.

Som ni kanske sett så var vi iväg till banken på möte angående ett bolån. Just då kollade vi bara upp om vi ens skulle kunna få lånet och vi tjänade tillräckligt och ekonomin såg bra ut för att få det. Så kommer vi till kreditvärdigheten. Puh. Där visste vi inte hur vi låg till så vi vågade inte ansöka om ett lånelöfte direkt. Vi gick hem och funderade, kollade upp vår kreditvärdighet själva och valde sen att ansöka om ett lånelöfte. Banken vi var till fick vi tyvärr et nej tillbaka ifrån. Men vi gav inte upp och sökte faktiskt hos en annan bank, där fick vi ja. Så nu har vi ett lånelöfte. Känns så sjuk bra! :D Vi har kontaktat en mäklare så nästa vecka ska vi på husvisning.. :D Spännande, lite läskigt och helt jäkla skitkul! Så nu håller vi såklart alla tummar för att det kanske går lite till åt vårt håll så att vi blir husägare.
Just nu har vi det ganska dyrt som vi bor, nästan 10.000 kr i månaden. Som man liksom betalar till ingenting. Det går inte till en själv och hyrorna höjs i princip varje år.. Plus att vi bor i ett jäkla höghus, nästan mitt i centrum. Riktigt tråkigt för barnen när de är hos oss även om vi såklart är ute och gör saker. Men det finns ingen frihet för någon av oss.. Tänk va skönt att kunna hänga upp tvätten ute, öppna upp dörren och barnen kan springa ut och in som de vill. Vara ute och leka hela dagarna om de så vill det!

Jag bytte precis pass med en annan vikarie på jobbet så att jag kan följa med på visningen nästa vecka!:) Plus att jag ska på första ultraljudet nästa vecka. SPÄNNANDE! :) Hoppas att allt är bra med den lilla i magen. Jag har haft ett killnamn sen forever typ. Har alltid haft svårt att hitta ett tjejnamn som jag gillat. Men nu i veckan så slog det till i skallen! Så nu har jag båda två! :D Ja, det är jag som bestämmer, Mattias får helt enkelt bara se glad ut och hålla med. ;) Men vad tror ni att det blir? Jag är typ övertygad om att det blir en tjej. Mattias kollar mig i ögonen och säger "Fast jag LOVAR att det blir en pojk."  Mamma och becca tror tjej, mormor och amanda tror pojk. Det ska bli intressant att se och sen ska jag börja handla och planera. Jag har alltså köpt, typ ingenting än så länge.. :p Det börjar typ sjunka in nu att jag är gravid. Så snart blir det väl mer intensivt det här. Barnvagn, säng, kläder, ja ni vet allt som dessa så ska ha. Barnvagn har jag redan kollat ut så det får ni se vad det blir för någon senare. :)

Ha det gott!

Likes

Comments

Tänkte idag bara ta upp något jag lever med och som blivit MYCKET värre sedan jag blev gravid. Min så kallade höftledsartros. Barnmorskan jag har trodde inte att det skulle bli mycket värre när jag blev gravid, men ack vad fel hon hade..
Det här är vad det är:

Höftledsartros innebär att man får smärtor från ljumskregionen när man rör sig och försämrad funktion. Samtidigt förändras och förtunnas brosket i leden. Brosk är en typ av vävnad som gör att skelettets ben kan glida mot varandra. Det ger stadga och fördelar belastningen jämt i leden. Artros utvecklas långsamt. I slutstadiet kan brosket i leden helt ha försvunnit så att benändarna skaver direkt mot varandra. Smärtor och nedsatt funktion gör att man ofta behöver opereras med en ledprotes. Det är vanligt att få artros i båda höfterna, men besvären brukar inte komma samtidigt.

Jag har haft det här så länge jag kan minnas. Förr så idrottade jag mycket och redan då hade jag fruktansvärt ont, det var en stor anledning till att jag inte orkade idrotta mer. Jag slutade med fotboll och basket för att jag helt enkelt fick för ont. Jag minns en gång hur mina kompisar bar mig från matsalen tillbaka till skolan för jag orkade inte gå. Och när jag var ännu mindra berättade mamma för mig hur en kompis föräldrar fick köra hem mig och bära mig upp för trapporna för jag orkade helt enkelt inte gå, jag hade för ont. Mina knän och höfter är helt slut.

Sen jag blev gravid har det bara blivit värre. Förut har jag kunnat leva med det och det har bara kommit då och då, men det har gjort fruktansvärt ont. Röntgade mig första gången när jag var 10år, då kunde man inte se något. Röntgade mig igen när jag var 18 eller 20, då såg man en förändring i höften.

Nu sitter jag i soffan eller lägger mig i sängen efter en dag på jobbet och det gör nått så kopiöst ont!! Ja, ofta har jag ont även om jag inte har varit på jobbet. Har inga tunga lyft på jobbet men jag går och står mycket, säkert i för dåliga skor. Har nu en bokad tid hos en läkare för höften samt migrän som jag börjat få, läkaren kan säkert hjälpa mig att få en remiss till någon som kan hjälpa mig med det här. Vill dessutom ha en till röntgen och få prata med en kunnig läkare som kan ge mig en diagnos. Jag har ingen diagnos nu, men jag vet att det är vad jag har då morfar, morbror och mamma lever/levt med detta och både mamma och min morbror har bytt höfter. Min mamma hade höfter "som en 90-åring" när hon var runt 30år.. På mig har sjukdomen visat sig tidigare än vad den gjorde för mamma och jag väntar bara på den dagen jag har så jävla ont att jag haltar hela tiden, så som mamma och morbror gjorde innan deras höftbyten.

Fyfan säger jag bara.. Sjukt tråkigt att vara så ung och dras med det här. Det har inte gjort mig så mycket innan då det bara kommit ibland, och jag har i princip bara tänkt på det när jag tränat osv. Att jag inte kan göra allt för att det gör så ont, de säger att det är bra att träna men man ska heller inte överbelasta sig. Jag typ går och joggar och sen är det klart med övningar för mina ben. Jag börjar gråta av smärtan annars.. Nu kommer smärtan varje dag utan att jag gör något konstigt.. Och det gör så mycket ondare än innan. Jag hoppas verkligen att jag får den hjälp jag behöver nu.

Likes

Comments

Sa jag att han är det bästa som hänt mig? JA. Han är det. Jag hade svårt att tro att någon, någonsin, skulle behandla mig såhär bra. Han är verkligen helt otrolig!
Ibland undrar jag "är jag värd det här?" Ja, det är jag. För första gången så är jag ärlig, öppen och helt jävla sårbar. Åh, det är så läskigt. Det är något jag vägrat vara tidigare. Ingen jävel skulle fan såra mig. Och sen fann jag Mattias. Jag hittade rätt. Jag vill nu vara öppen och sårbar för jag vill ge honom hela mig, allt med mig. Och jag vill ta vara på allt jag får av honom. Jag är så obeskrivligt kär i honom, och det blir bara starkare för varje dag som går. Hur vår resa än slutar, (jag hoppas att den aldrig slutar!) så kommer jag för evigt vara tacksam för precis allt han gett mig och hur mycket han lyft mig.

Han är min människa, jag är helt övertygad om det. Vi klickar så himla bra ihop! Under året som gått så har vi alltså höjt rösten åt varandra typ en gång. Aldrig har vi riktigt bråkat. Vi tjafsar inte om nåt. Haha, är han bara mergörlig tro?😅 Nej, vi har det verkligen förvånansvärt bra och jag är så otroligt glad för det.

Sa jag att han får mig att skratta? Ja. Varje dag. Jag litar på honom. Han får mig att känna mig vackrast i världen. Han kommer hem varje dag och kramar mig, pussar mig och säger att jag är fin. Åh, det är verkligen det bästa jag vet. Blir varm i hela kroppen.

Igår hade han köpt pizza så jag åt när jag kom hem från jobbet och mitt från ingenstans så kollar han på mig och säger "Men!! jag vill ju ha en puss!" så får han världens sötaste flin och springer fram och pussar mig. Då hade han glömt att pussa mig typ direkt jag kom hem och det var nog det han kom på.😂 Åh, han är bäst!

Inte nog med allt det här så har jag alltså velat haft barn sen jag var drygt 16år. Men det har liksom aldrig hänt. Mina tankar har alltid vandrat till den plats där jag funderat på om jag faktiskt kan bli gravid. Paniken över att inte kunna det har alltid legat och lurat nånstans i huvudet. Men så träffade jag Mattias. Och nu är jag gravid. Jag ringde faktiskt min mamma och grät när jag fick reda på att jag var gravid och jag sa. "Mamma, jag tror det händer när man hittar rätt. Iallafall för mig. Jag har hittat rätt." Och jag är så glad och stolt över att just han, blir pappan till mitt barn.

Gubbe, om du smygkikar min blogg så älskar jag dig otroligt mycket.  Du är den mest fantastiska själ som kommit in i mitt liv.💜

Likes

Comments

Hej igen allihop!
Sitter på jobbet och har inte så värst mycket att göra. Som vikarie blir det ju liksom lite "dött" när man är klar med allt och har typ en timma av lugn innan det är dags för lunch. Det blåser som tusan ute och det ser ut som att regnet är på väg, tråkigt! 


Som ni säkert sett på instagram så har jag och Mattias bokat ett möte på banken för att se om vi kan få ett bolån.
Det är verkligen så djävulskt dyrt att bo i lägenheten, vi betalar nästan 5000kr VAR varje månad. Och området är inte det bästa heller. Lägenheten är väldigt fin, men det är ändå inte värt det. Och med en till unge på väg så vill vi verkligen ha ett hus. Vi tänker inte kolla på hus i Falun, det säger sig lite självt. Ingen av oss känner direkt någon här, så ingen av oss mår heller jättebra av att bo här. Och vi har i så fall planerat att flytta till Grängesberg. Där har iallafall Mattias hela sin familj och vänner, vilket jag verkligen tycker att han behöver! Vänner och familj att umgås med. Och jag får ca 1,5 timma närmare hem till Säffle, det känns riktigt bra!


Men det är inte bara och bara eftersom han har två barn sedan innan. Hade vi kunnat så hade vi flyttat till Säffle. Det säger vi båda två väldigt ofta. Men flytten innebär ju fortfarande förändring. Han har ju sina barn varannan vecka torsdag till måndag. Flyttar vi kommer det troligtvis bli varannan helg, fredag-söndag. Båda två vill också väldigt gärna att barnen ska vara hos oss hela tiden, och åka till sin mamma varannan helg. Så att det blir tvärtom mot vad det är nu. Men det får vi se hur de blir med. Det blir ju lite mindre tid med dom om de kommer fre-sön. Men vi har iallafall sagt att då får dom ju gärna komma till oss på typ alla deras lov osv.

Vi hoppas iallafall att vi kan få ett bolån! Jag har ju inget fast jobb men räknade ut att förra året tjänade jag som en utbildad undersköterska som jobbar heltid. Så det lär ju ändå gälla som att jag då jobbat heltid i ett år? Nu har jag dessutom flyttat och tjänar mer i timmen och på nätterna så det blir förhoppningsvis ännu mer det här året. Well, de på banken hoppas jag förstår.. Blir dessutom jäkligt mycket billigare för oss att bo i hus. Kasta massa pengar varje månad på en jävla lägenhet som kostar multum och som aldrig någonsin blir vår. 

Nu ska jag försöka göra något vettigt! Ha en bra dag allihop!







Likes

Comments

Så var det måndag igen!☺️ Vi har haft barnen hela helgen och firat midsommar, mycket trevligt! Vi åkte till Mattias pappa och hans fru för att käka, grilla och ha trevligt! Vi blev hela 12personer!😃 Så trevligt. Åh, det är så kul att känna sig välkommen hos ens svärföräldrar!!☺️ Jag har aldrig riktigt tidigare gjort det och har dessutom bråkat en del med tidigare pojkvänners föräldrar..😅 Det var när jag var lite yngre så jag vet inte om vi ska kalla det att jag växt upp eller att vissa människor helt enkelt inte tål mig.😂

Nu under förmiddagen har jag sprungit mellan lägenheten och tvättstugan, puh. Jag tvättade ju nyss?! Barnen har varit här = tvättkorgen blir full direkt.😅
Tagit mg en kopp kaffe och sitter just nu med färg i håret. Ska snart hoppa in i duschen och göra mig redo för dagen, som snart är slut.. Klockan går för fort! Idag har jag iallafall inte kräkts något! Yey. Det känns som att det var för att jag fick sova ut riktigt länge. Men jag hade nog helt enkelt bara en bra dag.👍🏻
Mattias slutar tidigare för att hämta ut sitt nya bank-kort och så ska vi åka med Elias till tandläkaren. Sen ska vi ta en tur till Ludvika för att hämta ett skåp jag köpt. (Det är så jäkla snyggt!!) Bild här nere!☺️

Hallå, kolla på det?! Det här kunde jag inte låta bli att fynda mig för 800spänn!😃 Det var många som hade hört av sig men inte bestämt sig så jag som bestämde mig direkt, fick det! Hur kan man inte bestämma sig direkt?!😉

Jag kickade även hem en sängkappa igår. Jag fick äntligen tummen ur arslet! Den var såklart på rea😉 Jag är och har alltid varit en jäkel på att handla på rea. Minns när vi var små och fick pengar att shoppa för. Min storasyster kom ut med typ ett par svindyra jeans och ett linne. Själv hade jag fyndat på rean och hade med mig 15plagg hem för samma pris. Smart tycker jag.👍🏻

Ska även hämta ut ett paket som kom från testagram idag. Älskar det! Som glossybox fast med mat och olika saker!😃 Testagram kostar 99kr i månaden, helt klart värt det för att få testa lite nya produkter som man annars kanske inte skulle köpt!☺️ Min glossybox kommer säkert också vilken dag som helst. Tycker helt klart att det är värt att unna sig lite sånt där. Som en liten present till sig själv varje månad!☺️🌸

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo, klockan tickade på ännu mer sen jag började skriva!
Ha en bra måndag allihop!

  • 2105 readers

Likes

Comments

Idag har jag varit hos barnmorskan och drog till med stora krokodiltårar för ett blodprov. Kommer tydligen aldrig växa ifrån det..😢😅 Men mitt blodvärde och blodtryck var iallafall perfekt. Märks om jag behöver börja äta järntabletter nästa vecka.👍🏻

Fick även tid hos en läkare för att få medicin mot migrän och så ska vi kolla upp min höft.. Den har ballat ur totalt sen jag blev gravid så nu kanske jag kan få hjälp av en sjukgymnast som kan visa lite övningar så att jag orkar med det här. Och jag hade även gått ner nästan två kilo..

Känns som att det inte är så konstigt att jag gått ner i vikt även om jag är gravid. För första gången på flera år så har jag börjat äta "normalt" som jag bör göra. Jag har verkligen ätit FÖR MYCKET innan och ska väl bara vara glad att jag inte är större än vad jag faktiskt är. Sen har jag ju kräkts endel också men de senaste veckorna har det varit ganska lugnt på den fronten så det känns mest som att det är för att jag äter som jag ska. Ja, jag förstår såklart att jag kommer gå upp det ändå😂 Men just nu känns det skönt iallafall.☺️

Snart får jag även tid för ultraljudet.. Ni anar inte hur jäkla nyfiken jag är på att få veta kön på knödden där inne!😁 Mamma och andra känner på magen och säger att det är en tjej, ja typ alla säger tjej. Så om nån vecka märks det om de har rätt..☺️

Just nu ligger jag i sängen och har ätit lite nudlar. Det var inte så gott då jag har väldigt ont i huvudet och mår lite illa. Men jag måste få i mig nått. Hinkar vatten gör jag också.☺️ Kollar på Peter pan och försöker vila mig lite. Snart kommer Mattias hem och vi ska åka o hämta barnen. Sen bör vi ta reda på vad vi ska köpa med till imorgon och åka å handla.. Vi ska nämligen åka till Dahlin och Michelle i Grängesberg för att fira midsommar.😃 Trevligt minsann!☺️

  • 2194 readers

Likes

Comments

Idag har vi varit i Borlänge med kidsen och shoppat o fikat☺️ Ingen höjdare med minstingen. Nu har vi testat det tillräckligt, bara gnäll å grin. Väl hemma nu så är det iallafall lugnt och jag ligger o vilar i sängen.☺️ Ligger mest och funderar på vad jag ska laga för middag sen. Är jättehungrig redan nu men har absolut ingen ork att laga något. Tur att det finns kvar våfflor från igår till kidsen som bara är att värma på.☺️ Är själv lite smått sugen på mos, köttbullar och gräddsås. Eller broccoligratäng med nått gott till. Hmm..

Mattias köpte iallafall nya jeans, shorts, träningsskor o träningsbyxor. Och en hatt. Jävlar så snygg han är i hatt!😍😍 Blev lite kär på nytt.😉 Sen köpte vi ännu lite kläder till barnen och jag kunde inte hålla mig ifrån att för första gången själv köpa något till den knotten i magen. Jag tänkte liksom låta bli det så länge som möjligt.. Iallafall tills jag får veta kön, för ja. Det tänker vi ta reda på.😍

Det blev vitt och mörkblått än så länge. Jag bryr mig ju inte direkt om färger beroende på "tjej eller kille". Men jag har ju dock bestämt mig för att om vi får en tjej så blir det ta mig fan inget rosa.😁 Jag HATAR rosa. Jag tycker det är en så vidrig färg.. Som tur är får mitt barn göra egna val när h*n blir äldre så de får välja själva. Men till en början, INGET JÄVLA ROSA!👏🏻

På tal om rosa så har vi ett ställe som heter händelseriket här i Falun. Dit kan man komma för att slappna av och få olika intryck osv. Det finns tex bubbelbad, musikrum, svara rummet, vita rummet, grön rummet, rosa rummet osv. Allt i rummet är då tex vitt, rosa osv. När jag var inne i det rosa rummet höll jag på och spy. Inte för att färgen var hemskt utan för att jag kände mig stressad och illamående. Så vi i gruppen som var där diskuterade efteråt och jisses vad olika vi är! Ett fåtal personer kände sig harmoniska i det rosa rummet, vissa mådde sämre osv. Så tänkte jag på att det kanske är just därför jag inte gillar färgen, för att jag just känner mig stressad av den? Vem vet? Jag har aldrig tänkt så, på att jag känt mig på ett visst sätt av en färg innan, men det blev så påtagligt när allt blev just en och samma färg. Det svarta rummet däremot, där skulle jag kunna vara en hel dag. Kolsvart med vissa uv-ljus man kan tända. Så skönt! Avslappnad. Där hade vi också flera personer som kände tvärtom, de fick panik och mådde illa av att vara där inne. Så ja, efter en upplevelse där tänker jag absolut på att färger påverkar mig mer än vad jag tidigare tänkt på.☺️

  • 2536 readers

Likes

Comments