​I dagarna är det 30 år sedan en reaktor havererade vid kärnkraftverket i Tjernobyl. Haveriet uppmärksammas på olika sätt, inte minst av kärnkraftshatarna som brukar mala på med sitt mantra "Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima" och helt strunta i att det var bara i Tjernobyl som några människor skadades och dödades av radioaktivitet och joniserande strålning.

På tal om haverier, så kan väl Eva Franchell på Sveriges värsta ledarredaktion också kallas det? Hon struntar ju totalt i fakta när hon skriver. Hon lever efter devisen att åsikter är viktigare än fakta och det är farligt att kolla upp fakta, för då kanske man måste ändra sina åsikter. Det kan väl kallas intellektuellt haveri?

Franchell har hur som helst tagit upp haveriet i Tjernobyl.

Vad förtjänar att kallas en katastrof? Tsunamierna på annandag jul 2004, de som kostade 230000 människor livet och orsakades av en stor jordbävning, förtjänar att kallas katastrof. Tsunamierna i Japan 11 mars 2011, de som också orsakades av en jordbävning, kostade nästan 19000 människoliv och förtjänar också att kallas katastrof. Men var det en katastrof att tre reaktorer vid Fukushimas kärnkraftverk förstördes? En ekonomisk katastrof var det för ägarna, men förtjänar det att kallas katastrof ur hälsoperspektiv? Effekterna på fysisk hälsa kommer att bli så små att de kommer att drunkna i statistiken. Effekter på psykisk hälsa finns, bland annat på grund av en evakuering som kanhända var onödigt omfattande.

Haveriet i Tjernobyl, då. Förtjänar det att kallas katastrof? Ungefär 30 personer dog direkt eller inom några veckor. Ungefär 35 personer till tros ha dött på grund av haveriet. WHO uppskattar att 4-5000 personer kommer att dö i förtid av cancer som utsläppen från haveriet har orsakat. Som jämförelse kan vi till exempel se att 100-150 människor drunknar varje år i Sverige och att knappt 300 dör i den svenska trafiken. Framstår då 4-5000 döda på kanske 50 år efter ett kärnkraftshaveri verkligen som mycket?

Vi kärnkraftsförespråkare gillar faktiskt att prata om säkerhet, för statistiken över dödsfall per producerad kWh visar att kärnkraften ligger lägst. Därmed är den det säkraste energislaget. Kärnkraften blir dessutom bara säkrare för varje generation. Att kärnkraften utvecklas och blir säkrare faller helt enkelt inte kärnkraftshatare, som Franchell, in.

På kultursidan i samma tidning, får en annan kärnkraftshatare, Martin Aagård, breda ut sig. Han känner sig väldigt drabbad av haveriet i Tjernobyl, eftersom han fick radioaktivt regn i håret. Det överstiger väl hans fattningsförmåga att regn alltid innehåller radioaktiva ämnen. Överallt i världen finns bakgrundsstrålning, som orsakas av naturliga källor. Det som kan vara farligt är joniserande strålning, som har två naturliga källor. Dels de radioaktiva ämnen som alltid har funnits i jordskorpan. Dels den kosmiska strålning som kommer från yttre rymden och till exempel skapas när supernovor exploderar. Atmosfären skyddar delvis mot kosmisk strålning, men när de kosmiska partiklarna kolliderar med luftens partiklar bildas sekundär strålning. Den som flyger ofta får definitivt en högre dos än den som håller sig på marken.

Dessutom varierar bakgrundsstrålningen över jordytan. Av Wikipedia-länken framgår till exempel att USA har högre nivåer och Japan lägre nivåer än snittet för världen. Medicinska undersökningar och terapier, som röntgen och strålbehandling, kan ge ett rejält bidrag. I USA är det nästan lika stort som bidraget från naturliga källor.  Genomsnittet för världen är att det ligger på en fjärdedel av bidraget från naturliga källor. I alla delar av världen är bidraget från kärnkraftsolyckor och kärnvapentest i det närmaste försumbart. Ändå är det den nästan försumbara andelen som kärnkraftshatarna vill att vi ska oroa oss för. Bidragen från naturen och medicinska tillämpningar ignorerar de helt. Tala om faktaresistans!

Strålskyddsmyndigheten har gjort en rapport om joniserande strålning i Sverige. Intressant, tycker jag, är att kärnvapentesterna i början av 1960-talet ledde till mer cesium-137 än haveriet i Tjernobyl.  För den som äter mycket renkött, blir bidraget till totaldosen från Tjernobyl bara en liten andel av det totala.

Men fakta är som sagt var oväsentligt för kärnkraftshatarna. De föredrar sina fantasier och sin faktaresistans.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments