Spänning i vardan

Igår hade jag möjligheten att fira en av min bästavänner. Det var inget särskilt så skulle många ha sagt.
Hon fyllde inte år, skulle inte få barn eller gifta sig. Men hon hade klarat uppskrivningen!
Detta för mig var något stort och det ska absolut firas!
Jag kommer själv ihåg hur nervös jag var.. pressen man hade haft på sig så länge om man skulle få det där lilla plast kortet eller inte.
Så när hon sa att hon hade klarat det skulle vi självklart fira!
Det blev restaurang och så var det då att man skulle ju självklart köpa en present!
Då ska man självklart gå in på systemet och köpa något som vi Svenskar alltid gör! haha!
Men då hon snart ska börja köra runt på andra måste hon avvärja sig från alkoholen så självklart blev det alkoholfritt.
Nu hoppas jag att hon fick puschen till att ta uppkörningen med storm när den väl kommer!

Har ni något ni brukar fira eller anser ni att även de mindre lyckorna ska firas?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag

När du haft så mycket otur i kärlek sen första början så vill du bara börja skratta men gråta samtidigt.

Den första du verkligen fick känslor för var du tillsammans med i närmare 2 år.. Ni förlovade er. Du blev gravid.. du fick missfall.. ( Tur det) . Han var otrogen, lämnade dig för någon annan , men höll dig ändå kvar runt fingret i 8 månader. Fram och tillbaka mellan mig och henne. Jag visste exakt vad som hände men jag älskade honom så mycket att jag var verkligen blind. Han var mitt ljus i livet trots allting han gjort. Efter 8 månader skulle vi försöka igen.. men jag fick reda på att han var tillsammans med en annan samtidigt, då var det nog. Avbröt all kontakt och mådde ganska bra av det.
Några månader senare kontakt igen.. allting gick bra. Jag visste att vi aldrig skulle bli vi igen. Men klart jag brydde mig om honom, första kärleken liksom.. Men det fick jag stå för.. Misshandlad, hotade och lämnade på en jävla mack.
Bra första förhållande där, det hände dock mycket mer i själva förhållandet men då skulle jag behöva skriva en bok.

Den andra jag släppte in.. Han skrev med mig i närmare 3 månader, distans, några mil här ifrån. Han övertygde verkligen mig att han ville mig gott, att han ville ha mig för mig och bla bla bla..
Han kom ned.. gjorde sitt... åkte nästa dag.. YEEY!

Den tredje.. trodde jag var verkligen min riddare i rustning. Jag blev bortskämd som en prinsessa. Hotell, massage, allt jag ville ha. Det var som att han dyrkade marken jag gick på. Jag vågade aldrig tro att jag förtjänade detta. Jag sa det även flera gånger att detta var något han inte behövde göra. Jag var inte värd det.
Men tyvärr slutade allt i tårar. Det blev så konstigt. Han började kolla vart jag var i appar man kunde hitta en i. Anklagade mig för otrohet och jag sjönk ned i depression igen... Mådde så dåligt jag kunde må, planerade mitt självmord för självklart kan jag aldrig få lyckan.. alltid ska det vara något.

Så nu sitter jag ändå här, ännu vid liv.. livrädd för nästa kärlek. Vågar och vill inte tänka på hur det kommer gå. Kommer jag överleva nästa förhållande? Jag drars bara till oturen verkar det som..








Likes

Comments

Snack

Det blir mycket skrivande om misshandeln nu jag vet. Men jag har inte så mycket annat i mina tankar tyvärr.

Men när man sitter hemma och nästan blir galen för varje minut som går, för varje sekund du sitter själv i den där osäkra fästningen... du letar nya hem. Du åker till vänner för att du verkligen inte vill vara där. Det är inte ditt hem längre. Det är ett ställe där du kan låsa dörren och vara rädd över att någon kanske kommer och knackar på som du inte vill ha där.

Men när jag inte kan åka till någon annan, när dörren är låst och jag sitter i lägenheten. Vad gör jag då?
Vad kan man hitta på?
I början låg jag bara i sängen, sov för det mesta. Sen började jag tänka att man kanske skulle äta efter någon dag. Då blev det köket.

Men man var fortfarande i oro. Jag har målarböcker, en big ass tv.. en dator... smink.. det är ju bara att välja och vraka.
Jag har till och med köpt CS GO för att jag ska kunna försvinna in i cyber världen lite. Får se hur det fungerar.
Gamer Becca? Hm... Maybe...



Likes

Comments

Jag

Hur många gånger har jag inte nu suttit här och försökt att få orden i mitt huvud att gå genom mina fingrar och tryckas ut på tangenterna.
Det går inte. Jag vill inte, eller kan jag inte? Jag vet inte vilken ursäkt som passar bäst..

Jag kan inte gråta.. Jag kan inte vara själv. Jag kan inte sova utan att mardrömmarna kommer och knackar på.
Jag är som rubriken.. svag.. Det har brutit ned mig totalt och det värsta är att det blir bara värre för varje dag jag vaknar upp och inser att detta har hänt.

Jag verkar inte kunna få rätt hjälp. Inte från den kuratorn jag var hos iallafall, det kändes inte alls bra.
Så tyvärr får man väl ansöka om annan hjälp på annat håll.

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra, jag trodde ALDRIG att det skulle vara såhär illa. Att han kom åt mig såhär mycket.
Jag försöker tänka att det ''bara är en misshandel'' , några slag, ord och släpningar.
'' DU har varit med om slagsmål innan, det rörde dig inte ett skit. Du kunde ta dem lätt.''
Så vad hände här? Jo en människa jag en gång i tiden älskade mer än något annat gjorde det här mot mig.
Mannen vars barn jag skulle bära.. Som jag skulle ha ett liv med orsakade mig denna skada.

Jag är mer förstörd än någonsin .. och jag vet inte hur jag ska klara detta.
Att falla .... och inte veta hur man ska ta sig upp.. det är en av de värsta känslorna jag känt på länge.

Likes

Comments

Spänning i vardan

I veckan var jag och min ''mentor'' bloggerska Natalia ute på en bloggdejt, då vi ska sitta och diskutera inlägg och vad som behövs göras på våra bloggar. Man ser ju inte alltid allting själv och måste då ha både stöd och hjälp.
Det var så himla härlgit att både kunna sitta lita proffesionellt att prata och antekna om vad jag kunde göra men även att sitta med en vän och skratta och prata om allting och ingenting!

Det behövdes kan jag säga. Men vi kom fram till lite saker som vi ska arbeta med. Förhoppnigvis kommer min blogg sätta fart lite mer.

Men vi bestämde även att 1 gång i måndagen skulle vi göra såhär att vi träffas och har ett möte eller dejt om våra bloggar för att komma fram till saker så inte intresset eller inläggen dör ut.

En riktig rolig idé.

Har ni någon bloggare ni bollar idéer med eller får råd av?
Det är en sådan hjälp vissa dagar må jag säga!

Likes

Comments

Vardag

Jag har en tendens till att vänta tills sista minuten..
Det blev så senast med tvätten och nu har det blivit så med lägenheten.
Den MÅSTE städas, gör jag det? Nej.. jag försöker hitta en kompis som vill komma och hålla mig sällskap medan jag gör det. Men tills dess verkar min rumpa vara parkerad framför datorn. Hm.. Kan det bero på det nya skrivbordet?
Nejdå..

En hel del saker måste hända idag , jag måste duchsa, vika in all tvätt i gaderoben.. slänga döda blommor och faktiskt ta tag i lite saker, jag kan ju inte bo i denna skiten?!

Dagens ungdomsproblem, vilja göra något men man är för lat och vill kalla hit mamma för hjälp, dock hade hon nog bara skrattat och vänt på klacken.. hm... mina planer verkar inte fungera. Dags att sätta igång kaffet och börja tänka hur man ska lösa detta?

Likes

Comments

Jag

För en vecka sedan.. natten mellan fredag och lördag , den 5e Augusti hände det som aldrig får hända någon.
Som ingen ska utsättas för..

Jag blev misshandlad.

Inte av vem som helst heller. Den personen jag en gång älskat och kallat min fästman.
Mitt ex fick en snefylla och gav sig på mig för att sedan lämna mig på plats och köra rattfull där ifrån.
Det här var en av de värsta stunderna i mitt liv.. Jag trodde jag skulle dö, jag var beredd på att han skulle döda mig.
Men jag överlevde. Dock inte hel..

Mitt psyke är förstört, jag vågar nästan bara gå ut till min bil från lägenheten. De fick byta portkod på min lägenhets byggnad då han hotade med att komma hem till mig efteråt om jag anmälde honom.

Självklart anmälde jag honom, han fick 4 punkter på sig:
* Rattfylla
*Olovligkörning
*Misshandel
*Olagahot

Men det hjälper inte mig. Märkerna kommer försvinna men mitt psyke blir värre. Alla är ett hot, vem som helst kan hugga en i ryggen.
Om man inte ens kan lita på personen som en gång hade ringen på sitt finger och ville ha sitt barn första barn med dig, hur ska du då kunna lita på någon i denna världen?

Det är mörkt inom mig... jag vaknar av varje litet ljud, tårarna kommer när jag minst anar det och paniken kryper i mig hela tiden. Min dörr är låst hela tiden, jag går inte en meter utan min telefon och jag känner mig svag... äcklig och så dålig.
Att hålla tillbaka tårarna när detta inlägg skrivs är i princip omöjligt. Men jag försöker.

För jag vet.. jag är bättre än honom , mer värd, mer älskad och har så mycket mer att leva för än han.
Jag kommer få ta mig igenom detta själv.. misstolka inte mig. Jag har många vänner och kärlek runt mig. Men det är bara jag som kommer kunna rädda mig. Ingen annan.


Så detta är anledningen till varför jag inte skrivit på nästan en vecka. Jag har varit rädd, förstörd och ett vrak helt enkelt. Jag hoppas att mina läsare inte lämnat mig och att vi nu kan försöka komma tillbaka till ett stabilt flöde med inlägg.

Massa kramar och kärlek till er. Ingen är värd det här.







Likes

Comments

Vardag

Jag har varit borta i några dagar och i mitt nästa inlägg ska ni få förklaringen på varför.
Det var inte alls min mening att försvinna så länge men jag har inte klarat av att sätta mig och skriva ned sanningen om vad som hänt.

Men idag hände något roligt som fick mig att vilja sätta mig ned och faktiskt börja skriva igen.
Jag har fått en ny arbetsplats för att kunna blogga och så.
Det var så jobbigt o tråkigt att sitta vid matbordet, fråga mig inte varför men jag tyckte att det var lite otrevligt att sitta och skriva och arbeta där jag äter, jag vill. gärna separera på dessa saker.

Så nu har jag äntligen fått en liten egen plats i lägenheten , och den passade precis där jag ville ha den. Så nu kan jag även koppla ihop min tv med den , det betyder lite fest musik medan man jobbar,städar och löjlar sig !

Likes

Comments

Snack

Detta är en av meningarna jag hör från folk.
Och det finns nog någon sanning är det, jag hoppas iallafall inte att jag har vänner som ljuger för mig.
Men jag tror att en själv bromsar sig väldigt mycket från att se sin sanna utstrålning,

Sen ser ju vi varandra på olika sätt, så det gör väldigt mycket också. Men vi är så fokuserade på vad som är fel med oss att vi glömmer att kolla hur mycket som egentligen är bra med oss!

Jag anser mig själv som en ful människa pågrund av min hudsjukdom ( Rosacea) och då jag är större än andra så trycker jag väldigt mycket på de punkterna. Även det att jag inte kan så mycket om smink, hår, fixning. Sådant träffar en fast det inte ska.

Vi kan göra åt mycket för att se bättre ut, verka bättre och så. Men vi kan inte ändra våra egna tankesätt lika lätt.
Vi kommer alltid trycka ned oss själva, det är bara sanning. Men måste vi alltid lyssna på den lilla rösten i vårt huvud?
Kan vi inte putta bort den lilla djävulen som sitter på vår axel och viskar massa hemska saker?

Istället, skriv till en vän . Ett inlägg , i en grupp, dagboken. Något, skriv eller ring till någon och säg '' nu har jag de där dumma tankarna igen''. Man vet ju uppenbart att man inte är själv, så varför inte prata om det?
'' Jag tycker jag är ful, men jag vet att alla inte tycker det, snälla hjälp mig i min svaga stund''.

Hjälp mig så hjälper jag dig.


Likes

Comments

Jag

Just nu hände det som inte får hända.
Allting känns osäkert , otryggt och hemskt.

Han var här.. han stod utanför min dörr och ville bli insläppt.
Tårarna kom nästa direkt och jag försökte säga till honom att gå. Han fortsatte att prata.
Skylla på alla andra, att jag kan lita på honom. Att han aldrig skulle göra mig något.
Men hur vet jag det? Med tanke på de orden han använde i bilen .. när han sa de sakerna om mig.
Jag känner mig inte säker .. ensam... i ett mörkt hål och kan inte se om något är vid mig och tar tag i mig för att sedan skada mig.
Min säkra plats är borta. Flytta, det får jag nog börja överväga . Rädslan har tagit över. Varför jag?..
Att kärlek kan bli till något så groteskt och fult så fort.
Jag kommer inte våga att åka hissen, tänk om han är där ? Mitt knä kommer få stryk men det är det värt. Att få känna sig lite säkrare.
Jag ville åka och handla , men så fort tanken kom blev jag stel och kände att jag vågar inte gå utanför lägenheten.
Hur ska jag klara detta? Jag vill bara ha ett bra, normalt liv. Med en man som älskar en, barn på väg.. hus.. allt det där.
Istället fick jag en mardröm , 20 år gammal och livet rasar som gamla ruin väggar.
Livet kommer då fan aldrig bli sig likt igen.

Likes

Comments