View tracker

Jag vet att jag borde ha mer tålamod ibland,, men jag är måttligt trött på dessa människor som uppenbarligen tror väldigt lite om mig. Människor som säger sig vara mina "vänner". Jag har valt en väg i mitt liv som gör mig lycklig,, en väg och en förändring som är JAG!! Att människor fortfarande tycks tro att jag blivit tvingad till detta är för mig helt obegripligt. Eller att människor tror att jag gjort detta för att behaga någon annan är lika obegripligt. Om man då säger sig vara min "vän" så borde man veta vid det här laget att jag är "inte som alla andra" och har aldrig varit,, jag har alltid varit annorlunda.. jag har alltid gått min egen väg!! Sen att detta är en stor förändring som människor i min närhet behöver tid att vänja sig vid, det är en sak,, även jag behöver tid att vänja mig och tid att lära mig allt nytt.. men att säga att jag inte gjort det för min skull känns som man ser ner på mig,, för då menar dessa människor tydligen att jag inte kan tänka själv.. eller att jag inte har förmågan att göra egna val... Vill ÅTER IGEN påpeka att mitt val beror INTE på någon annan människa.. mitt val är endast MITT VAL!!! Min blivande man har alltså ingenting med detta val att göra och oavsett vad som skulle hända mellan oss så är jag FORTFARANDE muslim!!!!!!

Sen att få höra att vissa människor till och med tycker att min 17-åriga son ska få bo kvar hos mig.. det är helt sjukt och helt obegripligt för mig. Ja, jag har gjort en stor förändring i mitt liv och det kommer fler stora förändringar med detta,, men min son har INTE konverterat och är heller inte tvungen att göra så. Han är stor nog att bestämma det själv var han står. Jag kan också tillägga att min son mår YPPERLIGT oavsett om jag är muslim eller inte!!!!!!!

Kan säga att detta börjar bli ganska så tröttsamt!!!!! Har människor i min omgivning inte tagit reda på fakta så kan man hålla inne med sina åsikter tycker jag!!! Är man nyfiken, undrar över något,, för att man bryr sig... så varsågod.. det är bara att fråga!! Annars är jag tacksam om man är tyst!! Är det sedan så att man har väldigt svårt för att acceptera mitt val av någon anledning (som jag dock inte kan förstår, för alla måste vi väl kunna få leva våra liv som vi vill utan att omgivningen lägger sig i????) då är jag tacksam om man tar bort mig ur sitt liv,, för jag har ingen som helst behållning av att ha människor i min omgivning som inte tycker om mig för den jag är (MUSLIM) och jag har heller ingen behållning av att ha falska människor i mitt liv!!

Med detta sagt så säger jag TACK till min fina familj som står bakom mig och stöttar,, även om dom kanske inte direkt kan förstå mitt val 😉😍

Vänner har jag inte så många kvar verkar det som... men jag är lika glad ändå för jag har min familj och min blivande man... och nya fina vänner 😄💗💓



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att få svåra prövningar i livet kan verkligen slå undan fötterna på en!! Men förhoppningsvis går man ut från prövningen med ny styrka och chanser till något bättre! Det är åtminstone vad jag hoppas just nu. Denna prövning har gjort mig hård i hjärtat just nu men jag hoppas verkligen att det också ska förändras så att jag åter igen får ett ödmjukt hjärta! Jag vet att Allah gav mig denna prövning för att jag behövde den! Frågan är om jag kan ta rätt beslut när jag nu ska välja väg! Tänk om jag väljer fel!! Tänk om jag gör ett misstag!! Vad händer då? Önskar att min relation till Allah var så stark så att han kunde hjälpa mig göra mitt val! Så han kunde visa mig vilken väg som är rätt! Kanske kan han också göra det, men jag vet inte hur jag ska be om hans hjälp.

Önskar verkligen att jag hade några systrar (systrar i Islam) nära mig så jag kunde få lite vägledning i detta, men alla bor så långt ifrån. Många skriver till mig, men allt är ju så mycket lättare när man kan träffas irl istället. Önskar jag visste hur jag fick kontakt med andra systrar,, och önskar jag bodde på någon större ort, för det verkar inte finnas mycket nätverk runt omkring där jag bor tyvärr. 

Likes

Comments

View tracker

Såååå roligt att jag fått tillbaka min passion för att skriva igen.... har saknat det... men nu är jag tillbaka igen hoppas jag 😊


Jag har tagit ett stort beslut i mitt liv. Ett beslut som innebär ett helt nytt liv för mig. Men också ett liv som innebär ett bättre mående för mig. Är stolt över mig själv över hur långt jag har kommit. Jag är inte samma människa idag som jag var för 5 år sedan t.ex. Jag har kommit långt i min utveckling. 

Mitt beslut kommer att innebära stora förändringar för mig men också för min familj. Inte så att dom förändrar sina liv men dom kommer att påverkas av mina förändringar. Men jag hoppas att dom ska kunna vänja sig vid detta, speciellt då det innebär något positivt för mig, något som gör att jag mår bra. Jag ser fram emot denna förändring och jag ser fram emot att berätta för alla. Det innebär dock inte att det är enkelt för mig på denna resa. Det är något stort och viktigt, som också gör att det är svårt. Förändringarna är stora, och jag inser också att det försvinner en hel del människor från mitt liv. Människor som inte kommer att kunna hantera min förändring. Men den gamla Veronica är borta, inte på grund av vad jag kommer att göra för förändringar, utan för att jag har utvecklats som människa. Så de personer som inte varit aktiv i mitt liv de senaste åren kommer ändå inte att "känna igen" mig om dom träffar mig nu. Förhoppningsvis kan de människor som fortfarande vet vem jag är, se att  jag gör detta för min skull och mår bra av detta,, och förhoppningsvis ​finns dom då kvar i mitt liv även i framtiden...... 


Tack till Er underbara människor som stöttar och finns vid min sida på denna fantastiska resa!! ❤

Likes

Comments

Alla tankar som kommer nu.... 

Ja... dom beror helt och hållet på mig själv... jag har det bra i den relation jag befinner mig i... jag är älskad och mår fantastiskt bra.. trots det så kommer rädslan... tänk om... tänk om jag förlorar allt detta.... försöker säga till hjärnan att sluta... det är bara en rädsla som bottnar i tidigare erfarenheter... det har INGENTING med nutid att göra!!! Hjärnan lyssnar ibland och slänger iväg rädslor och tankar men ibland får jag inget gehör alls och tankarna bara snurrar... ja det är ju en del av att vara HSP.. men ändå så jobbigt då min hjärna ibland hade behövt lite ro.. jag har tur dock.... att jag har en man med det absolut största tålamodet nånsin... men då kommer nästa rädsla... tänk om han tröttnar... tänk om hans tålamod till slut tryter och ger upp... MÅSTE försöka sansa mig!!! Jag vet ju att det är vi... jag vet ju att det är med honom jag har min framtid....en framtid jag längtar efter... en framtid jag ser fram emot.. en framtid jag vet kommer att göra mig sååå lycklig!!! Tänk att just jag.... skulle få uppleva denna lycka till slut!!!!  💓

Likes

Comments

Ojj, vad längesen jag var här inne!! Har ju funderat på att börja skriva här igen, men inte hittat rätt tillfälle. Kanske är det rätt nu! Nu när jag går mot en helt ny framtid,, nu när jag gör denna stora förändring i mitt liv. Frågan som dock kommit upp nu är om jag ska göra en anonym blogg istället?? Även om förändringen inte är hemlig, och den lär ju märkas så kan det ibland vara skönt att vara anonym och kunna skriva exakt hur jag känner.

Likes

Comments

Trodde aldrig det skulle gå  så här långt. Visst hade jag mina aningar när det gäller vissa vänner, men att dessa vänner skulle försvinna p.g.a min kärlek till en man, det trodde jag nog aldrig. Kan dock säga att jag är glad att dom/ni nu försvinner. Kan man inte respektera mig och den jag älskar så har man inte i mitt liv att göra. Jag har andra vänner!! Vissa gamla som finns kvar än,, men också nyfunna vänner som har visat sig vara underbara!! 

Nu är ju jag och denne man inte ett par just i denna skrivande stund. Men oavsett om vi blir ett par eller inte, så har jag gjort mitt val. Att någon dömer den jag älskar utan att ens ha träffat personen,  eller dömer mig för vem jag älskar, det kan jag inte acceptera. Då visar man tydligt var man står, och inte är det vänskap för mig. Om jag säger att vi har känslor för varandra, kan  man inte bara tro på det då, utan att döma?? Jag förstår verkligen inte varför man inte kan acceptera det jag säger. Man behöver inte tycka om allt jag gör men som vän kräver jag omtanke, respekt och att man accepterar mina val utan att döma mig. Som sagt, så försvinner nu dessa personer ur mitt liv. Tack för det!! Kunde inte va mer tacksam faktiskt. Kan man inte som vän ge mig den omtanke och respekt jag är värd då behöver man inte vara i mitt liv heller. Oavsett vad som händer mellan mig och killen ifråga så försvarar jag vår kärlek. Livet blir inte alltid som man vill, och om det blir så i detta fallet att vår kärlek inte vinner så har jag i alla fall stått upp för den mot Er dömande personer. Skulle jag ha turen på min sida, och vår kärlek vinner, ja då vet jag att ännu fler kommer att försvinna ur mitt liv. Men det är också helt okej för mig. För nu är jag redo för kärleken i mitt liv, då behöver jag inte de personer som inte önskar mig lycka och kärlek, behöver inte de som inte vill se mig lycklig. För med denna man hade jag / kommer jag att bli lyckligare än någonsin. På den korta tid vi fått tillsammans så mådde jag bättre än någonsin. 

Sååå... till Er som försvinner nu eller senare... Ha ett bra liv för det ska jag ha!! Tack för mig!!

Till Er som är kvar... Till Er som stöttar... Stort TACK!!! <3

Likes

Comments

Jag pratar mycket om att inte passa in, att känna sig utanför. Det har jag gjort i hela mitt liv. Märker nu att sonen har samma problem. På grund av det så trivs han inte på sin skola och vi ska nu börja om från början, göra studiebesök på olika skolor och försöka hitta en skola som blir bra för honom. Det som gör mig orolig är att han kanske inte passar in och trivs på nästa skola heller. Jag har gått hela livet och inte passat in någonstans. Ska det behöva bli så för honom också? Gör ont i mammahjärtat i så fall. Förhoppningsvis kan han hitta sin plats trots att han är annorlunda. Att han blir accepterad för den han är. Även om man inte förstår personen alltid så borde man ju se dom fina egenskaperna och koncentrera sig på dom, se att även om personen inte är som mig så kan det ge en fin vänskap ändå för dom fina egenskaperna gör honom/henne till en fin vän. 

Kommer att gå åt mycket tid och kraft till detta, samtidigt har jag fått en ny jobbintervju i Växjö som jag ska hinna med. Det löser sig förhoppningsvis det också. Dock tråkigt ibland att man måste åka iväg långt på jobbintervjuer trots att jag inte alltid kan ta jobbet om jag blir erbjuden det. Känns som jag slösar med både deras och min tid, men , men... det positiva är att jag kommer iväg och får lite av den sociala bit jag saknar av att vara utan jobb. Snart ett besök på AF också så förhoppningsvis har dom något vettigt att tillföra, även om det inte är troligt. 😄 Dom brukar ju inte ha det, men ändå positiv, min handläggare är bra och man ska ju aldrig sluta hoppas. 😊

Likes

Comments

Tydligen har min hjärna varit på semester för jag har inte haft motivation, inspiration eller något för att skriva. Börjar komma tillbaka så smått.

Funderar mycket på framtiden. Hur ska det gå med jobb för mig? Pengar? Kärlek? O.s.v...

Är jag verkligen så lättlurad som det verkar just nu?? Är jag verkligen så naiv? Verkade ju kunna bli en öppning för mig nu... hade jag så fel?? Är det mig det är fel på??

Likes

Comments

Alla människor borde läsa boken "Drunkna inte i dina känslor". Den borde vara vara med i skolans studieplan faktiskt. Tror det hade gjort det lättare för många barn. De som känner igen sig hade förstått att det inte är något fel på dom, att dom inte är ensamma och de barn som är är "vanliga" hade kanske fått mer förståelse för dessa barn som är HSP - Highly Sensitive Person. Vad min barndom kunde varit lättare om jag och min omgivning hade haft kunskap om detta.

Måste säga att för första gången i hela mitt liv känner jag mig inte som en "utomjording" längre!!! Nu förstår jag vad det handlar om och jag vet att jag är inte ensam. Visst, vi är en minoritet men jag är åtminstone  inte ensam, det finns fler som jag. Kanske finns det någon i min omgivning, eller möter jag kanske någon gång en person som jag. Men jag är åtminstone inte konstig... jag inbillar mig inte... jag överdriver inte!! Detta har jag ju alltid fått höra men nu vet jag att det är inte sant!! Jag är en Highly Sensitive Person och det är JAG!! Kanske hade det varit bra att många läste denna bok, både vuxna och barn, för att få en förståelse för oss. Men skönt att åtminstone själv nu veta, så varje gång någon säger till mig att jag överdriver eller inbillar mig, vet jag att jag inte inbillar mig eller överdriver!! Nu kanske jag kan hitta min plats i livet och slippa känna mig utanför hela tiden!! ❤

Likes

Comments

Vad vore livet utan vänner?? Familjen är superviktig för mig! Men även vännerna är viktiga!!! Att ha vänner som man kan vara sig själv med är fantastiskt!! Jag kan ha mina down-dagar utan att mina vänner försvinner, ja nu pratar jag om dom som är äkta, riktigt nära vänner. Dom stannar hur jag än mår, har jag en down-dag finns dom kvar, har jag en bra dag med massor av energi och positiv känsla så finns dom kvar. Härligt med dessa vänner! 😊 ❤ 

Att vara sig själv är inte alltid lätt. Speciellt inte när man är annorlunda och oftast utanför. Men dom vänner som accepterar att jag är annorlunda, och ändå låter mig vara mig själv, ändå accepterar mig som jag är, ja ni är helt underbara! Känner också att jag har en hel del vänner som inte riktigt känner mig än. Hade varit kul om dom velat lära känna mig ordentligt, och hoppas det blir så en dag! Nu menar jag inte att dom alltid kanske valt detta utan det kanske bara inte blivit så av anledningar, men jag hoppas att vissa av dom vill lära känna mig ordentligt en dag! 😊 Jag är hur som helst tacksam för dom vänner som accepterar mig som jag är och låter mig vara den jag är! 💜💚❤

Likes

Comments