Jag skulle aldrig kunna önska att Alex & jag skulle ha det så bra som vi har de idag. Jag ska förklara varför.
Jag har länge gått upp & ner i mitt mående. Detta har även påverkat mitt humör.
Jag kunde va lättirriterad, lätt att bli arg vid smådispyter. Detta orsakade mycket gräl. Onödiga gräl...
De värsta va att jag märkte de inte ens. Jag märkte inte jag var arg, irriterad & ibland otrevlig.
Min man kunde säga vid våra gräl hur trött han var på att gräla o attityden jag hade men jag tog det typ inte på allvar. Jag tog det som nått någon sa i stundens hetta.
Mina föräldrar sa också till mig många gånger eftersom Alex vände sig till dem till hjälp eftersom dem har handskas med mig och försökt hjälpa mig innan.
Men inget hjälpte, jag sökte till vårdcentralen för deperisson och aggressionproblem, då skrev dem ut mirtazapin (ett antidepressiv läkemedel). Men efter en tid då medicinen ställts in i kroppen funka den fortfarande inte. Efter ett år med mirtazapin i kroppen så tvingade min man mig tillslut att gå till en kurator och prata med min läkare för att byta medicin. När jag väl kom till kuratorn visste jag inte vad jag skulle säga men deras frågor leder ju samtalet vidare som tur är.
Min läkare skrev ut nya antidepressiva till venaflaxin istället.
Efter en tid blev mitt mående sämre och jag gick in i en djup deperisson. Men på ett sätt var det bra. Jag fick upp ögonen för så mycket mer. Jag insåg hur jag bettet mig, hur min attityd varit och hur jag tagit folk för givet.
Jag grät flera gånger när jag försökte be om ursäkt till Alex. Jag mådde skit över de som varit. Men efter flera långa samtal så börja vi komma på rätt spår igen. Vi fick en bättre kommunikation och blev mer glada i varandras sällskap. Inte så att vi avskydde varandra . Vi älskade/ älskar varandra men de var mer ansträngt. Men med hjälp av kommunikation, samtal med min kurator, upptäckten av min bipolära sjukdom och mycket kärlek så är vi äntligen på rätt väg igen och vi lever i nuet och älskar varandra som man och hustru i nöd och lust. ❤ Älskar dig min prins ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jahopp, då har man äntligen börjat arbetsträna. Jag har jobbat sen måndags förra veckan och de känns ganska bra. Just nu i början är jag mer social. Pratar lite mer med dem boende men de är bra, de behövs. Både för dem o för mig. Att bara komma utanför lägenheten ett par timmar per dag är guld värt.
Är dock jättetrött när jag kommer hem men de får man räkna med säger bland annat läkaren och mina föräldrar.
Jag har ju ändå varit hemma ett halvår från jobbet. Känns sjukt att de gått så lång tid tills jag kände att de var dax att komma tillbaka till jobbet.
Men de känns så sjukt bra att allt rullar på åt rätt riktning och även att mina arbetskamrater är så förstående i den hela processen. De har underlättat de här så otroligt mycket.
Men de känns kul att se ny ansikten och ha andra konversationer än vad jag kan ha hemma. Eller att bara sitta och läsa tidningen tillsammans med någon. De är de där lilla som gör de.😍 Sen när jag kommer hem så sover jag oftast 1 - 1 1/2 timme för jag är så utmattad men att få komma hem till min klippa i livet, man kan inte önska sig för något bättre i livet ❤
Har sagt de innan men utan stödet jag har hemma skulle jag inte vara där jag är idag. Är så otroligt tacksam.❤

Likes

Comments

Inte skrivit på ett tag men mycket har hänt.
Jag har gift mig med min bästa vän i hela världen. Han får mig må så bra och känna mig så speciell varje dag.
Bröllopet var helt magiskt allt gick som planerat om inte bättre. Och att omges av vår närmaste familj och vänner så kan det inte bli bättre.
Vissa kanske kan undra hur jag klarar av att arrangera ett bröllop när jag är hemma och är sjukskriven för pyskiska besvär.
Ibland kan jag undra de också men de fanns inte en bit som kändes negativt med planeringen. Bara lycka. De var faktiska i dem dåliga perioderna, det enda som kändes positivt i livet. De gjorde mig lycklig.
Sen allt stöd o hjälp vi fick av familjen hjälpte så otroligt mycket.❤

Efter allt ståhej med bröllopet tog slut var de tillbaka till verkligheten. Har varit i kontakt med försäkringskassan och min chef angående arbetsträning.
Jag är i en bra period nu så känner mig positiv mot att börja arbetsträna, exalterad nästan 😊
Jag är inte i form att börja jobba på procent ännu men jag är beredd (hoppas jag) att arbetsträna ett par timmar per dag. 3 timmar 4 dagar i veckan. Jag har lite ångest inför jobbet för hur de kommer bli men jag tror de kommer bli bra tillslut. Har ett bra stöd hemma från min man o familjen så jag hoppas hoppas, hoppas allt kommer gå åt rätt håll.

På tal om nått helt annat så har jag inte tagit några lugnande (atarax) på 1 1/2 månad nu. Jag slutade ta dem när min man gick på semester för då hade jag tryggheten att han var hemma om de var något. Jag hade känt ett tag att jag inte hade lika mycket ångest så jag slutade ta dem. Jag tog 25mg 3 ggr/dag men nu tar jag inga vilket som känns jätteskönt.😊

Avslutningsvis så tatuera jag o min bästa vän oss i fredags. Vi tatuera båda in i olika textsnitt "Live this day". En stärkande mening för oss med bipolär sjukdom. De är så gör oss med bipolär en dag i taget, små steg. För mig är den perfekt ✊

Likes

Comments

En sån dag där orken inte räcker.
En sån dag där man knappt kan hålla ögonen öppna men ändå inte kan sova.
Logiken av att vara så trött att man inte kan röra sig men huvudet är piggt.
Man förstår inte vad man ska göra. Man kan få svaret, gå upp gör något. Men vad dem inte förstår är att de är en kamp att ens komma upp ur sängen.
"Va positiv, en positiv inställning gör de lättare"
Nej de gör de inte eftersom mitt huvud inte kan slå om till positivt.

Jag har bipolär vilket gör att jag kan byta mellan olika humör men positivt finns inte i mitt register. 

Jag är trött för jag inte kan sova men pigg. Logiken finns inte.
Jag är lycklig. Jag är lyckligt gift. Mina känslor om det är och går inte att ändra. Känslor och orken är på olika nivåer.
Önskar att orken ska successivt komma tillbaka snart eftersom jag snart ska börja arbetsträna. Vill inget annat än att komma tillbaka till verkligheten. Saknar mitt liv där mår är bra. Saknar mitt jobb, saknar de sociala. Man kan inget annat än att önska.

Likes

Comments

En liten plats på landet. Där bekymmer försvinner och man kan njuta av naturen o lugnet. De är precis vad jag gjort nu i två där.
I måndags åkte jag ut till min faster o hennes familj o tog de lugnt och bara njöt. Vädret kanske inte var de bästa men om man omges av bra sällskap duger de mesta.
Att bara prata om allt och ingenting ger mig bara ett lugn.
På tisdagsmorgonen tog jag en kopp kaffe och satte mig på utetrappen och njöt av lugnet. Resterande av dagen ta de lugnt fixa runt omkring deras land.
Avsluta dagen med ett snabbt kvällsdopp.
Att man kan ha en plats på jorden där allt är lugnt. Där ångesten lägger sig och man behöver oroa sig för någonting. Min ångest mina var väldigt låg. De betyder inte att min hemma miljö gör att min ångest blir värre men man har bara en plats i världen där allt bara är. Man bara existerar. Man bara finns och allting känns bra för en gångs skull.

Likes

Comments

Absolut en av dem roligaste dagarna på länge igår!
Först står min bästa vän Elli i dörren halv 10 på morgonen  och säger att vi ska åka iväg till Linköping. Hade läkarsamtal vid 11 i  men de visste hon om. Efter det möts vi upp av först Lena sen Evelin .
Sen får jag ögonbindel på mig och åker bil en bra bit. När väl ögonbindeln åker av var de mysig picnic som vänta med jordgubbar och skumpa mm. 🍾
Efter de åkte vi iväg igen, när vi var framme vid våran destination fatta jag äntligen vart vi var. Vi var i Norrköping vid Ecape Room! De var så otroligt kul! Vi klara de tyvärr inte men om vi fått 5 min till hade vi klarat de 😁
Sen bar de av mot Linköping igen.
Väl i Linköping igen gjorde vi ett snabbt klädombyte sen köpte jag en kaffe för att fylla på energin. På stan möts vi upp av Ilina, Sara och Embla och pratar ikapp lite sen var de dags att gå och äta 😊 Utanför Tapas Baren möts vi upp av Petréa och Jenny. De är så otroligt kul att så många av mina vänner kunde vara med på min möhippa. Efter otroligt go mat så åkte vi mot Kisa igen. När vi kom hem till mig så fick jag världens överaskning. Hela vardagsrummet var uppyntat med ballonger och gilanger! 🙈
Kvällen fortsatte med många roliga lekar, tjejsnack och skratt. Kunde inte önskat mig en bättre dag! Tack så mycket alla som jag fick dela min möhippa med. Vart en helt otroligt kul dag! ❤❤

Likes

Comments

Under ett par nätter nu har jag legat vaken från och till på nätterna. Somna har väll aldrig varit ett stort problem Somna kan jag nog göra var som helst men att fortsätta sova är problemet. På nätterna kan jag vakna 4-5 gånger per natt. Jag kan ligga vaken typ mellan 2-3,30 och ligga vrida och vända på mig sen småvakna flera gånger.

Ibland när Alex jobbar eftermiddag och sitter uppe senare på kvällen och jag kanske gått och lagt mig ca 9 på kvällen för jag är trött, då kan jag vakna vid typ 2 och prata med Alex en stund för att sen gå och lägga mig för att vara vaken en timme till...

Men för mig, likaså många andra som inte mår bra, betyder jag är trött inte bara att man sovit för lite så man kan sova mer. Utan jag är även psykiskt trött. Då finns de inte all sömn i världen kan lösa utan man försöker fast man inte orkar hålla sig igång. Vissa gånger kan folk uttrycka sig att man är lat bara för man inte gör något men dem kan inte förstå eller sätter sig in i ens situation men Min energinivå är på noll just nu, jag kan låtsas att jag har energin, att jag har orken att engagera mig i saker och ting. Men egentligen vill jag gärna ligga i mitt hörn i soffan, halvt som halvt titta på TV och inte göra någonting.
Jag älskar att umgås med min familj och mina vänner. Och är glad att umgås med dem fast energi inte räcker till men jag gör de för att bli lite glad.

Gällande sömnen hoppas jag ja får lite mer av. Fått Imovane av läkaren så jag ska kunna sova, de hjälpte mig inte igår natt men de kanske hjälper inatt. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Utan bra med sömn blir mitt mående ännu sämre, jag blir lättirriterad och lätt stressad vilket som ökar min ångest. Så jag hoppas att min sömn förbättras över helgen annars får jag prata med min läkare på måndag ifall han kan gör något.

Allt löser väll sig i sinom tid.

Likes

Comments

Idag har vi varit på dop för en av mina bästa vänner Lenas dotter, lilla Emmy 😍 Jag fick äran att vara gudmor (fadder) för Emmy.


De var en jättefin dop ceremoni och Emmy skötte sig jättebra. Efterrår vart de fika med cupcakes och tårta. 😊 Emmy fick många fina dop presenter, allt var så trevligt och roligt. 😊


Jag fick även en vacker present av dem. En jättefin bild på lilla Emmy 😍


Vart så glad när dem fråga om jag ville bli fadder. Jag har känt Lena i 10 år. Hon och jag har gått igenom de mesta med varandra. De var en period vi inte var lika tajta men nu har vi hittat tillbaka till varandra. Att ha den speciella vännen som står ut i ur o skur är speciellt. Jag har få vänner som är så. De är dem som kan göra en glad när de inte finns nått att va glad för. Jag är tacksam varje dag att jag har sånna vänner. De känns skönt att ha henne och hennes pojkvän vid min sida. Finare vänner får man leta efter. 💖
Nu är Alex o jag tillsammans med Embla hemma igen så blir att ta de lugnt resten av kvällen 😊

Likes

Comments

Dem senaste veckorna har jag känt mig nere men inte riktigt kunnat uttrycka de. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig eller förklara de. Jag har alltid betett mig på ett sätt, jag har låst in känslorna och bara existerat ungefär. Mitt humör har fått lida varje gång då jag blir lättirriterad och kan bli arg lätt. Men nu måste jag försöka lära mig att handskas med känslor som jag inte vet hur man ska hantera ens och att uttrycka dem till mina nära o kära.
Hur ska man kunna förklara nått man inte förstår?
Jag vill känna allt men jag vet inte hur jag ska få fram känslorna.
Läkarna ska hjälpa mig tillsammans med psykologen så jag får behandling men det kommer ju bli efter sommaren. Fram tills dess får jag försöka på egen hand och fråga varför jag gör detta? Varför jag känner såhär? Varför skjuter jag ifrån mig känslorna? Hur ska jag bete mig?
Fram tills jag får lite svar så får jag och min familj ta till lite knep så vi kan leva och må så bra som möjligt i varandras närvaro 🎀

Likes

Comments

Har faktiskt mått helt okej. Först blodprover på måndagen för att kolla lithium värderna inte är för höga sen träffa en av mina bästa vänner o hennes sambo o bebis (snart mitt lilla gudbarn) 😍 Underbart att bara kunna slappna av och bara va o mysa med min fina vän o hennes familj. Ångest nivån är låg när man bara får existera och prata skit.
Resten av veckan var ganska lugn.
midsommar spenderades hos Alex bror och hans flickvän även Alex syster kom en sväng sen. Väldigt trevligt med kubb, grillat och spel. Nog för att killarna förlora 4 ggr mot tjejerna 😉
Skönt att inte ha en stimmig midsommar utan lugnt men rolig😊
Idag åkte Alex o jag till stan o handla lite. Lite på Kjell och Company  o Ikea samt veckohandlat mat. Köpte även en fidget spinner för att se om de hjälper min rastlöshet och ångest bland mycket folk.
Känns skönt att ha en okej vecka med måendet och ångesten. Medicinen kanske börjat hjälpa mot min ångest, kan inte mer än hoppas att de fortsätter. Längtar till jag kan fungera i vardagen igen💖

Likes

Comments