Header

Hej! Jag vet att på en blogg ska man publicera kontinuerligt men det har tyvärr inte blivit så de senaste veckorna.

SKOLAN
Just nu är det otroligt stressigt för mig i skolan. Jag vet inte vart jag ska börja eller sluta. Speciellt nu kring juletid. Det vankas luciakonserter, julkonserter, flera olika inlämningar inom loppet av två veckor. För mig känns detta näst in till omöjligt just nu. Jag har svårt att organisera upp saker då det blir mycket, vilket gör att jag lätt glömmer bort andra viktiga saker jag måste tänka på. Så just nu känns skolan otroligt tuff för mig. Men men jag måste bara försöka hitta en strategi som fungerar så bra för mig som möjligt, eftersom att vi alla har våra olika sätt att lösa saker och ting. Därav har jag inte kunnat skriva så mycket här på bloggen som jag kanske ha velat göra när jag har haft mycket viktigare saker att lägga mitt fokus på.

VARDAGEN
I december månad så händer det saker på löpande band haha.. Nedräkning till julafton börjar, julklappar ska köpas och slås in. På jobbet märks det så otroligt tydligt när de olika tiderna faller, speciellt mellan halloween och julen. Ena veckan var allt svart och orange inne på arenan, halloweengodis och olika kostymer såldes och folk skyndar sig att pynta sina hem med halloween saker. Inte ens tre dagar efter så har allt helt plötligt byts ut till vitt, rött och grönt i hela arenan. Och det plockas helt plötligt fram mängder av julpynt, julgodis och tomteluvor. Jag tycker det är ganska fascinerande att se våra årliga traditioner som väntas varje år! Tiden går på något sätt fortare om man längtar till varje högtid, bara se nu, snart är detta år slut! Helt galet.

SENASTE VECKORNA
Tiden går fort när man har roligt brukar man väl säga? Jag tycker att tiden går väldigt fort när man har mycket att göra! De senaste veckorna har såklart bestått till mesta dels av skola och några jobbpass, men de senaste helgerna har varit väldigt händelserika!
SKELLEFTEÅ
Helgen den sista november åkte jag, Alfred, Arvid, Benjamin och Vilma till Skellefteå. Jag åkte redan på fredagen för att umgås med fina vänner, även fast det bara var över en kväll så betyder varje liten stund med dom mycket för mig när jag inte träffar dom så ofta. På lördagen kom resten av gänget för att se hockey AIK-HV71. Det var en jämn match men tyvärr vann HV denna gång:( trots förlusten så hade vi en rolig kväll som vi avslutade med på Kungsgrillen! På söndagmorgon gjorde vi en brunch och sedan åkte hem norrut igen.
PERSONALFEST
Första helgen i december så hade vi personalfest med jobbet som var mycket trevligt! Vi startade kvällen hos vår chef och hans fru med lite mingel och prat. Sedan åkte vi vidare mot Westenfarm för julbord och julshow. Kvällen avslutades med att vi kassörskor åkte en sväng till Lotus, men måste tyvärr säga att jag inte är så imponerad,tyckte tyvärr att Lotus inte var bra alls:/ Men kvällen var väldigt bra och trevlig utöver det!
NU I HELGEN
Denna helg har varit full med vart! I fredags fyllde min kära syster 22 år! Det firade vi med god middag hemma hos henne med familj och respektive (med en ruggigt bra efterrätt) och avslutade kvällen med bowling på Strajk Ally! Det var en väldigt rolig kväll bortsett från att jag inte är en stjärna på bowling. Men sällskapet fick sig ett gott skratt över mina glamourösa försök på banan haha! Efter kvällen var slut åkte jag och Alfred till honom. Jag var ganska körd efter kvällen så jag somnade ovaggad när vi kom hem!
LÖRDAG
Jag och Alfred vaknade kring 10 tiden och gick upp för att filma trailern vi ska vara med i till bibelskolan. Efter många om och men så tror jag att vi till slut fick till något bra klipp haha. Alfred skjutsande mig sedan till hans kusiner som jag åkte med till kyrkan i eftermiddag. I år har pingstkyrkans julmusikal funnits 18 år! Så ikväll har jag varit på kyrkan och spelat i musikalen som snögubbe tredje året i rad! Otroligt roligt men även väldigt väldigt varmt i dräkten!
Resten av kvällen har jag verkligen bara tagit det lugnt. Jag tog på mig myskläder, skar upp lite mango, smörjde på mig en ansiktsmask och slog på Riverdale! Otroligt behövligt för min del att bara få varva ner.
SÖNDAG
Idag blir det ännu en musikalkväll! Sista visningen för i år, vilket känns trist men skönt på samma gång! Det är väldig mysigt och roligt att få glädja så många människor över julens budskap, plus att det är ett fantastiskt sätt att samla vänner och familj! Dagen kommer jag bara ta det lugnt och plugga lite. Mer än så har jag inte planerat för denna söndag.


Nu blev det ett otroligt långt inlägg men en sammanfattning av allt det som hänt det senaste veckorna! Hoppas ni alla haft bra veckor trots julstress, skolstress, vintermörker och kyla! Ta hand om varandra och ha en fortsatt bra vecka! Kram, Vera

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag har det varit en lugn dag. Selma kom in och väckte mig vid 10 tiden sen åt jag brunch och pluggade lite. Efter plugget så tog jag mig en dusch, förberedde inför middagen.
Alfred kom hem från jobbet kring 12 och resten av dagen har vi bara tagit det lugnt.

Nu har vi precis lagt på efter ett samtal med Lena och Andreas på Skype som kommer att vara våra lärare under bibelskolan vi ska gå nästa år! Mer info om det kommer längre fram;) Resten av kvällen har vi inga planer, vi kanske åker en sväng till Alfred moster och kusiner och tar en myskväll där. Det blev att kort inlägg ikväll när jag inte hade så mycket att skriva haha!

Hoppas ni får en bra vecka! Kram, Vera

Likes

Comments

Äntligen så blev det ännu en helg, lika efterlängtad varje vecka! Jag har länge varit väldigt less på att det bara ska regna och vara tråkigt väder, men nu äntligen så fick vi vinter, och bara på två dagar?? Tror det måste vara rekord!

FREDAG
I fredags så jobbade jag, därav hann jag inte skriva något heller. Det var ett väldigt roligt jobbpass faktiskt! Malin var min räddare i nöden och hämtade upp mig innan vi började så jag slapp gå i snön. Under kvällens gång kom det många glada och trevliga kunder som gjorde att tiden gick lite fortare vilket var uppskattat!
Efter jobbet så hämtade Alfred upp mig, vi åkte en sväng till Noah’s och åkte sen till Örarna.

LÖRDAG
Idag tog jag och Alfred sovmorgon när ingen av oss skulle jobba, vilket var behövligt! När vi vaknat hade det kommit ännu mer snö(!!). Så vi klev upp i all hast, svepte i oss varsin tallrik med yoghurt och tog en sväng ut med skotern! Som jag har saknat vintern, det behövs lite snö som lyser upp mörkret (dessutom är snön så himla vacker).
Under eftermiddagen så åkte vi in till Luleå och hjälpte min kära syster Jannice med hennes flytt! Det kommer bli så bra och mysigt, är otroligt glad för hennes skull❤️ När vi åkte hem så väntade Anettes goda palt som slank ner väldigt snabbt! Resten av kvällen tog vi det bara lugnt, umgicks med Alfreds familj, och hans systrar bjöd på en dansshow i vanlig ordning!

Med andra ord har jag haft en riktigt bra helg! Hoppas ni haft detsamma:) Kram, Vera

Likes

Comments

Hej och god afton! Idag så har jag en dag hemma. Jag har varit kraxig sedan juni och det har fortfarande inte gett vika vilket är otroligt skumt! Jag har gjort flera läkarbesök, och känt mig som ett levande apotek efter massa olika mediciner haha.. Läkarna gjorde en halsodling för en månad sen och såg få att jag har mykoplasma och en infektion i lungorna. Vilket då kanske inte gör det så konstigt att vissa dagar är slöare än andra.

Idag vaknade jag 10, klev upp och försökte vara produktiv haha. Jag fick bort ett berg med disk och dammsög. Så jag har i alla fall fått något vettigt gjort! Efter sysslorna så gjorde jag mig en lunch med en boost för immunförsvaret:)
Det ni ser på bilden är en tallrik med: halloumi, spenat, en blandning av bönor, avokado och lite dressing. Till det ett glad isvatten med gurkmeja, ingefära och citron!

Nu ska jag återgå till att försöka göra något vettigt av denna dag, eller mer det orken tillåter! Hoppas ni får en fin dag! Kram, Vera

Likes

Comments

Hej och välkommen till min nya blogg! Här kommer ni att få följa med i min vardag och lära känna mig lite bättre:) Senast jag hade en blogg var jag 11 år haha. Dock var den något oseriös med lite gulliga bilder och annat oviktigt!

Jag tycker det är väldigt skönt att få skriva av mig lite tankar och annat, när jag är en stortänkare som person. Men vem är jag egentligen? Det ska jag komma till nedan

VARNING FÖR EN LÅNG OCH VÄLDIGT PERSONLIG TEXT.

DET HÄR ÄR JAG, VERONICA LINDSKÖLD (VERA).

Jag är född den nionde september 1999. Under mina fyra första år var jag bosatt i Älvsbyn när vi sedan därefter flyttade till Skellefteå, eller mer exakt Ursviken. Jag spenderade lågstadiet på Yttreursviksskolan och Bruksskolan. På högstadiet så började jag i stan på Björkskolan. Såklart så hände det mycket annat än bara skola och undervisning under dessa år, min uppväxt i Skellefteå är det som har format mig till den person som jag är idag.

Redan vid sex års ålder så började jag att intressera mig vid sport. Det finns ju ett mängd med olika sporter i denna värld och jag kunde såklart inte nöja mig med en, så det fick bli flera på samma gång. Jag andades sport i min vardag, mitt liv bestod av skola, balett, konståkning, fotboll, innebandy, kanot och streetdance. Men såklart inte vid sex års ålder, alla dessa sporter föll samtidigt i äldre dagar. Som liten minns jag mig själv som en tjej med för mycket energi haha. Jag älskade att utforska naturen, och jag älskade framför allt människor. Mamma berättade att jag inte kunde gå ifrån dagis utan att ha gett allihopa en hejdå kram, vilket inte riktigt förvånar mig med tanke på hur jag är idag. Jag brydde mig om alla runt omkring mig och ville alltid allas bästa. När jag såg någon vara ensam eller ledsen på skolgången eller på dagis så bjöd jag alltid in dom till mitt sällskap. Dock så hade jag det väldigt svårt för mig i skolan, mest för matten. Alltid när jag löst uppgifter i skolan så har jag tänkt på ett annorlunda sätt än vad de flesta andra gjort, liksom nu i många fall. Jag har alltid känt mycket på samma gång, jag har inget mitt i mellan. Antingen så är jag glad, ledsen, eller arg. Det är inte svårt att missa. Men oftast så känner folk igen mig som "Glada spralliga Vera!". Såklart så är jag glad över att folk ser mig så, men på något sätt så har det många gånger satt en press på mig att det är så folk ser på mig. Att jag inte vågar visa någonting annat än den sidan, vilket kommer i nästa kapitel.

TONÅREN

Många säger att tonåren är den bästa tiden! Vilket jag håller med om, till viss del. Det jag inte tror att många vuxna inser är den ständiga prestationångesten som vi unga får på oss i tidig ålder. Alla dessa fula ord, kommentarer och fördomar som liksom sitter i väggarna i korridoren på skolan. Många av oss går till skolan med en klump i magen över att tänka på vad folk kommer säga bakom varandras ryggar idag, eller vad jag kommer att bli kallad för idag. Jag hoppas verkligen att saker och ting börjar bli bättre nu och att lärarna men framförallt föräldrarna till sina barn, pratar med sina elever/barn om hur man behandlar andra människor med respekt oavsett. För jag minns så tydligt själv, när smartphonen kom. När facebook, instagram, ask.fm och snapchat blev vår vardag. Hur det för så många människor skapade en skuld och en skam över man är. Nu mera kunde människor vara anonyma och vräka ur sig vad som helst. Återigen, vart är dom vuxna? Dom som vi som små tonåringar i 12-15 års ålder ska kunna prata med och kunna öppna upp sig för allt detta vi mötte i vår vardag? Som blev en norm över hur vi förväntades av samhället. Det blev viktigare att bry sig om sitt utseende än om skolan. Vi la ner så mycket vikt över vad andra förväntade sig utav oss än vad vi själva gjorde. Jag minns hur kommentarerna, ofredandet, hat, skuld och skam växte ju äldre vi blev. Speciellt att man inte längre hade något privatliv, kändes det som då i alla fall. Såklart så var denna tid inte bara mörker. Men i den åldern så vad känslorna så extrema, alla känslor kändes i hela kroppen på samma gång.

Nu ska jag inte bara ta upp det dåliga och känslosamma utan det bra också. Någonting jag saknar med denna tid är hur oberoende man var av alkohol. Hur vi i flera gäng kunde vara ute och lira fotboll fram till klockan tre på natten. Hur vi hade grillkvällar på kanotudden och skrattade tills vi fick ont i magen. Såklart får jag inte glömma alla fantastiska fotbollscuper som betydde så mycket och skapade minnen jag aldrig kommer att glömma. Under denna tid så tänkte man inte så mycket på framtiden utan levde varje dag som den var. Jag är så otroligt tacksam för att jag gick alla dessa sporter som jag gjorde under denna tid. Att vara bunden till en extra familj i varje lag. Hur vi delade blod, svett och tårar haha. Eller, det var väl det våra tränare sa. Men det ligger någonting i det. För vi fick verkligen dela vardag, känslor och annat med varandra.

Det som betydde mest för mig under dessa år var nog fotbollen. Något jag är otroligt glad över att Skellefteå började med var vinterkicken. Det är lite som ordet lyder, under vintertid varje helg under en viss period så hade vi en liten fotbollsturnering som kallades för vinterkicken. Du drog ihop ett lag med några andra från ditt fotbollslag eller slog ihop ett lag med dina kompisar och mötte varandra. Matcherna höll på till ca 00.15 ish och efter kvällens gång åkte vi ofta till Max ett gäng och åt tillsammans. Det var nog en av de roligaste sakerna jag visste.

NÄR MINA DRÖMMAR INTE BLEV SOM JAG HADE TÄNKT MIG

När jag började bli 15 år så gick det väldigt bra för mig och min "karriär" som målvakt. Jag började målvaktsträna med de vuxna målvakterna i Skellefteå och min lycka var total. Jag började träna med dem, samt med Clemensnäs damlag där många andra av mina tjejkompisar spelade. Nivån i skolan blev svårare och jag blev otroligt stressad tills jag tillslut fick "stressfeber" varje dag som läkaren uttryckte sig. Jag ville prestera i skolan, prestera med damlaget och prestera med de vuxna målvakterna. Det blev kaka på kaka som slutade i något jag inte trodde kunde vara möjligt för min ålder. Under flera träningar så började min rygg att värka så otroligt mycket. Smärtan bröt ut på riktigt efter ett redigt fyspass med damerna. Jag bestämde mig för att åka till röntgen där läkarna sedan kunde konstatera att jag hade fått ett diskbråck längst ner i ryggen (L5). Läkaren kom sedan med beskedet att jag inte fick träna på sex månader. JAG TRODDE INTE DET VAR SANT. Sex månader för mig kändes som en evighet, vilket det också var. Denna händelse bröt ner mig totalt. Mitt självförtroende, min prestation, min mentala styrka gick ner på noll och jag gick ned i en otrolig deppig period. Jag började glida ifrån mig själv och insåg ganska snabbt att saker och ting började verkligen bli illa. Både i min själv men även mycket runt omkring. Många av mina vänner samt familjemedlemmar och lärare la märke till att det inte var så himla rosenrött som det tidigare verkade vara. Jag kämpade mycket med mig själv, började gå och prata med en kvinna på Ungdomshälsan för att försöka komma på fötter så gott det gick. Men när både hon och jag insåg att situationen inte kunde bli så mycket bättre så bestämde jag mig för att börja om på ruta ett. Det var det bästa, men jobbigaste valet jag någonsin gjort.


FLYTTEN

Så vid 15 års ålder så bestämde jag mig för att flytta till min syster i Boden. Jag minns den dagen som den vore igår. Det var en dag fylld med glädje och sorg på samma gång. Att få möjligheten att börja om kändes helt ofattbart och tacksamt. För under denna period hade jag börjat glida ifrån mina vänner min familj och min tro. Att få flytta in till min syster som jag inte hade bott med på flera år, som förstår mig och ror mig till land, såg jag fram emot mer än något annat. Men då kom den stora frågan... är jag redo för att lämna allt? Lämna mina trygghetszoner, mitt fotbollslag, mina vänner nära och kära? Jag visste nog inte där och då, men jag visste någonstans innerst inne att det var flytten jag behövde för att hitta tillbaka till den glada tjejen. Jag tror att om jag hade bott kvar, så hade jag hamnat på ganska galna spår som jag egentligen inte ville hamna i. Jag minns dagen jag flyttade så väl. Det var onsdag den andra september 2015. Under skoldagen sa jag hejdå till min klass jag hade under 2 veckors tid. Jag packade alla mina väskor jag hade under dagen. Jag åt middag men hade inte så mycket aptit för tillfället. Min rygg började bättra sig lite men jag insisterade på att spela min sista match med mitt fotbollslag den kvällen. Det var soligt och extremt varmt, det var derby och vi mötte våra kompisar, Rönnskär. Vi vann den matchen. Det var så mycket glädje och så mycket tårar på samma gång. Jag hade köp blommor till mina tränare, och chokladmedaljer till alla tjejer som jag vuxit upp med och spelat i laget med. De ställde upp sig på en rad. Jag fick ge var och en varsin chokladmedalj runt halsen och en kram. Tårarna sprutade åt alla håll, på samma sätt var det tusen känslor på samma gång. Direkt efter matchen så skjutsade min äldsta syster och min mamma mig till bussen. Jag vinkade hejdå till dom och bussen rullade iväg mot Boden. Jag kan inte sätta ord på den dagen. Bara nu när jag skriver blir jag otroligt sentimental. Jag måste bara få uttrycka mig att detta inte var ett enkelt val. Det var faktiskt det svåraste valet jag någonsin gjort i mitt liv, men jag är samtidigt glad att jag gjorde det.


IDAG

Hade det inte varit för det svåra valet att flytta så är jag ganska säker på att jag inte hade stått där jag står just nu. Om jag blickar tillbaka till den jag var när jag flyttade jämfört med den jag är nu. Så har jag hittad tillbaka till den glada Vera. Jag har hittat den jag är som person, jag har hittat tillbaka till min tro, men jag har framför allt lärt mig så mycket och växt mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra som person. Såklart så har jag förändrats, men jag är rätt säker på att det är till det bättre. Idag så har jag en egen liten lägenhet på Ringvägen i Boden. Jag går sista året på gymnasiet, jag har ett jobb med toppen personal och chef. En församling som betyder så mycket för mig, fått vänner för livet, och en fantastisk kille! Allt detta och lite till. Alla dom bitarna kommer ni få följa mer av framöver.


Ni som nu tog er hit i texten, bra jobbat! Nu fick ni en inblick om vem jag är lite mer, fått följa med på hur jag levde i Skellefteå samt flytten och nu till idag. Är otroligt tacksam för denna känslosamma resa jag gjort. Och tusen tack till vänner, nära och kära som gjorde det möjlig för mig att få starta ett nytt kapitel och få komma på fötter igen, ni är guld värda <3


Här nere ser ni en massa bilder från då jag bodde i Skellefteå, det kommer säkert komma fler, men en annan dag. Tack för att du tog dig tid att läsa mitt personliga och känslofyllda inlägg. Hoppas att du får en fortsatt bra dag och kväll, kramar Vera.


Likes

Comments