View tracker

everyday, photography

Jag är min egen person nu. Ingen förutom jag äger mig. Mina föräldrar tvingas släppa tyglarna och jag får göra allt jag vill. Jag heter Veronica och jag är 18 barre... Min 18-årshelg har spenderats på bästa sätt skulle jag vilja påstå. *bloggarröst* NU TAR VI OSS EN TITT PÅ VAD JAG HAR GJORT SENAST.

FREDAG: powerwalkade till busshållplatsen för att komma hem till mig snabbt som satan. vendela och jag ville ha highlighter på kinderna och thaimat i magen. sagt och gjort var vi glittriga och satt på en resturang nånstans i sumpan och åt SUVERÄN mat. hemma hos ellen nalkades det hennes födelsedagsfirande en vecka sent så det blev skålar, drinkar och fylledans. fint.

FREDAG/LÖRDAG: klockan 00:00 spillde jag rosécava över hela mig men klunkade tills jag såg suddigt. jag var full och glad. kramades, dansade, hånglade och kände mig töntigt bra ett tag.

LÖRDAG MORGON: jag vaknar förstörd. kommer ihåg att jag fått ett paket som jag öppnar efter morgonkaffet. thea från lund skickade ett kuvert fullt med pyttipanna. TITTA BARA

LÖRDAG KVÄLL: jag skakade av mig bakisheten (som för övrigt satt fast tills jag klunkade min första öl), åt på kokyo (SOM JAG BOKADE BORT PÅ. FATTA. JAG RINGDE OCH BOKADE BORT I MITT NAMN) jag blev fett mätt men mina byxor va fladdriga så magen fick andas (hade inte på mig brallorna på bilden, butte till andra ok viktigt)

en present + nariga händer. HUR FINT ARMBAND?

LÖRDAG KVÄLL-KVÄLL: treat slog upp dörrarna och jag rusade in. blev inte leggad på min första öl men sen fick dom fråga om ID och jag visade stolt upp mitt och tackade för grattiset jag fick.

drack öl i mängder, fick en kyss av en främling (checkar av det på bucketlisten), sjöng i lekparken vid obsan och tittade på när folk dansade inne på falafelkungen klockan 4. jag är glad att jag är 18 för jag visste inte att jag skulle klarat de.

Likes

Comments

everyday, thoughts

jag trodde på något sätt att ett nytt år skulle ge mig någon form av positiv energi att rulla på resten av tvåtusensjutton men 18 dagar in och jag känner hur alla känslorna jag hade i december fortfarande är här, kanske lite värre. syftar mest på mitt huvud som säger taskiga saker och gör illa mig inifrån.

just nu tänker jag mycket på mina relationer till de runt omkring mig och min egen relation till mig själv. jag har länge försökt att träna på att älska mina skavanker och det finns stunder då jag faktiskt uppskattar mina bristningar, finnar, ärr och celluliter, men oftast äcklas jag av mig själv.
under det senaste året har min vardag förändrats en hel del och mina rutiner är suddiga jämfört med hur de var i högstadiet. förändringen i vardagen har visat tydliga tecken på förändring på min utsida såväl som insida. jag märker hur plagg jag hade när jag gick i första ring inte sitter som lika fint längre men även hur mina värderingar har ändrats och hur jag ibland kan avsky mitt eget sällskap kan jag också tycka om hur mina tankar utvecklas. det som gör mest ont är när jag jämför mig själv med hur jag var då och hur jag är nu. jag såg bättre ut då; min hy, min kropp och min allmänna image var bättre. jag kände mig mer älskvärd på något sätt (fast i stunden kände jag mig exakt som jag gör nu: motsatsen till älskvärd). kläder kramade om min midja bättre och jag trivdes i svarta kjolar. när jag tittar på bilder så log jag mer. jag slängde mer med håret och försökte visa mina ben som var trötta efter alla kilometer dom sprungit. nu sitter kläder inte lika bra på min midja eller mina lår. kanske för att jag inte varit ute och sprungit på länge eller för att jag gav upp på mig själv i somras. stora tjocktröjor, fladdriga byxor eller slitna tights känns bättre att ha på sig nu, mest för att täcka över det som bara jag får se. när jag tittar på bilder som är tagna nu inser jag att jag anammat mitt genetiska resting bitch-face. jag har inga problem med att dölja mina kinder med mitt hår och jag har absolut inga problem med att dölja min figur med gamla fotbollströjor och oversized t-shirts från stadsmissionen.

jag försöker väl påminna mig själv om att det är bättre såhär. det är bättre att leva med konstant självförakt än att ens föräldrar ska vara oroliga över mina val och hur länge jag faktiskt kommer hänga kvar utan att gå sönder. ju mer som hålls under ytan desto bättre för alla parter, antar jag.

Likes

Comments

everyday, lists

här är alla filmer jag vill se år 2017. (vissa har jag sett och andra inte.) titta på dom du mä'!

heathers

adventureland

moonrise kingdom

pretty in pink

fried green tomatoes

hick

kill your darlings

submarine

starred up

me and earl and the dying girl

totoro

lolita

lilla aretti

how's moving castle

pride

fight club

how to survive a plague

palo alto

love me right

the incredible adventure of two girls in love

ninas heavenly delights

but i’m a cheerleader

itty bitty titty comittee

circumstance

the blue lagoon

the runaways

big fish

stand by me

amélie

g.b.f.

the speed of life

almost famous

la vie en rose

dazed and confused

kill bill

rent


Likes

Comments

everyday

sista dagarna på lovet hängde jag mest ute. gick på långpromenad själv och satt vid brunnsviken och andades. isen var tjock och jag hade nog kunnat ta några steg utan att ramla i.

skolan började i tisdags och det har inte varit en hemsk vecka. jag har bestämt mig för att spara pengar den här terminen och har därför hamnat på panini med vendela för fem kronors te och sen vet jag att en och annan pressbyrånkaffe kommer att slinka ner när jag möter upp thea eller när någon annan vill köpa kaffe på lunchen.

jag har lyckats se tre filmer i helgen! lol, superbad och adventureland. har tänkt att titta på fight club ikväll för att i am on a roll. kollar vanligtvis inte alls på filmer men någonting har hänt med mig och nu vill jag bara ligga i soffan och plöja mig igenom varenda kult film på netflix.


Likes

Comments

everyday, thoughts

jag har fortfarande väldigt svårt att tro på att 2016 är över. året som kom och gick för fort, så fort att det inte riktigt gick att hänga med när vinter blev till vår som blev till sommar som nästan aldrig blev vinter.

nicoles blogg ger mig inblickar på hur jag såg ut för knappt ett år sedan och rent utseendemässigt har jag förändrats och blivit en helt annan person. veronica i januari 2016 gick runt, osäker i sin lugg med korta kjolar som hon egentligen inte trivdes i alls. jag hade ångest över mig själv som aldrig tog slut men jag vågade aldrig prata om det eller göra något åt det. det vågar jag egentligen inte nu heller men samtidigt har jag på något sätt brutit den stigmatisering som finns kring att prata om psykisk ohälsa med mig själv. veronica i början av 2016 mådde alltid bra men veronica i slutet av 2016 till nutid mår inte alltid bra, ibland mår hon okej, illa, ganska sämst och hon skäms inte att erkänna det på samma sätt som hon gjorde förr.

på utsidan har jag förändrats och blivit en helt annan person. på insidan däremot är jag som jag var, bara lite klokare och sitter på livserfarenheter och bättre åsikter. mitt fokus är inte riktat på samma saker som de har varit. då var min deppighet och destruktiva beteende mot mig själv prioritering nummer ett. jag satt på en fråga jag lurat på i år: vem är jag utan min psykiska ohälsa? svar: jag vet inte. förut var jag inte okej med det svaret men nu tror jag att jag är med accepterande över faktumet att jag inte vet vem jag är bortom min psykiska ohälsa men samtidigt så vet jag att jag är en egen person och det är ganska viktigt för mig.

egentligen vet jag inte vart jag ville komma med det här inlägget. jag tror att jag har en form av besatthet att jämföra mig själv. jag kollar på bilder från när jag var tretton och jämför dom med sjuttonåriga veronica, jämför mina ögonbryn konstant, mitt hår, min kropp osv osv, med hur jag var då respektive nu. det vill jag sluta med. lev i nuet, veronica. carpe diem.

Likes

Comments

View tracker

everyday, lists, thoughts

jag kommer ihåg när jag vaknade på nyårsdagen 2016 någonstans i vasastan. hur jag slurpade i mig te och försökte gnaga på ett kanelknäcke med en tjockt täckte runtom mig och kvällens smink kvar i ansiktet fastän jag försökt att gnugga det rent med handtvål. hela morgonen var dimmig för hjärnan och att tänka tillbaka på det sådär ett år senare är lite roligt. nästan så att den morgonen den första januari tvåtusensexton skulle symbolisera resterade 364 dagar: dimmigt.

2016 har varit ett förfärligt år på många sätt men samtidigt har det varit ett helt okej år på andra sätt. jag har lärt känna mig själv och andra, provat på nya saker, rest runt och chillat galet. jag har växt som person både på insidan och på utsidan och samtidigt som jag mått drittdåligt en stor del av tiden tror jag att de leenden jag pressat fram har, till största del, varit genuina.

här kommer en peak in i mina djupaste tankar. här är mina nyårslöften för det kommande året. skål för att det inte går åt helvete.

  • Springa ett lopp igen.
  • Yoga igen.
  • Läsa på om spiritualitet, stjärnor och allt fint.
  • Ha på mig min fitbit mer.
  • Skriva träningsdagbok.
  • Stretcha efter varje träningspass.
  • Meditera på olika sätt: yoga, löpning, andas med stenar och kristaller osv.
  • Föra över och rensa saker från gamla datorn till nya.
  • Fotografera mer analogt.
  • Resa någonstans som inte är Grekland. (Island, Köpenhamn, London, Paris, Berlin mm.)
  • Organisera, rensa, städa och planera mer.
  • Gå på äventyr och upptäck delar av världen och mig själv jag tidigare inte vågat.
  • Försök ditt bästa.
  • Skaffa körkort.
  • Sluta klaga på dig själv och gör något åt problemet. (Bit ihop och träffa en fucking psykolog)
  • Försök försök försök att läsa minst en bok i månaden.
  • Ladda och ta hand om mina kristaller varje fullmåne.
  • Hitta kläder jag trivs i.
  • Laga god mat.
  • Minimera konsumtionen av palmolja, socker mm.

Likes

Comments

everyday

coming to you live from my bed. idag är det jul och det känns väl sisådär.

idag har jag yogat, ätit långfrukost med familjen som bestod av veganska pankakor och avokado mackor. så juligt det bara kan bli. jag och mamma hetshandlade lite julklappar i kista och sen har jag lagat vegansk trerätters till mig som jag ska släpa med mig till min morbror om 2 sekunder. det blir grönsakssoppa, stekt tofu och champinjoner med sötpotatis i ugn och rawbollar till efterrätt. sen förhoppningsvis en massa øl !!!

hoppas ni har en bra dag, vare sig ni firar jul eller inte. p&k från mig

JUSTE jag har gått o blivit gulhårig/blonde. update coming soon för det ska ändras snarast!

Likes

Comments

everyday

tänk att 2016 snart är över. hur bra är inte det? 2016 har verkligen sugit balle, men samtidigt har mycket fint hänt. vi tar en titt:


sommar i humlan con vendela y nicole

avslutade ettan med partaj i kristineberg. alltså tänk hur najs att sitta med plastmuggar fyllda med cava vid vattnet en sommarkväll JUST NU

och sen, vips så var jag i grekland! drack frappe, reste runt och hade migrän ett tag. mina vänner kom och vi gick och badade tillsammans varje dag, spelade kort och drack gin som vi snodde från en kusin.

i somras hängde jag mycket vid vattnet, gärna med jordgubbar och vattenflaskor fyllda med pissljummet vatten. bade i långholmen och i älta men ingenting slår greklands kristallklara hav

QUEEN-B mörade mig och thea, skojar inte

skrattade mig lycklig på pride <33333

och här var vi i köpenhamn igen, men det har jag bloggat så mycket om att det räcker. lärde mig iaf att dricka G&T samt öl vilket jag och min plånbok är så tacksamma över

en pingla åkte till usa och jag tänker på henne varje dag

skolan och därmed tvåan började. jag prioriterade fina utsikter, utflykter till äppelträdgårdar med solrosor och vernissager med cava och nudlar istället för att plugga

middagar och tatueringar blev också prioriterade och jag hade aldrig ens hört ordet historieuppsats innan

en fest här och var och jag mådde varmt i kroppen. mådde inte lika varmt dagen efter när jag skulle jobba men det är en annan punkt

såg silvana igen men denhär gången var det ett framträdande som än idag får mig att le. det var det den första gången också, tbh. hur som haver, silvana imam är en ängel

sen hängde jag med min klass i kristineberg, denhär gången inomhus, eller ah, lite på balkongen för att jag ba' älskar att frysa ihjäl ! tycker om min klass mycket.

äre bara jag eller har himlen varit jättefin dethär året? min kamerarulle är 50% bilder på himlen och 50% bilder på isak valtersen just nu

ps i nästa inlägg kommer jag ta upp mina nyårslöften för det e kul eller

Likes

Comments

everyday, photography

ag sitter och försöker få mitt pussel till liv att vara logiskt. insett att livet inte är logiskt och ska försöka att leva det i ovetenhet och lycka istället. önska mig lycka till.

vad har hänt sen sist då?

första advent rullade runt hörnet. hemma hos ellens kompis moa (som jag förövrigt skulle kalla mig kompis också i mean cmon, vi har träffats flera olika gånger!!!) bjöds det på jingle bell rock, mariah carey och lime. rosén och ölen flög fram en efter en och det var en av de roligaste adventsfiranden jag någonsin varit med om.

nicole och rebecca kom förbi och dansade jättemycket och det va jättekul!

ellen och jag va jättesnygga och det ser ut som att jag dricker kiss men nej, don't let it fool you. nämnde jag att ellen var (är) jättesnygg

vaknade 07:00 nästa morgon, fortfarande full och sovandes i duschen och tog mig till jobbet efter att ha tvingat ner en syltmacka. var fortfarande full tills 12 på dagen därpå och under dagen lyckades bakis-tillståndet rulla på och jag hade sån ångest på kvällen att jag höll på att sprängas. drick inte alkohol om ni har ångest, kids.

toaletten/urinoaren inne på nobelberget är inte att leka med. kände mig som en i spice girls när vi bad två personer att fota oss. silvana skulle måla regnbågsfärger över sverige och vi var inbjudna. efter billig sushi inne i sickla centrum köade thea, nicole, pernilla och jag i nån minut med maja och sedan var det merch-shopping, drake-dans och sneda blickar mot skrikande snubbar. konserten började och hjärtat hamnade i halsgropen. jag blev återigen kär och stod och gungade med beatet samtidigt som jag skrek skrattade sjöng och levde. var i chock under hela kvällen pga att silvana imam inte gör konserter, hon gör föreställningar. det är en föreställning som lämnar dig i eufori och frågetecken. vem är jag? varför är jag här? vad gör jag här? men på ett bra sätt...


morgonen därpå möttes jag och nicolina på yogamattan. 75 minuter av hunden och lugn andning var viktigt för oss, speciellt i sinnesställningen vi befinner oss i nu efter 56789 examinationer och en föreställning som hette duga. vi pratade om silvanas föreställning och hur jag inte vill leva ett liv som bara är... beige. jag pratade om hur silvana inspirerar mig till att kämpa för att vara mitt 100 procentiga autentiska jag utan att skämmas ö.h.t.

pom & flora tog emot oss med öppna armar. chiapudding, sojayoghurt, kaffe- och blåbärssmoothie slank ner som en smäck efter yogan och vi fortsatte att prata om träning, kärlek, livet och den fantastiskt snygga servitören. hej, om du läser detta. efter kaffet blev det en spontan promenad till weekday. nicole blev en rosa mössa rikare innan vi kramades hejdå på tcentralen. min helg va bra och förhoppningsvis blir min vecka bra mä'. puss o kram

Likes

Comments