Header

Och så blev det ett sånt litet hopp i uppdateringen som vanligt. Ber om ursäkt för det. Men det har gått väldigt mycket upp och ned för mig. Ena dagen är jag superglad och taggad på livet, nästa dag känns allt bara skit och jag ser ingenting positivt i något. Gjorde min första jobbhelg förra helgen, det gick lite för smidigt kändes det som. Hade Memmie på besök hela helgen, och det tackar jag gudarna för! Var ledig måndag och tisdag som spenderades med den bästa. Skulle jobba igen i går, onsdag. Kom till jobbet, kände mig extremt yr och illamående hela morgonen. Gick runt och kände så i ungefär 3 timmar tills jag fick springa på toa och kräkas. Men inte magsjuke-kräk utan något helt annat som jag fortfarande inte kommit underfund med. Jag antar att det är en blandning mellan att jag ätit sjukt dåligt de senaste dagarna, att jag har sån extrem järnbrist plus nervositet på det. Så jag har varit hemma i lägenheten helt själv sedan i går runt tio-tiden. Och jag blir fanemig tokig på mig själv snart haha. Memmie var(och är!) världens bästa vän som kom förbi med en hel påse med mat till mig. Seriöst, vad skulle jag göra utan dig din underbara människa? Tack för att du finns i mitt liv!❤

Likes

Comments

"Har du inte lärt dig något nytt?", "Lärde du dig ingenting när du var borta?"

Joho minsann.. Jag har lärt mig att inte gå och få en fotmassage, för du får bara massage på vaderna och upp mot låret och så knäcker dom tårna på dig.

Jag har lärt mig att kackerlackor har vingar och kan fucking flyga. Trodde det var en stor jäkla fjäril på Vicki's rygg som jag tänkte vara snäll och sprätta bort. Det visade sig vara en halv diameter stor kackerlacka med vingar som flygplan typ.

Jag har lärt mig att Indonesien inte vet hur man kryddar mat. Beställer du kyckling är kycklingen bara stekt.. utan kryddor?!!

Jag har lärt mig att det inte är så roligt att flyga ändå, och tycker lite synd om folk som konstant flyger inom jobb och liknande.

Jag har lärt mig att nästan alla skogspartier i Indonesien ser ut som något som skulle kunna vara med i Jurassic Park.

Jag har lärt mig att de har så mycket mer olika smaker på cider i Thailand än här, tråkigt faktiskt.

Jag har lärt mig att Indonesiskt vin smakar ungefär som martini, bara att den är grumlig som bara den.

Jag har även lärt mig att Indonesiskt kaffe smakar skit. Förlåt.. men seriöst, Löfbergs hallå??


Det är väl en handfull med saker jag lärt mig. Låter kanske som mycket negativt. Men nu vet jag ju allt detta om jag någon gång skulle åka tillbaka till till exempel Indonesien. 😁

Likes

Comments

Efter Indonesien och Gili Trawangan var det alltså dags att ta flyget till Thailand, närmare bestämt Phuket. Övernattade på flygplatsen och aldrig mer säger jag bara haha. Även om det gick runt militärer med gevär runt en så kände man ändå att någon kan fan springa förbi och råna oss nu. Men vi klarade det. Landade i Phuket, hade beställt en taxibuss innan, med en chaufför som verkligen inte passade i trafiken. Helt galen. Dessutom släppte han av oss på helt fel ställe, så efter en resa på över 30 timmar och en promenad med tunga väskor kom vi äntligen fram till vårat "homestay", som för övrigt kändes mer som ett hotell med balkong.

Jag har tidigare varit i Thailand två gånger men aldrig besökt Phuket. Men trots all trafik och buller så gillar jag det. Vi bodde på en lite mindre gata som låg rätt nära stranden. Så där hängde vi väl mestadels. Lunch på stranden, eftermiddag på stranden och kväll på stranden. Solnedgången är ju helt fantastisk.

Och vi hade faktiskt bokat in aktiviteter en dag, hör och häpna. Den bestod av speedboat-tur ut för att se Phi Phi Island, Maya Bay, Viking Cave och Monkey Beach. Och nej jag gick aldrig av båden vid Money Beach, oroar er inte haha. Jag satt stadigt medans andra blev av med solglasögon och keps. Så nu kan jag ju stolt säga att jag gått på samma ställe som Leonardo Dicaprio en gång gjort. Dock "hann" vi aldrig med att besöka den kända ön "James Bond Island". Nästa gång kanske. Något vi heller aldrig hann med, som jag väldigt gärna hade velat gått på, var riktigt Thai Boxning. Men jag fick snorkla för första gången i mitt liv iallafall. Det var mycket spännande må jag säga, väldigt obehagligt men spännande.

Efter Phuket - Koh Lanta. Vi tog färjan över till Phi Phi och sedan därifrån vidare till Koh Lanta. Boendet här måste nog vara det absolut finaste på hela resan. Verkligen som ett jättefint hotell med ganska stor balkong. Vi hittade oss ett favoritställe att äta frukost och middag på som låg en pyttepromenad från boendet som hette Sonya. Här spenderade jag bara två dagar. Vi anlände den 20e och klockan två på dagen den 22a gick min buss till Krabi flygplats. Och så nervös som jag var för att helt plötsligt bege sig till flygplatsen själv och veta att man har massa timmar att resa själv var fruktansvärt läskigt. Men också det väldigt nyttigt för mig tror jag. Och jag märkte snabbt att jag inte ens tvekade att fråga folk och jag inte förstod eller hittade. Vilket är rätt stort för mig, ni som känner mig, ni vet haha.

Så för att avsluta mina två väldigt spontant ihop slängda och kanske lite röriga inlägg och även avsluta det hela så vill jag bara säga tack. Framförallt tack till Vicki som följt med mig på resan, även om jag var jäkligt mesig och drog hem, men också tack till mig själv. För att jag faktiskt vågade åka iväg, tog tummen ur liksom. Och för att jag vågade att åka hem helt själv. Men något jag verkligen lärt mig är att lyssna på sig själv, och skita i vad andra säger och andras reaktioner. Och en till sak jag insett under min månad borta är, hur mycket jag älskar den här grabben, min familj och mina vänner. Jag har aldrig i hela mitt liv saknat några så mycket någonsin.

Så med det säger jag, fler resor (kanske inte så länge dock, eller med fler människor som jag älskar(så man slipper sakna dom haha)) och avslutar med min absoluta favoritbild från resan.

Likes

Comments

Vi började alltså på Bali, närmare exakt Kuta. Och, nej jag är verkligen inte imponerad av Bali för fem öre. Mest lite besviken om jag ska vara ärlig. Det är enligt mig väldigt överskattat som alla säger, inget speciellt att erbjuda direkt. Själva Kuta var endast ett enda virrvarr med en helt okej strand typ. Vi spenderade två nätter på Kuta, hos en jättemysig kvinna. Dock var det där med att bo, bokstavligt talat, inne hos en främmande människa, i hennes hem, ganska jobbigt för min del. Man kände sig nästan lite i vägen och kände sig lite "tvingad" att umgås med henne för att inte framstå som världens sämsta människa. Och jag har inga direkt "bra" minnen från Kuta eftersom det var första stoppet på resan och jag mådde som sämst just då. Så Kuta, nej!

Efter Kuta tog vi en taxi till Ubud. Lite mysigare ställe men fortfarande ett enda virrvarr. Här stannade vi lite längre, mest för att vi hade lite saker inplanerade men också för att slippa behöva åka runt och byta boende så mycket. Ubud bjöd mestadels på regn måste jag få säga. Ena sekunden var det superfint väder, men aldrig sådär stekhett, och andra sekunden var det som att någon öppnade himlen och pissade på oss. Vi fick höra av kvinnan vi bodde hos att det skulle ligga en Monkey Forest lite längre bort, så ena dagen tog vi en promenad för att kolla in det. Och jag har hittat en ny rädsla i mitt liv, apor! Fy fasen alltså, vissa är så jäkla söta medans andra är hemska haha. Självklart började det spöregna när vi var mitt uppe i det. Och det inte lite duggregn här inte. Regnar det så är det värre än att stå i duschen.

På Ubud besökte vi även Gunung Kawi, vilket var ett supergammalt och fint tempel. Vi besökte även Tirta Empul, Tegalalang Terrace som var så sjukt fint. Speciellt när man stod uppe vid vägen och såg att lager med risfält. Skulle vilja gå runt som man kunde göra också, men vi kände att vi inte riktigt hade tid till det då eller direkt viljan eftersom det självklart började regna när vi var där. Vi skulle egentligen ha besökt vattenfallet också men som sagt, öste ner regn. 


Efter Ubud och Bali var det alltså dags att ta båten över till en av öarna utanför Lombok, Gili Trawangan. Och det gillade jag så mycket mer än Bali. Bara att erkänna att de värmländska skogarna satt sina små spår inom mig. Så Bali är nog inget ställe jag kommer återvända till, men man ska aldrig säga aldrig antar jag. Men inget kärlek vid första ögonkastet där inte. Gili T däremot. En ö utan trafik, bara häst och vagn, elmopeder och cyklar. Så skönt. Det var på Gili T som man faktiskt fick känslan av att man var på semester. Även om det kunde regna lika mycket här så var det så sjukt varmt när det inte gjorde. Ön var fin, en halvliten ö som man lätt kan promenera runt på några timmar med en en långt gågata och superfin strand. Stället vi bodde på var lätt det bästa på hela resan. Vi bodde på ett ställe som hette Wonderland. Det var inga problem att få hjälp om man behövde och man kunde lätt sitta ute i det lilla allrummet de hade och snacka och spela gitarr en hel kväll. Dika och Bonnie som dom hette var supersnälla. Veckan på Gili var fartfylld samtidigt som den var rätt avslappnande. Stranden var som sagt jättefin och massa restauranger med god mat som på kvällen förvandlades till nattställen. Självklart fick vi för oss att vi skulle besöka den kända gungan som alla turister gör, och Vero bränner upp sina armar och nacke. Så två veckor i Indonesien, tre olika ställen. Tack Indonesien för denna gång.

Likes

Comments

Så ja, jag är hemma. Som jag sagt minst en miljon gånger. But I'm home, och jag har fått så mycket olika reaktioner från människor. Allt från "men herregud hur kunde du åka hem från sköna värmen och hem till det här?", "jaha, du klarade inte längre nej..", "ja det var ju det jag sa!" till saker som "det är skönt att du är hemma igen", "det är bra att du lyssnar på dig själv!", "ja trivs man inte så ska man inte tvinga sig!!". Och de negativa kommentarerna lyssnar jag inte på längre, nickar och låtsas ler bara, för jag orkar fan inte. Istället för att faktiskt fråga mig vad anledningen till att jag åkte hem var, så ska man direkt börja klanka ner och lägga kommentarer som "ja det var väl det jag visste, att du inte skulle klara det". Nej det gjorde jag inte, och? Men jag älskar de som varit gulliga och faktiskt frågat mig istället. Så tack till er, verkligen!

Men ja jag är kort och gott hemma på grund av att jag inte klarade av att vara hemifrån längre. "Backpacking" var ingenting för mig antar jag. Även om jag älskade att få se och upptäcka nya ställen. Men att hela tiden leva i en ryggsäck och aldrig ha ett stadigt ställe var inte min kopp te så att säga. Plus att jag aldrig riktigt varit den där öppna och pratglada människan, så det slutade oftast med att jag kände mig ganska ensam även om jag hade folk runt mig hela tiden. PLUS att åka iväg på en resa i över två månader när man är såhär jäkla nykär.. är inget jag rekommenderar haha. Så att åka hem vägde mer än att stanna kvar. Men den månaden jag var borta var jäkligt nyttig tror jag. En salig blandning av gråt, spänning, roligheter, ilska men mest skratt. Självklart finns det väl tillfällen då man tjafsat lite i onödan kanske, men fasen vad vi har larvat oss och skrattat åt så mycket under den tiden.

Och ja, vi hade en blogg under tiden vi var ute och reste. Men som de som läst den kanske sett och märkt uppdaterade jag den aldrig själv. Och anledningen har ni väl här ovan I guess. jag mådde inte superbra under tiden och kände väl inte peppen att blogga. Så jag tänkte väl lite "kort" dra resan från mitt perspektiv. Och ni kommer märka att jag har sjukt dåligt med bilder. Man blir inte sugen på att fotografera något när man hela tiden går och tänker på annat.


Likes

Comments

Då sitter man här igen, ensam. Jäklar vad deprimerande det där lät, men lite så känns det faktiskt. Jag har inte spenderat en enda kväll eller natt själv sedan den 28 november. Och nu sitter jag i lägenheten och tystnaden skriker på mig. Och efter en kväll som igår men lite för mycket skräckfilm med två fantastiska människor så skriker tystnaden lite sådär extra hårt i mitt öra för tillfället.

Imorgon är första dagen på jobbet också efter 52 dagars ledighet, helt sjukt egentligen. Kommer gå runt och inte kunna något, kommer känna mig som en nybörjare igen ju. Om jag inte försover mig vill säga, efter en natt med ostadig sömn och mardrömmar. Även om det varit lite skönt att kunna ligga i sängen i princip hela dagarna och sträckkolla på Criminal Minds, så har jag som sagt varit nära på att klättra på väggarna de senaste dagarna. Så att komma tillbaka till jobbet och vanliga "vardagssysslor" ska bli ganska skönt ändå. Även om jobb är den enda jäkla vardagssysslan jag har.

Jag tänkte väl också någon dag till veckan kanske försöka slänga upp ett liten inlägg om resan. Resan jag påbörjade med inte fullföljde utan "ballade ur" och åkte hem. Vi hade ju en blogg under resans gång, men den uppdaterades väldigt haffsigt och knackligt, om man får säga så. Plus att jag själv inte publicerade ett enda inlägg. Och det finns väl en enkel förklaring till det antar jag. Och lite bilder har jag väl att bjuda på tror jag. Så kanske borde börja där.

Så länge kan jag faktiskt bjuda på en bild från Phi Phi Island.

Likes

Comments

2017 alltså. Inga förhoppningar, inga förväntningar. Bara små mål. Är nog bäst så. Så man slipper bli besviken. 2016 vet jag inte vad jag ska säga eller tycka om om jag ska vara ärlig. Ett bra år, men samtidigt ett så onödigt och ruttet år. Ett onödigt och ruttet år med små höjdpunkter så att säga, superbra höjdpunkter. Jag vet inte riktigt, 2016 har varit som ett "mellanår" och har varit rätt konstigt. Jag kan inte minnas att jag gjort så himla mycket, samtidigt när jag tänker tillbaka har det hänt så sjukt mycket.

Men det är redan nytt år, så varför älta det gamla, right? Det är nytt år och om lite mer än två månader är den här tjejen hemlös. Eller inte riktigt hemlös, men inget eget och stadigt boende. Och det är lite skrämmande måste jag fan erkänna. Men det löser sig som en kär vän alltid sagt till mig. Det löser sig, det gör det alltid!

Jag är hemma på svensk mark iallafall, och har varit hemma i ungefär 3 veckor, vilket är sjukt eftersom det känns som jag kom hem typ igår. På resande fot helt själv i över 28 timmar var en mycket spännande upplevelse måste jag säga, speciellt när man inte får säga det till personen man helst vill säga det mest till.
Men nu är jag hemma, det har gått tre veckor, snart två av det nya året och jag klättrar på väggarna och äter av tapeten snart. Vilket det förhoppningsvis blir ändring på snarast. Så den kommande veckan är det väl bara att fortsätta i samma spår.. Sova till tio, vara vaken i någon minut och sen somna om till 15 ungefär. Spendera resten av dagen i sängen kollandes på Criminal Minds tills klockan blir natten/morgon och sova igen. Kaffe och kexchoklad i pauserna. Så nu vill jag utbilda mig till en sån som profilerar folk. I FBI. Önska mig lycka till. Tack!

Likes

Comments

Hur mycket berg- och dalbana kan man som person åka på någon månad? Syftar naturligtvis inte på nöjes berg- och dalbana, utan personlig. Jag orkar fan inte. Ena dagen är jag så jäkla glad och älskar allt. Nästa dag ligger jag hemma från jobbet med magkatarr och är sönderstressad till max. Ska inte resa vara något roligt man ska se fram emot? Tagga inför. Vilket jag i och för sig gjort det senaste året. Men nu när det är så nära får jag fasiken magsår. Jag är så nervös så jag vill spy och samtidigt så extremt stressad att jag inte vet varken ut eller in. Missförstå mig rätt, jag är självklart så sjukt taggad och exalterad också, innerst inne. Men nervositeten och stressen överlappar så mycket för tillfället. Mest stress. Är stressad över alla saker jag måste packa ner i lägenheten innan vi åker, är redan stressad över allt som måste göras när jag kommer hem nästa år. Är stressad över alla saker som ännu inte är klara inför resan, och vi åker om en vecka. Om en vecka...!!! Kommer ihåg när det var över 300 dagar kvar.. Nu är det liksom 7. 7 ynka dagar sen sticker vi till varma breddgrader och bara har det så jäkla gött. Åh! 

Där fick ni en liten uppdatering, och största anledningen till att det stått helt stilla och tomt här de senaste månaderna. Bortförklaring egentligen. Har ingen vettig bild att dela med mig av heller. Bara ovettiga, som jag helst behåller för mig själv. Ojoj. Pöss

Likes

Comments

Veckans musik! Lite gammalt, och lite nytt. Som jag älskar! Älskar när man rotar i ens spellista med 2619 låtar i och hittar små guldkorn som man nästan glömt bort. Bästa!

Likes

Comments

Ska verkligen försöka få upp några inlägg som inte bara handlar om musik också, lite då och då iallafall. Så om lite mer än två månader drar jag och en av mina bättre vapendragare till Asien. Vi har därför startat en blogg, som än inte har några inlägg dock. Men det kommer. Där kommer vi försöka posta bilder(förhoppningsvis) och massa roligheter under våra två månader i Asien. Så kika gärna in där, och följ mer än gärna!! 

H Ä R  Ä R  D E N!!

Likes

Comments

Instagram@shokubeni