Sen när blev jag så dålig på att skriva? Förr skrev jag alltid om allt mellan himmel och jord, om allt som jag tänkte på och även de som tyngde mig för jag har alltid upplevt att det är skönt att skriva av sig.

Senaste dagarna har jag tänkt på hur fort tiden går, jag har snart jobbat på Hemmakväll i 6 månader och nu kommer mitt kontrakt förnyas och jag får fast. Wohooo! Men samtidigt blir jag chockad över att det gick så fort. För ett år sedan var jag på en arbetsintervju i sthlm och fick jobbet (footlocker) och det var väl där allt startade. Jag åkte på partykryssning och tog studenten. Förra året denna tid var nog den stessigaste tiden jag upplevt men samtidigt är jag så nöjd. Förra året denna tid vågade jag satsa och lämnade allt där hemma för ett jobb och min dåvarande kärlek, så jävla ballt och modigt av mig.

Nu ligger jag här i min soffa i min alldeles egna lägenhet och andas ut, njuter av tillvaron, alla människor jag mött, alla vänner jag har är jag så tacksam över. Har bläddrat igenom Facebook bilder och Instagram flödet och blir helt varm i hjärtat över alla fina minnen och allt jag fått vara med om. ville bara kika in och säga det. om någon ens läser här längre, men för min egna skull så jag ska kunna gå tbx och läsa detta och få samma känsla. godnatt på er iaf :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vart ska jag börja? i fredags vid ca 15 tiden ringer min syster mig och jag hör på henne hur orolig hon är, jag var helt ovetandes då jag åkte ner till Småland redan torsdag eftermiddag. Efter samtalet var det som att någonting inom mig bara slocknade, alla känslor stannade och jag blev rädd och förtvivlad. Efter det satt jag med nyheterna på och läste på sociala medier, för det var allt jag kunde göra. Är otroligt tacksam att jag åkte hem på torsdagen istället för fredagen, annars hade jag ju inte kommit iväg hem och jag hade inte heller kommit in till stan från jobbet (fridhemsplan), där jag bor just nu. När sånna här saker inträffar vill man ju umgås med familjen och känna någon form av trygghet. Jag sänder alla mina tankar till offren och de anhöriga, även den oskyldiga hunden som blev ett offer för detta.

På lördagen kom hela släkten till oss, vi hade kalas för mig och syrran som fyllt 20 och 30. Det var så underbart att umgås med hela familjen och jag blev lugnare av det. Fick otroligt fina presenter och gratulationer. Av mamma fick jag ett halsband som hon, jag och syrran har ett likadant, det betyder så mycket att ha det när man bor så långt ifrån.

På kvällen träffade jag mina vänner, vi var hos mig och även av dom fick jag jättefina presenter och hade saknat alla så otroligt mycket.

Sammanfattar helgen med tacksamhet. Nu på bussen har jag kollat på en livesändning för att hedra alla offer. Snart är jag framme vid T-Centralen och ska jobba ikväll, tillbaka till verkligheten.

Likes

Comments

Goddag! Hur är läget med er?

Här är det ganska bra, eller ja jag är tankspridd som vanligt och har svårt att bestämma mig. Men något positivt är att solen har varit här hela helgen, det påverkar faktiskt mer än man tror. Det är ganska exakt 1 månad kvar tills jag får nycklarna till min FÖRSTA LÄGENHET, snälla kan tiden gå fortare!? Var inne på rituals och köpte tvål, handkräm, skrubb och ett "trä fat" att ha det på för jag tycker det är snyggt i badrummet. Igår tog jag mig till ett solarium innan jobbet så jag har lite fin bränna, så skönt då jag knappt behöver sminka mig då man ändå ser "fräsch" ut.

Försöker komma igång med träningen på riktigt, jag vill verkligen men jag tycker det har blivit så svårt att ta sig till gymmet.. alltså hör ni? ni som följt mig vet att jag typ levde på gymmet under gymnasiet. Sen är det väl att jag önskar jag hade en gymkompis, då hade det varit enklare dom där jobbiga dagarna när sängen lockar mer. Nu ska jag brygga en till kopp kaffe och försöka bli lite inspirerad till att göra något hurtigt och vettigt idag. skulle bara kika in lite, ni får ha en bra dag ni också! :)

Likes

Comments

Det var en vanlig, men stressig onsdag på jobbet och jag får ett samtal från pappa. Att det finns en identisk lägenhet med en annan jag kollat på, till salu och att säljaren är beredd att släppa den efter första budet då hon ville ha en snabb affär. Visningarna hade inte ens börjat. Så jag åker dit, mäklaren är inte ens med utan säljaren visar lägenheten och 10 minuter senare är vi påväg mot mäklarens kontor och signerar pappren och jag utbrister "var det här allt?" Haha. Då sa mäklaren - Grattis till din första lägenhet! Men där och då gick det inte in i huvudet att jag gjort ett miljonköp. På torsdag kom det på riktigt, upprepade hela tiden "shit jag har köpt en lägenhet" och gick på moln, eller rättare sagt GÅR på moln. Jag är överlycklig. Jag har äntligen ett boende trots alla motgångar. jag får nycklarna den 28 April och måste dock vara ute ur rummet jag hyr till 1 April. Så det är ett litet glapp och jag måste hitta en lösning, ska nog kolla om det finns någon möjlighet att bo 28 dagar till. Får hålla tummar och tår, annars får jag typ ta in på vandrarhem haha.

Nu sitter jag på bussen mot Gamleby från Stockholm, jobbat från 8-17 och är HELT slut, kunde inte sova inatt då det är mycket tankar. Så nu har jag kollat paradise hotel och kollar Ikea, så sjukt att det är min tur, längtat sen jag var sådär 15 år till att ha en egen lägenhet och nu händer det. Ikväll ska jag, mamma och Nisse laga hemmagjord pizza och bara ta det lugnt. Det behöver jag, jag jobbar och är ständigt i farten liksom. På lördag ska jag till pappa sen på kvällen kanske man ska ut? Får se lite. Hör av er om ni vill ses :)

Likes

Comments

Jag har långsamt börjar erkänna för mig själv att jag kommer att ha problem med kärlek, jag kommer ha problem med förhållanden. Jag har börjat inse att jag är ärrad, det sitter nog kvar längre än jag tror. Jag är så naiv och tror aldrig att något händer mig. Men det har det ju gjort. Jag har fått mitt hjärta krossat så många gånger av en och samma person men ändå valt att ta tillbaka personen. Jag har aldrig någonsin svikit eller liknande utan hela tiden varit lojal och där med kärlek. Men med tiden blev man totalt förstörd. Att aldrig bli riktigt betrodd, behöva förklara och ha bevis på vad man gjort när man varit på varsitt håll eller liknande. Det tär på en och det kommer nog tyvärr stanna kvar länge.

Att bli så sårad av personen man tror vill en det allra bästa, personen som är ens största trygghet, personen som är ens bästa vän, han som var din värld. Det gör ont, jag har bara aldrig erkänt det. Men nu, det som är jobbigt är att jag har ingen aning om hur mycket det här kommer påverka mig. Att bli så nedbruten och krossad så många ggr under 3 år, men ändå bara ge kärlek tillbaka.. jag tycker det är helt sjukt. Alla viktiga dagar, födelsedag, student, balen, alltid var det något som fick mig gråta och bli ledsen.

Imorse vaknade jag med en sådan klump i magen. Där och då vet jag inte varför. men nu har jag suttit och bläddrat tillbaka i mitt Instagram flöde och alla bilder, alla texter jag lagt upp kan jag referera till honom och jag minns verkligen allt, det kom som en käftsmäll. jag vet vilken selfie jag la upp och allt var på topp, jag minns varje gång det varit helt åt helvete åt skogen, varje bild har sånna minnen.

Jag som person är egentligen ganska så stark, alla som känner mig vet det. Dom vet också hur dåligt allting var, att det inte gick att tala mig ur det förhållandet för jag är envis som en räka och har alltid tyckt att kärlek är det viktigaste. Vet inte varför jag skriver det här, jag bara låg här med en klump i magen och ville skriva av mig. Känns som jag inte visat denna delen av mig, att jag blivit så otroligt krossad. Jag kanske inte ens har erkänt för mig själv att någon har sårat mig bara för jag har så stor pondus. Med detta menar jag absolut inget hat, mer en ledsam mening, att det är jobbigt och svårt att ta sig ifrån ett hjärtekross som varade i 3 år. Känslan sitter ju ändå kvar på något sätt. Lustigt det där, vissa saker kommer inte förrän ett bra tag efter. Idag är jag för övrigt pigg på livet, ska till gymmet och känner att allt är bra, lite stressad över boende situationen men det tar vi en annan gång.

Likes

Comments

Hej på er! Ligger just nu i sängen och lyssnar på "Shape of you" med Ed Sheeran, nya favoriten, totalälskar den! Jobbade till 5 idag men som vanligt får man jobba över lite, när jag väl kom iväg blev det raka vägen till gymmet.

Ja jag har äntligen kommit igång igen efter kanske 3 månaders uppehåll?? Känns så skönt att äntligen ha fixat ett gymkort igen, denna gång blev det 24/7 bara för att dom finns överallt och är öppet ja hela tiden haha. Så idag blev det mitt andra pass, 30 min crosstrainer och sen benpass på det, blev inget bra då ALLA är på gymmet vid 6 tiden, så allt var i stort sätt upptaget. Nästa gång ska jag tränga mig fram mer haha. Sen tyvärr verkar inte 24/7 ha mer än 1 upplaga av varje maskin, vikter osv (fast tusen löpband och cyklar). Annars verkar fräscht och bra. Kan ju vara olika utbud på olika ställen men det jag var på var ett så kallat 24/7 plus så trodde det skulle vara bättre. Jaja. Ilandsproblem.

Annars då? Vad händer? Jag håller ju på att leta lägenhet, ska ju som sagt köpa. Hade kollat in en lägenhet som låg bara 36 min från mitt jobb, la till och med bud på den men så väljer säljaren att avvakta och ha fler visningar??? hur girig får man vara.. känns ju väldigt oseriöst.

Så lagt den halvt på is, vi får väl se vad som händer om det startar någon ny budgivning. Hittade en jättefin som har ett bättre läge rent allmänt i sthlm, dock 45 min till jobbet men det får jag ta. På söndag  (min enda lediga dag denna vecka) så ska jag på visning. Håller tummar och tår för att den ska vara lika fin i verkligheten som på bild.

Nu ska jag sova, upp & jobba imorgon bitti men ville bara uppdatera lite om vad som händer.

Likes

Comments

Vilket hektiskt liv man lever. Jag behöver fler timmar på dygnen för att hinna med det jag ska hinna med. Jag har hela tiden något jag måste göra. Det har varit flera sjuka nu på jobbet vilket gjort att man fått jobba en hel del mer (då jobbar jag redan heltid). Att få ihop dagarna har verkligen varit svårt denna vecka.Vi har haft mega leveranser samt kampanjbyte och då blir det rätt mycket att göra. På det har vi haft flera från huvudkontoret på besök. Summan av kardemumman, allt har gått bra.

Så underbart skönt att få mina 2 dagar ledig nu, nu ska jag boka en tågbiljett till Nyköping då jag ska ha en heldag med Nadja som jag inte sett på evigheter, vi ska försöka träna, äta gott, fixa oss och ha en tjejkväll med massa vin, åh det behöver verkligen jag! Så skönt att få vara Veronica en stund, blivit så mycket jobb på senaste så får liksom ingen kontakt med omvärlden. Men det tar inte slut där.. på söndag har jag bokat in mig på en lägenhetsvisning! omg, sååå taggad, jag vill veeeeerkligen ha den lägenheten. Så idag har vi (med hjälp av min kära far då jag jobbat från 9-18.30 vilket är enda tiden det går att ringa banken) i alla fall, vi har ansökt om lånelöfte så jag ska kunna buda på lägenheten, snabba ryck.. Så nervös, det börjar verkligen kännas verkligt. Ja jag ska alltså köpa en lägenhet, känner att det är ingen idé att börja köa nu haha.

Nu ska jag duscha och sedan måla naglarna, kanske smörja in mig med brun utan sol och få känna mig lite fin. Puss o kram på er.


Likes

Comments

Vissa dagar på jobbet är riktigt irriterande. Som det som hände mig idag, som också är ett bra exempel. Jag är på jobbet, jag sköter mina arbetssysslor så som att fylla på med godis, ta kassan, fylla på med nya slevar, nya påsar & bägare att ta godis med. Jag står idag och fyller på med godis, händerna fulla med saker och med plasthandskar samtidigt som jag ger all service jag kan till våra kunder. Då är det en familj i vår butik som precis har handlat och är påväg ut, då springer en av deras döttrar och tar en bägare och börjar fylla den med godis samtidigt som mamman kollar på med sin väninna, och skrattar lite samtidigt som ungen fortsätter att fylla bägaren med godis, jag kollar då på dottern och mamman och då tar mamman kontakt och säger till mig "Gör något!" då säger jag "Vad ska jag göra?". Då menar hon på att det är MIN uppgift att säga till hennes dotter att inte ta godis? Då säger jag "Vad är det jag ska hjälpa till med?" "Jaa säg att om man tar godis måste man köpa det" Så jag ska alltså uppfostra hennes dotter? Inte en enda gång sa hon åt sin dotter, utan stod mest och log och tyckte det var gulligt och skrattade och sa väldigt oseriöst "Kom nu vi ska inte köp godis", klart som tusan inte hennes dotter lyssnar? Så jag kollar då på mamman och säger "Ja det är väl klart att om man plockar massa godis så måste man betala för det". Då lyckas hon få med sin dotter, som bara lämnar bägaren med godis i butiken på en hylla samtidigt som mamman kollar?


Detta händer HELA TIDEN, vi är inget fritids för föräldrarnas ungar. Vi ska inte behöva uppfostra era ungar. Barn är barn, jag skulle aldrig bli irriterad för att ett barn tar med händerna, plockar på sig godis eller liknande, men när föräldern ståc och KOLLAR på och ler? Nej bara nej, uppfostra era ungar.. det ska inte jag behöva göra. Varför skaffar man ett barn om man inte tar ansvar? Det är ingen prydnad eller bara någon liten söt föralltid. Förstå mig rätt, jag älskar barn och jag vet hur många grymma föräldrar det finns och att vissa dagar är jobbigare än andra, men det är sällan föräldrarna gör något, dom säger aldrig till sina barn utan väntar sig att vi i personalen ska göra det, ej det är så fel. Blir bara ledsen av att se sånt föräldrarskap.


Behövde verkligen avreagera mig, åh!

Likes

Comments

Hej, känns som jag bara uppdaterar här när jag är "ledig". för nu tar jag mina 2 dagar ledigt igen, denna vecka blir det torsdag fredag. Idag jobbade jag till stängningsdags och vi kom ifrån sådär 22.25 kanske, fick en hel del gjort idag så det var skönt samt så låg först i hela kedjan på försäljningen av lösgodis, wohooo sånt är roligt!! Går verkligen bara bättre och bättre för oss.

Förutom det så är jag tankspridd. Det är miljoner tankar & funderingar som cirkulerar runt och saker & ting känns riktigt jobbigt faktiskt. Tidigare har jag mest skrivit om "hur jag går på moln hela tiden" vilket jag gjort.. men nu kom en rejäl svacka i mitt liv. Tänker inte skriva ut allting då det är för privat. Men en grej som är ganska avgörande är att jag snart är bostadslös. Panik. Jag kollar hemnet efter boende hela tiden, står inte i någon kö (dumt nog!) och har bestämt mig för att det bästa blir att köpa en lägenhet. Men för att få lån behöver jag få fast jobb vilket dröjer ca 4 månader och så vet man ju inte när man får tillträde till lägenheten.. ja så jag måste hitta ett nytt "temporärt boende/andrahand/rum att hyra". Så inte konstigt att jag mår lite dåligt kanske.. det är så jag bara vill gråta. Visst jag har tak över huvudet för iaf 2 månader till.. men sen? så måste leta och försöka hitta något så jag kan må lite bättre.

Åh, nu ska jag försöka sova. Men lär nog vara vaken med ångest och så, det är mycket nu. men det kommer bli bra.

Likes

Comments

Jobb, jobb, jobb.. jag bara jobbar känns det som. Tur att handeln har så bra villkor o regler så man alltid har 2 dagar ledigt i veckan. Så idag har jag jobbat från 8 till 18.15 då jag lyckades komma ifrån, på fredagar har vi ju ganska mycket kunder så finns ju massor att göra. Men nu tar jag helg! Min första helt oplanerade helg på länge. Ska försöka vila upp mig och kanske fixa ett gymkort, det behövs!

Ikväll har jag bara pratat med mamma & kollat serier då jag inte orkat gå ut eller så, är helt slut.

Likes

Comments