Header



Jag var på julmys igår eftermiddag. Jag har jobbat mycket på sista tiden och lever ett rätt så fullspäckat och stressigt liv. Så att jag i lördags skickade ett sms till min vän där jag bad om ursäkt för att jag skulle bli lite sen. Och svaret jag får är att det är imorgon. Jag har alltså stressat och bakat lussebullar en dag för tidigt och när jag kom igår så öppnade min vän med ett leende på läpparna dörren med hälsningsfrasen

- Jag vet att du oftast är lite sen men jag har aldrig varit med om att du är en dag för tidig.

Jag måste nog säga att jag är glad över att jag åkte dit. För först var jag på väg att inte gå.. Jag kände mig trött och hade inte någon större lust att vara social och trevlig mot människor jag typ inte känner. Det här är en ny sida hos mig som jag inte känner igen.. Jag har alltid älskat att umgås med andra människor, älskat att få en anledning till att göra sig "lite extra fin". Men i dags läget så bryr jag mig inte.. Jag bryr mig inte om vad hon i andra änden i soffan jobbar med. Jag bryr mig inte om hur gamla småbarnsföräldrarnas ungar är. Jag bryr mig inte om hur ni väljer att spendera eran fritid på. Och jag skiter fullständigt i hur man har gjort den hemma gjorda senapen som hon, han eller vem fan det var som gjorde den. Jo jag vet det är inte "rätt" och alla fina människor som jag går miste om.



Så lyssna bara på den här låten så lovar jag att vara mindre bitter i övermorgon!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vi står utanför garaget och mina saker ligger utspridda över hela garageuppfarten. Jag har gjort slut. Han går efter mig när jag åter igen ska slänga ner mina kläder i plastpåsarna som i all hast var allt jag fick tag i att packa i. Han knuffas och skriker i mitt ansikte. Mina kläder som jag precis har packat ner river han ut och mina kläder ligger nu som ett täcker över den asfalterade uppfarten. Han börjar slita och dra i mig han tar tag i mitt hår och böjer mitt huvud bakåt och väser i mitt öra att han ska ha min mobil. Han ska hämnas för att hans mobil nyss gick sönder när han slängde den i marken och det var mitt fel. Jag håller armen hårt och tryckt mot min bröst ficka i jackan där min telefon ligger och jag gör allt för att försöka slå mig fri. Vad som än kommer att hända så ska han inte få tag i min mobil. För det här kan sluta riktigt illa. Min mobil är min räddning här i från. Han lyckas inte få tag i min mobil så han tar paletten istället med mina favorit ögonskuggor. Han hoppar jämfota på den, hån ler och säger något som jag inte uppfattar. Allt jag hör är plast som krossas och han spottar en spottloska åt mitt håll. Jag rör mig sakta och börjar packa ihop mina kläder igen. Jag är rädd så jävla rädd. Mitt hår ömmar och jag vågar inte packa ihop mina saker med ryggen mot honom. Jag vågar inte visa att jag är rädd jag tänker inte ge honom den njutningen. Men jag misslyckas. Jag skakar, tårarna rinner och rösten är klen och svag. Med en röst som låter som en viskning vädjar jag att han bara ska låta mig gå. Men han tänker inte låta mig gå så lätt. Han höjer rösten och ger mig en knuff i sidan. Han spänner blicken i mig och kommer emot mig. Han rusar steg för steg och jag backar för varje steg han tar mot mig. Steg för steg... Jag tittar upp och möter en blick som svart och visar hat. Jag backar och backar.. Jag backar in i den grå tegelfasaden...





nknln

Likes

Comments