Ett litet kakbak kom för mig igår. Jag hade läst ICA's Buffé och tänkte att just havrekakor var det länge sen vi åt. Jocke hatar havrekakor, men han är 3 dgr i Stockholm, så han slipper oja sig över denna styggelse.
För en gångs skull följde jag receptet minutiöst för att inte kasta skugga över ICA. Nåja, degen vilade längre än en timme i kylen, men det tror jag inte påverkade slutresultatet.
Och slutresultatet blev att kakorna visserligen var okej i smak om inte på något sätt en kulinarisk livshändelse. Men herregud så spröda. Receptet föreslog att om man ville piffa till det lite extra kunde bre på Nutella. Jojo. Då sprack kakorna direkt.

-Du borde haft i mer sirap så hade de nog blivit mer sega och inte gått sönder så lätt, sa Felix med en ton som antydde deltagarstatus i Dessertmästarna. Jag kan bara hålla med. Gör jag någonsin om receptet så gör jag om det. Gör om, gör rätt.

Kråkan tyckte att han kunde äta upp kakorna om matte ändå bara skulle gourmet-bitcha, och mattes kompis Eva sa att de var jättegoda, så hit med dem bara!

Likes

Comments

Eller som President Trump skulle sagt; Bara se vad som hände på Botvatte gård gård igår kväll. På Botvatte av alla ställen!!

Men vad händer då egentligen här på Botvatte. Jag känner ett behov att genom denna fake news kanal sprida lite partisk information om det horribla läget. Det snöar! Ännu mest lite sporadiskt och regnlikt, men det har lovats mer framåt kvällen. It's true. It's huge!

Kycklingarna har fyllt två veckor och har idag fått flytta ut i hönshuset. Det är tydligen jättekul. De far och flaxar hit och dit och undersöker allt och sprätter i spånet. Silkes-Emma ser ut som en förvirrad skolfröken som mot bättre förstånd släpat ut en alltför stor grupp sprittiga elever på utflykt och nu önskar hon hade ögon i 360 grader synvinkel. Hon kluckar och pockar men de små yrvädrena har lätt selektiv hörförmåga. Silkes-Eva, som drömmer om en egen skock små, tittar förundrat genom hönsnätet på cirkusen. Jag med. Det är rätt otroligt hur mycket tid som bara försvinner när jag står och studerar mina skyddslingar. De inger ro på samma sätt som att stirra in i elden eller ut på havet gör.

Förut var det stallet, numera är det hönshuset. Den där zonen där tiden står still men fortsätter ticka utanför. Jocke har lärt sig att "jag ska bara ut en snabbis till hönsen" kan betyda att man antingen får hämta ut frun ur hönshuset själv eller anmäla henne saknad vid polisen.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg från helgen är vi nu stolta ägare av delar av diskusbanan från Klintehamns idrottsplats. Och än är vi inte riktigt på det klara hur vi bäst ska utnyttja dessa sex sektioner med Gunneboliknande nät. Alltså, de ska användas till att bygga hönsgård, DET är vi överens om. Jag har haft en plan att göra om de 2 slitna hönsgårdarna från 90-talet till 3 betydligt större. Nu när hästarna är borta kan området som tidigare varit gödselstack och gräsytan bredvid också bli hönsgård. Jag vet att jag är lite fånig för så många höns har jag ju inte, men jag gillar att skämma bort mina djur. Jocke är inte ett dugg bättre. Jag älskar honom för det.
Här ser ni honom fundera vid en av nätsektionerna som vi ställt upp lite på test för att se hur det skulle kännas. Det var minuterna innan han gjorde ett överilat lyft och drog till ryggen. Nu får vi se när det kan bli någon fortsättning på projekt hönsgård.

Likes

Comments

Såg minsann att det fanns lite vårkänsla växande under forsythia buskarna. Det finns många fina sorter av snödroppar, bäst gillar jag den där gamla sorten mor min kalllar snöklockor.
Min väninna Annika har hela hav av snöklockor i sin trädgård. Jag är förstås dödligt avundsjuk. Kolla hur det såg ut hos henne förra året.

Skulle inte ni också vilja ha såna där blomsterhav som liksom sköter sig själv? Varje vår svär jag på att jag ska köpa en ziljon lökar att sätta på hösten, men på hösten har jag så fullt upp med att safta, sylta och sätta vin att jag inte har energi att sätta lök. Borde vara ett nyårslöfte.

Likes

Comments

Hetaste kvinnan i Ala. I alla fall den med högst temperatur. Febern vill inte släppa, men goda nyheter är att inte näsan rinner fullt lika okontrollerat. Och hundarna hoppar inte längre upp med ett ryck och undrar vad som händer när jag nyser högt och ljudligt. Nu verkar förkylningen krupit ner i bröstkorgen för nu har jag börjat hosta men det är väl brukligt.

Häromdagen ropade jag in en historisk artefakt på auktion, nåja kanske inte så historisk om man inte gått högstadiet på Klinteskolan. Jag är nu ägare av de nätsektioner som omgärdade diskus-platsen på idrottsplatsen. Diskus. Om en sport kan kännas omodern och bortglömd så måste det vara diskus, eller hur?

Och vad i alla dagar ska jag med ett skyddsnät för diskus till? Jo efter de glamourösa dagarna på Klintehamns idrottsplats så har de höga nätsektionerna tjänat som hönsgård i Vall. Så feber eller inte så krattade Jocke och jag oss iväg till Vall och hämtade lite diskushistoria som nu står lutad mot den stora tallen vid vedboden här hemma. Sen var den energin slut.

Nu blir det klassisk taco-kväll med Melodifestivalen. Och är det lika kassa bidrag som förra lördagen då byter vi till Netflix. Nån måtta på självplågeri får det vara.
God kväll go vänner!

Likes

Comments

Förkylning "from hell". Vilka andra förkylningar finns det? Heavenly flu? Ha, ha...skulle inte tro det. Jag var dålig hela dan igår och idag känns det knappast bättre. Feber, litervis med snor och ögonen gjorde så ont igår när solen sken att jag hade solglasögon inomhus. Idag är det mulet, dimmigt och blött och de korta stunder jag stått på trappan när hundarna behövt kissa, så svalkar det ljuvligt i mitt heta febriga ansikte.

Med svullen hals och noll matlust får lunchen bli en smoothie med hallon, blåbär, havtorn, jordgubb, lime, två råa ägg och tofuglass. Svalkade skönt tills jag fick brainfreeze. Frös allt snor nu också? Nädå, knappast. Fullt öppen kran.

Igår låg jag mestadels på soffan och staplade ihopknycklade papperservetter på högar och bidrog kraftigt till världens nedskräpning. Hittade den norska serien "Bloggarne #utenfilter" på SVTPlay som jag nu dumglor på.

Smal, snygg och blond. Verkar vara grundreceptet. Ah, glömde ung.
Funderar på vad jag sysslar med i bloggvärlden. Äldre, överviktig, rödhårig och inte känd från TV. Lägg till förkyld och eländig. Med söndersnuten näsa. Ingen botox, ingen Restylane, inget silikon och inga lösögonfransar eller extensions eller spraytans.

Men jag tycker det är lite kul så ni får förlåta mig, min ålder och min kropp.
Ha det gott!

Likes

Comments

Framme vid Lojsta Träsk. Ingen är här. Hurra! Då ska hundarna få rejsa på isen som tokgalningar.

Isen smäller och sjunger och solen strålar och det är plusgrader. Isen ser tjock ut men man vet ju aldrig. Så om jag nu drullar i så får väl det här bli ett sista kort på mig....ha, ha....

Isen håller i alla fall för hundarna, men de väger ju nästan ingenting.

Solen lyser så starkt och reflekteras i isen, så man får kisa och kisa. Solbrillor hade varit smart.

Kråkan flyger fram som en kapplöpningshäst över den gnistrande isen.

Holy-Moly rullar sig och försöker bli av med vinterpälsen som börjat lossna. Så skönt!

Är hon inte bara den vackraste lilla vargen i hela världen???

Grabbarna Grus; Lapseekers Fancypants, Lapseekers Call me Crow och Lapseekers Mr Lovebug

Hej då Lojsta. Vi kommer tillbaka om några månader!



Likes

Comments

Alla Hjärtans Dag. Solen skiner som på beställning, fåglarna sjunger vårtoner och hundarna ligger och lapar sol och gnager ben på en filt i gräset. Allt ser förrädiskt underbart ut. Själv sitter jag påbylsad i en solstol bredvid hundfilten med en uppdrucken kaffekopp vid fötterna.

Ok. Sammanfattning. Jag lever, jag är någorlunda frisk, jag har två fina söner, ett vackert hus, underbara djur som håller mig sysselsatt med sina upptåg, vänner, och en man som säger att han älskar mig. Alltså måste jag vara lycklig. Jag rabblar mina välsignelser som de vore ett mantra. Just idag vill jag hålla min depression stången.

Ändå är jag inte glad, ändå är jag tokledsen. Av ingen speciell anledning alls, förutom min depression. Och jag vill formligen spy på mig själv för att jag inte är glad. För att jag därigenom är att betrakta som otacksam och på något vis oförmögen att vara tillfreds med min livssituation, med mig själv och mitt liv. Jag skäms för mina depressioner fast jag vet att jag egentligen inte rår för dem. De är inte jag. Jag är egentligen en glad skit. Kommer ni ihåg det?

Jag förstår att Jocke just nu flyr in i arbete och resor till Stockholm hellre än att umgås med mig. Till och med idag, på Alla Hjärtans Dag väljer han ensamheten på ett hotellrum, eller kanske omedvetet just därför? Jag förstår. Det gör jag. Jag vill också kunna fly in i arbete och resor och slippa umgås med mig själv just nu. Fast jag har ingen anställning längre och hur långt jag än reser kan jag inte skaka av mig själv, eller hur? Det här måste jag lösa på andra sätt.

Denna djupa känsla av olycklighet och förlust som rider mig nu, kan ibland också trigga igång och få panikångesten att smula sönder min bröstkorg till jag nästan kallsvettig svimmar av smärta och syrebrist med öronen ringande.

Jag dör inte. Har inte dött en enda gång. Första gångerna trodde jag ju det, att jag nog fått hjärtinfarkt. Nu vet jag att det inte är så, och det hjälper. Att logisk resonera bort den vassaste udden av ångesten, den där när jag ligger som en märla på golvet och inte får luft och ser livet passera revy, den procenten av skalan har jag lärt mig att nästan varje gång avvärja.

Flera år efter mitt första panikångest anfall fick min mamma en riktig hjärtinfarkt. Akutpersonalen behandlade henne först som om hon var just en kvinna med stark panikångest. För det är ju ganska ovanligt att smala, vältränade kvinnor med lågt blodtryck får hjärtinfarkt, men det händer. Det hände henne.

Infarkten ruskade förstås om oss alla ordentligt, inte bara lilla mamma. Vid nästa ångestattack kom dödsskräcken tillbaka, tänk om jag också höll på att få en infarkt nu och logiskt försökte bortförklara de svåra bröstsmärtorna som ångest istället för att försöka slå 112 innan det var för sent?

Jag hade väl aldrig egentligen kollat upp mitt hjärta men nu gjorde jag faktiskt det. Inte för att jag trodde att jag hade någon svaghet, men för att få det bekräftat så att tvivlet inte skulle kunna ge min panikångest syre. Vårdcentralens EKG sa att mitt hjärta mådde finfint. Det är riktigt bra fakta att hålla i när ångesten når orkanstyrka. Riktigt bra ska ni veta.

"2017. Hittills har mitt år varit som en dans på LEGO."
Följande citat dök upp på några av mina Facebook- vänners statusuppdateringar igår. Jag funderade en hel del på citatet och tänkte först helt slarvigt att det beskrev min egen känsla av årets första veckor. För att de varit jäkligt tuffa och tunga, men det känns ändå inte rätt.
För solen skiner, min mamma överlevde den där infarkten, mina kära lever och mår bra, för Jocke kommer att komma hem från Stockholm i morgonkväll, och jag har faktiskt vänner som försöker dra mig upp ur de djupaste svackorna med allehanda vardagsäventyr.
Än har jag inte gett upp hoppet om att jag ska kunna hitta ett sätt att hantera mina depressioner på utan mediciner. Än dansar jag inte på LEGO. Inte hela tiden i alla fall. Vissa dagar och stunder är jag drottningen av LEGO och alldeles, alldeles ensam i mitt mörker, som t.ex. idag, men inte alla dagar och inte alla stunder. Jag räknar än en gång mina välsignelser och tackar. Och tackar på samma gång er om ni ens orkat läsa så här långt, en positiv härlig dag som Alla Hjärtans Dag. Tack, men ärligt...hur tänkte ni? Ut och lev istället! Fånga dagen!

Var rädd om era hjärtan och krama de som era hjärtan tillhör. Ha en riktigt fin dag. Gläds åt det ni kan och försök skita i det andra. Från mitt hjärta till ert. Kram ❤

Likes

Comments

Då har man ägnat sig åt bokbränning idag. Nu ordvitsar jag lite. Efter att flera av grannens träd rasat och några på vårt stall så uppstod helt förklarligt skador på stalltaket. För att byggfirman ska komma åt att sätta ställning så har vi idag röjt bort och eldat grenar. När vi ändå eldade började vi släpa dit grenar från de två bokträden som också föll i stormen. Vi brände bok, bokbränning alltså. Var inte det en riktigt dålig ordvits så säg, så dålig att det tog en stund för Jocke och Felix att ens fatta den.

Det har varit tuppslagsmål av värsta sorten här i helgen. Typ liv eller död sorten. Jag har haft väldigt många tuppar, och borde slaktat några av dem redan i höstas som brukligt är. Fast jag är en blödig fjant. Men den här fajten fick mig att ta ta tag i det jag länge skjutit upp och nu är antalet decimerat till två. Kvar är vår dvärgkochin-tupp Dexter, och Wyandotte-tuppen Knasen. Båda har de två rasrena granna pullor av sin egen ras och utöver det så har Dexter även 3 dvärgsilkeshöns, och Knasen har även Orpington-hönan Ofelia och Paduan-hönan Padmé. Dexter och Knasen får ha sina harem i olika hönsgårdar, så blir det hönsfrid på jorden.

Sen har jag mina tre mini-maskotar, mina tre pyttesmå Barbu de Watermael. De brukar annars hänga efter Dexter, men nu har de fått besök av en rastupp som vi lånat in och kommit att kalla Kellogg eftersom han påminner om tuppen som finns på Corn Flakes paketet.
Fast de tre hönorna nu kommit att bli väldigt förtjusta i Kellogg, samma Kellog som de tidigare mobbade och jagade bort när han kom för nära, så har de inte lagt ett enda ägg på över en vecka.
Tanken var att jag nu skulle börjat samla ägg för att min väninna Eva skulle få ägg i äggkläckaren men tji fick jag. Kanske behöver de lite mer vårsol för att få de rätta vårkänslorna? Vi får vänta och se. Jag har beställt sol och värmebölja och hoppas det levereras enligt önskemål.

Eva som är på höns-resa i England med Gotlands Fjäderfäförening just i detta nu, har postat Instagram-bilder med vårblommor. Underbart. Vilket vårsug man får.
Vinter är överskattat.



Likes

Comments

Tre timmars sömn. Åh vad jag känner mig pigg, fräsch och utvilad...inte. Fullmåne-party fast utan party. Vrida och vända i sängen, lösa kakuro, kolla hus till salu på Blocket och Hemnet och trolla igenom samtliga sociala medier. Hitta varma sockor till fötterna eftersom det verkar omöjligt att få dem varma..

Nu har jag vridit mig för många timmar. Kan lika gärna ta en nattmacka och läsa det som nu blivit gårdagens tidning. Lakrits buffar uppfordrande på mig för uppmärksamhet. Det är verkligen galet upplyst utomhus. Kanske jag borde tassa ner till brevlådan vid vägen och hämta dagens tidning? Äh, orka. Kollar nyheter på Hela Gotland och Expressen istället. Skittråkigt. Händer det aldrig något kul att rapportera om? Kanske är jag nu så uttråkad och trött att jag kommer somna?

Nähä. Kroppen kunde inte vara mer svullen och obekväm. Smörjer fötterna som nu känns alldeles för varma, bultande och torra. Testar ett nytt nagellack när jag ändå håller på. Tja, inte så pjåkigt. Ställer mig på vågen i badrummet mot bättre vetande. Är sen arg för att jag ställde mig där. De här extra 10 kg som tillkommit på 15 månader gör garderoben löjligt liten.
Och jag vägrar köpa nytt för så här mycket vill jag inte väga. Men jag måste köpa nya jeans. Måste. Kollar Tradera och E-Bay men hittar inte vad jag söker. Löser lite mer Kakuro men fastnar och går över på Sudoku.

Fortfarande klarvaken. Finns det något halvtråkigt sövande att kolla på TV? Letar program på TV4 Play och hittar serien Drömhem. Den har jag inte hört talas om. Trist mäklarprogram och precis så skittråkigt och menlöst som jag hoppats, och jag kan inte förmå mig att se mer än ett avsnitt.
Nu blev jag trött på riktigt. Dels av att se dessa rika människor bolla med sina mångmiljonshus och lägenheter i Stockholm innerstad och försöka bete sig som att de tycker pengar är oviktigt, dels är klockan nu halv fem. Somnar. Hurra!

Likes

Comments

Om man har tråkigt, för lite att göra och inte tycker det räcker med halkan utomhus, ja då kan man svinga en färgburk som inte locket tryckts fast tillräckligt på och sen halka i det. Torka golv, väggar och skåp. Försöka rädda trasmattan. Pilla ut färg i varje korkoplastfog och sen inse att man kanske borde satt upp håret först för nu har topparna stenhård intorkad antikblå inpackning.
Jag blir så trött!!!

Likes

Comments