Det skulle vara rätt spännande om anledningen till brist på inlägg i bloggen vore att Carina Berg varit på finbesök. Men det har hon inte. Än. Vem vet en dag kanske hon hamnar här i Ala och jag misstänker att hon skulle vara riktigt roligt fikabesök.
Sanningen är snarare att solen skiner. Det där lät kanske inte riktigt klokt men sanningen är ju sällan det. Solen skiner och min lust att knappa ner inlägg blir som bortblåsta. Istället försöker jag pyssla utomhus så mycket jag orkar och när jag kommer in är jag för andfådd, för snorig och mina leder gör för ont. Pollen i luften orsakar de förstnämnda och det sista orsakas av trädgårdspyssel, projekt hönsgård och hundpromenader. Alla roliga orsaker, och som det mesta som är roligt så kommer det med en prislapp.
Ja, ja...fint blir det.

Igår blev det ett välkommet avbrott i målandet av hönsgård när Eva och hennes hundar kom puttrande med bilen. Med en nybakt varm banankaka och kaffetermos tog vi fasta på den plötsliga värmebölja som kommit och som nästan gav sommarvärme. Det blev en tur vid Sjaustru strand och sen fikade vi på den solvarma tallbacken med fjärilar och nyckelpigor runt om oss. Det var ljuvligt.

Det var också dags för Eva's Watermael-tupp Kellogg att åka hem till Larsarve. Under några månader har han uppvaktat mina tre små hönor och det har hittills resulterat i 6 små kycklingar i Eva's kläckare, och fler ägg är på gång där. Jag hoppas det blir riktigt många.
Inte för egen del. De tre Watermael-gummorna jag har räcker gott och väl, men Eva har haft lite otur med just den här rasen.

Nä ni, nu har jag kaffe på gång och en stol i trädgården som ropar mitt namn. Eller så tar jag det sen. Telefonen hann ringa. Susanne är på ingång med barnbarnet Neo. Han vill titta på höns. Besök på landet är kul, särskilt för storstadsbarn. Och så kan man bli hundpussad.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Grannen har tidiga vårar en underbar färgprakt runt sitt hus. Ett hav av ljuslila krokus breder ut sig som en lysande matta i deras trädgård och måste vara ett paradis för nyväckta bin, humlor och fjärilar.

En kort stund funderar jag på projektet i Barlingbo med den gotländska saffransodlingen och undrar om det är samma sorts krokus, och hur vackra även de odlingarna måste vara.
Lite roligt när man testar att odla nya grödor.
Mer om Stafva's saffransodling kan du läsa HÄR.

I höstas på Kräklingbo marknad kom jag att samspråka med en man som var involverad i att odla tebuskar här på Gotland, för att kunna tillverka gotländskt te. Hoppas de buskarna klarat vintern.
Läs mer om Kränku's teodling HÄR

Jocke pratade om någon arbetskompis som är en fena på att tillverka cigarrer (fast han själv inte är rökare) och som också håller på med att odla gotländsk tobak i Stenkumla. Är inte det en häftig idé så säg?
Läs mer om Tektor Cigars HÄR.

Likes

Comments

Heinz har på sin Facebook-sida en underbar kampanj där de delar ut blivande ketchup, det vill säga tomatfrön så du kan odla egen ketchup. Det tyckte jag var festligt så jag anmälde mig och fröpåsen dök upp i min brevlåda när jag ännu var utomlands. I ett handskrivet kuvert, som på den gamla goda tiden. Jag hade liksom glömt av det pga resan och ett handskrivet kuvert utan avsändare är ju bara hur spännande som helst.

När jag ändå skulle plantera mina Heinz-frön så kunde jag liksom inte sluta. Innan jag visste ordet av hade jag även sått koriander inomhus bredvid Jockes rangliga paprika och växthustomater och sen gått ut och sått ruccola och baby-spenat i drivbänken jag byggde förra våren.

Däremot var salladsfröna slut, eller i alla fall kunde jag inte hitta fröna på någon av mina vanliga fröförvaringsplatser. Det där lät väl organiserat, men är en omskrivning för utspridda lite varstans i huset. Jag fullkomligt flämtade till när jag kollade sista avsnittet av Mandelmanns på TV4 och Marie demonstrerade sitt frörum och hur fröna noggrant etiketterats och sorterats. Wow! Imponerande.

Medan jag rafsade runt i skåpen hittade jag även spännande frökapslar jag fått från Marrakech och (tror jag) Kap Verde. Så nu ligger de i blöt en stund och ska få förgro lite. De är gamla men vem vet, de kanske tar sig. Tror de ljusa kan vara Jakaranda, men minns inte vad det stora bruna som liknar fisken rocka kan vara? Nåt nån känner igen?

Vår kompis Stefan Hellström har en vinranka med de allra godaste vindruvorna, av typen man äter direkt och inte först och främst gör vin på. Sticklingar av vinranka tas egentligen på eftervintern av vedartade grenar. Jag var lite otålig och tog redan i höstas vid skörd sticklingar som jag satte ner i jord inomhus.
Stefans ranka stormtrivs så pass att den försöker ta över hela Stefans uteplats och den är verkligen starkväxande. Jag har ingen aning om den ympats på en starkväxande rot av annan sort, men jag tänkte att om den inte gjort det så skulle nog skotten ta sig med tanke på hur vildväxande rankan är. Skotten sköt mycket riktigt snabbt rötter, men jag slarvade med vattningen och glömde informera familjen om att de skulle vattnas när jag var på rehabvecka på Ösel, så de torkade ihjäl. Slarvigt.
Idag har jag återigen besökt Stefan's vinranka och stulit skott som står i vatten och som jag strax ska plantera. Åtminstone låtsas jag att jag stulit dem, för vidskepelsen säger att de skotten växer bäst. I verkligheten kanske jag ringde och bad om lov först. Om någon undrar vilken sorts druva det är kommer jag hävda att den heter El Stefano eller HallaBalla.

Likes

Comments

Ibland när man skummar igenom lokalblaskan hajar man till lite extra. Här bjuder jag på en artikel från dagens Gotlands Allehanda om Kamratföreningen Flottans Män's årsmöte. Skippa att försöka läsa artikeln på bild ett och läs på bild två.
Nu ser ni kanske vad som fick mig att haja till??

Ja, jag vet vad en sextant är, men jag tror långtifrån alla gör det. Ha, ha...en självständig damklubb som väljer att kalla sig Sextanten och vara förbundliga med Flottans Män....ha, ha....det är ju underbart festligt på nåt sätt 😄😄😄.


Likes

Comments

Lite fika med päronen och syster på förmiddagen. Pappa och mamma pratade om gräsbranden som uppstått igår vid deras granne, och hur de kämpat med att få ut hans lamm ur sin lada eftersom de bara ville tillbaka till tryggheten. Brandkår, polis och veterinär fick snabbt läget under kontroll.
Mamma kom med en påse av sina monstergoda bullar och jag bjöd på rysk honungskaka som jag lyckats trycka ner i min proppfulla resväska och på något sätt fått med mig hel och omosad till Sverige.

Sen bada två tanter (Loppan & Holy-Moly) och försöka få lite av deras fällande vinterpäls att lossna. Herregud så mycket hår det finns även på så små hundar. Eller nu verkar håren mest sitta på mig och mina kläder. Båda tanterna tyckte det var jätteskönt med spa och massage. Loppan vet också att hon kommer belönas med lite godis när hon torkats så hon bara väntar och väntar på att jag ska bli klar nån gång.


Solen skiner så vackert men det är inte klokt vad det blåser. Idag har jag inte vågat släppa ut dvärghönsen i sin hönsgård eftersom en vråk forcerat bärnätet som utgör taket och kalasade på Silkes-Eva. När jag kom ut och såg eländet så flydde vråken i panik och fastnade en kort stund i samma bärnät innan den flaxade iväg mot horisonten. Kvar var bara ett hav av fjädrar, tarmar och andra delar av Silkes-Eva's lilla lilla kropp. Fina lilla Eva, det var en grym bråd död du fick möta.

Vi håller på och bygger nya hönsgårdar (nåja, Jocke bygger och jag skrapar och målar och hjälper till när det behövs fler armar), så vi har inte prioriterat att laga de revor i bärnätet som uppstod när den tunga snön kom. Det var uppenbarligen fel beslut. Vi har så himla mycket rovfågel här, från den lilla sparvhöken till de stora örn-paren som häckar här i Ala. Nu längtar jag tills vi får klart de nya hönsgårdarna som kommer ha ett mer kvalitativt tak som skyddar mot farorna på himlen.


Likes

Comments

Hejsan go vänner, nu är jag tillbaka från Ryssland igen. Gårdagen var en tuff dag på många sätt. Jag hade haft så svårt att somna att jag bara sovit mindre än 2 timmar och då försov jag mig och blev väckt av Natalia. Upp fort som rackarn och trycka ner det sista i resväskan, för trött för att ta med en macka eller kaffe i bilen och så iväg mot Sheremetyevo airport.
Skitväder med snö och dålig sikt, och Natalia valde expressvägen som iofs är betalväg, men kunde hålla ett högt tempo hela vägen. Hon har en fantastisk koll och är en rutinerad Moskva-förare vilket känns tryggt när man far fram i 140 i snöslask.

På flygplatsen mötte Annika uppfödaren till den lilla schnauzertik hon lovat en svensk kennelägare och köpare att ansvara för på flygningen mellan Moskva och Stockholm. Gemensamt gick de till flygplatsveterinären för den absolut sista kontrollen som måste göras innan hunden får sättas på planet. Själv satte jag mig att vakta allt bagage under tiden och när allt var klart fick jag äntligen min frukost. Dagen kändes genast bättre.

Problemen kom när vi kom till tullen på Arlanda. När en hund införs med avsikt att köpas eller säljas skall detta anmälas i god tid vid Jordbruksverket och till tullen på flygplatsen den förts in. Det hade köparen inte förstått.

När tullen sen skulle kontrollera hundens microchip som knyter hunden till samtliga dokument, pass och vaccinationer så kunde chipet inte hittas. Det händer att chip vandrar och vid mer sällsynta fall händer de att kroppen stöter ut chipet likt en ovälkommen sticka eller tagg. Om det är det som skett, eller om chipet på något sätt falerat vet vi inte. Chipet har ju satts dit enl konstens alla regler. Flygplatsveterinären på Sheremetyevo kollade tyvärr aldrig chipet sa Annika, bara dokumentens riktighet. Hade det inte missats hade hunden inte behövt lämna Ryssland.

De svenska tullarna gick nogsamt igenom hunden över hela kroppen med tre olika scanners (för att vara säkra), men lyckades inte hitta chipet. Därmed kan det heller inte bevisas att hunden gått igenom de vaccinationer som dokumenteras. Hunden nekades därför inträde i Sverige och måste skickas tillbaka med första möjliga flight till Ryssland tillsammans med sin ledsagare (dvs Annika).

Och som jag skrev tidigare så var hunden inte ens Annika's. På andra sidan tullen på Arlanda stod köparens förväntansfulla fodervärd och väntade på att få ta emot sin inköpta hund. Själv blev jag sittande på golvet i tullgången som åskådare av denna minst sagt stressiga situation med mitt och Annika's bagage och visste inte hur det var meningen att jag skulle agera.

Annikas ryska visum gällde ju bara gårdagen ut och vad som hänt om hon fått åka tillbaka är oklart. Hundköparen gavs till sist klartecken att ta över ansvaret för sin inköpta hunds öde och fortsättning så Annika kunde gå igenom tullen och jäkta till inrikes för att hinna med vår flight till Visby.

Hunden fick tillbringa natten på Arlanda. Köparen och uppfödaren lyckades hitta en rysk man som skulle flyga från Stockholm till Moskva och som kunde föra tillbaka hunden till uppfödaren. Dessutom gjorde han det gratis. En sådan sann hjälte! Allt fick därmed ett lyckligt slut, men det kunde lika gärna slutat med avlivning av en frisk välstammad trevlig hund, eller med kostsam karantän (enl uppgift från tullen skulle det kosta tiotusen per dygn!), eller med att Annika fastnat i den ryska sidans administrativa kvarnar.

Fast jag inte riktigt var inblandad så blev jag ju som Annika's medpassagerare indirekt det och väldigt illa berörd. Det tog hårt, inte bara där de timmarna på plats på Arlanda när allt skulle redas ut, utan även att inte veta hur det skulle gå för hunden när vi lämnat den.
Vid ett tillfälle kom en tulltjänsteman fram till mig och undrade hur jag egentligen mådde och om han kunde hämta ett glas vatten åt mig. Fantastisk personal de har där på Arlanda. Jag hyser största respekt för dem på alla sätt.

Ja, och hur alla de som egentligen var inblandade i den här affären har mått under detta dygn, det kan ni ju själva gissa. Där låg min ångest i lä. Ingen av parterna hade för avsikt att göra fel, eller luras för den delen, och ändå blev det precis hur tilltrasslat som helst. Jag är bara glad att hunden mår bra och tacksam över att den där mannen dök upp som dagens hjälte.
Slutet gott, allting gott.


Likes

Comments

Allt roligt måste få ett slut, även vårt Rysslands-äventyr. Idag har vi haft en underbar dag i fantastiska Moskva där Natalia och Katya Kiseleva tålmodigt trots regn och fyra plusgrader visat oss fantastisk arkitektur och miljöer. Vi har skrattat och skrattat och försökt fota varandra med stelfrusna fingrar och krånglande mobilbatterier.
Alltså så omhändertagna som vi blivit, det finns liksom inget sätt att kunna beskriva hur fina dessa tjejer är. Vi hoppas vi snart kan återgälda det på något sätt. Rysk gästfrihet är i världsklass, och familjen Kiseleva är något alldeles extra. Idag kommer jag inte att bildbomba er, men framöver kommer det säkerligen. Nu ska vi njuta av sista kvällen tillsammans innan hemfärden påbörjas imorgon bitti med resväskorna fyllda av souvenirer och rysk kaviar. 😄

Likes

Comments

Så här ser utsidan av mässhallarna ut där Eurasia Dog Show hålls, i Crocus City Hall, när man svängt av från motorvägen. Hela mässområdet är förstås stort, parkeringsgaragen likaså och helt praktiskt går tunnelbanan förbi precis utanför.


Först avnjuta lite vackra hundar och mingla ringside. En tjej från Brasilien som kom fram och började snacka chihuahua berättade för mig idag att vissa ryska utställare redan igår börjat diskutera vår närvaro och letat febrilt i sina vänlistor på Facebook för att lista ut vilka vi var och varför vi var där. Hur komiskt som helst. Kul att vara en del av underhållningen, det bjuder jag så gärna på.


Sen ut i folkhavet runt mässmontrarna och kolla in allt vi missade igår. Igår var det fredag och inte lika mycket människor, men idag var det betydligt fler som ville njuta av allt som erbjöds.
Här en bild på en ganska hård handväska med en plastkupol på och som får mig att tänka på astronaut eller rymdfarkost.


Alltså kycklingfötter som hundgodis. Vet liksom inte vad jag ska tycka. Egentligen helt naturligt men ändå. Jag är ju aningen av en nörd när det kommer till höns också som ni vet. Ja det var inget jag köpte i alla fall, så mycket kan jag säga.


Avslutar med en bild på en vovve som helt klassiskt får vänta medan husse eller matte handlar prylar och hundgodis aftershow. Och så en filmsnutt på en festlig rysktalande robot som jagade runt på mässan för att promota hundmat. Särskilt barnen tyckte förstås den var jättekul. Generellt så var hundmatsmontrarna galet påkostade, avancerade och stora, och varorna i vissa fall presenterade på ett sätt som mer förde tankarna till displayer för Swarowski-kristaller än torkade inälvor. Välkommen till hundvärlden.

Likes

Comments

Hur mycket man än planerar sin tid i Moskva så verkar det inte spela någon roll om trafiken tycker annorlunda. Det tyckte den idag och både Katya och Natalia (som vi bor hos) hade tider att passa. Att komma sent till en utställning är verkligen inte kul och vi fick byta trafikrutt flera gånger för att försöka köra runt trafikstockningar som bildats och hinna i tid. Vid någon tidpunkt övervägde vi att parkera och ta tunnelbanan istället. Nu har man, förutom hundarna själva, ganska mycket bagage och pryttlar när man ställer ut hund. Har man inte två åsnor och/eller starka slavar är bil nästan ett måste.
Vad kan jag säga, vi hann gudskelov.


Lite bilder från hundutställningen. Medan Katya och Natalia fick jobba i ringarna så kunde jag och Annika bara strosa runt och kolla. För en nörd är det galet kul, för er andra blir det kanske snabbt långrandigt.

Och när hundarna ställts färdigt i ringen så måste man kolla in shoppingen. Konstigt nog kan man alltid behöva ett eller två koppel till vid väldigt kort eftertanke.


Själva shoppingutbudet kan ju variera lite i olika länder och det är rätt fascinerande. I USA har jag sett hundbikinis, i Estland och även här har jag funnit munkorgar i pyttestorlekar till chihuahua. Det jag reagerade mest på här på Eurasia var försäljningen av veterinära läkemedel, alltså sådant vi behöver recept för att få köpa i Sverige säljs här över disk som vilken annan vara som helst.


I en monter salufördes DNA-tester för att upptäcka genetiska anlag för olika sjukdomar som t ex PRA.


Showande gör inte bara handlers utan även hundarna trötta. Det är läge att försöka vila lite och kanske besöka en toalett innan finalerna i stora ringen drar igång. Det finns även möjlighet för hundarna att lätta på trycket. Här på Eurasia var det meningen att hundarna skulle rastas inomhus, i en stor spånlåda. Jag undrar vad mina hundar skulle tyckt om det? På Tallinks färjor till Baltikum kan man ute på däck finna en sandlåda under lock där hundarna ska rastas. En utställningshund får lära sig många märkliga miljöer vill jag lova.


Efter en lång dag när fötterna värker ikapp med knäna och klockan är nästan halv åtta på kvällen när man kommer hem, så dyker återigen tanken upp på om man är galen. För nu gäller det att få i alla mat och sova några timmar. För i gryningen är det dags att packa bilen och stångas några timmar i trafiken för ännu en utställningsdag i hundvärlden.
Tjohoo!


Likes

Comments

Planen för dagen var att lämna landsbygden i Krivtsovskoye för lite citypuls i Moskva. Enklaste och snabbaste sättet är att ta tåget och slippa trafikkaos och dåligt underhållna vägar. Det tar ungefär 1.5 timmar till närmaste knytpunkt där vi bytte transportmedel till deras fantastiska tunnelbana.


Stationerna är utsmyckade till närmast palatsliknande balsalar, och Annika och jag sa mest superlativa ord som "otroligt", "herregud" och liknande och mer eller mindre gapade ikapp. Katya, som gjorde ett tappert jobb att valla två hänförda, virriga gotlänningar, måste haft ganska roligt åt våra wow-upplevelser.


Det är inte lätt för oss européer att förstå de ryska namnen och skyltarna. Fastän Moskva's tunnelbana är så organiserad och lätt att använda var jag ändå glad att vi hade Katya med oss så vi kom av och på vid rätt stationer. Här kan ni se mig och Annika diskutera vilken nästa station borde vara.


Här är en bild när jag roar mig kungligt genom att ta en svängom nära Kreml.
Let's Dance nästa?

Här har vi lite fotosession på Röda Torget. Är man turist så är man. Jag och Katya framför St. Basils katedralen.

Det var precis så regnet skulle börja falla så efter Röda Torget gick vi in i den ljusa, glittriga, världskända shoppinggallerian GUM. De dyra märkesbutikerna finns alla representerade här och en inbiten shopoholic kan spendera många roliga timmar här. Hela stället andas klass och tidlös elegans.


Är man istället ute efter riktigt kitschig rysk arkitektur, genuint ryskt hantverk eller souvenirer av alla de slag, ja då tar man helt enkelt tunnelbanan till Izmailovsky Market i nordöstra Moskva.
Bredvid de färgstarka kyrkorna och marknadsstånden i Izmailovsky ligger också ett övergivet nöjesfält och en park. Vissa tider på året är här fullsmockat med turister och full kommers, men idag var det glest med försäljare och sömnigt. Lika bra det om ni frågar mig.


Den ryska dockan, Matryoshka, finns att hitta här i alla dess former och stilar. Från den klassiska varianten till sådana som påminde om ortodoxa ikonmålningar, till Bart Simpson och Donald Trump. Tja, smaken är som baken delad.


Slutrapporterat för idag. God natt!


Likes

Comments