Kolla vad jag hittade i hönshuset. Ett nästan runt mörkbeige ägg i Maltesers storlek som väger futtiga 6 gr. Funderar på om jag ska spara det för roligt eller knäcka det för att se vad som finns i. Ja, det är ju inte choklad, men om ägget har någon gula. Felix tycker vi ska steka det. Får se vad jag gör.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gotlands Kennelklubbs vårutställning blev den kallaste jag kan minnas. Termometern sa futtiga +2C, det blåste 15 m/s (dvs kuling), det var mulet och det regnade. Det spelade ingen roll efter ett tag att jag hade långkalsonger, vinterkläder, mössa och vantar. Kylan kröp inpå ändå. Kråkan fick ha vintertäcke på och hans bur lindade jag in i en tjock yllefilt. Han frös också som en hund, fast i dubbel bemärkelse då.

Kråkan blev bästa hane, han var å andra sidan den enda så rent tekniskt var han även den sämsta. Domaren tyckte han var snyggare än den bästa tiken så då blev han också bäst i rasen. Där rök mina fantasier om att få göra en snabb sorti, åka hem och bädda ner mig och Kråkan i soffan framför kakelugnen. De hundar som blir bäst i rasen måste stanna kvar och tävla mot de andra rasvinnarna i finalerna. Lite mera kokkorv och några kakor i Annika's husbil fick oss att tina lite. Kråkan placerade sig inte i finalerna och vi fick åka hem och försöka bli varma igen. Det tog ungefär fem timmar innan kroppstermostaten kändes okej igen.

Jag har inga bilder. Min egen telefon dog av kylan när jag försökte fota en bekant. Nån annan tror jag inte tog upp sin i regnet.

Likes

Comments

Sex nya kompisar dök upp idag på Botvatte Gård. Sex små fluffiga, tussiga och urgulliga dvärgsilkes-kycklingar. Tre vita och tre lite yngre med två kolsvarta och en viltfärgad. De är otroligt vackra. Det är något med uttrycken i deras mörka ögon. Jag tror jag tycker de kolsvarta är vackrast, men det säger jag inte. Just nu byter de bort sin babypäls mot sin riktiga fjäderdräkt och deras små huvuden påminner om maskrosbollar.

Silkisbebisarna bor nu i den Tobleroneformade hönsburen som Wyandotterna redan stått utanför på rad för att kolla in i. Det är ju knappast sommar än, och de små bollarna har ju ingen gossig mamma att värma och gömma sig under, så en värmelampa behövs i deras hus.

Wyandotte-kycklingarna jag köpte för två veckor sedan är egentligen lika gamla som de tre vita äldsta dvärgsilkes-kycklingarna som kom idag, men de är ju betydligt mer snabbväxande än silkisarna och det kändes därför inte helt bra att placera båda raserna ihop. Onödigt att skapa en mobbing-situation liksom. Ordet hackkyckling finns tyvärr av en anledning.

Likes

Comments

Kändes rätt trögt att gå upp när väckarklockan ringde i morse. Klockan var ju efter ett i natt när jag kom hem från färjan och vad den var när jag väl somnade är oklart.
Djuren var så glada att jag var hemma och det knep lite i hjärtat när jag lämnade dem och åkte in till stan. Jag hade två ärenden att uträtta idag i Visby, först rehabiliteringen och sedan mun och käkcentrum. Det blev en sen lunch på bensinmacken och jag fick äran att plocka med mig yngsta sonen hem. Maskrosor och lila Plister blommade vackrare än någon riktig rabatt utanför Korpen, så jag var tvungen att att ta ett mobilfoto som inte gjorde verkligheten särskild rättvisa.


Ikväll ordnar Gotlands Kennelklubb ringträning, men det känns som jag inte sett min familj på evigheter, och Jocke flyger imorgon till Stockholm på jobb i två dagar så jag tänker vara hemma. Lite synd att Kråkan missar det träningstillfället för den är förlagd till tävlingsområdet där den inofficiella Vårutställningen går av stapeln på lördag och dit Kråkan är anmäld. Så här på våren känns det alltid som jag skulle behöva klona mig för att räcka till och hinna med.

Det där draget jag har att kläcka idéer och fundera på hur en tillfällighet kan utnyttjas till något mer, det fick mig att efter Visby-rundan styra kosan till Kräklingbo änge och plocka ramslök till en själsfrände, tillika matlagningsvirtuos, bosatt i ramslöksfattiga Stockholm. Jag tänker mig att Jocke ska få vara ramslökskurir i morgon. Måste nog vakuumpacka ramslöken om inte hela flygkabinen och deras passagerare ska stinka "Eau de Garlic Explosion". En för övrigt mycket kryddstark parfym med jordiga undertoner som för tankarna till grekisk tzatziki och grillat lamm, och som dessutom kan få även den tuffaste hårdingen att bli ofrivilligt tårögd.

Ha, ha...Gud så lökigt. Min humor stinker.



Likes

Comments

I fredags åkte jag över den glittrande Östersjön till Oskarshamn för en tjejhelg i Vissefjärda med bästa Susanne Warodell. Vi har bott i Muggetorp, en rödvitt torp med mossig vacker stenmur omgärdad av tät trolsk granskog. Mer Småland kan det inte bli.

Fast målet var att göra ingenting så har vi lyckats köpa en soffgrupp vid återvinningen i Emmaboda, vi har testat en mkt smarrig Ryttarkaka på Vissefjärdas fantastiska konditori ( där de också tillverkar sagolika chokladpraliner), vi har besökt Holmsjö marknad, shoppat blomster i Långhulta, fixat lite fint på Susanne's släktgravar i Vissefjärda, promenerat med hundarna, flyttat pioner, kollat på film och grillat fantastiskt god entrecote bakom stugknuten. Susanne har dessutom jagat grannens bagge som gick på en liten promenad i vårsolen.
Det känns rätt tjejigt att "göra ingenting" liksom omvandlas till enhel räcka av trevliga småting när man tänker efter framåt kvällen. Imorgon kanske vi flyger jorden runt. Det beror på om den där trisslotten som vi vann 30kr på kan omvandlas till en lott med högvinst på ICA imorgon. Vem vet?

Likes

Comments

Chihuahuabladets redaktör Berith Weinstock frågade mig om jag, som bloggar nästan dagligen om mitt liv med hundarna, kunde tänka mig skriva ett reportage om något som berörde mig i mitt hundliv. Genast tänkte jag på det kanske mest omvälvande, eller borde jag säga den?
Jag tänkte direkt på när Loppan gjorde entré och vände upp och ned på våra liv. Texten publicerades i Chihuahuabladets första nummer för året, och där bland alla vackra utställningshundar hittar ni då Botvatte gårds enväldiga världshärskare Loppan. En hund som ser till att livet aldrig blir tråkigt eller förutsägbart, och som skänker en ofantlig kärlek till oss och varje matsmula hon kan hitta eller stjäla.

Likes

Comments

Få saker är väl så mysigt som att njuta av en morgon med djuren på gården i vårsolen? De nya hönsgårdarna är på väg att bli klara, men en sådan här morgon, när våren bestämt att komma tillbaka med full kraft och vårfåglarna är helt galna, ja då kan jag inte låta bli att trotsa räven och rovfåglarna och släppa ut de stora hönsen på gården.

Knasen och hans tre pullor stoltserar runt och sprätter, samtidigt som de håller ett öga på hundarna och katterna.

Tillsammans med Knasen, Blåeld, Kommandoran och Orfelia går även tre av de fem kycklingarna jag kläckte fram i vintras, de tre som är Wyandotter. De tillhör inte flocken på riktigt än, utan får hålla sig på avstånd som ett gäng fans bakom en popgrupp.
De är lite mer försiktiga och osäkra, inte så vana med den stora världen och vad som ingår i den och vad som är fara och vad som är helt ok. Ännu har ingen av dem namn. Jag tror dock att det är en tupp och två hönor.

Här ser ni de tre kycklingarna, eller borde jag säga ungdomarna, från i vintras. De börjar bli rätt vackra.

En av småhonorna är svart och guldfärgad. Det heter något tjusigare på Wyandotte-språk, men ni hajar. Hon skimrar runt halsen i solskenet i någon sorts grönmetallic nyans när hon står brevid trappen och iakttar mig, taxen, hundarna och Gino.
Hon känns mer social än de andra två, och hon är väldigt lik sin mkt sociala far som dog i vintras, troligen av en infektion efter en fotskada. Hennes sätt att se på mig påminner om honom. Katten Gino rullar plötsligt runt på den varma stentrappen, full av sand och damm, och hönan sprätter snabbt iväg efter sina kompisar i ungdomsklubben som letar insekter under den stora linden.

Likes

Comments

Hundväder, är inte det ett konstigt uttryck? Alltså vad är det egentligen? Fråga min chihuahua Gosha och hon skulle svara +30C och sol. Fråga min andra chihuahua Fancy och han skulle säga nysnö, sol och plusgrader.

Nån sa att det var den kallaste våren på Gotland på 44 år. Det känns inte omöjligt om man säger så. I april brukar vi plocka kajp (vildpurjo), gräslök och ramslök här på Gotland.
Det gjorde vi ett tappert försök att göra idag med, Eva och jag, fast snömolnen lyste mörka på himlen. Skam den som ger sig. Särskilt om en fikakorg med varma nygräddade bullar ingår i paketet.

De flesta bilderna är tagna av Eva Bäckström och på en av bilderna skymtar hennes hundar Mamma Mu och Saga som också gillar varma bullar.

Likes

Comments

Roadtrip i USA. Står det på din bucketlist också? Förra året föreläste mina grannar Charlotta och Emil för oss i bybor i bygdegården om sitt amerikanska äventyr. Där satt vi med fulla kakfat och kaffekoppar och följde hänförda deras äventyr i det stora landet i väster. Tror åtminstone hälften av oss tänkte att "det borde man gjort", den andra hälften funderade på vem som bakat de goda hallongrottorna.

Nu har det väl aldrig varit billigare att flyga till USA. Det känns som det formligen priskrigats på flighter dit av flygbolagen. För en spottstyver flyger du från Stockholm till destinationer som New York, San Fransisco och Miami utan mellanlandningar, sedan är det bara din fantasi som sätter begränsningar. Hyr en bil och kör sen dit vinden blåser. Frihet.


Mina vänner Lasse och Susanne gör just det i maj. Tar ett flyg till Miami och flyger hem en månad senare från San Fransisco. Med hyrbil kommer de köra till platser som New Orleans, Las Vegas och genom Kaliforniens vindistrikt. De ska flyga helikopter i Grand Canyon och besöka vingårdar. Ett riktigt fantastiskt äventyr. Jag hoppas på många inspirerande foton och massor av berättelser när de kommer hem.
Jag tror det bästa med deras resplan är nog känslan av att den är inte helt och hållet fastställd. Visst, de har bokat hyrbil och på vissa platser redan hotellnätter, men bilen ger dem en frihet att improvisera och följa känslan för dagen. Vill de just den dagen, av outgrundlig anledning, stanna bilen för att titta på till exempel USA's största majskolv, ja då kan de det. Livets vägar äro outgrundliga, sägs det ju. Eller är inte en bilsemester lite av "när målet med resan blir resan till målet"?
Ta en hallongrotta till.

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Likes

Comments

Vad gör man när magen är full av underbar påskbuffé, kolapaj och vädergudarna skrattar åt en? Tja, man kan leta efter påskägg eller så låter man hunden leta efter påsk-klöv.

Jocke hade redan i morse lagt ett riktigt mumsigt viltspår åt Daizy. Ett spår fullt av klurigheter eftersom han misstänkte att hon skulle vara precis så övertaggad som hon också var, och ett svårt spår skulle få henne att behöva bromsa upp och fokusera.

Jag hängde på för att se "hur proffsen arbetar". Lärorikt. Vad kan jag säga, Jocke och Daizy's prestation är rätt långt över min och Fancy's. Man blir ödmjuk.

Påsken har så här långt bjudit på skitväder i form av kyla och snö, åtminstone på hemmaplan. På norra Gotland hos mina föräldrar sken faktiskt solen.

Nu vet jag inte om jag har rätt att vädergnälla över lite snö, när sonen befinner sig på Nya Zealand som i natt hade värsta cyklonen på 50 år. Cyklonen Cook missade den lilla staden Picton där Oscar och Julia bor, den passerad över Sydön mer österut.
Enligt Oscar var det visserligen dåligt väder i Picton, men inte värre än för några dagar sedan då vägen till Blenheim låg under vatten, och på restaurangen där han jobbar var det full rulle så hör i påsktider.
Förra lördagen var det dessutom en jordbävning orsakad av ett utbrott i havet mellan Nordön och Sydön och som skakade marken i Picton.
Det känns som lite snö i Ala är rätt ok ändå.


Likes

Comments