Jag bor just nu själv i 250 kvd och mina jävla älskade katter kan kissa inne ibland för när jag kom hem nu så kände jag att det luktade konstigt men tror det är avloppet men iallafall så går jag runt och checkar ifall om att katterna kissade inne när jag lämnade dom inne lite för länge igår, dom är utekatter så dumt utav mig.

Så gick jag in i Max rum och muttrade för mig själv att fan för er om ni kissat här inne. Men det hade dom inte. Så gick jag runt härinne lite. Kände på snäckan som ligger på hyllan. Tittade på bilderna på Max därinne och så satte jag mig i stolen och ropade högt "Maaax!" Som jag alltid brukade göra. Eftersom Max var handikappad så brukade jag ropa om jag var på övervåningen, bara för att få höra ett svar så jag visste att han mådde bra, att allt var okej. Han hade nämligen epilepsi. Han sitter nämligen alltid vid tvn där nere och spelar tv-spel. Jag fick inge svar. Så jag ropade igen. Han brukade alltid svara "va!" Och då brukade jag säga "va inget! Ville bara kolla så du mådde bra!" . Svarade han inte sprang jag ner. Jag fick ju inge svar nu. Så jag bara sitter här själv i stolen i ett stort tyst hus och Max finns ju inte och han kommer aldrig någonsin att svara igen om jag ropar.

Det är bara så jävla tyst alltihop och så jävla ensamt utan honom och mitt hjärta är i tusen bitar. Så jävla orättvist är livet. Som tar en sån fin människa. Kunde inte jag dött istället. Den energin och glädjen han spred till alla människor i hans omgivning. Jag tror jag aldrig kommer påverka folk på det sättet som han gjorde. Han ville alltid alltid väl.

I åk. 6 i grundskolan när man var 12 år så fick man skriva en text i något som hette "min bok" så skulle man få läsa den i nian. Man skrev bland annat om sin familj. Jag hittade den här boken för inte så länge sen och det här skrev jag om Max:

"Om du ändå kunde läsa detta.. Men Max föddes med en hjärtsjukdom men förutom det så var han frisk men väldigt skör. En dag skulle han ta en spruta när han var bebis. Max skrek för han tyckte att det gjorde ont. Då kom doktorer med förslag att skjuta upp att ta sprutan. Men då tog sjuksköterskan sprutan iallafall. Så Max dog för hans hjärta orkade inte med. Men dom fick igång hans hjärta igen efter 10 minuter. Men det var försent. Delar utav Max hjärna hade "dött" utav syrebrist och han blev handikappad. Han fick även ätstörningar och idag matas Max med sondmat genom slang som man sätter på en plupp som sitter på magen. Han kan inte tala svenska som oss utan att pratar ungefär som ett eget språk. Han har svårt att böja orden som oss. Jag kallas för "UA" istället för Vera.

Max är 11 år och är jättesöt. Han är den snällaste jag vet och vi i familjen förstår faktiskt mycket av vad han säger. Han gillar att spela tv-spel. Han är faktiskt riktigt duktig. Max går på en skola för handikappade i Ösmo. Dom tar hand om honom bra där och han har många vänner. Och varje dag när Max kommer hem från skolan så kramar jag honom. Jag älskar dig min älskade lillebror Max!"

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag mår betydligt bättre men halsen min gör fruktansvärt ont men jag känner att jag inte orkar gnälla över det nu.

Jag var iallafall på sjukhuset idag och efter det så köpte jag hem en sub för mat orkar jag inte laga. Sedan kollade jag på Madagaskar 3 och The Boy på Netflix och efter det gick jag hem till Hanna för att plugga matte och det var sjukt mysigt! Vi pratade om precis allt och ingenting så klockan blev ganska sent.

Men grabbarna hämtade upp mig då så åkte vi runt i flera timmar i Pontus merca den var så skön jag vill också ha en sån haha :)

Nu är jag hemma igen och huvudet dunkar och som sagt så gör halsen ont så jag ska ta nån värktablett och försöka sova. Puss på er hoppas att eran fredag varit bra för det har min!

Likes

Comments

Igår jobbade jag och vi var som vanligt ute hela eftermiddagen och jag frös så fruktansvärt mycket. Jag hade på mig ull-tröja, fleece och min vinterjacka(!!) den är så himla tjock. Men jag frös ändå. Tänkte att jag biter ihop för vi skulle ändå ha APT och jag skulle presentera bilderna jag tagit för våra värdeord.

När jag kom hem klockan 19 så låg jag på soffan och grät för jag började må så dåligt fysiskt. Skakade, frös, svettades. Jag gick ner till mitt rum och bestämde mig för att sova och därifrån har jag minnesluckor från att min katt Madicken väckte mig emellanåt.

Imorse sjukanmälde jag mig. Febern hade gått från 38,5 till 38,3.. jag gjorde en ordentlig frukost för jag ville få i mig ordentligt med energi. Sen har jag bara legat på soffan hela dagen och kollat Netflix. Jag älskar den tecknade filmen "Hotel Pensylvanien" , sååå mysig och rolig.

Nu ligger jag i soffan och började för en stund sen nästan gråta för att jag insåg att Iprenen var slut.. Sen har jag märkt att när jag tar djupa andetag så sticker det i lungan så jag har börjat misstänka att jag kanske har lunginflammation och isåfall börjar jag gråta påriktigt för när jag senast hade det så hade jag det i två månader för jag fick fel medicin 3 gånger. Minns när jag gick på perrongen i Ösmo med Cribba, vi skulle ta tåget hem till mig. Han hälsade på någon bekant och jag började känna att jag inte kunde andas men jag ville typ inte göra en scen utav det så när dom surrat klart så bröt jag ihop för då blev det värre och jag började hyperventilera för jag fick panik. Fick åka in med Pia till akuten då och andas in luftvägsvidgande gas.

Eller den gången jag var i stan med tjejerna, och jag kan nog säga att det var den värsta kvällen för själva tjejgänget i sig haha.. Det slutade med en massa bråk, ni vet hur vi tjejer kan vara haha :) Bella tvingade mig iallafall att springa till en taxi och man får inte springa med lunginflammation så jag trodde jag skulle dö påriktigt i taxin. Kvävdes nästan. Så associerar den kvällen som den kvällen Bella nästan dödade mig haha.

Men ändå, om jag inte haft lunginflammation så hade jag inte kommit ihåg den kvällen vi var hos Cribbas familjevänner och åt tacos och drack rödvin och de pratade om att jag borde jobba på förskola och jag sa nej för jag gillade inte barn haha. Inget jag ens kan tänka mig säga nu. Minns även hur skön, torr och kall luften var ute den kvällen och hur fint det var när det snöade sådär stora snöflingor som på film.

Och hade jag inte haft lunginflammation när vi var i stan så hade jag nog inte kommit ihåg första gången jag var på Bara Enkelt. Eller första gången en nära vän varit delaktig till ett mordförsök på en.. Haha nej men ni förstår vad jag menar! Ofta minns man ju saker om något dramatiskt eller väldigt annorlunda hände. Vilket är synd för jag önskar att jag alltid kunde minnas alla mina fina stunder i livet. Men därför det är så kul att blogga! Jag dokumenterat iprincip hela mitt liv. Även fast jag ioförsig kanske bara skriver ut häften utav allt här så är det lite magiskt att blicka tillbaka på mig själv för ett år sen. Inse hur mycket som förändrats och hur lite jag visste skulle hända då.

Hade även ett djupt samtal med en vän idag igen. Det där med olycklig kärlek. Att det ens ska behöva vara så att man måste tvinga sig själv sluta älska en människa. Det är ju som psykiskt tortyr. Tortyr inifrån. Jag själv har känt på en större smärta och det var första gången som jag blev dumpad som jag skrivit om nån gång tidigare. Jag har aldrig kärleksmässigt känt av en större smärta. Däremot gick det över på 2 månader och det har jag alltid sagt till alla. "Det går över efter 2 månader". Ändå chockar det mig att min senaste kärleksrelation tog nästan 6 månader att släppa och den var inte lika långvarig alls. Kanske gjorde det extra ont för att jag verkligen inte ville men inte kunde motstå eller kanske gjorde det extra ont för att jag aldrig kände att jag fick ge allt jag ville vilket var en ny känsla. Oavsett så tvingas man släppa och det var de jag ville komma fram till, att det som sagt gör så jävla ont.

Utöver allt detta så har jag en stor nyhet att berätta för er! Men jag vill inte jinxa och säga redan nu.. vilket jag dock redan gjort till några🙄 men jag skriver ut nyheten här när allt är helt bestämt! 😍

Nu kollade jag precis tempen och såg att den gått från 38,3 till 38,2 så framsteg :))) Puss på er jag hoppas ni mår bättre än mig

Likes

Comments

Nu är det ny vecka och veckan har hittills varit riktigt bra!

Igår var jag på promenad med Emma och vi pratade om så himla mycket intressant. Jag tycker det är så sorgligt att man ska spendera ganska lång tid, spelar dock ingen roll om det är lång tid utan bara sin tid över huvud taget, med att vara ledsen över en kille. När går man vidare? Hur går man vidare?

Jag tycker inte man ska känna ångest över att det tar tid. Eller att man gråter över det på fyllan. Känna ångest och tycka man är knäpp som säger till någon att man gillar den fast den inte gillar en tillbaka. Jag tycker att någon som vågar säga till en annan människa hur upp över öronen kär den är i personen är så himla mycket häftigare och större person i mina ögon än någon som inte gör det utav anledningar av att "inte våga visa sig svag" eller rädslan till att det är ocoolt. Tyder bara på hur osäker man är.

En viktig sak är ju att kärlek är så himla fint och jag tycker att de flesta människor också måste träna på att inte försöka lägga nästan i blöt och komma med åsikter om hur andra ska känna, för det är så himla äckligt att vilja förstöra. Man kan väll bara försöka glädjas åt andra istället. Då säger jag inte att jag är perfekt eller varit perfekt men det är iallafall något som jag reflekterar över och jobbar på. Människor över lag måste träna på att kunna glädjas åt andra. När mina vänner lyckas och mår bra så mår jag bra.

Till de som har svårt att släppa så tycker jag att man ska fundera på hur mycket energi man lägger på den här personen. Tänk på hur mycket roligt ni kunnat använda energin till istället. Försöka att även finna ett avslut. Fråga rakt ut om personen man tycker om vill ha en, för att sedan därifrån kunna ta sig vidare. Man vinner så mycket mer på att vara rak och tydlig i kommunikationen. Finn även självrespekten. Hur mår jag utav det här? Förtjänar jag detta? Att bli galen i en kille som inte ger något tillbaka och som inte tillbringar något positivt i ditt liv. Att tro att man inte kan leva utan någon när man ändå lever varje dag utan människan säger väll en hel del. Finns väll en punkt man måste acceptera, att personen inte ska finnas i ens liv längre för att man ska kunna må bra. Sen att det är en utav de värsta känslorna och tankarna att acceptera. Men i längden är det ingen annan än du som vinner på det.

Jag kan ju helt ärligt säga att jag släppt det. Vi kapade tillslut helt, och månaderna efter var väll helt ärligt fruktansvärda. Att inte kunna smsa, se, krama eller ens fråga hur en människa du bryr dig så mycket om mår gör ont. Men tröstade mig med att det var de bästa beslutet och att personen verkar lycklig ändå utan mig. Jag fick mitt avslut och jag var tvungen att acceptera verkligheten. Det kommer aldrig någonsin att bli vi. Efter det mår jag ju bra. Inte mått såhär bra på månader.

Hoppas att ni förstår vad jag menar. När jag läser inlägget nu i efterhand är det lite flummigt formulerat. Men jag är nämligen nyvaken och ska gå och möta Bella på en promenad nu så är stressad. Puss på er och hoppas att eran vecka hittills varit bra!

Likes

Comments

Fredag:

Dagen spenderades som vanligt med jobb fram till 16. Första gången på länge jag inte hade några planer heller. Det blev iallafall så att jag tog bilen hem till Julia. Hon var sjuk och hade feber så jag köpte godis, choklad och redbull till oss två så kollade vi bara på twillight och tog det lugnt. Supermysigt!

Haha älskar att Julia ligger och är dödssjuk i bakgrunden..

Lördag
:

Jag mötte upp Emma i centrum så köpte jag dricka till kvällen och vi köpte med oss vegetariska snitslar mm hem till Emma dit även Evelinn kom så lunchade vi tre ihop. Det var supertrevligt!

Efter lunchen så åkte jag och Emma och plockade upp Maja så åkte vi hem till mig och började göra oss iordning. Senare kom även Denice och Julia och då körde vi igång några dricklekar och förade.

Jag drack dock bara tre glas vin medans de andra körde på med bland annat tequila. Varför var för jag skulle vara nykter för jag hade lovat Linus att hämta honom efter hans nollning med innebandylaget klockan 3 på natten. Kände att Linus, ka och Pontus alltid ställer upp och hämtar mig när jag är ute, så jag kunde väll skippa en kväll för honom också.

Efter vi varit hos mig så drog vi till Bedarö. Det var segt att vara där nykter och jag började känna mig trött och febrig. Tror jag drack 20 glas vatten för att få bort huvudvärken som jag hade. Kände mig sjukt oskön. Det var dock kul att träffa en del människor! Vid halv 2 på natten så åkte jag till tc och hämtade Linus. Vi stannade även på Vega och åt och vid typ kvart över 4 på morgonen så kom jag hem och somnade direkt!

Seg kväll men jättekul att umgås med tjejerna!

Likes

Comments

Igår Lördag så åkte jag, Oskar, Alva och Simon in till Gröna Lund för vi skulle köra lite 5-kamp! Man kan kalla det vår andra dubbeldejt och det var supermysigt! Jag vann första ronden i 5-kampen och vann ett gosedjur vilket gjorde mig sååå glad. Dock förlorade jag de andra ronderna och kom sist.. skräll också att Oskar vann🙄

Sen så åkte vi lite berg och dalbanor. Jag har alltid i hela mitt liv hatat berg och dalbanor men på senaste så har jag börjat tycka det är kul och vågar testa nya saker. Det hela började i Göteborg nu i somras när jag åkte Helix vilket är en berg och dalbana med looper och som gick sjukt snabbt och den var så himla rolig och läskig! Så igår vågade jag åka nån som heter Jet Line också! Kul kul. Sen satt vi och drack lite innan vi åkte hem!

Då drog vi fyra hem till Alva så spelade vi lite sällskapsspel där jag och Oskar vann som vanligt! Sen blev det även som vanligt att alla sov kvar för ingen orkar gå hem så sent men jag tycker det är mysigt bara!

Likes

Comments

I fredags så körde jag, Emma, Maja och Julia tacokväll hemma hos Julia! Det var supermysigt och som vanligt jättegott. Jag har faktiskt aldrig varit ett stort fan utav tacos, men enda sedan jag blev vegetarian och började äta med soyafärs så har jag börjat älska det! Tycker det är mycket godare med vegetarisk färs.

Sedan blev det att vi spontant åkte hem till mig, lämnade bilen, sprang till tåget där vi även mötte upp Denice, för att vi skulle möta upp några som redan var i stan för en liten utgång. Vi hoppade dock av tåget i vh för att därifrån så fick skjuts till Collo.

Det var jättekul på collo! Dansade, drack och snackade med en massa. Fick skjuts hem vid 2 på natten tror jag. Bra start på helgen! Puss

Likes

Comments

På söndagen vaknade jag upp bakis och eländig med ångestfyllda tankar från gårdagen. Överdrev jag? Lite kanske..tur att det ändå är någon som förstår sig på mig som jag har att göra med.

Men som vanligt så kom dom ångestdämpande tjejerna över och fick mig att skratta och må bra igen! Vi åt thai, godis och snackade skit. Lite senare så kom även Robin förbi och hängde ett bra tag och tillslut så var klockan sju på kvällen och det var dags att säga hejdå för jag behövde plugga matte!

Roligare än så blev det inte och jag somnade runt 21.

Likes

Comments

Så blev det kväll och klockan 20 på Lördag så kom Emma och Evelinn hem till mig och vid 21 kom Julia. Vi fixade oss och förade lite. Vi hade tänkt dra ut vid 23 men vi hamnade i ett moode där vi började prata om livet och tankar och tiden bara flög iväg. Det kanske inte låter som världens mest roligaste förkrök men det var faktiskt riktigt trevligt!

Vi drog iallafall tillslut ut. Vi drog till Escape här i nynäs. Om jag fattade det rätt så var det 1 års jubileum så det var därför alla drog dit, för som alltid så var ju alla man kände där och det var faktiskt riktigt kul! Trots att det hände lite märkliga saker senare när det stängde.. men tur att det löste sig :) Blev även efterfest hemma hos någon jag inte hade en aning om vem det var. Där träffade jag dock min kollega Therese vilket var kul!

Jag drog hem runt 3 på morgonen tror jag och somnade inte förens halv 5 pågrund utav samma skit som hände förra helgen. Meen nu har jag bestämt mig för att jag får släppa det, har inte heller något direkt annat val :)

Men om man bortser från det negativa så skulle jag säga att det positiva övervägde och det var en riktigt bra kväll med ett gäng riktigt bra tjejer!

Likes

Comments

I lördags så tog jag och min kusin 12.30 tåget in mot stan för att möta upp mormor som kom med bussen från Västervik!

Mormor hade några "krav" som vi skulle göra under dagen och det var att gå till Åhléns för hon skulle handla en basker och sen ville hon till Hötorgshallen för att handla finska piroger. Så vi gick först till Åhléns och då köpte jag henne baskern. Sedan gick vi till Hötorget och Hötorgshallen och där köpte hon 25 piroger, finskt godis och kantareller. Sedan lunchade vi väldigt länge och pratade om hennes barndom och minnen vilket var hur mysigt som helst!

Vid 18 tiden så tog hon bussen tillbaka till Västervik. Det var verkligen en supertrevlig dag!

Likes

Comments