Jag hade tänkt att skriva "god morgon" men detta är fan ingen god morgon, vaknar av halv jävla syrebrist. Jag är verkligen förkyld nu och täppt. Mitt imunförsvar är i vanliga fall feett bra så nu beter jag mig som att jag är döende. Egentligen har jag boxning ikväll men jag känner mig så pass dålig att jag nog skippar den. Fett surt då jag behöver träna, men jag vill inte bli mer sjuk.

Den här bloggen ruttnar verkligen, men det är lite kul att skriva ändå. Bara för att.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Godmorgon!

Sommarlov, suck... Varje sommar blir jag förkyld, vilket jag såklart blivit även nu. Så jäkla typiskt, fattar inte hur det går till? Hallå, det är ju SOMMAR?? Jaja.

Idag så ska jag och Matilda, som jag sovit hos inatt, med några andra på äventyr till Fårö. Vissa av dessa personer har jag knappt träffat, men vi drog ihop ett gäng som nu ska ta bussen till Fårö och vara där hela dan. Det ska vara fint väder och allt så vi får nog en fin dag. Jag kanske tillochmed törs bada, men vill inte lova något. Usch. Hatar att bada.

Nu ska jag fortsätta att kippa efter luft och vara förkyld i juni. Ha det så bra

// Jag och Matilda på röda mattan //

  • 97 readers

Likes

Comments

Godmorgon

Ännu en solig dag, ännu en dag att sitta inne. Skämt o sido, jag ska faktiskt försöka att komma ut lite idag. Typ ta mig hela vägen till gymmet som ligger 10 min bort. Och till öster, 5 min bort. Bara för att jag kan.

Vaknade kl 07, såhär en sommarlovsmåndag, känns ju kul. Så tog mig ner till köket och gjorde frukost, bananpannkakor, frukt och lite nötter. Är så dålig på att äta bra mat under sommaren så det blir lätt alltid chips, men inte idag minsann.

Jag vill åka ut på äventyr på ön med en bra kompis men ALLA jobbar eller svarar inte. Så det får bli senare. Varsågoda för all denna info

  • 117 readers

Likes

Comments

Godmorgon!

Skämt-och-sido jag vaknade vid åtta såhär första sommarlovsdagen. Vaknade med ångest, myspys, men den försvann relativt fort. Nu vet ni det.

Igår gick jag ut nian från Atheneskolan och skildes ifrån min underbara klass jag delat två år med. Det var väldigt sorgligt och jag grät massor. Det var en klass jag trivdes otroligt bra i och som jag utvecklats mycket i, t.ex har jag höjt flera ämnen och fått den hjälp jag behöver för att nå A i svenska som är mitt starkaste ämne (har även nått B i idrott vilket är helt sinnes då jag för knappt en månad sedan fick lätt hjärnskakning under en idrottslektion då jag bestämde mig för att glida ner på golvet mitt i en rush). Atheneskolan är lätt den bästa skola jag gått i och jag kommer att sakna den mycket.

Det togs inte så många bra bilder på mig då jag endast bölade och såg ut såhär ca 90% av avslutningen.

Jaja, det var det. Hej sommarlov och hej gymnasiet. Usch usch usch. Inte taggad. Nu ska jag iallafall ta en dusch och fixa mig inför mitt sommarjobbs Kickoff som börjar kl 18.

Likes

Comments

Egentligen har jag fett mycket att skriva - jag bara gör det inte. Av någon dum anledning? T.ex igår hade vi finlunch med lärarna, Klassmiddag och röda mattan. Skrev jag något? Inte ett ord. Öhhhh. Skärp dig Vera.

  • 127 readers

Likes

Comments

Du får inte älska mig

Jag är en destruktiv person, det vill jag inleda med. Och det är något jag inte upptäkt med mig själv förens skadan redan var skedd. Mycket av min existens går åt till att beklaga mig för saker och att tycka synd om mig själv. Men aldrig vill jag att någon annan ska tycka synd om mig. Aldrig.

Jag har varit en så emotionellt instabil person. Aldrig vetat vart jag haft mig själv, handlat impulsivt och styrts av känslor. Det ledde till diagnosen ADHD några år senare, något jag inte pratar så mycket om. Men trots stämpeln på mina svårigheter fortsatte min destruktiva relation till känslor och impulser och jag började att tära på mina relationer. Jag var så elak, så hjärtlös ibland för att sedan be om ursäkt och försöka att släta över allt. Låtsas som att mina ord aldrig sårat någon.

Det var ett tag sedan jag romantiskt älskade någon och ännu längre sedan jag var i en romantisk relation. På samma sätt som jag saknar det obeskrivligt mycket så kan jag inte låta någon älska mig. Det är skillnad på att älska någon och på att bli älskad. Om du älskar någon som inte älskar dig är du den enda som riktigt drabbas av smärtan och sveken. Av att nekas. Men om någon älskar dig så är deras känslor och relation i dina händer. Ett snedsteg och du sårar någon. Och jag är inte redo för att låta någon älska mig.

Jag önskar att jag var tydligare med hur jag egentligen fungerar och hur jag egentligen känner, på hur jag egentligen behandlar folk. Mina lättklädda bilder och någorlunda bra selfies på Instagram lockar ibland intresserade (majoriteten är) killar. Inte med sexuella trakasserier (oftast) men med ett intresse. Ett intresse jag önskar inte fanns. För jag törstar efter kärlek. Att betyda något för någon på ett romantiskt sätt, att älska, att bli älskad. Att lära mig att bli älskad. Det gör allt så mycket svårare att skydda dom från vad de än vill ha ifrån mig.

Jag vill inte heller bli romantiserad, inte att någon tror att dom kan ändra på mig eller att läka mig. Göra mig frisk. Lära mig att älska hälsosamt. För jag tror inte att en annan person bör ligga bakom min utveckling. Vad händer när personen lämnar mig? För jag kommer inte att leva resten av mitt liv med den person jag faller villkorslöst och passionerat för som femtonåring. Jag vet det. Så när personen som, kanske, hjälper mig att läka, att leva, att älska, försvinner ifrån mig, hur kommer saker att bli då? Jag vet inte. Och jag är rädd. Rädd för att bli beroende av någon, rädd för att vara viktig för någon. Rädd för att såra. Att bli sårad av någon är mitt eget lidande, och det innebär dessutom att jag kan ta ut ilska på ett annat sätt. Vilket faktiskt kan vara rätt tillfredställande.

Jag vet inte vad jag är i folks ögon. Om jag blir ett sexobjekt, kanske en person som utan att tveka skulle hoppa i säng när hon känner för det med en person hon inte känner. Det skulle jag nog inte göra, inte när jag är femton iallafall. Jag har redan mina självskadebeteenden, jag behöver inga fler. Ibland vill folk lära känna mig eller beskriver mig som en förebild. Grejen är den att jag är ingen förebild. Jag är ingen att se upp till. Att komma nära. Att lära känna mig för att få veta vad som hänt i mitt liv är värdelöst, allt står ju redan på min gamla blogg lol. Jag försöker komma till att jag är inte den romantiserade, psykiskt lidande feministen som ser bra ut på bild. Jag är en person som kommer att skada dig, och inte någon som kommer att ge dig följare på Instagram.

Jag vill älska. Jag vill ha en partner. Jag är en romantisk person som suktar efter en romantisk relation. Men jag är inte frisk, kom ihåg det hur lockad du än skulle bli av bilden av mig. För ditt eget bästa, älska inte mig. För jag är inte redo för det, trots att jag så gärna vill.

Någon dag kanske jag kan leva i en romantisk relation på ett hälsosamt sätt, men det är en lång väg dit som kommer att vara krävande. Så älska inte mig.

  • 199 readers

Likes

Comments

Idag var en bra dag - de första 10 minuterna. Sen fick jag mens och det förklarade alla mina mentala breakdown den här veckan. Åkte till skolan, var på helt okej humör. Sen kom mensvärken från HELVETET. Nej, det är inte rätt ord. Mensvärken från fuckin den djupaste avgrunden i TARTAROS. Nej, jag överdriver inte. Det var hemskt. Grät och panikade tills pappa hämtade mig. Jag vet, mensvärk är inget en åker hem för, men idag var det extremt. Hade inte klarat av mer av dagen.

Nu är jag iallafall hemma och äter mat jag tog med mig hem ifrån Emma igår (godaste maten) och ser slött på Netflix. Min båt går vid 16 så har tid till att sminka mig och fixa det sista. Ska bli skönt att komma bort från ön några dagar.

Likes

Comments

Tjena mors

Stavar man det så? Ingen aning. Typiskt

Idag är det torsdag (nähä) och jag var lite ung och naiv och bestämde mig för att cykla med shorts till skolan idag. Note to self; cykla inte med shots till skolan om det är 14+, det är svinkallt. Hade med mig jeans iallafall så det gick bra ändå.

I helgen ska jag upp till mina gamla hoods aka segeltorp och hälsa på min kära vän Jenny. Det var evigheter sen sist och jag har saknat henne galet mycket. Ska bli skönt att bara komma bort ifrån ön ett tag. Ön tar verkligen livet av en ibland.

Ska försöka satsa ännu mer på mitt feed nu i sommar, det är rätt rörigt. Vill ju bli framgångsrik hallåååå. Så ja, det bjuder den här helgen på. Tänkte avsluta med att fråga vad ni ska göra men jag tror faktiskt att ingen av er kommer att svara.

Top: BikBok Byxor: Reese's Boyfriend pillow: eBay

Likes

Comments

Hittade ett fint träd vid Södertorg här i Visby och klättrade omkring i min jumpsuit (som ser ut som en pyjamas) med Tuva och hennes uuuunderbara kompis Matteus (som också är fotografen). Mina solglasögon, som är på tok förstora för mitt minimala ansikte, är från eBay men vi låtsas som att dom är ifrån typ chiquelle. Lite finare liksom.

Matteus Instagram HÄR
Tuvas Instagram HÄR

  • 213 readers

Likes

Comments

För ett tag sedan - typ påsklovet - fick jag för mig att jag ville bli vithårig. Sådär från ingenstans. Jag höll fast vid det, bokade ett frisörbesök och genomförde förvandlingen. Utan att ens ångra mig eller känna beslutsångest. Är det såhär man vet att man håller på att växa upp? Usch. Tvi. Tänker aldrig bli vuxen. Joinar hellre Peter Pan eller dylikt. Vägrar mogna och växa upp.

Påriktigt Vera det är ett jävla frisörbesök sluta hetsa upp dig och vara så jävla dramatiskt

Så ja, mitt hår blev inte VITT men väldigt ljust och det betyder att jag kommer att kunna ha pastellfärger lite hit och dit. Fyfan vad skönt att inte känna sig som en orre (no offense). Har inga bra bilder men ingen bryr sig ju iallafall.

Likes

Comments