View tracker

Vad kan jag göra som feminist?

Det är en fråga jag tänker på ofta. Jag menar, jag är fjorton år, jag kan inte göra så mycket för att förändra detta samhälle precis. Jag skulle säkert kunna ha en insamling av något slag, skapa en fond, något sånt. Men i slutändan så känns jag för svag. Jag når inte ut till så många människor. Men jag tycker att det är extremt viktigt att sprida budskapet om feminism om man nu är feminist, och faktiskt försöka göra något.

Det du som ung kan göra är att prata. Upplysa folk. Jag argumenterar SÅ ofta med mina föräldrar om feminism, jag diskuterade transpersoner med min mammas väninna imorse. Jag försöker att sprida ordet. Jag tjatade ut mitt squad i skolan under nästan hela åttan. Jag pratar feminism med mina vänner, jag skriver om det, jag föreläste om transpersoners rättigheter i höst på svenskan. Jag är den jobbiga jäveln som påpekar på sexualkunskapen att det inte bara är man och kvinna, att tjatsex visst är våldtäkt, att cis-personer inte har ett skit att säga om vad som är "på riktigt" och inte hos en transpersons kön. Jag är den som försöker. Jag förklarar sexism, kränkta män, allt jag kan. Jag blir inte alltid hörd. Jag blir tystad ibland. Jag har visserligen fel ibland, men jag ger inte upp för det. Det enda som jag tror att folk kan tycka är väsentligt är att jag inte ser ut som en "riktig feminist", men jag förstår det, det finns många blonda barbies som kallar sig feminist och samtidigt inte är ett dugg pålästa, men så länge en person vill och kämpar för allas rättigheter som människor så är det väl en bra sak? Jag är panromantisk och förmodligen asexuell, men jag har en straight partner som jag älskar. Jag hade älskat honom villkorslöst och tonårsaktigt även om han var en tjej, en agender, genderfluid, ickebinär, vilket kön som helst, oavsett om han har en penis, vagina eller intersex. Det är obetydligt. Kärlek är kärlek. Jag ska gå i Pride, och jag försöker verkligen att sprida min feminism. Jag kommer aldrig att tystas ner. Aldrig.

Jag tror att du som ung feminist kan läsa på, argumentera, stå på dig och upplysa folk. Det spelar ingen roll om det är 100 personer eller din moster, det viktiga är att personen lär sig. Att den tar åt sig. Att den förstår. Det är så många vuxna där ute som inte kan någonting om transpersoner, om läggningar, om rättigheter. Dom är opålästa, inte transfober. Om du upplyser dom, lär dom, så kommer dom att välja att förstå eller att mumla "det var bättre förr", och isåfall, försök en gång till innan du dumpar dom. Min farmor ville att jag skulle testa en klänning på röda korset häromdagen. Den var helt täckande i tyget, vit, gick till knäna ungefär och hade t-shirt skurna armar, ingen urringning och var helt stängd i ryggen. Hon mer eller mindre förbjöd mig att köpa den. Den visade "förmycket hud". Jag ville nästan köpa den bara för att visa henne att jag äger min kropp, men den var skitful och luktade skumt så jag lät bli. Jag sa till henne att jag har rätt att visa hud, att den var ganska täckande, hon suckade och gick därifrån. Varför är det så? Varför får jag inte visa min kropp? Jag vägrar acceptera det. Det vill jag förändra. Jag vill fylla min Instagram med min kropp, visa hur bra den är. Visste ni att min kropp kan springa 5 kilometer? Att den har tagit flera överdoser och överlevt? Att den läkt mina sår? Att den lever varje dag som jag känner mig döende. Att den aldrig sviker mig. Den tar medicin varenda dag. Jag älskar min kropp. Men det får jag inte göra, jag har ju en vagina. Det gör min kropp till ett sexobjekt. My bad.

Jag tänker fortsätta att sprida feminism. Jag vill lära mig mer, och lära andra. Jag pluggar som fan för att kunna läsa vidare antingen som advokat och kunna försvara fittbärare som blivit våldtagna och råkade ha på sig en kort kjol. För att förändra löneskillnaden. Eller så läser jag litteratur, skriver en bok som når ut till allt och alla och förändrar världen med ord. Det jag vill säga är, du som feminist behöver inte samla in hundratusentals kronor till fonder, det bevisar inget, om du vill förändra så prata. Upplys. Låt dig aldrig tystas ner. Aldrig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Fotograf: Emma Torstad (aka min snygga kompis som rockar min klänning från BikBok bättre än alla andra)

​Klänning BikBok Vårkollektion 2014, Jacka Chicquelle, Skor IDK. Röd klänning: BikBok

Likes

Comments

View tracker

Idag är det den 7 Juli 2016. Jag har solat i nån timme (utan att få färg som vanligt), småhandlat i Hemse och ätit en alldeles förstark sojakorv. Jag har inte ägnat en enda tanke åt döden, rakblad eller att ge upp min närvaro på jorden. Jag har varit självskadefri helt sedan i mars (hur många månader är det nu? Nästan 5..shit), absolut har tanken frestat mig, och absolut har jag blivit triggad som bara den. Men jag är äntligen fri. Och inga sår i världen kommer att kunna ersätta den här lättnaden, för ni anar inte vilken tyngd som lyft från mina axlar. Jag ska sluta gå på BUP. Jag är fri.

Men jag vet att det är många som inte är fria. Att det är många med en resa framför sig. Att det är många som just nu har en väldigt lång bit kvar. Och att det är många med helt andra problem än vad jag har haft. Men vi alla har en sak gemensamt; vi är psykiskt instabila. Och psykisk instabilitet är asjobbigt, det är tungt, det sliter sönder en. Men. Du är inte ensam. Jag vet inte om jag kan inspirera dig till att må bättre, men om jag kan det så kommer jag att försöka. Right now. För vi ledsna personer behöver varandra ibland.

För två år sedan hade jag förmodligen snackat så mycket skit att inte ens satan velat hänga med mig, om personer som skrev ''ni är starka, ni är vackra xoxo'' och berättade om att vikt inte spelar någon roll eller om att du är stark för att du överlevt din depression. Jag tyckte att sådanna historier var bullshit. Idag? Idag så älskar jag historier om trasiga personer, för att se hur människor går vidare, hur dom läker och blir hela igen.

Det är mycket att gå vidare ifrån, men det är ofta nödvändigt på något sätt, och det kommer ni att upptäcka. Jag ska dela med mig av min historia nu, för att visa hur en trasig elvaårig har blibit en hel (nästan) femtonåring. Kärlek, träning, BUP och tro, det har läkt mig. Stay tuned.

Likes

Comments

Hej!

Idag jobbar jag, från 11.30 till 16.30 och gör hela helgen. Helt ok tider ändå, och ganska mys jobb. Och så har vi ju pengarna ;)

Idag ska jag släppas av kl åtta på morgonen hos min pojkvän, sova nån timme, ta en buss till stan, cykla till jobbet, sen gymma, sen cykla tillbaka till Love (min pojkvän) och sen typ sova. Dessa roliga dagar ni vet... Nej, men jag tänkte blogga lite då. Kul! Varför har jag börjat blogga igen? Jag har ingen aning. Kände mest för det.

Bjuder på dessa sommarbilder sålänge, åh. Älskar sommarkvällar!

Likes

Comments

Allt för ofta så ställer jag mig framför spegeln och försöker se allt det jag inte har, eller har men som jag inte vill se. Jag borde vara nöjd med mitt utseende, jag är inte ohälsosam på något sätt eller utanför min comfortzoon, men på något sätt så är jag uttråkad av mitt utseende. Extremt uttråkad. Jag vet vad jag hade gjort för 1-2 år sedan, jag hade färgat håret, köpt nya kläder, hetsbantat och försökt att hitta en helt ny sida av mig. Det finns många sidor hos mig, men ingen av dom älskar blått hår eller ögonbryn större än mina tummar. Så jag vet inte hur jag hanterar det här nu. Såfort jag är nöjd med något hittar jag jämt något negativt med det, t.ex nu, iochmed att jag helst vill färga håret rosa och bara "so long suckers" till normen. Istället sitter jag här, fakeblond och blåögd och funderar på vad jag vill göra med mitt liv och utseende. Jag har världens identitetskris. Fan.

Likes

Comments

Vet ni hur bra träning faktiskt är? Inte? Det visste intejag heller för typ ett halvår sen, men sen skaffade jag mig mitt första gymkortpå ett superfräscht gym här i visby och tränade i flera veckor. Och gud vilketbra humör jag hade!

Att träna handlar inte bara om att bli snygg eller stark,det handlar om att bygga upp en uthållighet, en passion. Att öka mängdenendorfiner. Att må bra. Man mår så sjukt jäkla bra av att träna. Såklart,gymkort kan vara pissdyra, men dom är så värda det! Mitt gym i Visby heter Formoch dom har ett gym precis bredvid min skola och ett till ca 5 min hemifrån mig,vilket leder till att det är lätt och nära för mig att träna. Att må bra. Formerbjuder en massa bra saker, du kan få tillgång till en personlig tränare ochdom har olika viktminskningsprogram med bland annat Itrim som jag även skriverdetta inlägg tillsammans med. Om ni Gotlandsbor är intresserade av det så finnsdet en länk HÄR.

Jag rekommenderar alla att träna, och att skrapa ihop tillett gymkort, för att det är så skönt att komma till gymmet, träna i sin taktmed andra människor i omgivningen som är inne i sina egna världar, att kunnaduscha på plats och att det finns personal som kan hjälpa till. Du kommer attmå mycket bättre, både psykiskt och fysiskt. Lycka till

Likes

Comments

Jag ska säga detta från början, jag hatar barn. Okej, hatar är ett väldigt starkt ord och i alla situationer så kommer jag nog inte att kunna stå för det, men som det ser ut nu så är inte barn min favoritsyssla. Jag vet att jag vill ha barn i framtiden, för jag vill skapa en egen familj och min egna framtid. Bygga upp ett hem, en familj, ett förtroende, ett eget liv. Jag är fullt medveten om att jag kommer att hamna i svackor igen, men det krävdes endast 5 dagar för att få må bättre än jag helt ärligt gjort på 4 år. Det var så himla underbart för mig att få dom här dagarna, att få tänka på framtiden, att få vara lycklig. Och det är väl därför jag vill börja diskutera framtid med er. Och barn. För att det är viktigt att försöka att ha något att sträva efter. Visserligen så kommer inte det här inlägget hamna om min framtida familj, men ändå. Jag vill ha en familj, en framtid, ett alldeles eget och självständigt liv.

Jag vet att jag vill ha barn, och med allt som innebär. Jag vill inte bestämma en ålder men jag vill utbilda mig och få ett jobb innan jag får något. Händer det att jag blir gravid så kommer jag att göra abort, och för er som är emot det så kan jag bara säga

• "tänk på att du dödar ditt eget barn". Okej, såhär. Om jag nu "dödar" något som jag inte känt, sett, vetat om existerar och som jag vet kommer att bidra med negativa saker till mitt liv atm, så är det väl klart som fan att jag "dödar" det. Det är inget foster som är fött, det är en liten geléklump som jag kommer att behöva ha i nio månader ofrivilligt, och sorry klumpen, men jag är viktigare.

• Jag är känslig som jag är och tills att jag har varit helt stabil i ett år så kommer jag inte att utsätta min kropp och mitt psyke för ett barn. Om jag inte "dödar" barnet så kommer det att döda mig.

• Jag gör precis vad jag vill med min kropp, och om du vill föda ett barn i tidig omogen ålder så go ahed, you do you, men jag vill inte det och det är inget du kan göra åt saken,

• Jag har inte uppskattat livet på en väldigt lång tid och jag vet inte när jag kommer att värdesätta det till hundra procent, så varför i helvete vill jag utsätta en barn jag inte vill ha för ett liv?

• Jag kommer inte att låta ett oplanerat barn växa upp i dethär samhället, och det är av ren omtanke.

Så, det är allt jag har att säga om det.

Men om jag nu får barn ändå, och jag är nöjd och det är friskt och allt, så kommer jag inte att ge det ett kön, och om jag gör det så kommer jag att under hela dens liv påminna den om att den är vilket kön den vill. Jag tycker att det är så extremt viktigt att inte tvångsköna en bäbis, ett barn. Jag vägrar göra ett ultraljud, för vad har det för betydelse? Jag älskar blått och grönt, och vad mitt barn än har emellan benen så kommer jag att välja dessa färger, för att dem är vackra och harmoniska. Min släkt eller vänner har ingenting med mitt barns kön att göra, hur kan det vara viktigare än att veta om det mår bra? Jag kommer uppriktigt att säga till dem om dom nu måste veta att den har en vagina eller en penis, och sen får dom väl göra vad dom vill med den informationen.

Jag kommer att uppfostra mitt barn till att den ska få välja själv. Jag kommer utgå ifrån att den är pansexuell och sedan får den välja att älska precis vem den vill, så länge personen den älskar inte skadar den. Om den är straight så får den vara det, men jag kommer aldrig att utgå ifrån att den är det. Jag kommer att köpa vilka leksaker den än vill ha, och jag skiter väl i om det är bilar, gosedjur eller barbies. Om den vill sminka sig så får den självklart det, men inte förtidigt, oavsett kön. Och jag kommer hela livet att upplysa den om feminism, transpersoner, sexism, rasism, HBTQ+ personer och allting som är viktigt. Och också att respektera kvinnor, att det inte är okej att tafsa eller våldta, att alla människor är lika värda och att kvinnor* inte är objekt.

Mitt barn kommer att få veta allting om psykisk ohälsa, om mina erfarenheter och självskadebeteenden. Jag kommer aldrig att inte ta den på allvar eller förminska den. Om den vill bli kallad för hon, han, hen, den etc får den välja själv och samma med sitt namn. Jag kommer att upplysa skolor och lärare, BUP om nödvändigt, och mitt barn kommer alltid att prioriteras. Jag kommer att prata med det om allt och jag vill att vi ska ha en bra relation. Om personen vill gå på fest vill jag prata om det, för jag vet att tonåringar vill dricka alkohol ibland, och så länge vi har en deal och att den berättar och är ärlig så ser jag inte ett problem i det. Jag kommer att prata om sex, om att skydda sig, och om att sex är kärlek. Vill mitt barn ha sex och känner sig redo så är det inga problem för mig. Mitt barn ska ha det bästa, och jag kommer att göra allt för att den ska få vara vem den vill och älska vem den vill.

Likes

Comments

Har du, precis som jag, förstört ditt hår? Jag har det, det är tort, slitet, går av och jag kan inte ens bleka det för at det inte funkar på mitt hår. Men jag vill ju bara bli blond så jag måste helt enkelt ta mycket hand om mitt hår, så här är mina bästa tips.

1. Ät kosttillskott

Ni vet sådanna där piller med långhåriga brudar på som säljs för att ''håret ska få ett vackert lyster''? Köp det. Jag har ätit kosttillskott sen i Januari och mitt hår fortsätter att växa bra och senast jag gick och rådfrågade en frisör så är min ''utväxt'' i awesome kvalite. Bra, ellerhur? jag äter tabletter som heter Maxosol och av dem ska man också bli lite brunare, så jag ska köra hårt i sommar. Hittills så är dem jättebra och har verkligen vårdat mitt nya hår. Rådfråga på hälsokost eller apotek och säg vad du vill ha för resultat så får du hjälp.

2. Klipp dig varannan månad

Nu har jag dock inte klippt mig sen i Januari, jag skulle ha klippt mig i mars men jag hade inte ekonomin då, men annars har jag liksom klippt bort mina slitna toppar innan dom tagit över mitt hår vilket har varit skitbra! På en månad växer håret en cm i genomsnitt och om du klipper dig varannan månad så sparar du alltid en cm plus att dina längder som du redan har hålls fräscha och kan fortsätta att växa.

3. Hårinpackning och olja

Jag har en hårinpackning ifrån Revlon och en kokosolja var tredjedag i håret i några timmar åt gången, och det gör mitt hår såå lent och friskt. Det är jätteviktigt att ha hårinpackning så jag tycker verkligen att det är in invistering.

Och sen finns det såklart mindre tips också, som att

- Ha endast hårsnoddar utan metall på
- Använd svinborste
- Byt ut ditt schampo var tredje vecka
- Somna inte med blött hår
- Duscha ur ditt hår med låg värme
Etc.

Lycka till!

​Mitt hår i somras..

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag somnade inte förens runt 00 pga min jävla förkylning. Fyfan alltså. Sen vaknade jag kl 06 också, men det är ju däremot frivilligt. Men men.

Åh. idag är det måndag. Vanlig hedlig tråkig måndag. Inte så mycket att säga om det nej.

Likes

Comments