Igår blev det såklart ingen blåbärsplockning för oss. Det va skönare att bara ligga i soffan och lata sig. Värmen i kroppen börjar verkligen bli olidlig, J sa att det kändes som att jag "ställt in händerna i mikron på högsta värmen under tio minuter", när jag la händerna mot hans underbart kalla hud.

Jag föredrar ändå när händerna blir så varma,  allra värst är när fötterna känns som att de brinner inifrån. Det gör så förbannat ont då! Att doppa händerna i ett iskallt "handbad"  är inte lika obehagligt som när jag ska försöka tvinga ner mina kokande fötter i isande kallt vatten... Det blir så mycket mer obehag när temperaturen på fötterna ballar ur.
     J fryser ju häcken av sig hemma. Det är väldigt (tydligen) kallt klimat ute nu, trots att det är Augusti- rekordkallt står det på nyheterna, och jag har dessutom på fläkten dygnet runt. Jag blir knappt sval och J blir bara kallare och kallare! “Det är bara 44 dagar kvar av ditt lidande", brukar jag säga till honom.

Ja, och humöret då. Dels kan jag känna mig låg pga foglossningen. Konstant ihärdig smärta är oerhört tröttsamt för kropp och psyke. Ändå kommer den här smärtan försvinna efter förlossningen. Jag tänker på alla människor och djur som lever med kronisk smärta...
     Dels så har jag så extremt kort stubin nu och jag måste hela tiden "passa" mig för vad jag säger till J- för han är inte riktigt den som tycker att det är okej att jag fräser till. Så det leder bara till tjafs och att vi inte pratar med varandra under hela dagen! Eller till att min vrede helt plötsligt blir hjärtesorg och jag börjar gråta hejdlöst. Trots att det är jag som startat allt! 😂

Dovahkiin rör sig som vanligt i magen. När vi va på tillväxtkontrollen uppskattade de att han vägde 2200g. De skickade oss på den kontrollen för att han gått ner ett snäpp i kurvan, det såg alltså ut som att han inte växte "normalt". Barnmorskan på Ultragyn på Odenplan sa att han växte helt normalt och han följde deras kurva perfekt! Inte för stor och inte för liten ❤

Vi längtar så enormt till dagen han fysiskt är här med oss. Jag kommer sakna att ha honom i magen tror jag.
Här vet jag att han är trygg.
Här vet jag att han är lugn.
Här vet jag hela tiden vad han gör.
När han är ute kommer jag inte längre kunna skydda honom på samma sätt. Men jag längtar till stunden då jag ser honom ligga i sin underbara fars armar. Att se dem bli så kära i varandra. Att J äntligen kommer få veta vad en familj verkligen betyder och innebär.

Rambo och Diesel gosar med magen

Likes

Comments

Det är J's andra helg efter semestern idag och tanken är att bara vara hemma och lata oss. Han är ju såklart lite bitter över höstvädret, så han har inte lust att göra någon form av utomhusaktivitet. Jag å andra sidan är överlycklig! Äntligen känns det inte olidligt varmt överallt som det gjort hela sommaren för mig.

Jag är inne i vecka 34 av graviditeten och jag är som ett mobilt kärnkraftverk. No joke. Ingen vill att jag tar på dem för mina händer och fötter är så extremt varma. Så kalla vindar och mulna dagar är högt uppskattade.

Dovahkiin rör sig som vanligt i magen, igår låg J och myste med magen och fick många sparkar och strykningar som hälsning. Då jag har moderkakan i framvägg har det varit svårt för andra att få känna på hans hälsningar, men nu är han starkare i sina sparkar och han bökar runt så ofta han kan.

Såklart ligger jag fortfarande kvar i sängen, medan J ligger på soffan och tittar på en serie. Tänkte se om det går att locka honom till att åka ut till Norrtälje för att plocka blåbär! Men först lite brunch för mig och magen!

Likes

Comments