View tracker
View tracker
View tracker

Katarina Bangata intas av sommarens halvtaskiga väder bestående av solstrålar blandat med regndroppar. Uteserveringar plockas fram och vinden för med sig lukten av cigaretter och olika drycker. Lukterna kombineras med doften av gräs och blöt asfalt vid Nytorget, där barn leker och där par gör slut eller blir tillsammans. Det är sen eftermiddag och överallt runt omkring finns människor i pösiga jeansjackor, tygpåsar med budskap, frisyrer i många olika uppsättningar och skjortor uppknäppta till halsen. Hundar lunkar fram bakom varje hörn tillsammans med dessa människor och bidrar till stämningen i parken. Himlen är upplyftande blå och det är få moln som syns till, trots regnet som just tagit slut. Mörkret kommer inte lägga sig förrän om flera timmar, och dessa timmar kommer med glädje att spenderas just här på Söder.

Det är juni och ungdomarna flockas på gatorna kring caféer och second hand-butiker efter skolavslutningar och studentmottagningar. Någonstans på en uteservering syns du till med en Lucky Strike mellan högra handens tumme och pekfinger, fingrandes med vänstra handen på en kopp kaffe. Du är en sån person en ser från långt håll och genast känner igen. Min mage fylls med fjärilar, eller egentligen inte eftersom det skulle ha varit rätt obehagligt, men enligt ordspråket så händer det. Sneda framtänder som blekts några gånger med hjälp av kit inköpta på Apoteket skymtar fram när du ser mig. Efter månader utan varandra är det just här vi ses och jag kliver med vingliga ben över gatan mot dig. Långsamt först men snabbare när en bil tutar på min högra sida.

Vi möts i en kram, utbyter några ord om sommarvädret och när jag tror att vi kommer att sätta oss ner, beställa varsin espresso och prata om den gamla goda tiden samtidigt som vi ler åt varandra och upprepar att det var så länge sen sist, dyker hon upp. Du ler, hon ler och jag ler för att jag är tvungen. Förstås. Jag tackar nej till hennes cigarett, önskar att jag kunde krama dig farväl och skyndar mig vidare mot Skanstull. På murarna framför Skrapan sätter jag mig ner med en redan tänd Camel och inväntar regnet. Suckar. 

Det var väl allt för nu.

Likes

Comments

För vi satt där i bilen, på matbutikens parkering och åt varsin ostfralla. Frallan är en av de få saker vi har gemensamt, du och jag, och solen log varmt mot våra ansikten när smulorna föll ner över våra knän. Dörrarna var öppna och vårluften smög sig in runt oss, omfamnade våra kroppar och berättade att sommaren var på väg och att det inte fanns något att oroa sig över. Manfred Mann sjöng till oss genom radion och du skruvade till höger, högre. Bilarna flög förbi på andra sidan gräset men på vår sida stod det still och det var du och jag. Minnen som dessa är vad jag vill komma ihåg av dig, när vi satt i tystnad och visste vad som väntade och vad vi tyckte till ljudet av sjuttiotalsrock och motorer som flåsade framför. Men dagen efter kom molnen och regnet föll och jag visste att det inte kommer vara du och jag.

För varje gång jag hörde och hör låten tänkte och tänker jag på dig; hur du stod mitt på dansgolvet iklädd en kraftig mustasch och tajta läderbyxor och pudelhår och hur hon måste blivit kär i dig just där, just då. Hur du på den tiden faktiskt levde, att du njöt och att du levde efter mottot inga bekymmer och då hade du nog inga bekymmer. Glittervästar med all säkerhet, och kanske paljetter på ett par trosor eller om det var velour för det vet inte jag. Minnen som dessa är vad jag vill komma ihåg av dig, när jag inbillar mig om hur det måste ha sett ut och hur du måste ha älskat det. Men verkligheten springer ikapp och nuförtiden är det svarta tröjor med svarta byxor och jag visste att det inte kommer hända någonsin igen.

För nu när jag tittar på dig ser jag hur du vill och hur det är något bakom den tomma blicken men som inte kommer fram. Jag undrar varför, och hur, och när, och vem, och vad. Jag undrar mycket men jag kan inte undra för mycket och jag vet att du undrar och funderar och vänder och vrider och det gör jag också. Vissa saker kanske aldrig ska grävas upp och vissa saker kanske aldrig borde ha hänt och vissa saker kanske aldrig ska få finnas. Minnen som dessa är vad jag kommer komma ihåg av dig, och nu har låten spelats för femte gången så jag bryter ett mönster. Jag stänger av mitt i och jag vet att det har tagit slut.

Likes

Comments