Sitter på bussen.
På väg till skolan och tänker på människor vi möter, varje dag.
Kassörskan på ica, grannen, klassen osv.
Man hälsar såklart, frågar kanske om helgen eller iaf främst storhelger såsom jul, nyår och midsommar.
Bara tänkte, människor vi möter varje dag.
Alla har en historia.
Som jag.
Men alla berättar inte utan frågan.
Alla vill inte eller går in i en roll.
Det är väl lättast så?
Att gå in i en roll och vara lagom, ljummen och grå.
Normalitet.
Inte sticka ut.
Vara så normal som möjligt.
Passa in.
Det är det lättaste.
Men ack så trist.

Tänk om alla tog ärlighetspiller?
Eller bara vågade erkänna det längst inuti.
Ventilera mera.
Vi är ju så lika.
Tänk så många som biter ihop..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Precis så.
Att göra ingenting.
Att bara vara.
Grannarna höll mig uppe med bråk och skrik inatt så jag ger mig en lugn tisdag.
Det är jag väl värd.
Var uppe för att lyssna ifall det skedde fysisk våld.
Mailade hyresvärden vilket nu känns bättre.
Vi behöver våga säga ifrån, men med respekt för varandra.

Igår började en ny kurs, specialpedagogik.
Det blev en lång dag med tre föreläsningar.
Det var även 23 år sedan mamma dog, därför hade jag bokat bord på Dubbel dubbel med syster.
Vi valde att göra något bra ihop av dagen.

Idag, planen var att umgås med Gracia och gå igenom den nya kurslitteraturen.
Båda glömde att vi skulle ses som tur väl var.
Litteraturen tar jag senare, huvudet är mos idag.
Därför ska jag fortsätta bara vara.
Kanske kolla på ett till avsnitt av Netflix serie "Lovesick".
Men först en välbehövlig vilopaus efter nattens sömnlöshet.

#netflix #baravara #vila #ventileramera #psynligt #specialpedagogik #dubbeldubbel

Likes

Comments

Men gud vad detta kändes som "tryck in nåt om barnlöshet". Nu såg inte jag hela nyhetsmorgon utan klippet nedanför, men jag kände mig varken klokare eller mer hoppfull av det. Kom igen liksom, lighten up! Måste frågan alltid vara så sjukt dyster.

Likes

Comments

Ibland är det okej att låta disken vara och ligga kvar i sängen.
Läsa en bra bok på letton (läsplatta) och bara helt glömma tid och rum.
Eller skita i tvätten och gå i mjukiskläder hela dagen.
Varför inte bara käka vad du vill och bara läsa hela dagen?
Eller spela lite playstation i flera timmar och pausa tankarna.

Det är okej att stänga av ibland.
Vi behöver mer av det idag.
Sätt mobilen på ljudlös eller stäng av den.
Gör något helt annat och låt dina tankar få vila lite.
Vardagslyxa lite vetja.
Finns en tanke bakom att söndagen kallas för vilodagen.

Likes

Comments

Fast det vill jag nog inte kalla mig längre.
Jag har gjort det flertal gånger.
Min mamma heter fortfarande Karin och pappa Håkan.
De är och kommer alltid vara mina älskade föräldrar.
Sen att de inte finns vid min sida längre, det är en annan sak.
En föräldrar-saknad. Inte föräldrar-lös.

På måndag kanske jag fäller en tår.
Det är nämligen mammas årsdag då, 23 år sedan.
För vissa är det en livstid.
Känns så ibland.
Tänk om vi kunde prata kring förskola.
Min utbildning och ditt drömyrke.
Ringa dig och säga att nu är salstentamen gjord!
Tentaveckan är över.
På måndag börjar specialpedagogik, ser framemot det.
Det ska bli en bra dag.
Blir lätt en sorgsen dag.
Men jag tänker att det är dags för lite nytt.
Nya traditioner kan ju vara bra ibland.
Ett försök att få in ljuset.
Dags att vända på steken liksom.
Min älskade lilla mamma.

På måndag har jag bokat bord.
Ett bord för alla dina tre döttrar.
Då ska vi hylla dig mammsen.
Hylla tiden vi faktiskt fick med dig.

Likes

Comments

Jag längtar så efter dig.
Något närmare än närmast.
Någon att älska mer än ordet sig själv.
Du är efterlängtad.
Jag vet att en dag kommer du.
Knack knack.
Så är det kanske du?
Hoppas, jag vill så.
Snart har vi försökt i ett år.
Men jag tror och hoppas.
En dag ska det ske.

Du, framtida barn.
Kom till oss snart!

Likes

Comments

I förrgår hade vi muntlig gruppexamination på högskolan. Det är ju inte alltid lätt att göra redovisningar. Oftast kör vi halvdagar och halvklass när det är gruppredovisningar. Men inte denna, den dagen var det ihop med en annan basgrupp samt en heldag.

Min grupp hamnade nästsist på dagen.

Alla sju grupper före oss gjorde med powerpoint eller prezi.
Ni vet med rätt rubriker, alla säger något..
En i min grupp började bli osäker på vårt upplägg.
Vi skulle göra en dramagestaltning helt utan powerpoint och klassiskt redovisningsupplägg.

Jag älskade vårt upplägg. Kanske för det var min ursprungliga idé, gillar att vara kreativ. Men jag började också bli lite osäker. Samtidigt visste jag att det skulle gå. Bestämde mig för att gå på det, vi kommer segra-känslan.

Iaf, det blev en tydlig reminder för mig under dagen hur viktigt det är att våga tro på sin idé.
Oavsett vad andra gör och tycker.
Jag har förut lätt vänt kappan efter vinden,
nu är jag tvärtom.
Fast inombords kryper osäkerhet runt.
Det är verkligen inte alltid lätt men jag vet att det oftast rätt.

Resultatet?

Några i klassen gjorde respons på att den var rörig och ifrågasatte. Det svarade jag på, du kommer aldrig undan kritik. Just därför måste vi bygga upp vår egen självkänsla.

Tro på det jag gör och låta det rinna av för oavsett kunde ingen ta bort känslan efter lärarnas feedback direkt efteråt.

Vi möttes verkligen av två chockade lärare, där en är kursansvarig.
deras hyllningar strök under allt, vi tänkte rätt.
så nu är jag riktigt stolt.

Nu blir det fokus på nästa tenta dvs vår första salstentamen imorgon. På med peppig musik.


Bara få vara mig själv. Jag är inte som du.

Jag är på god väg redan. Banar min väg.

Jag kan och jag ska. Även om jag faller ibland.


Lalehs "Bara få va mig själv" kickar alltid igång mitt innersta.


Likes

Comments

Den försöker dagligen locka mig.
Den tar ett rejält hugg om det jag har kärast.
När det är som bäst, då smyger den fram.
Från tomma intet.
Som en jävla clown.
Från ingenstans tar du över allt.
Varför?
Vart kom du ifrån?
Jag minns inte det såhär.
Det känns fruktansvärt.
Ibland brister det.
Då brister jag.
Men nu börjar jag bli van,
Van att vara itu.


Likes

Comments