Jag vill ha ett djur.
Helst en hund för det har jag alltid drömt om. Jag har så mycket kärlek att ge och jag känner att ett djur är den jag vill ge det till. Nu menar ju självklart INTE romantisk kärlek. Utan vara där för den och skapa det här bandet mellan ett djur och dess ägare har.

Jag har tänkte på det ganska länge för det slog mig för inte så länge sedan att, ett djur och dess ägare skapar ett band mellan varandra helt utan kommunikation. Hur går det till? och är det så då att kommunikationen förstör för oss människor och våra relationer mellan varandra? Visst kan relationer förstöras pga elak ord osv men tänkte då man bara glider ifrån varandra.. alltså när inga hårda ord har sagts, för det måste vara väldigt sällan ett djur och dess ägare "glider" ifrån varandra. Skulle det vara bättre ifall alla va stumma? skulle det bli mindre konflikter, krig och bli mer fred, omtänksamhet och rättvisa? ja den frågan kommer ju lämnas obesvarad.

Om man tänker efter, hur många gånger tror ni att ett djur och dess ägare har gått olika vägar pga något dumt man sagt?

ANYWAYYY... nu tänker jag alldeles för mycket..
Det jag ville säga här nu då är att jag vill ha ett djur för allt det dom bryr sig om är att må bra, ha en ägare som bryr sig och dom vill ha någon att se efter och bry sig om lika mycket som jag vill ha det.
Jag vill ha ett djur för jag känner att den skulle inte utnyttja min empati och omtänksamhet. Mitt hjärta som bara vill göra gott och få andra att må bra. På något sätt så skulle vi skapa ett sånt starkt band att den skulle märka när jag mår dålig och bara sätta sig eller lägga sig bredvid mig för att visa "jag är här för dig, även om jag inte kan säga något." För jag är nästa 100% säker på att ett djur kan på en att må bra genom bara sin närvaro.

Har knappt gått igenom den här texten men orkar inte just nu, ska börja googla på valpar nu.. :)

Har du något husdjur som du har ett speciellt band med?


/Ventileraren

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Japp det var ganska länge sedan jag skrev här. Men mina känslor har fortfarande gått på högvarv.
Både bra och dåliga känslor faktiskt, inte bara dåliga!

Men tyvärr, så har det blivit ännu en text mot det jobbiga hållet, och denna gång mot en av mina närmaste vänner, trodde jag.

DET GÖR ONT OKEJ! Jag skulle ljuga ifall jag sa att det inte gjorde ont. Tanken av att du kanske glömt mig eller känner att du inte har plats för mig i ditt liv längre. Det suger för jag kände verkligen att du var en av mina bästa vänner. Det kändes som om du uppskattade mig, gillade att vara med mig och inte dömde mig hur jag kände. Vi var så lika på något plan.. Jag hatar att jag fortfarande har bilder och filmer på oss för jag saknar att hänga med dig, du va ju min bästa vän men nu vete fan vad du är längre?

Jag kände iallafall att du var en av dom som jag absolut kommit närmast i mitt liv. Men jag tror att du har lite saker att reda ut med dig själv först innan du kan slå dig till ro som jag har gjort. Du har mycket att jobba på med dig själv, saker du måste ta tag i men som du omoget nog blundar för. Du vet att dom finns där och du vet att du kommer behöva ta tag i det någon gång eftersom det kommer komma och bita dig i arslet. Du måste hitta en stadig väg i ditt liv. Jag har hittat det och ligger lite före dig där.

Du har sårat mig nu genom att visat att du tänker på mig sååå lite att du glömmer att ringa ett samtal till mig medans du kan höra av dig varje dag till andra.

I’m sorry but I think that’s really shitty.


Så när du har tagit tag i dig själv, hittat din stadiga väg att följa.

Då kanske inte jag står där och möter dig.

Och det kommer du hoppas att jag gör, och du kommer se tillbaka på det här och ångra att du inte ringde det där enda samtalet.

äger ej bilden.

/Ventileraren

Likes

Comments

Jo, precis som det står i rubriken 👆 så pirrar det just nu i min kropp, och nej inte av fjärilar utan av ilska. Ren ilska.

Det är väldigt få gånger som jag blir riktigt arg, brukar oftast bli ledsen eller besviken om jag blir sur på någon men nu är jag väldigt arg. DK och jag snackade om att vi skulle träffas i helgen (och antagligen snacka ut om allt), jag sa att jag skulle på en lunch i morgon och sen på söndag skulle jag få gäster men mellan där gjorde jag inget. Då berättade han att han antog att jag var upptagen så han hade redan bokat upp något annat (han antog antagligen det för att jag var seg på att svara) och att isåfall kunde han imorgon men han visste ju inte när min lunch var klar. Jag märkte att han var lite irritera och han är väldigt duktig på att anta saker, speciellt sånt som oftast inte stämmer.

Så jag skrev : sluta anta saker, jag har ställt in lunchen.

Timmarna gick och han hade varken varit inne eller tittat på mitt meddelande på FB, vilket fick mig att tro att han hade gått och lagt sig, men nu, NU INNAN JAG SKA GÅ OCH LÄGGA MIG (väldigt dåligt gjort av mig för nu kommer jag antagligen ha svårt att sova😒) SÅ GÅR JAG IN OCH TITTAR OCH DÅ HAR HAN VARIT INNE FÖR EN TIMME SEDAN!

Han har fortfarande inte kollat på mitt meddelande men han har ju nu iallafall sett att jag skrivit ett men skiter ändå i att svara.

Och då blev jag riktigt förbannad. Jag ställer in en lunch med mina kompisar för hans skull(!) och samma fråga där som förut: Vad får jag tillbaka?


Va fan har jag gjort honom för att förtjäna att bli behandlad såhär? Det är min fråga.
Fan va jag har ont i magen.

/Ventileraren

Likes

Comments

Fick någon härlig känsla i mig. Eller härlig och härlig.. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den.

Kan ju börja att berätta om min dag så kanske ni förstår lite..

Jag hann med bussen som jag trodde att jag skulle missa för det jag skrev i inlägget imorse, ja du kan ju gå tillbaka och läsa det för det kommer bli så konstigt ifall jag ska försöka återberätta det också!
MEN ja, back to the story. När jag va påväg till kuratorn så korsade en svart katt min väg och som den skrock kärring jag är så spottade jag 3 gånger över vänster axel men det kändes ändå jobbigt att den korsat min gata som jag gick på. Jag fick prata ut hos kuratorn och idag ägnades hela timmen åt killen jag dejtar (nu börjar vi kalla honom för DK=dejtar-killen) och hur struligt vi haft det. Det va jobbigt men det kändes ändå som att några kilon lättat från mina axlar när jag gick därifrån, men vi har fortfarande massor att prata om. Vet inte om jag kan gå en och en halv månad utan att prata med henne igen. VA JU TVUNGEN ATT HA FUSKLAPP MED MIG!! nej det kommer nog inte gå 😂
anyway sen skrev jag till DK men fick inte dom responsen som jag hade hoppats på. Vilket är väldigt sårande då jag berättade att jag mådde dåligt. Hade verkligen hoppats på att han hade brytt sig mer, nu känns det ju som att det inte är någon idé att berätta för honom om jag mår dåligt.. kommer ju ändå få ett "aha va tråkigt" tillbaka. En "DK" borde väl ändå vara någon som är stöttande, eller har jag fattat allt fel?
Det är nog det som har tyngt mig mest idag.. Jag hoppas på för mycket och tror att folk är lika sympatiska som jag och tänker som jag tänker. Men det där är något jag tyvärr måste släppa taget om. Men hoppet säger dom ju är det sista som lämnar ett människa.. Men iallafall så frågade jag ifall han kunde ses men det kunde han inte, och då trodde jag att han skulle kolla läget ibland eller iallafall säga godnatt som han en gång i tiden sagt att han tycker är så viktigt(?!?!)
Men nej...

Och jag trodde att han inte kunde för att han slutade så sent idag. MEN så skickar han en snap när han sitter i soffan hemma typ vid halv 5 och då blev jag helt paff och besviken. Han vet att ifall han skulle må dåligt och vilja att jag skulle komma så skulle jag GÅTT hem till honom om jag behövde, och vad får man tillbaka när man själv mår dåligt? jo ett "va tråkigt".
Det kändes kan jag säga. Lite som en käftsmäll!
Så snabb som jag brukar vara att vilja reagera så spelade jag in en snap när en tår föll ner för min kind och hade lust att skriva "jag vet vad du vill, det sårar mig mer ju längre du tänker dra på det!" (dramatiskt jag vet!😒) men jag skickade inte det för jag har lärt mig att ibland ska man inte överreagera när man inte riktigt vet och se ur olika synvinklar istället, OCH avvakta.

Så jag bröt ihop. Grät och hyperventilerande, men det gick över. Och efter det fick jag som ett lugn och blev mer arg än ledsen.
Så det är den känslan typ som jag har! att jag inte riktigt ska bry mig om det utan fokusera på allt bra jag faktiskt har och vara glad. För jag tänker att det kanske är det som gjort att det blivit så knasigt mellan oss. Han har gjort mig ledsen, jag har blivit ledsen, han tycker att det är jobbigt för han gillar inte att se mig ledsen och då drar han sig tillbaka (?) så ska försöka vara glad nu nästa gång vi ses (om vi nu ses nå mer) och inte fokusera på allt dåligt jag känner utan försöka släppa på det och bara försöka ha kul och vara lycklig!
För det förtjänar jag faktiskt, och DU MED!
Håller tummarna att känslan håller i sig läääänge! ​

Så från och med nu ska jag försöka uppskatta det jag har, och DK kan antingen bli a lesson eller a blessing.

/Ventileraren




Likes

Comments

min morgonrock är blöt i armen. när blev den det? undra va han gör. det kliar i över ena ögonbrynet. läser någon änns det här? fan va det kliar. nu kliar det på överläppen. glömde sätta på klockan. det kliar på benet och mellan tån. va snäll han va förut. e han inte intresserad längre? spelar han bara ett spel? har han tröttnat? det kliar på näsan. va mycket porer det kom på niveaplåstret. gud va han e fin. han spelar ju tuff. han känns som en osäker person ändå. stackarn. kliar på ögonbrynet och näsan igen. nya bröst. han va så glad förut. va det också bara ett spel? det kliar på näsan. varför hjälper det inte när jag kliar tillbaka? fan åskade det nu? hur fan ligger jag med benen? kliar på ögonbrynet. va ledsen jag kommer bli om det inte funkar. det kanske e jag som ändrat mig. skulle göra allt för att få tillbaka han som han va när jag började träffa honom. kommer det här ta slut? nej vill inte det. kommer jag må bättre utan honom? saknar hans närhet. fan. vad va det som lät på fönstret? vågar jag kolla? 5 minuter stod det på klockan. fan va tiden går fort. tänkte bara några sekunder. men det tar ju längre tid att skriva också. kliar på ögonbrynet igen. kan man ha löss på ögonbrynet? e han arg på mig? tog den situationen så hårt på honom? han verkar rädd. är han rädd för att bli kär. fan va seg min dator blev helt plötsligt. när får jag min nya mobil? ska min nya mobil bli en nystart för mig och han? det ser ut att datorn skriver av sig själv när den är så seg. haha. snart 8 minuter. det kliar. om jag provar att bara vara glad när jag träffar honom så kanske det blir bättre. väntar han bara på att jag ska säga att vi inte ska ses nå mer så han kan tänka "sa ju det" till sig själv? kan han gilla mig så mycket att han inte gillar tanken på att jag skulle lämna honom? han sa ju att han skulle bli förkrossad ifall nått hände mig. eller spelade han bara? fan KAN DET SLUTA KLIA . är det niveaplåstret. fast det kliar ju i hela ansiktet . kan man få lös i ansiktet? hahah ne nu va jag dum. 10 minuter. shit har jag suttit och skrivit i 10 minuter. varför hör han inte av sig...?


/Ventileraren

Likes

Comments

​Om en timme, precis, då kommer jag sätta mig på bussen (förhoppningsvis) eller kommer den vara försenad nu bara för att jag skriver att jag kommer sitta på bussen vid den tiden den borde gå?
​aja, det återstår och se! 

MEN iallafall om en timme så kommer jag sitta på bussen påväg mot min kurator som jag inte träffat på en och en halv månad! Det har varit så mycket som jag behövt prata med henne om under den en och en halva månaden kan jag säga och idag ska jag äntligen få prata uuuuuut! 
Jag har till och med tagit med mig en fuskläpp där jag har skrivit ner massa grejer som jag vill ta upp 😁 för det är en av dom jobbigaste känslorna när man lämnat byggnaden och man upptäcket att "FAN det där glömde jag ta upp!!"

Sen ska jag nog skriva till killen jag dejtar... vi har tjafsat ganska mycket, vilket gör ont i mig för jag vill ju bara att vi ska ha det bra. Vi hade faktiskt det i början men sen kändes det som att något ändrades från hans sida. Vet inte om det är att han går igenom en period eller nått. Om det har med mig att göra eller honom själv? 
Jag försöker få ur honom det men han han visar inte viljan att vilja öppna sig så mycket som han visade förut. 
Vilket jag tycker är extremt synd... 

Men jag ska iallafall försöka höra av mig till honom senare idag, har haft sån jobbig helg med bröllop och ångest så skulle behöva en bamse kram och just some loving från honom.

Hoppas du får en bra dag! 

Önska mig lycka till,
​/Ventileraren




Likes

Comments

​Du kommer få ta del av det som jag verkligen känner i min vardag, vilket ingen förutom jag själv vet.
​Alla tankar, alla känslor, alla situationer. Ibland roliga, ibland tråkiga, eller varför inte spännande?
Långa och korta inlägg? En hel bok eller varför inte två rader?
 

Mitt huvud är igång 24/7 eftersom som jag har GAD (om du inte vet va det är så finns det info om det om du klickar på kategorien vad är GAD), så va beredd på eventuella skumma och tankspridda inlägg. 

Jag tycker det här ska bli intressant och tror att det kan vara skönt för mig att få "lätta på trycket" så att säga 🙌

Du får gärna ventilera själv och skriva en kommentar, om du känner igen dig, om du har en lösning, eller om du bara vill skriva av dig du med!

Så nu jävlar ska det ventileras för kropp och själ!!!

Vi höres! 
/Ventileraren

Likes

Comments

Att ibland bli ledsen, trött, orolig eller känna ångest vid motgångar och påfrestningar är helt naturligt och något alla kan råka ut för. Men om man dagligen känner oro eller ångest för de flesta aktiviteter och inte själv kan tygla sin oro kan man ha vad som kallas generaliserat ångestsyndrom. Det förkortas ibland GAD efter engelskans generalized anxiety disorder. Om man har GAD påverkas hela ens tillvaro. Ofta börjar generaliserat ångestsyndrom redan under barndomen eller tonåren. Många som har GAD drar sig för att söka hjälp och kan gå utan behandling i flera år. Det finns bra behandling vid generaliserat ångestsyndrom.

Om man har generaliserat ångestsyndrom känner man sig mer eller mindre konstant ängslig och osäker. Det gör att man kan ha svårt att koncentrera sig. Man kan känna sig pessimistisk, rastlös, lättretlig, stressad och spänd. Den ständiga oron gör att man lätt blir uttröttad, samtidigt är det vanligt att man sover dåligt om orostankar finns där när man ska sova. Man kan också få kroppsliga symtom som spända muskler, huvudvärk, hjärtklappning, ont i magen eller orolig mage. När man har generaliserat ångestsyndrom är man ofta medveten om att personer i ens omgivning tycker att man oroar sig i onödan.

/Ventlieraren




Likes

Comments