View tracker

​Alldeles för mycket huvudvärk och alldeles för lite motivation men dagarna har rullat på och igår började jag mitt sista år på gymnasiet. Det var med både ångest- och spänningsfyllda steg som jag gick till skolan igår,men innanför dörrarna möttes jag av trygghet och förväntansfulla människor. Jag tror att alla är lite pirriga i magen när man kommer tillbaka efter ett långt sommarlov. Men det är så sköt att känna att man har någon som varje dag förväntar sig att man sitter där, med viljan att lära och fylld med energi. Det har jag inte om ett år, då högskola, jobb och framtiden väntar. 

Jag har sagt till mig själv att detta skolåret ta vara på tiden och göra det bästa av allt. Jag ska motivera mig själv till max vad det gäller allt skolarbete. 

I söndags jobbade jag mitt sista pass och hade då sommarlov måndag och tisdag. Jag han inte göra jätte mycket på de två dagarna, de bestod mest av att träffa favoriten- maja, träna, vila, plugga körkort och ladda upp inför nya skolåret. Nu när rutinerna är tillbaka så finns det också mer tid för att uppdatera här så det ska jag absolut försöka lova. Ha en fin Torsdag!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ännu en kväll med miljoner tankar i mitt lilla, lilla huvud. I huvudet snurrar kroppsideal, BMI, vikt, mat osv. tankar som jag egentligen inte borde bry mig om, för min träningsmotivation och jag har verkligen varit kompisar denna veckan och det känns så fantastiskt bra.

En liten tanke som slog mig på gymmet tidigare ikväll.

jag stod framför spegeln på gymmet och tänkte, är det verkligen värt allt detta slit? Har det varit värt alla timmar du spenderat i dessa träningsskor? svar ja.
Jag tränar inte för någon annan, jag tränar endast för mig själv och för att jag ska kunna stå framför spegeln på kvällen och säga " ja fan va snygg jag är." Jag och min kropp mår bra av att träna, jag mår bra av att slita på gymmet och smutsa ner skorna i springspåret i skogen. Jag finner lugnet och jag finner kärleken i mig själv. För träningen har fått mig att se mina svaga och starka sidor, den har fått mig att acceptera min längd och bygga en kropp jag känner mig mycket bekväm i idag.

Den negativa biten dock är att jag mår så dåligt när något kommer i mellan så att jag inte hinner träna. Det kan vara på grund de sjuka kroppsidealen i tidningar, på tv och på internet.
Jag är ingenting som "en normalbygd" kvinna ser ut som. Jag är kortare och kurvigare så ibland är det jobbigt att se. Men eftersom alla individer är olika så
tränar jag för att få se de resultaten jag kämpar för. För så vitt jag vet så gör det mig bara starkare, både fysiskt och psykiskt. Motgångar och medgångar hör till.

Hoppas ni haft en fin helg. Kramar.



Likes

Comments

View tracker


Men himmel och pannkaka vilken grotesk uppdatering. Nästan en månad sen jag skrev och faktiskt uppdaterade ang vad som hände i livet. Jag har hunnit med solskenskvällar, jobb i mängder, gymträning, springrundor, kalmar-resan och allt som har med körkort att göra.

Nu sitter jag i solstolen i hopp om att få lite färg då jag känner i denna stund att jag har så mycket jag vill hinna med idag. Sover alldeles för länge, tio timmar knaprade jag ihop inatt. Kanske är det dags att vända tillbaka dygnet? Idag är det inget jobb som står på schemat och det kan väll kännas rätt skönt då jag jobbade både måndag, tisdag och har en lång jobbhelg som snart står innanför dörren.

Annars då? Ska bli rätt så skönt att komma tillbaka till skolan om två veckor. Eller skönt och skönt vet jag inte men detta är ju mitt allra sista år på gymnasiet och jag vill verkligen göra det bästa av det. Det kommer säkert vara tufft men vad är livet utan motgångar? Utan dem så växer vi ju inte som människor. Det är de som vi lär oss av. Hur skulle man kunna veta vad som var rätt om man aldrig gjort ett enda fel?

Nog om skolan och låt oss njuta av de två sista veckorna på lovet. Lovet som jag jobbat hela men eftersom man inte haft läxor efter så har man ju kunnat njuta efter passen och de dagarna man är ledig. Har runt 9 pass kvar och tror att de kommer gå väldigt snabbt. Nu ska jag gå in och äta frukost, sen när maten sjunkit blir det gymmet och legday, det känns så, så bra!!
Bjuder på bilden från det senaste som hänt.

Likes

Comments

Ni vet den där dagen alla människor längtar efter i hela sitt liv? Den där dagen då man är som allra lyckligast för att du får gå hand i hand med ditt livs kärlek från morgon till solen går ner och för alltid efter det? Den dagen fick jag i lördags vara med och fira, med min mammas bästa vän Camilla och hennes Pierre och alla gäster som var där för att höra deras kärlekslöften till varandra.

Det var så vackert så att tårarna rann flera gånger. Att se två personer så lyckliga och kära i varandra är det finaste som finns, det är ett bevis på att äkta kärlek finns.

Det var en så lycklig dag, underbara kärlekslöften, fantastisk mat, ​så fina tal till bruden och brudgummen från släkt och vänner så att man fick gåshud. Var även väldigt nervös under kvällen då jag skulle sjunga Camillas "kärleksförklaring" till Pierre men efteråt kändes det verkligen helt otroligt. 

Senare på åkte jag vidare till skratt och fina vänner som dansade hela kvällen. Var så att Bröllopet och min bästa väns 18 års fest låg på samma dag så jag mådde bäst i att planera så jag han med båda. Nu väntar en lugn vecka och mycket jobb i helgen. Hoppas att solen kommer och hälsar på lite mer, den har varit saknad. 

Likes

Comments

Efter en dag med solsken, shopping och mycket mat så säger jag godnatt.
Vi har spenderat många timmar i Jönköping då jag hittade bland annat skor till bröllopet som är i morgon, hårprodukter och blusar. Är så fantastiskt glad att min syster och hennes pojkvän kom hem idag med, de har varit saknade och vi har haft en så fin kväll tillsammans med god mat, kortspel och mycket skratt.

inlägget idag blev kort då klockan är alldeles för mycket och allt jag behöver är sömn för att förbereda mig för en fantastisk dag som väntar. Imorgon ska vi på bröllop, Mammas bästa vän gifter sig och jag har verkligen längtat till denna dag enda sedan inbjudan kom.

hoppas ni haft en fin dag och att solen sken hos er också. 

Likes

Comments

Först och främst vill jag bara säga tack till så många av er. Tack till er som läser och tack till er som hör av er för att tacka mig för inlägget jag skrev igår om att "gömma sig bakom det vackra."

Idag får jag efter en och en halv veckas sjukskrivning och vila komma tillbaka till jobbet och det gör jag med blandade känslor. Min hand är inte helt och hållet back on track utan jag går tillbaka till jobbet med smärta, rörelsesvårigheter och förlorad känsel mitt i handen. Å andra sidan är det endast dessa tre punkter som gör att jag är lite orolig över hur det kommer gå men förövrigt är jag mycket glad att äntligen få komma tillbaka till arbetskamraterna och rutinerna.

Ärret på bilden är ärret från incidenten på midsommar som jag skrev om i mitt första inlägg. Till akuten i Kristianstad for vi i bil med rädsla för vattenplaning och blixten som slog ner bredvid vägen. Jag var även väldigt rädd för blodet som rann längst armen och tummen som helt hade domnat av.

Efter någon timme på akuten med besked om ett muskelfäste som var av och 7 stygn sydda så åkte vi hem till min systers lägenhet. För övrigt var min midsommar helt glittrig och ångrar inte en sekund att jag firade den i Skåne med härliga personer.

Likes

Comments

från en kväll då mina, så som andras ögon glittrade i timmar. en kväll så jag inte kunde sluta le för jag hade de allra finaste och energifyllda personerna runt omkring mig. 

ibland kan jag bara känna att jag är så fruktansvärt lyckligt lottad så att man råkar ta sådana stunder för givet. vi stannar sällan upp och tänker på de människorna som faktiskt inte har den möjligheten. Sen i all hast kommer flera tankar upp i mitt huvud att vi ofta gömmer oss, vi gömmer oss från sanningen och har en vacker mur som skyddar oss. Hur många människor lägger upp inlägg om sorg, panikångest och frustration? Hur många människor vågar berätta om sin rädsla? Det gör faktiskt inte jag. Det är svårt att riktigt förklara vad och hur jag menar då jag förstår de människorna som inte vågar. Men skulle det inte kännas bättre i hjärtat av att faktiskt få droppa känslorna ibland? om du möter en vän i mataffären är väl den vanligaste frasen "nemen hej, allt bra eller?" hur många människor tror ni faktiskt skulle säga som det var om man mådde dåligt? Är det för att man inte litar på personen eller är de för att allt ska synas så fint utåt? Hade kunnat skriva en så lång text här men nu är min hjärna helt slut och klockan börjar bli mycket. 

men jag tror att det är på grund av samhället vi lever i som folk inte vågar berätta vad de varit med om, går i genom eller är rädda för. Jag mår för tillfället jätte bra så detta är verkligen ingen pik till att jag behöver droppa några känslor. Jag vill bara att folk ska våga vara ledsna, våga öppna upp sina hjärtan och erkänna för sig själv och andra alltid kanske inte är så jävla perfekt rent ut sagt. dina känslor är en del av dig även om de kanske bara är tillfälliga, så våga visa dig för du ska aldrig skämmas över den du är.

tänker inte ens ursäkta mig för ett rörigt inlägg men nu har så mycket tankar att det känns så svårt att få ihop en bra text, hoppas att ni haft en fantastisk dag. 

Likes

Comments

Bilderna över är från en fantastisk fin kväll med vänner och idag med regnet smackande mot rutorna sitter jag och drömmer mig bort till sena och varma sommarkvällar. Maj var en fin månad med mycket värme, både kärleksmässigt och vädermässigt. Juni kom och även under studenten och midsommar så bjöd Sverige på högre temperaturer än vad jag och resten av invånarna någonsin kunde förvänta sig. Med hopp om bad och sol så kom Juli och sköljde bort varenda liten förhoppning.

Jag vill kunna gå mina morgonpromenader med solen i nacken istället för pissande regn. jag saknar energin man får av att kunna vara ute istället för att sitta inne hela dagarna. Hade jag inte jobbat så hade jag inte tvivlat en sekund på att boka en sista minuten och ta mig till varmare klimat. Men efter incidenten på midsommar då jag skadade handen rejält har jag nu efter en veckas sjukskrivning fått klartecken av läkaren att jag får jobba igen, vilket jag verkligen ser fram emot.

Nog om förväntningar och förhoppningar och låt oss börja om, för detta är ju faktiskt mitt första inlägg på nya bloggen. Istället för att nu, i mitten av inlägget börja gå in i detalj om vem jag är så kommer det senare ett inlägg om mig.

,


Likes

Comments