Hej på er, ni som fortfarande eller precis börjat läsa denna blogg. För er som följt med mig en tag, på tidigare bloggar, på andra sociala medier eller i armkrok längst vägen så kommer jag fortsätta uppdatera er. Jag bestämde mig för ett tag sen för att jag ville börja blogga igen, och tänkte nu idag att det blir ett bra tillfälle i samband som jag säger hejdå till månaden som varit. För i samband med att jag säger hejdå till augustis käftsmällar, lyckliga-, lärorika- och efterlängtade stunder, så kan jag även passa på att berätta vad som hänt i dessa ögonblick.

Hela sommaren spenderades i princip i regnet i Eksjö, och ja majoriteten av dagarna har faktisk bjudit på oönskat grå-väder. Jag kan någonstans tacka både mig själv och min vårdenhetschef på sjukhuset att jag fick 100% vikariat dessa grå veckor, för det är princip det jag har gjort - jobbat. Men oj vad jag har lärt mig, både mycket om mig själv, om andra och speciellt om patienter och hjärtsjukdomar. Det suckades något enormt när jag lämnade in passerkortet i mitten av augusti efter 10 veckor på höglandssjukhusets hjärtavdelning. Visst skulle jag sakna alla kollegor, alla patienter som jag fått träffa och hjälpa och tryggheten i att veta vad jag tillhör varje dag.

Passerkortet till avdelningen lämnades in som samma dag satte jag mig på ett tåg till mitt nya i liv, till min nya stad och till nya möjligheter. Jag blev upphämtad på stationen av min pojkvän som tog emot mig med öppna armar. Hem körde vi och där stod röda rosor och ett paket på bordet - då la sig lugnet en stund, för då insåg jag att jag var hemma.

Nu sitter jag här och har snart gått mina två första veckor på högskolan här i Kristianstad. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag var så nervös att jag skakade första dagen, men lugnet la sig så fort en virrig tjej kom in trapphuset och sa - ska du också bli sjuksköterska? Tak Jacklin för att du ar lika virrig som mig den dagen och för att vi delat så många pratstunder och skratt efter dess - det har lugnat själen något enormt.

Andra dagen bjöd på regn oväder och jag cyklade fyra kilometer till skolan i fullständig regnkaos. Men in i salen kom Tamara och lös som solen själv. Idag är jag så tacksam för att man lärt känna dessa samt flera, flera andra i klassen och har dessa tre år att se fram emot, det är så skönt att kunna bolla uppgifter, hjälpas åt och dela detta fantastiska intresse för att hjälpa människor i vården.

Imorgon väntar föreläsning vid klockan nio så jag tror att sängen kallar på mig. Första bilden är en på guldklimparna Jacklin, Jonas och Rasmus. Andra bilden är från helgens stadsfest på mig, Rosen och Linnea som det senare i veckan kommer ett inlägg om och sista bilden är från gymmet idag. Ha en fin dag imorgon!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments