View tracker

Ännu en kväll där jag somnar hungrig, svag och med smärta i hela kroppen. Vardag med andra ord.
Vad jag än säger till läkarna, hur tydlig jag än är med att jag INTE ÄTER! Hur mycket jag än ber, gråter och skriker om hjälp.. så får jag ingen.


Jag är rädd. Rädd för sjukvården. Rädd för mat. Rädd för läkare. Rädd för mediciner. Rädd för undersökningar. Rädd för mig själv.
Jag är orolig för min egen kropp. Rädd för hur mycket till den undernärda och trasiga kropp jag har kvar, kommer palla. Kommer den orka mycket mer? Eller är det bara mitt psyke som inte orkar?

Samtidigt som jag blir arg.
Arg på sjukvården. Arg på mat. Arg på läkare. Arg på mediciner. Arg på undersökningar. Men framför allt är jag arg på mig själv.

Jag läser om inlägg efter inlägg på en blogg där Luven, skriver om flickor som bl.a. blir sålda och våldtagna 20-30 gånger per DAG vid åldern av 12. 

Vardag för dem med andra ord..
Och här ligger jag. I min 109cm säng, med 3 kuddar, ett duntäcke och med mina familj sovandes i rummen intill. Och ändå klagar jag över mitt liv och min situation. Samtidigt, på andra sidan jorden, ligger små flickor, barn! Och kämpar för sina liv på det kalla golvet med män, kunder, som tar deras liv och gör det till dess egendom genom att utnyttja och förminska dem.
Med inte bara en trasig och undernärd kropp, utan en förkrossad själ som inte vet om de någonsin kommer få känna sig älskade igen. Med tanken när, eller rättare sagt OM de någonsin kommer få träffa sina föräldrar igen, så får de kämpa så att varje dag inte blir deras sista.
Med tanken om de lyckas rymma, är det ens värt det..? kommer de någonsin få leva ett normalt liv igen eller är de redan så trasiga?

Livet är orättvist. Så jävla orättvist.

Så istället för att konstant älta om det man inte har, får man istället påminna sig själv om allt man faktiskt har och vara tacksam för det.
Jag är tacksam för min familj, mina vänner, att jag har ett hem, en trygghet.
Jag är tacksam över att jag kan gå och lägga mig i min egen säng varje kväll och vakna upp varje dag med det faktum att jag haft den turen att födas i Sverige, och därmed bestämmer själv vad jag vill göra med min egen kropp. För den är min, JAG äger den.
Och jag är tacksam för att jag får vakna varje dag med en möjlighet om att jag faktiskt kan bli frisk. Fri från mitt eget helvete. Att jag får leva ett i jämförelse, fantastiskt liv.
Ett humant liv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte om jag bara ska lära mig att acceptera läget. Dvs. Inte förvänta mig någon förbättring över huvud taget.
Näringsdrycker = min mat. + lite mörk choklad och några bär. Kanske någon bar också..
Kanske är det så jag får leva resten av mitt liv. Ingen mens, ont när jag vaknar och förstoppningar varannan vecka. Kanske är detta mitt liv och inte bara en dålig period. Är det okej att acceptera det eller är det fel? Är det MIG det är fel på? Har sjukvården rätt?
Jag vet inte om jag ska fortsätta kämpa. Det känns som att det är mig mot sjukvården. Alla läkare. Alla blodprover. Alla undersökningar. Alla väntetider på remisser. Alla timmar på sjukhuset.. Allt i onödan?
Jag vet inte om jag bara ska acceptera att jag inte kommer få någon mer hjälp. Att mitt liv kommer bestå av en ständig kamp mot min egen kropp. Aldrig vara tillräckligt frisk för att jobba, gå i skolan, äta, kunna ha barn i framtiden, kunna göra spontana saker, kunna gå på toaletten.. Men tillräckligt frisk för att mina prover ska se bra ut på papper.
Jag är inte längre en människa, jag är en journal med rena prover och perfekta värden och då är det inget fel på mig.
Jag lever inte på riktigt, jag vet hur det är att leva. Jag gjorde det för 1 år och 10 månader sedan sist. Då kunde jag jobba, jag kunde gå i skolan, jag kunde äta, jag hade mens, jag gjorde spontana saker och jag kunde gå på toaletten som en normal människa.. Jag saknar att leva.
Men kanske kommer jag aldrig få tillbaka mitt liv. Ska jag acceptera det? Eller ska jag fortsätta gå till läkare som tittar på mig som att jag är en överdriven liten tonårsflicka? Fortsätta bli kallad psykiskt sjuk? Fortsätta tömmas på blod som är felfritt? Fortsätta kämpa som ett djur för att träffa en så kallad "specialist", som egentligen inte gör mer än de andra läkarna? Fortsätta tänka på allt jag gör 7 dagar i veckan 24h om dygnet för att må så bra som jag kan må? Vilket bara är piss egentligen.. Fortsätta lida bara för att..?

Ja, vad har jag annars för val?
Ingen kommer ju ihåg en fegis..
Eller hur?

Likes

Comments

View tracker

Problemet i dagens samhälle är att man inte förstår.
Har man själv inte upplevt det, förstår man inte.
Har man själv inte sett det med sina egna 2 ögon, förstår man inte.
Har man inte viljan att se det, nej, då förstår man inte.


Jag pratar såklart om sexism.

Jag HAR själv upplevt det.
Jag HAR själv sett det med mina 2 ögon.
Och jag HAR viljan att se det.
För att jag bryr mig.

Om du inte bryr dig, är du feg.
Om du inte bryr dig, är du ignorant.
Om du inte bryr dig, är du inhuman.
Och om du inte bryr dig, är du rent utav elak.

Jag är trött på att känna mig smutsig.
Att känna mig som en börda.
Att känna mig som en docka man kan leka med, för att sen kasta när jag inte längre passar.
Jag är trött på samhället.
Jag är trött.

Om vi ALLA tar steget att faktiskt vilja se och förstå vad som egentligen händer varje dag i världen.
Om vi ALLA slutar vara fega, ignoranta och okänsliga människor..
Då kan vi göra skillnad och faktiskt rädda liv.
Vill du vara en bra människa?
Då föreslår jag dig att öppna ögonen och inse fakta.

Världen är varken rättvis, jämställd eller human.
Den kommer aldrig heller bli 100% av något ovan.
Men den kan bli 110% BÄTTRE.

Så snälla, ÖPPNA ÖGONEN!

Denna texten är till dig,
Hitta din humanitet och
gör skillnad..

Likes

Comments

Vaknar upp av att magen krampar, halsen försöker hulka fram något och huvudet förstår fortfarande inte om jag är vaken eller om jag fortfarande drömmer.

Pappas födelsedag.. Kunde jag inte bara få må bra på pappas födelsedag? En enda dag.
Näe, inte ens då!
Men men, tänker inte låta min dumma lilla kropp förstöra denna dag. För det handlar inte ens om mig idag.

Idag handlar det om dig, min fantastiska pappa!
Han som stöttar mig och ger mig kärlek varje dag. Han som lärt mig cykla, gå och prata. Han som alltid lagar världens godaste mat och som alltid övergött oss med den, haha! Hans vars skratt sprider sig över hela rummet och hans, bokstavligen, unika personlighet, som får oss att antingen le eller koka inombords. Båda av kärlek förstås.
Men framför allt han som är den mest genuint omtänksamma och kärleksfulla människa jag någonsin träffat. Som har fått mitt hem att vara min trygghet under hela min uppväxt. Och för det, är jag evigt tacksam!

Min fantastiska pappa, grattis på DIN dag!

Likes

Comments

Varför kan inte jag få vara normal?
Ha en normalt fungerande kropp, med normalt fungerande tarmar och med ett fullt normalt tonårsliv..?
Varför måste jag hela tiden ha ont?
Smärta varje gång jag vaknar.. Varje gång jag äter eller dricker eller skrattar..
Varför just jag?
Varför just nu?
Varför..?

Är så jävla trött på alla dessa varför.
Därför Vendela, därför!

Vore det inte jag, skulle det vara någon annan, och vad är det som säger att det är mycket mer rättvist?

Det suger. Ja..
Men acceptera det, sluta aldrig kämpa och lär dig leva med det.

Varför?
Därför.

Vad du än står inför,
Sluta aldrig kämpa.
Man klarar mer än vad man tror
!

Likes

Comments

Detta vill jag ha..

Eller ja ungefär.. Fast istället för att toppen är blå/vit vill jag ha den helt vit! Och kanske inte just exakt de jeansen eller den chokern.. men ja, ni fattar grejen! 

Till skulle jag ha ett par sandaler, eller ja, ett par enkla flipflops och möjligtvis en nice hatt med en tofs..

Yes, hör hur det låter, har egentligen ingen koll, aldrig provat detta tillsammans heller haha! Men har fått en grej för det och gått runt och funderat på denna "outfit", (om man ens får kalla den för det, eller om det är ett brott mot mode haha..) i typ en vecka och känner mest att, aaaa.. Njaa jo men jaaa.. Jo!? JA! Såklart! Detta ska jag ha!!

Eller okej.. beror på om den är så snygg som i mitt huvud eller om det är en katastrof. Haha vågar inte säga för mycket..

Likes

Comments

Hmm.. Funderar på att börja blogga igen. Inte för att jag har något intressant liv eller så.. Haha! Men kan vara skönt att skriva av sig ibland! Vad jag kommer ihåg i alla fall.

3 sommarbilder bjussar jag på så länge.. så får vi väll se!

Likes

Comments

Idag stod biocell behandling på schemat as usual. Älskar dom tiderna! Pia, hon som behandlar mig, alltså åh, underbar kvinna! Känns lite som att det samtidigt är en terapitid då hon lyssnar och kommer med fantastiska råd. Love her<3

Annars har jag varit helt slut och mått rätt uselt, men det är okej. Orkar inte deppa över dåliga dagar, ingen idé. Finns de som har det värre!
Fick även mina näringsdrycker idag, FINALLY. Dock fick jag bara hälften och paketet de kom i var helt fuktigt, buckligt och trasigt.. Dålig jävla service! Så ska klaga imorgon. Men suger på att klaga, känner mig som en ensam gammal och bitter kärring.. Men jaja, det är ju min mat och är inte jätte sugen på att betala för rutten kartong och halva beställningar.
Rätt ska vara rätt haha!

Köpte denna tröja från COS i helgen, eller rättare sagt, mamma gjorde<3
Jag är kär

Likes

Comments

Många undrar vad som är planen med Göteborg och vad jag ska göra där och varför just Göteborg osv osv.
Så jag ska försöka skriva ett intressant inlägg om det nu..


Som ni vet har jag inte kunnat gå i skolan på ca, ja vad blir det nu.. 1 & 1/2 år (!!) så då har jag valt, att istället för att gå om gymnasiet med 99or, (nej tack), börja plugga på folkhögskola.
Och vad är då folkhögskola? Jo jag fattar knappt själv, men man kan plugga olika saker på en folkhögskola, och det jag ska plugga där kallas allmän kurs - vilket är ett alternativ till bl.a. gymnasieskola för de som inte kunnat gå gymnasiet pga olika anledningar (Ex. som i mitt fall, pga sjukdom). Och juste! Man läser inte som på ett vanligt gymnasium olika linjer, utan man läser som på grundskolan både samhällskunskap, naturkunskap och allt sånt.. Typ..
Vill ni veta mer eller om ni inte fattar får ni söka på Google heh.

Och varför jag valt just Göteborg...
Nej men jag gick igenom på riktigt alla folkhögskolor som finns i hela landet, vilket är typ 1000st, och de flesta som hade internat var väldigt speciella om man säger så och låg typ på landet. Fick känslan av att det är lite samma som ett kollektiv, kände att det är inte riktigt min grej att odla min egna mat och sluta raka mig. Haha nej jag skoja bara, så fördomsfull är jag inte..
Men ja, efter ett ganska bra letande av skolor som låg närmare städer, valde jag mellan Stockholm, Karlstad, Malmö och Göteborg. Men kände att Göteborgs folkhögskola hade lite mer att erbjuda och roligare studier. Kände även att jag ville komma bort från Stockholm lite samt bara prova något nytt, för varför inte? Sen älskar jag även Göteborg, mysigaste staden<3

Många undrar även om jag känner någon där eller har familj där, och svaret är nej. Känner 0 människor och har bara varit där 1 gång innan över en helg för typ 2-3 år sedan. Men jag kommer i alla fall flytta dit själv, så tittar just nu runt efter en lägenhet att hyra osv. Dock är ingenting 100% säkert ännu, måste först åka och kolla in skolan och såklart söka in hehe.. Kolla med banken om jag kan ta lån + att jag måste börja äta igen osv osv. Så ja, vi får se, men detta är i alla fall min plan!

Såå, det var väll typ alle.. Har ni några frågor är det bara att fråga på!
Puss

Likes

Comments

Har mina näringsdrycker kommit ännu? Nej, of course not... 😒 trodde aldrig man kunde vara såhär trött!!!

Anyhow, kallt som fan är det, men mina morgonpromenader är fortfarande något av det bästa på dagen, helt klart! Så vackert vid vattnet, helt tyst och stilla med frisk isande luft och så en bra låt i öronen på det.
Aah, underbart!

Likes

Comments