Header

Vad är bättre än ett paket på posten? Ett paket som man glömt att man beställt. På en dag när man verkligen behöver ett paket. Beställt när jag fortfarande satt i lägenheten i Hamburg och drömde storslagna växtdrömmar och tänkte att mina lite ogröna fingrar behövde hjälp på traven. Då klickade jag mig in på bokbörsen och hittade att lyckas med krukväxter för en fjuttig femtiolapp. Det blir en bra present till framtida Johanna tänkte jag, och det blev det. Jag blev glad. Hoppas på många goda råd från denna boken i framtiden.

Likes

Comments

Nu är jag i Sverige. Det känns så himla konstigt. Att vara hemma igen. Att man byggt upp något i Hamburg i sex månader för att det plötsligt ska få ett abrupt slut. Det känns märkligt. Vet inte alls vad jag känner just nu. Men i ett försök att inte bli helt sentimental och blödig skrev jag en lista på saker jag inte kommer att sakna i Tyskland.

Jag kommer inte sakna att inte kunna köpa växter i affären. Plågsamt jobbigt varje gång jag går förbi hyllorna med retligt gröna växter i mataffären. Har ju inte kunnat köpa något alls. Trots att allt varit snorbilligt. August har fått hålla för mina ögon och prata om växterna jag haft väntandes på mitt rum här i Sverige.

Jag kommer inte att sakna att varje söndag vakna upp och inse att ingenting är öppet. Inte en endaste liten affär. Det kvittar hur lite mat man har i kylskåpet tyskar vägrar ha öppet på söndagar. En av våra närmsta mataffärer var så pass dedikerade till att inte jobba på söndagar att de stängde en halvtimme tidigare på lördagar så att de inte skulle riskera att dra över till nästa dag. Tror det är någon slags lag de har. Tyskarna är i alla fall väldigt passionerade angående sitt söndagsstängt.

Jag kommer inte sakna att vakna upp och lukta som ett askfat efter en kväll ute. Kan någon berätta för tyskarna att ingen röker inne längre? Det går liksom mot all logik. Vart ska röken ta vägen? Har stundvis tvingats bli passiv rökare deluxe då alla röker, hela tiden, överallt, klubb, bar. Överallt.

Jag kommer inte sakna att alltid betala kontant. Tyskarna är brutalt efter när det kommer till kortläsare och att vilja hantera affärer på andra sätt än med fysiska kontanter. August och jag lärde oss den hårda vägen genom att beställa mat och sedan inse att de inte tog kort, och att vi inte hade några kontanter. Hänt oss minst sex gånger. Väldigt få ställen som tar emot kort. Då ska vi inte ens tala om hur få som tar emot utländska kort.

Jag kommer inte sakna vår oerhört lyhörda trappuppgång och grannens bjäbbiga hundar. Allt för många gånger har jag väckts av skällande hundar allt för tidigt på morgonen. Varför.

Jag kommer inte sakna avsaknaden av SEMLOR!! Tyska bakelser got nothing on semlor, kanelbullar och kladdkaka. Franzbrötchen är gott, men det är ungefär där det slutar.

Jag kommer inte sakna att tafatt byta till tyska när personen jag pratar med förvirrat skakar på huvudet i brist på bilingualitet. Okej jag kommer kanske sakna det lite, det fick mig till att prata och kanske lära mig lite mer tyska. Men i vissa fall var det mest plågsamt när man inte fattade vad folk sa, kontrade med "english please?", och fick "leider nicht" tillbaka. Tyskarna kan bli lite bättre tycker jag. Speciellt i en stor stad som Hamburg.

Jag kommer inte sakna känslan av att känna sig opassionerad och oambitiös när alla andra i klassen är så pass dedikerade att de är villiga att stanna flera timmar efter lektionsslut när man själv bara vill hem och äta. Min malmöklass har lite mindre av denna egenskapen. När det är slut så går man.

Jag kommer inte sakna den här skruttiga cykeln. Med smygpunka och snett hjul. En tuta som inte fungerade. Tur för den att det var billig i alla fall.

Men annars kommer jag nog sakna ungefär allt annat.

Likes

Comments

Igår var det helt vårigt med torr mark och sol i ansiktet. Jag glömmer varje vinter hur påverkad man faktiskt blir av solljus och värme. Känns som att vakna upp ur en dvala att gå utanför dörren och kunna knäppa upp jackan. Men det är också lite det som är det fina i årstider. Längtan och hur mycket man uppskattar solen när den väl kommer igen. Klockan var en halvtimme senare än först planerat när jag mötte Ellie på Eppendorfer Baum.

Mycket vatten har frusit till och delar av kanaler genom staden vilar under ett lager is. Vi såg några ankor som i sin tur vilade på isen.

Vid vad jag tror var en skola stack en ensam dinosaurie i papier mache upp nosen bakom en hög häck.

Vi skulle bara upptäcka lite, och gick runt utan mål i ungefär en timme innan vi hittade ett fik värdigt våra pengar. Vi testade alla dagens de hade, det vill säga två rätter. Ellie tog en soppa och jag tog en currygryta som var riktigt bra.

Precis bakom fiket låg en affär som enligt skylten hette sju rum, fast på tyska då. Om det ens var en affär. Utöver skylten fanns det inte ett enda tecken på att det verkligen var en butik eller om det bara var resultatet av en hoarder som fått lite för mycket plats att leva ut sitt beroende på. Ingen kassa, kassör eller några andra människor än oss för den delen. Men jag hade försökt köpa något om jag bott kvar här i mer än tre dagar till, eller om jag haft plats i resväskan.

Sen åkte vi vidare för lite fönstershopping och såg när solen trillade ner mellan byggnaderna vid feldstraße.

Likes

Comments

Alla hjärtans dag är dagen när Josef äntligen gav Maria och äktenskapet en andra chans efter att hon fött en annan snubbes barn i december, därför måste man ge presenter till den man är ihop med den 14 februari varje år. Nej, men det är någon kristet grej som försöker låta övertygande för att skyla högtidens riktiga ansikte. Vilket är kapitalism som alla så knivskarpt redan analyserat sig fram till. Skoja. Det är väl kul att uppmärksamma kärleken i en annars grå månad? Man behöver ju inte köpa något alls och ändå älska personer massor. Idag har min dator varit min valentin då jag hade en deadline i skolan 23.59. Men jag hann ha en liten paus för att laga gott nytt recept med August och tända lite ljus.

Ser jag suktande kär ut eller bara uttråkad?

Likes

Comments

Jag har aldrig dansat så hårt som nätter som beskrivits som den sista, som varit den definitivt sista gången man träffat människor, många som man träffat varje vecka i ett halvår. Folk som gjort staden beboelig. Det må vara sorgligt att säga hejdå, men precis innan man gör det kan vara något av det bästa av stunder. Man vet att det är det sista man får av varandra på väldigt lång tid. Så man dansar, man skrattar, man fotograferar med blicken. Försöker att bränna fast minnet på näthinnan när alla står i en ring på dansgolvet. Nedsjunken i en soffa med en för söt virgin variant av något från cocktail-menyn med Barbara mittemot mig. Snabbt avsked innan sista tåget kommer och tar mig därifrån. Någon tråkig indierock-låt ackompanjerad av rökmaskin och en hårdare kram än vid ett vanligt avsked från Sofie. så hyggligt. Vi ses snart i grannlandet. Tåg åt olika håll och en hastig, förvirrad kram från Daniel för sista gången emellan tågdörrar. love you. Han vinkar, springandes bredvid när tåget accelererar och tar oss hem.

Torsdag var sofa bar med min bästaste ryss. Älskade Barbara. Fredag var Sofies och Daniels sista kväll, vi träffades och dansade tills fötterna gjorde ont. Det var en världsbäst kväll endast förevigad med fotoautomat och engångskamera.

Likes

Comments

Lördagen den fjärde februari. Billiga stenar i ansiktet. Cards Against Humanity. Basshunter på svengelska. Liten lägenhet. Massa folk (mest britter). Två konstnärer. En teckning. En utgång som inte hann ända in på baren innan det blev hemgång. Ibland ångrar man sig på vägen ut och åker hem istället. Lättare att ge upp med ett gnälligt knä också.

Likes

Comments

Vaknade för någon timme sedan. Omgiven av rökdoft. Något jag inte kommer sakna är att folk fortfarande röker inomhus här. Dagen efter man varit ute blir alltid till att försöka gå tillbaka till sin egen doft igen. August kläder hänger och luftas utanför fönstret och får snart sällskap av mina. Igår mötte vi upp vänner i St Pauli för att testa olika barer. Det blev två. Men kvantitet före kvalitét är alltid bättre ändå. Den första var rökig, liten och trång med billig öl. Den sista var både ett museum med erotisk konst från en lokal konstnär och en bar. Tysk effektivitet.

Gjorde en fri tolkning av ett av collagen på väggarna i animationsform.

Likes

Comments

August och jag åkte igår ut för att kolla om det fanns något värt att köpa på det nyöppnade primark här i Hamburg. Först en omväg till lunch innan shoppandet. Vi fyllde magarna med fet välbehövd mat, och påväg till u-bahn på andra sidan övergångsstället stod det plötsligt en glad Julie och vinkade. Vi slog följe, Sofie anknöt, och vi fyra satte oss på ett fik med nedsläckt belysning och massvis med ljus. Alla tog kaffe, jag ett starkt ingefärste. Sedan skulle alla vidare men så bestämde vi oss för att åka vidare tillsammans. Mot primark alla fyra. Det hann bli mörkt innan vi var framme vid Billstedt, men där fanns ändå inte så mycket att kolla på. Så långt ute är det. Det fanns inte så mycket att kolla på inne på primark heller. Men jag hittade i alla fall strumpor, så helt värdelöst var det inte. Det, och att jag fick lyssna på danska en halv dag gjorde det värt.

Likes

Comments

Idag har snön smält bort och jag har kommit ut för friskluft. Yay. I förmiddags haltade jag bort till vår u-bahnstation för att ta mig till mundsburg och möta Ellie. Vidare till Sternchanze. Där, i vad som mer kan beskrivas som ett hål in i väggen än en restaurang fanns en av de tio punkterna på min lista av saker kvar att göra (i detta fallet äta) i Hamburg innan vi åker hem. Den omtalade veganska dönern. Okej, kanske mest omtalad bland mina vänner, men har velat testa ända sedan jag hörde om den i början av hösten. Det var värt väntan och hypen. Ivern övertog mig och jag hann äta två tuggor innan jag förevigade med fotografi. Fyra euro och massa sås ✓

Likes

Comments

Nu har vi varit hemma i tre dagar. Oavbrutet. Idag känns det som att vi kommer att bli insnöade som det vräker ner. Det skulle inte bli så. I lördags skulle vi ätit på en bra restaurang, i söndags skulle jag träffat en vän. Men i fredags sa mitt knä nope och hoppade ur led mitt på dansgolvet. Vi var på sista festen med alla ERASMUS-studenter och jag, Ronan och Daniel gick för hårt in och när jag skulle göra något move gjorde jag väl det lite för snabb och ogenomtänkt. Daniel fick leda mig ifrån golvet och jag hittade ett bord att stödja mig mot helt yr av situationen. Men det har hänt innan. Trots att jag blev överraskad så visste jag exakt vad som hänt och vad som väntade. Senast i augusti hände samma sak när jag och en vän dansat hela natten på en klubb i Stockholm, och jag fick halta mig ut och in i en taxi. Sen tog det två veckor för att knäet skulle kännas okej igen. Så jag hoppas att det inte kommer att hindra mig allt för mycket nu den sista tiden här. Att jag faktiskt kan göra saker som jag planerat. Har bara vilat de här dagarna så förhoppningsvis blir det bättre snabbare än förra gången. Jag har grejer jag vill göra nu den sista tiden som inkluderar full mobilitet. Idag bokade vi biljetter hem till Sverige.

Likes

Comments