Header
View tracker

Efter uppgivet skolförsök igår bestämde jag mig ändå för att göra något vettigt. Halv åtta träffade jag Kars, Ellie, Daniel och Emma utanför den kinesiska restaurangen Man Wah precis vid Reeperbahn. Ett ställe där Emma försökt äta en gång innan men givit upp då väntetiden för ett bord var 20 minuter mer än vad hon orkade vänta. Vi hade himla tur som fick ett bord, för även om det bara var en fjuttig tisdagkväll så var stället nästan fullt. Men helt ärligt så hade jag utan problem kunnat vänta 20 minuter för den maten. Drömmer om den idag. Vårt mål var dumplings. Vi kom i mål. Vi blev mätta. Glada. Beställde in mer. Frågade om menyn igen. Beställde igen. Så var plötsligt en tisdag till över i Hamburg. Försöker att inte tänka på hur få jag har kvar här, men slutet börjar synas nu. Tränga sig in bland oss. Jag vill bara vara kvar. Bland dumplings och kulturer.

Emma gömmer sig bakom kameran

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag bestämde sig Hamburger Verkehrsverbund, alltså de som har hand om kollektivtrafiken här, att linjen U1 skulle stängas och ersättas med buss precis exakt då jag tänkt ta mig till skolan. Så jag gick hem igen. En ge-upp-dag. Utöver att städa och tvätta har jag inte gjort så värst mycket idag. Så här kommer en liten sammanfattning med saker jag gjort, mest förra veckan, men också någonting från veckan innan. Lista, sammanfattning, liv. Det blir väl kul? Jag tyckte det var roligt när jag gjorde allt i alla fall.

Jag också August åkte för att julhandla, äta stora mackor på backwerk och kolla på folket som passerade utanför. Vi gav oss iväg på vår skruttiga cykel med smygpunka på bakdäcket och lite förrädiska svängar men kom fram hela. Det finns något romantiskt med att sitta på en pakethållare och hålla om han framför och känna vind mot kinder.

Jag har inte gjort en, utan två, julkalendrar. Först ölkalender till August och nu ett chokladkalender. Hade planerat hela november att köpa en chokladkalender alá Kinder-choklad. Men väl i affären blev jag tveksam och beslutade mig istället för att köpa olika choklad och slå in dem. Snäll som jag är låter jag August ta de ojämna siffrorna så jag inte rullar hem till Sverige av allt det söta i slutet av december.

Har äntligen börjat överföra min skiss till mitt andra tryck på min sten i litografi. Alla ska göra ett tryck inspirerat av en egen vald låt. Trycket ska tryckas i minst 10 upplagor och kommer sedan att hamna i 10 portfolier, en var till oss som tar kursen. Imorgon planerar jag bli klar med att överföra det till stenen så jag kanske kan börja trycka nästa vecka!

Jag har också hunnit utnyttja mitt freikarte ytterligare genom att gå på museum med Sandra. Efter skolan drog vi till Museum für Völkerkunde Hamburg, museet för etnologi, för att vandra runt bland olika kulturer, och hålla varandra nära när vi gick igenom det mörka rummet med obehagliga masker från Nya Guinea. Det bästa var nog utställningen Africa’s topmodel, om Afrikanska skönhetsideal med catwalk och allt i utställningen. Eller den om Antika Egypten, det landet har alltid varit min soft spot i världshistorien.

Införskaffat de finaste vykorten som också är julkalendrar och postat till mor- och farföräldrar och August farmor. Önskar jag hade tagit en bild på dem innan jag skickade iväg dem! Tänk Jenny Nyströms-motiv med lite glitter och mini-luckor!

Jag har firat dansk jul med glögg, risgrynsgröt och pakkeleken (paketleken). Det var kul och stressigt, precis så som paketlekar ska va. Barbara blev nöjd över allt rosa hon fick i sina paket. Australierna exalterade över att införa paketleken i sitt hemland. Jag var mest glad över risgrynsgröten, det fina sällskapet och alla glowsticks som folk fick i sina paket och delade ut.

Hade också en hel eftermiddag med Sandra, Barbara och Speicherstadt, som är ett område med lagerhus som byggdes i slutet av 1800-talet att använda för varor som kom in via Hamburgs stora hamn. Vi hann med museum och kvällsmat på det. Lagom söndagssyssla.

Likes

Comments

View tracker

Jag skrev för någon vecka sedan att jag var med August och hans föräldrar, när de var här, på Hamburg konsthalls "loppmarknad" där de sålde ut gamla saker som mest låg och tog plats i deras lilla gift shop. Det var min vän som tipsade om det och sedan facebook som påminde mig igen. Spontant drog vi dit och trots att den bara pågått i ungefär en timme var mycket borta redan. Men vi lyckades hitta lite fint som var kvar. Jag och August köpte fyra posters och en vattenflaska i holländsk design. Som jag har förstått det av min holländska vän så ska flaskan vara the shit där. Allt som allt kostade det 6 euro och hälften hänger nu över vår säng, vilket ger mig något annat än den allt för röda väggen bakom att vila ögonen på. Bra!

Likes

Comments

Idag är det första december! Det betyder inte bara att det är officiella julmånaden, det betyder också att jag får två tillfällen att ge presenter till August då han fyller år den 20 december. Detta året funderade jag ut vad jag skulle ge honom redan i oktober. Jag har alltså behövt hålla det hemligt sedan oktober, fast jag velat skrika ut det så fort jag kom på det. Idag fick han äntligen öppna den! Eller en del av den. I födelsedagspresent har jag fixat ihop en ölkalender! När min syster var här hjälpte hon mig att välja ut 20 stycken olika öler och sedan har jag använt helgen till att DIYa ihop den finaste kalendern jag kunnat. Det tog verkligen så mycket längre tid än jag trodde, önskar att jag haft samma motivation till att få saker färdiga när det kommer till skolarbete. Men är så nöjd och hoppas att han är känner likadant.

Likes

Comments

I helgen var det första advent. Med wannabe tysk syster och fullt tysk jul. Emma och jag gick på massa julmarknader, för att titta på de små husen och smaka den goda maten. Det var mysigt. All min tveksamhet jag någonsin haft om julen är som bortblåst. Tyskar är ungefär 105% bättre på att fira jul än svenskar. Här är 5 anledningar till varför tyskar gör det bättre.

1. Det finns verkligen granar överallt. Överallt. Fint pyntade vid varje knut. Det har till och med dykt upp en stor utanför ingången till mitt universitet som gör allt mycket bättre när man slutar skolan och det redan är mörkt ute.

2. Okej detta är bara uppskattning, men jag tror ungefär det finns en julmarknad per 20 invånare. OBS tror jag kan vara riktigt nära den riktiga siffran. Det finns otroligt många bara i Hamburg.

3. På en marknad körde det ett litet leksakståg ovanför besökarnas huvud på en räls mellan de olika små stugorna!! Ett litet tåg!!!

4. Inte nog med det lilla tåget så stannade alla plötsligt upp, ut ur högtalare ljuder en mörk mansröst. Alla tittar mot något, Emma och jag letar febrilt efter vad, ser sedan att det över himlen och marknaden på en liten lina åker en släde med tomte och renar mot den stora granen. Måste vara så magiskt att vara tyskt barn på julen.

5. När vi sedan gick längst med huvudgatan fick vi se att de hade en julparad med vagnar och massa små barn utklädda till änglar och nötknäppare. Jag grät nästan. Vad gör du mot mig Tyskland?

Tyskland 1-0 Sverige

Likes

Comments

När vänjer man sig vid hur sitt ansikte ser ut på bild? Blir alltid förvånad på något sätt. I veckan virade upp allt hår jag hade och säkrade med hårnålar över natten för att få vakna med lockar. Det blev helt galet och jag försökte att tämja det med två klämmor. Jag vet inte om det funkade. Det fick leva sitt eget liv i några dagar. Men innan dess tog jag bild efter bild. Extrem form av selfie följer nedan.

Likes

Comments

Nu har min storasyster kommit till stora staden. Som äkta självplågare, eller bara av kärlek till mig, gick hon upp halv 4 och flög från München till mig igår! Jag hämtade henne halvt sovandes, vi åkte hem och åt frukost och åkte ut för att se allt! Det är skönt att ha en äldre, som inte är en förälder här. Hon kan så mycket! Då menar jag inte bara om världen utan mer specifikt om Tyskland. Med tysk pojkvän och tyskakunskaper baserade på 8 (?) års skoltyska och cirka 2 års jag-bor-i-ett-tysktalande-land tyska plus att hon faktiskt bor här just nu är hon pro. Därför har det nästan känts som att vi varit på resa tillsammans, för ibland leder hon, och ibland leder jag. Dessutom kan man skippa allt tyskt turisttrams som hon ändå inte blir imponerad av som integrerad invånare, och det har man ju redan visat 500+ gånger innan så inget som saknas. Det är mysigt. Lite hemtrevligt, lite ompysslat, och lite ovant. Men vi kommer överens för det mesta, och när vi inte gör det får man väl skylla det på syskonkärlek!

Likes

Comments

Det var hyggligt. Roligt. Kul. Kom vi fram till när Sofie och Julie begav sig hemåt för bara någon timme sedan. Det var så fint och kul att fylla lägenheten med folk igår. Julie och Sofie färgade mitt och Barbaras hår. Vet inte hur jag ska göra när jag kommer hem och inte har den lyxen längre. Höjden av njutning när någon jobbar sig igenom ens hår och masserar in allt i hårbotten. Dock så är inte den stickande känslan av blekningen som kommer efter lika trivsam. Under kvällen kollade vi på två skräckfilmer och när jag sa att det skulle bli svårt att sova själv efter det kom Sofie med den briljanta idéen att de skulle stanna över. Spontan sleepover. Sofie och Julie i soffan och jag och Barbara delade på sängen. Konversationer i ett mörkt rum på natten är alltid så bra. När man kryssar sig fram från ämne till ämne och gradvis delar mer och mer. Det är fint sätt att använda sin vänskap på.

Nu ska jag försöka få allt skolarbete gjort som jag aldrig gjorde igår, och städa lägenheten för imorgon kommer min syster och hälsar på!

Likes

Comments

Idag var feeddback på bokillustration och insikter om att skissa mer. Jobba hårdare. Gå tidigare från lektionen. Halvt springande för att hinna ifatt hon framför mig utan att vara helt säker på om jag tagit rätt. Rätt blondin Miran och u-bahn tillsammans till till Hauptbanhof. Upp och ut för att möta de andra från interactive games and illustration framför Museum für Kunst und Gewerbe. Museibesök, studiebesök. Än en gång Game Master-utställning. Med nytt folk. Försökte läsa mer på infotavlor och spela lite mindre. Jag, Miran och Kata i en byggnad för stor för sig själv. Vandrade iväg. Genom konst och föremål från århundraden och världen.

Trivialt i jämförelse med vad vi hittade

Allt känns så drömliknande. Det kröp i fingrarna när jag såg den lacksvarta flygeln på den lilla scenen. Jag som knappt skänkt en tanke till mitt piano där hemma. Som började tro att musik var en fas i mitt liv. Men det är som frälst jag sätter mig på pallen framför. Vördnadsfullt viker upp locket och skämtar med de andra "do you guys play?". De svarar nej och ställer frågan tillbaka. Jakande nickar jag på huvudet och testar en, två, tre tangenter. De är lättare än mitt gamla pianos tangenter är hemma. Precis lagom motstånd. Ljudet. Rummets akustik. Jag är som religiös. För evigt fast. Tonerna hoppar mellan de hårda väggarna och de stora fåglarna i taket tittar ner på ljudvågorna som far. Hela rummet är så vackert utsmyckat. Glasdörrar och kandelabrar som nu blivit elektroniska. Mina fingrar är rostiga. Sega. Men tinas allteftersom upp. Låtar önskas. Applåder från min fanskara på två. Det enda som kommer i närheten detta var när jag var 15, på konfirmationsläger, nästan helt ensam i ett kapell, med samma hårda väggar, höga tak, stämningsbeslysning och en lika vacker flygel. Men nu är det religiöst på riktigt. Skillnaden mot då är väl också att jag fick tillåtelse att spela då. Vilket jag inte hade ikväll.

Hårda steg och en småfet arg tysk vakt i dörröppningen som sa att vi inte fick vara där. Han gick närmre som för att styrka sina ord. Letade chockat efter luft då han såg att jag fällt upp locket och faktiskt spelat. En gång till när han såg att jag lagt min mobil uppe på instrumentet. De andra pratade om hur vi inte gjort något fel när vi gick därifrån och var utom räckhåll för hans öron. Försvarade mitt spelande för sig själva. Men det kvittade mig. Jag brydde mig inte om den trötta medelålders mannen med brysk tyska. Jag hade fått spela en stund, privilegiet att röra och höras, och mina fingrar vibrerade hela vägen hem.

Likes

Comments

Jag har precis slösat bort 6.50 euro och 1 timme och 30 minuter av mitt liv på något av det sämsta jag sett någonsin på en bioduk. Jag skulle fattat vinken när Barbara frågade hur lång tid det var kvar av filmen, att hon också hatade varje nytt klipp som plågade sig fram på duken. Vi hade hamnat på Bad Santa 2. Jag skrattade inte en enda gång. Vi borde gått därifrån. Skämten bestod av att en karaktär svor åt en annan, ingen punchline, ingenting. Okej, varför var jag där och insöp sexism deluxe uppkastad från Trumpland? Jag var på en av de Sneak Preview som alltid går på måndagar i biografen i Mundsburg där det varje vecka visas någon nyutkommen film på engelska. Vilket vet man inte. Men vi valde fel dag. Verkligen. Ska skölja av besvikelsen med en dusch och göra lite skolarbete innan jag somnar och förhoppningsvis återupplever något bra från denna dagen i mina drömmar. Som när Barbara och jag shoppade. Eller när jag gjorde gräddig pasta till lunch. Godnatt.

Likes

Comments