Header

Kost

För ungefär 10 år sedan insjuknade jag i celiaki vilket var en relativt dramatisk händelse och jag har förträngt det mesta från den perioden. Jag började äta glutenfritt utan avsteg eller fusk, det som är bra med celiakin är att maten är den enda medicinen. Så länge jag äter glutenfritt blir jag inte sjuk och det behövs inga mediciner eller liknande, det finns inga mediciner som gör att jag kan göra avsteg och det behövs inte. Det var inga konstigheter med att äta glutenfritt, jag var såpass liten så jag förstod inte riktigt vad som hände. Jag fick glutenfri mat på förskolan och vi åt glutenfritt hemma, det var inget dramatiskt. Men för 10 år sedan var det absolut inte en trend som det är nu, det fanns inga kokböcker, iallafall ytterst få och de som fanns köpte vi. Det kanske var två stycken. Det fanns två sorters kakor, kolakakor som är hårda som sten och bruna chokladkakor med chokladbitar i. Jag tror att alla med celiaki vet vad jag pratar om. Brödet som fanns smulade ofta sönder men det fanns ändå ett litet utbud och jag var nöjd.

Nu förtiden kan man få glutenfritt bröd på restauranger, wow! Det finns glutenfri pizzabotten och till och med pasta. Det kunde man aldrig få förut, det var kämpigt det här med glutenfritt och vi fick ofta ta förpackningar själva och läsa på dem. Nu brukar gluten stå understruket vilket verkligen underlättar, superbra! Det är kul att det har utvecklats så mycket, speciellt för de med celiaki, men jag var nog lite tidig med min sjukdom och under tiden jag har ätit LCHF har den glutenfria världen expanderat.

Det som jag kan tänka på ibland är att när det glutenfria inte var en trend så pratade ingen om det utan de glutenfria produkterna var inte särskilt goda tyckte folk, det var torrt och konstigt. Men så fort myten kom att man gick ned i vikt av glutenfri mat så exploderade utbudet. Men nu har jag valt bort alla ersättningsprodukter som finmix, majsmjöl, glutenfri pasta med mera för det är bara skit helt ärligt. Förutom för oss som faktiskt inte tål gluten, för för oss är gluten farligt. Gluten gör så att tarmluddet försvinner och jag kan inte ta upp någon näring från maten jag äter. Då är det farligt, jag åt gluten för att överleva, inte för att gå ned i vikt. Det som finns i glutenfria produkter är bland annat Maizena, på kostdoktorns sida står det "Maizena är gjort på majsstärkelse, som blir rent druvsocker i magen" och glutenfria produkter är nästan alltid gjort på majs, tyvärr.

Med hjälp av min glutenfria kost har jag överlevt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Tankar, Kost

Jag är vegetarian, jag vet inte riktigt varför helt ärligt. Jag bestämde mig en dag i somras för att bli det och samma dag så åt jag inte kött mer. Jag hade ingen nedtrappning eller liknande, för jag gick från ord till handling på en gång. I början var jag nervös, för jag undrade vad folk skulle tycka. De i min klass tyckte jag var töntig och att jag ville ha uppmärksamhet, det är bara en annan tjej som var vegetarian och stackars människa så mycket hat hon fick för det. Däremot väljer jag att "ligga lågt" med det och jag pratar aldrig om det, säger aldrig att kött är äckligt eller liknande för jag orkar inte debattera. Det är väl främst för att skydda mig själv. Jag blev inte vegetarian för att jag tycker synd om djuren, jag blev inte vegetarian pga miljön osv. Utan jag ville testa något nytt helt enkelt.

Minst en gång i veckan får jag kommentarer om att jag "är bra som är vegetarian men det är minst lika dåligt att äta mejeriprodukter". Javisst, absolut vet jag det. Men jag är bara en människa, som alla andra. Jag kan inte vara perfekt, jag kan inte vara vegan, ha kläder av trä som kommer från min skog bakom huset, bara odla egen mat och aldrig åka bil. För det är inte optimalt. Det som jag tänker på, ni som klagar på att jag äter mejeriprodukter, vad gör ni som är så himla bra? Är ni 100% veganer allihop? Åker ni bil? Odlar ni er egen mat? Av ren nyfikenhet frågar jag det. Vi alla är människor och vi alla väljer att leva OLIKA liv. Det är det som är kul, vi är olika. Vi lever olika, vi har olika livssituationer och vi gör olika val varje dag.

Jag vill inte sitta och försvara mig, för jag vill äta mejeriprodukter. Jag vill inte skylla ifrån mig för jag älskar ost! Jag älskar smör! Jag älskar créme fraiche! Jag vill inte äta créme fraiche gjord på havre, för det första så tål jag det inte och det verkar inte gott. Jag är inte så insatt i det här med slakt, fabriker och framställning av mejeriprodukter/kött. För jag har andra intressen, jag älskar politik och att vilja förändra saker i samhället, jag vill bidra till en hälsorevolution utan svält och kaloriräkning. På det sätter vill jag bidra till en bättre värld, men om DU väljer att bidra till en bättre värld genom att vara vegan är det okej. Men det är inte min väg.

Likes

Comments

Vardag

Hej och glad fredag! Det var länge sedan jag satt och skrev ett inlägg som bara var här och nu. Just nu sitter jag och väntar på att min flickvän ska dyka upp, hon ska vara här i helgen och det ska bli supermysigt! Förr förra helgen var jag sjuk så vi gjorde ingenting, förra helgen hade vi fullt upp konstant så det är lite svart eller vitt på våra helger. Denna helgen ska vi förmodligen göra lite både och, det kanske bli en tur till Love Forever som har öppen butik och sedan blir det träning. Väldigt skönt att träningen inte faller bort bara för att vi är med varandra, för vi båda har det som lika stort intresse och lägger gärna tid på det medan vi umgås, det har aldrig heller varit ett problem.

Den här veckan har varit sådär, kanske borde skriva en liten update varje fredag om hur veckan har varit, hur jag mår och hur träningen har varit. Den här veckan har träningen fungerat super! I måndags sprang jag en mil (!!), i tisdags var det spinning och i onsdags körde jag ett lugnare pass på ca 4 km. Jag var otaggad innan varje pass men efter kändes det som vanligt bättre. Innan varje pass har jag velat avboka eller avbryta, men då måste man tänka på känslan efter och längta efter den. Jag vet själv att jag mår så mycket bättre då! Jag har varit ganska stressad och nervös denna veckan, då har träningen varit en slags frizon. Jag vill inte ta in stressen in i träningen och när jag tränar så tränar jag, då behöver jag inte tänka på skolan eller någonting liknade.

Som jag skrev i det tidigare inlägget är mina eksem dåliga nu och jag har det nu på händerna, mellan tårna, på armbågarna och på låren. Jag ska få hjälp med det här förmodligen nästa vecka så det känns bra. Så det är mycket som händer just nu, roliga saker och tråkiga saker.

Jag fick även lire hybris av den där milen som jag sprang, jag började kika på halvmaraton. Men men, det får vänta.

Likes

Comments

Tankar, Vardag

Jag har eksem sedan ett år tillbaka på händerna. Ibland på fingrarna så att det blir sår, ibland kliar det och ibland är det bra. Ibland är det handfatorna som nu, jag har stora sår på handflatorna som gör ont, kliar och blöder. Jag vaknar av det på nätterna, jag smörjer och smörjer, jag kan ibland inte ha tvål för det svider för mycket. Jag har inte brytt mig speciellt mycket, såklart har jag tyckt att det har varit pinsamt att skaka hand med folk om det skulle börja blöda eller om de skulle känna att min hand var helt sträv. Att folk inte vill ta i mina händer pga mina eksem gör mig ledsen, att folk tycker jag är äcklig gör mig ledsen.

Jag har under en månads tid haft eksem på låren också, de blev blåsor, sår med mera. Det gör ont, jag kliar sönder såren, det blöder och svider. Jag vet inte varför det är såhär, min kropp är bara sådan och det gör mig ledsen för jag är trött på det nu. Jag smörjer, jag smörjer och det hjälper inte. Jag har ringt läkare, jag har fått remisser, jag har testat mig men alltid är det samma sak "smörj". Det kanske är ett litet problem, men just nu är jag ledsen över det. Jag tycker inte det är fint med blåsor över hela låren, jag känner mig inte attraktiv och jag är så TRÖTT. Mitt kontrollbehov och min lilla hypokondri får panik ibland, "är det hudcancer?" "Har jag fått tillbaka en gammal sjukdom?"

Jag har en autoimmun sjukdom som sänker mitt immunförsvar, det bara är så. Vilket man kan bli lite irriterad på ibland, men det kommer vara så. Jag kommer få konstiga åkommor ibland och det får man acceptera.

Nu skriver jag morgonen efter, jag funderade på att inte lägga ut det här men det var ju såhär jag kände. Jag var ledsen över det och jag var orolig. Nu känns det bättre och jag mår bra, jag smörjer, smörjer och smörjer. Men det får jag leva med och det är inte så himla farligt. Jag vet att eksem går i vågor och ibland är de borta helt och de kan komma tillbaka efter en natt, just nu är mina händer inte bra. Men det lägger sig snart.

Likes

Comments

Kost

När man söker på vegetariska recept är de allra mesta med linser, bönor, quorn, soja med mera. För det är proteinrikt och allmänt bra tycker man. Det tråkiga med den vegetariska kosten är att det finns så få recept utan dessa råvaror, för helt ärligt så äter jag aldrig sådant och har aldrig gjort. När jag blev vegetarian gick jag in med inställningen att jag skulle göra mitt egna, äta naturlig mat utan döda djur. Ska det vara så svårt? Nej egentligen är det inte så himla svårt faktiskt. För jag har klarat det sedan juni 2016 utan några större problem, folk säger att jag lever på ost och skrattar åt mig. Men ja, jag lever väl på ost men det är ju så himla gott. Mozzarella, halloumi, herrgårdsost, parmesan, gräddost, brie, chaumes med mera så det är inte alls synd om mig, jag älskar ju ost!

Jag har valt att alltid äta ren mat. Jag har smakat oumph en gång på en restaurang, det smakade så likt kött så att jag kände mig äcklad, även fast jag tycker om kött så kändes det bara ofräscht att äta någonting konstgjort som smakar kött med en skum konstisens. Därför har jag valt att inte äta det igen, jag väljer inte heller att äta några andra fake-prdoukter som "skinka" "köttbullar" med mera. För det första har många av dessa produkter gluten i sig och mycket kolhydrater. Men LCHF för mig är ren kost utan massor med skit i helt ärligt. Jag har ätit sojafärs en gång men jag väljer hellre halloumifärs istället. Bara riven halloumi med tacokrydda som jag gör själv, det är godare och bättre enligt mig. Jag får i mig protein från ost och grönsaker främst och det räcker gott och väl för mig. Det har helt klart blivit en proteinhets i samhället vilket jag tror är styrt av kvarg och ProPud-branschen, att bara för man tränar två gånger i veckan så måste man sitta och trycka i sig proteinbars, nej. Bra och vanlig mat räcker långt, iallafall för mig.

Likes

Comments

Kost, Tankar

När jag är trött, känner mig låg och livet suger i allmänhet så smyger sötsuget fram. I bakhuvudet kommer det upp bilder på lösgodis, glass och choklad. Jag är supersugen på socker just nu, jättesugen. Idag har jag varit trött, rastlös och stressad och då känner jag verkligen hur inställningen till mat blir annorlunda. Även om jag har varit sockerfri i snart två år så kan suget komma tillbaka i de jobbiga stunderna. Det jag är tacksam över är att vi inte har något sött hemma, varken glass eller godis vilket antagligen har räddat mig många gånger. För jag skulle aldrig i mitt liv gå till Ica, ta en chokladkaka från hyllan, betala för den, öppna den och äta den, jag kan verkligen inte se det framför mig och det känns så främmande.

Jag vet när sötsuget kommer och jag vet att jag måste distrahera mig själv, idag gick jag ut och sprang för att tänka på annat och efter ett löppass vill man inte boosta med en glass. Om jag inte orkar gå ut och träna så sätter jag helt enkelt på ett klipp på YouTube, tvättar ansiktet, duschar eller någonting liknande för att helt enkelt sluta tänka på sockret och chips. Däremot vet jag innerst inne varför jag gör det här, för min hälsas skull. Min kropp gör så mycket för mig och den gör mig så glad och stolt. Då vill jag inte straffa den med en massor med skit som gör så att jag inte kan träna och röra på mig, eller tänka klart för den delen när själva dippen kommer.

Men jag är inte perfekt, alls. Jag kan också bli sötsugen men då äter jag fett eller dricker te med kokosfett. Då unnar jag mig helt enkelt en del av mitt hälsosamma liv och påminner mig själv om all den underbart goda maten som finns framför mig som jag njuter av exakt varje dag. Oavsett om det är en grönsaksgratäng eller LCHF-pannkakor så är jag så glad över att jag upptäckte det här. Jag ångrar inte en sekund att jag åt min sista godisbit i bilen på väg till Danmark, för det var inte gott. Det godaste jag vet är paprika och i sexan när jag fyllde 12 år fick jag massor med röd paprika av mina kompisar, det var liksom det enda jag önskade mig. Haha!

Likes

Comments

Recept

1 broccolihuvud
1 gul lök
Smör att steka i
2 dl vatten
2 dl grädde
1 grönsaksbuljongtärning
1 vitlöksklyfta
50 g riven parmesanost
Ca 1,5 dl valfri riven ost

Kryddor som chili, muskotnöt, salt, peppar

1. Skär broccolin och koka bitarna i vatten i ca 7-10 minuter tillsammans med salt
2. Häll av vattnet och stek broccolin i rikligt med smör tillsammans med hackad gul lök.
3. Tillsätt vätskan och låt koka i ca 5 minuter
4. Mixa med stavmixer eller i en blender
5. Häll ned osten och låt smälta
6. Krydda och tillsätt vitlök
7. Låt koka och servera tillsammans med t.ex LCHF-bröd

Likes

Comments

Tankar, Vardag

Jag har haft pojkvän sedan jag var 11 år. Även fast min längsta "singelperiod" var mellan juni 2014 och februari 2015 skrev jag konstant med killar, hade alltid någon liten "romans" med någon oavsett vad. Om jag var tillsammans med någon och det höll på att ta slut fanns det alltid ett andrahandsval. Jag har alltid fått mycket uppmärksamhet för mitt utseende och jag har aldrig tyckt att jag var varit ful själv. Grejen med dessa killar var ju dock inte direkt normal, jag ville prata, jag ville umgås. Romatik och sådant har alltid varit jobbigt, vi kunde umgås med mina kompisar alla tillsammans men det skulle inte vara något att gå ut och äta, gå på bio, Nejnej. Sådant var jag mer rädd för. Närhet, och allmänt mys har tagit lång tid att uppnå och det har varit läskigt. Jag tror att det mesta handlade om uppmärksamheten och att aldrig behöva känna mig ensam. Jag fick otroligt mycket uppmärksamhet av mina dåvarande pojkvänner och det var superkul, jag har aldrig haft speciellt bra självförtroende. Tron att jag faktiskt kan saker, har aldrig varit bäst på någonting som sport eller ett ämne i skolan. Instrument, rita, måla, sjunga har aldrig varit min grej. Men jag såg bra ut och kunde iallafall på en pojkvän utan att försöka speciellt mycket.

Killar har erbjudit mig allt från 500 till 50 000 kr för att ligga med dem. Folk har visslat, ropat och slagit mig på rumpan offentligt och jag har inte brytt mig. Jag har funderat mycket på varför och hur jag lyckades bli förälskad i så många killar när jag faktiskt hittade lyckan och den äkta kärleken hos en tjej. Jag vet inte, jag kommer aldrig att veta. Men alla dessa killar, som jag fick dela några månader av mitt liv tillsammans med är jag supertacksam för och det har format mig till den jag är idag, absolut. Jag tror inte att någon som inte har varit i min situation förstår, det finns otroligt många lesbiska tjejer som har haft pojkvänner. Man har varit superkär och blivit jätteledsen när det har tagit slut, men det är inte samma sak, varför det inte är samma sak går inte att förklara. Och det är okej. Jag är glad nu, jag känner mig fulländad i tillvaron, det är jag så tacksam för.

Jag kommer aldrig förstå till 100% men jag kan fundera och spekulera. Om jag skulle säga till 11 åriga Alexandra att hon fem år senare skulle ha en flickvän skulle hon nog skrattat. Men hennes oro om att aldrig kunna gifta sig med någon och att aldrig känna sig helt bekväm och redo är borta, fem år senare.

Bild från september 2014

Likes

Comments

Kost, Tankar

Kosten kan göra mycket. Det kan göra så att man går ned i vikt, men även upp i vikt. Man kan bli av med akne, bli piggare men samtidigt tvärtom. Det är med läkemedel kontra bra kost är ganska luddigt. För mig har kosten främst stärkt mitt immunförsvar vilket gör så att jag nästan aldrig blir speciellt sjuk. Däremot, har jag fortfarande celikai, astma, ibland mensvärk och allergier, det tror jag inte att kosten kan ändra på. Nu på våren kommer pollen, och jag har känt av det redan nu pga rinnande näsa och jag tar allergimedicin, javisst. Jag kan ta naturligare produkter, men man är ju mänsklig. Jag vet inte om det är värt att betala minst 500 kr för en produkt som jag inte vet om den fungerar, helt ärligt. Jag litar på kosttillskott men jag vill ändå ha lite underlag och bevis på en produkt innan jag köper den, därför måste jag ta riktiga allergitabletter för att överleva. Samma sak med astman, jag sitter och sover i princip varje natt. Jag kan inte ha en kudde för då kvävs jag, känns det som, och det har inte kosten hjälpt mig med och det är okej. Det handlar om en balans, att inte bara leva på läkemedel, men samtidigt kunna ta mediciner om det behövs och är rekommenderat för ens sjukdom eller problematik. Däremot vill jag inte skylla på någonting, jag vill inte identifiera mig med min celiaki, astma, eksem med mera. De betyder ingenting för mig att det står på ett papper vad det är som är "fel". Förutom att jag två gånger om dagen tar min medicin, det har jag gjort i 14 år. Min celiaki tänker jag inte ens på, vissa dagar glömmer jag att den finns för i och med LCHF-kosten behöver jag inte anpassa mig till den.

Utan min astamedicin sover jag inte, jag kan inte springa eller någonting för det känns som hela min kropp blir fylld av slem och det är okej. Men däremot tror jag på att man kan tro lite för mycket på läkemedelsbranschen, för mycket av mina problematiker med immunförsvar, förkylningar, huvudvärk, trötthet, ångest och akne har försvunnit pga min kost. Så jag har mycket att tacka min kost och jag kräver inte mer av den. På det sättet jag äter håller jag mig stabil med humöret och energin under hela dagen, jag är pigg, jag orkar allting som jag vill.

Likes

Comments

Tankar, Vardag

Jag har aldrig känt att jag har passat in till 100%. Ibland har jag haft fel kön, fel ålder eller helt enkelt fel intresse i olika typer av grupper som jag slumpvis har hamnat i. Klass, träningsgrupp eller helt enkelt i olika sammanhang. Olika är bra, man ska vara i själv har man hört sedan man föddes, men vad händer egentligen när man är annorlunda? Annorlunda kan vara oerhört läskigt och obehagligt. Jag, som homosexuell har inte stött på så mycket homofobi personligen, men folk har faktiskt blivit oerhört obekväma tillsammans med mig och min flickvän. De har inte vetat vad de ska säga och de vet inte riktigt hur de ska bemöta oss som par. Väldigt konstigt, för det är väl som att prata med vilken person som helst?

Folk säger att man ska gå sin egen väg. Men det är en hel del man får gå igenom under tidens gång. Det är inte bara att gå sin egen väg, för man stöter på avundsjuka, missunnsamhet och allmänt elaka kommentarer. Det är väl därför inte alla kan gå sin egen väg, den vägen som man egentligen vill gå. När jag startade min blogg på sommarlovet visste jag att folk i min klass skulle göra sig roliga över detta, i början var det jobbigt. Jag blev ledsen, inte för att jag sa det men jag orkade inte alltid stå på mig. Jag slutade umgås med de människorna och idag känns det bättre. Jag vill inte prata om min blogg och podd med mina kompisar men det behövs inte, för med dem är jag ju bara Alex, även fast det är kul när folk vill glädjas med en. Att våga välja ett annat gymnasium, våga starta upp någonting som man drömmer om, våga säga något som man inte skulle säga. Allt det där bidrar till en bättre tillvaro.

Sedan finns det såklart saker man inte kan påverka själv. Jag kan inte påverka själv att jag blev kär i en tjej, kärleken slog mig rakt i ansiktet och kom helt plötsligt. Vissa saker går inte att påverka, det kan vara en sorg eller någonting man är tacksam över. Diagnoser, sjukdomar, sexuell läggning med mera går inte att "bota". Men det gör ju oss till oss. Jag tror att allting händer av en anledning och att vi kan lära oss av alla situationer vilket gör oss till bättre människor. Jag är superglad över att jag träffade min flickvän, hon fick mig att hitta mig själv.

Likes

Comments