View tracker

Har just vaknat och spenderar idag sista dagen i Thailand innan vi ska hem

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej! Igår var jag, Sanna och Karl hos Emil och sen blev det utgång till Allstar. Vi hade en jättetrevlig kväll varav mesta tiden gick åt att dansa och sjunga "GO VEGAN, IT'S YOUR BIRTHDAY" och prata med massa människor. Vi gick hem när Allstar stängde och halvt i sömnen kring 03 på natten välkomnade Karl och jag Jojje och bidrog med sovplats till honom på mitt golv.

Idag åt vi resterna av lasagnen jag gjorde igår. Erik var hit och åt och vi diskuterade Thailandresan. Det börjar närma sig nu. Efter att Erik åkte hem har jag mest sett på videos på YouTube och vill bara ge lite mer creds till Vegan Activist och specifikt hans guide till veganmat. Se den.

Likes

Comments

View tracker

Sådär, här har vi mig igen. Lite positivare nu. Har i princip bara vilat och gråtit senaste dagarna. Har känt mig så äcklig och ful och energilös. Igår gick jag efter jobbet, till mamma en stund som hade tvåårsjubileum. Sen gick jag hem och lyckades få i mig lite middag innan jag la mig och såg på Ellen Degeneres-klipp vid klockan 19. Tyckte det var väldigt, väldigt bekvämt. Planerade att gå och duscha, städa lite på rummet och se en film sen.

Plötsligt vaknade jag och såg mig förvirrat omkring. Med kläder, smink och linser på hade jag sovit i flera timmar. Det var natt när jag vaknade, men jag klev upp, borstade tänderna och tog av mig linserna. Youtube hade kört på och av någon anledning hamnat på "Stevie Wonder Carpool Karaoke". Jag gick och la mig igen och sov till klockan 12 idag!? Har sovit så sjukt mycket, men jag tror jag behövde det.

Idag har jag suttit och pratat med mamma och druckit kaffe och hämtat ut paket. Nu ska jag städa lite och sen gå till farmor för att äta middag!

Likes

Comments

​Vaknade i morse och det var som om hela kroppen protesterade. Jag lyckades få i mig en halv mandarin innan intervjun. Kändes som det gick skit, så allt är skit. Blir så besviken på mig själv för att jag aldrig klarar av någonting bra. Eller att jag är bra på något överhuvudtaget. Fick en "vad gör jag med mitt liv jävla skit"-attack och begravde mig i sängen och tänkte aldrig stiga upp. Somnade av utmattning, p.g.a kunde inte somna igår. Och jag börjar vara så jävla less. Så jävla jävla jävla less på att aldrig kunna somna, bara ständigt orolig, bara tankar som aldrig håller käften.

Så sorry för dåligt bloggande, men fan jag orkar inte. Nu vill jag bara dricka te.

Likes

Comments

Ursäkta dåligt bloggande, men de senaste dygnen har jag mått så pissjävla dåligt. Började fredag med jobbig hosta. Natten till lördag låg jag och frös och svettades om vart annat och klarade sen inte att stiga upp förrän halv tre, full av feber, på lördagen. Planerna för mormors 70-årskalas gick dåligt. Jag hade inte orkat laga någon mat till buffén. Alla var stressade och på dåligt humör.

Väl hos mormor gick det bättre. Jag bakade kladdkaka trots febern. Kallade mormor för mamma och tappade bort ugnen. Orkade knappt äta, men var en trevlig kväll ändå med släktingar. Sen började jag må sämre och sämre att när vi till slut kom hem grät jag bara för att allt tog så ont.

Jag sov från halv tolv till halv två på natten. Förstod ingenting riktigt. "Där är Erik", minns jag att jag sa och pekade på honom. Han och mamma hade kommit hem efter att ha varit ute på stan. Mamma och Erik sa att jag skulle se film och jag sa att det var mitt i natten och en inte kan se film mitt i natten. Erik kopplade in min tv med chromecasten och på något vis började jag se en film med Jennifer Aniston och en hund som hette Marley.

"Ska du ha en vegansk green Burger från max?" frågade Erik. Sagt och gjort. En oviss tid senare kom syster in med Maxmat och jag satt och åt i min säng. På något vis lyckades jag somna sen, men idag var nästan ännu värre. Sov till två och trodde jag var döende många gånger. Mamma har kommit in med nyponsoppa och vatten och Alvedon lite nu och då. Idag har jag också bara gråtit för att hela kroppen värker, huvudet bultar och det känns som jag ska brinna bort. Snart ska jag nog sova igen tror jag. Hoppas ni mår bättre än mig!

Likes

Comments

Skulle kunna göra pärlarmband hela tiden. Ord efter ord och bara tråden, pärlorna och bokstäverna att fokusera på. Mitt rum är kallt, fötterna är kalla och väggarna kala. Fortfarande. Jag har så mycket här som är jag. Men ännu har mig själv inte hunnit landa i det nya rummet med taket som känns oändligt högt. På bordet ligger en vit bok vars framsida säger "jag tror det var en hammare". I den boken, dagboken, finns allt som verkligen är jag. Jag har en ledsen, sval temugg med människoansikten jag inte kan namnet på. Gitarren står lutad mot väggen som den alltid gör. Jag har en vinylspelare som alltid tycks vara dammig och en jeansjacka på väggen. Jeansjackan jag haft när jag verkligen varit jag. En arbetaraffisch, en resedagbok, bilder instoppade i plastfickor titt och tätt. Bilder på mig så länge jag varit dag och jag i förändring. Jag har fyra fula kuddar jag avskyr, men aldrig gör mig av med. Från tiden jag ville vara Lisa-Marie Presley och köpte prickiga klänningar. Tiden jag var mig för att bli den jag är nu. Jag har en rosa ukulele jag fick av min storebror. En ukulele jag spelat olika låtar på varefter tiden har gått och jag ständigt bytt skepnad i trevandet efter att bli mig själv. Det har varit Presley, Train, Fun, Eddie Vedder och egna ihopplockade toner för att avspegla en anad symfoni i huvudet.

Jag har en TVskärm jag fick efter min faster. Den står fortfarande på två kartonger fastän jag bott här ett tag nu. I kartongerna finns sida efter sida med historier, noveller, dikter, berättelser, verser, texter jag inte har hjärta att slänga. För de tillhör mig och är en del av mig. En del av det som finns och har funnits i mitt huvud och de säger alla något på ett eller annat sätt. Meningar jag behöver läsa, meningar jag vill glömma, men meningar som jag tror behöver stanna.

I byrån har jag kläder jag vill kasta, kläder jag inte kan kasta, plagg som "kanske kan vara bra att ha någon gång" som jag aldrig kommer använda. Jag har för stora t-shirtar och så kallade herrkläder, maskulina tygstycken som aldrig passar, men som jag vill ha. Feminina tygstycken som är obekväma, för tajta, ibland för urringade, för feminina. Jag har en motionscykel som är svår att cykla på med pedaler som tuggar ojämnt.

Min bokhylla rymmer allt jag kan önska, men ändå får jag aldrig nog. Värdelösa svenska deckare, tre signerade böcker, älskade King, kioskromaner och böcker som inte kan lämna någon oberörd.

I taket hänger en lampa som ser felmonterad och ful ut. Mamma tycker den är ful åtminstone, jag tycker bara att den ser ut som vilken lampa som helst.

Och här är jag, mitt i kalaset, och skriver en rätt ointressant text om mitt rum. Rätt lönlöst egentligen.

Likes

Comments

Idag är det ett år sen jag bläddrade igenom Facebook och stannade upp vid en bild. Jag minns att jag log. "Så fin han är", tänkte jag. Lite drygt en månad senare skulle jag bläddra tillbaka till den där bilden, i sinnet spola tillbaka tiden, leka en lek att det fortfarande var den tredje december 2014 och att han fortfarande fanns här. "Så fin han är", skulle jag tänka igen. Försöka tänka. Försöka låtsas. Sen skulle jag betrakta hans blick, hans ögon, hans ansikte och bryta ihop. Jag skulle lägga mig ner och aldrig vilja resa mig upp igen. För hur fortsätter en efter en sån förlust? Jag svarade mig själv att en bara gör det.

331 dagar och inte en av dem har passerat utan att jag tänkt på honom. Det finns alltid där i bakhuvudet, och jag saknar honom så. Storebrorsan. Älskade jävla han.

Likes

Comments

Ikväll var jag och handlade med Jossan och Erik. Fick så ont i magen när vi kom till mejeriavdelningen och det bara stod uppradat mängder av julskinka. Inte reagerar någon heller. Det är en tradition. Inget att reflektera över. Eller? Vad som ligger i backar på bilden var en gång levande varelser. Vad gjorde dem förtjänta att någon tog livet av dem? Att de är födda till en annan art än oss? Att de är mindre intelligenta? Frågan är, hur bedömer vi egentligen deras intelligens? Utifrån ett mänskligt perspektiv. Inte utifrån deras egen världsbild, inte ifrån deras egna intressen och inte från deras egna behov. Det påminner mig om ett känt citat av Albert Einstein: "Everybody is a genius. But if you judge a fish by its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid."

Vad hade dessa grisar gjort för att förtjäna den grymma behandling de fick? Vad har de någonsin gjort oss annat än att ha haft oturen att födas som just gris, istället för en hund eller katt. Vad har de gjort för att vi ska ha rätten för att föda upp dem som produkter och sedan ta livet av dem? Absolut ingenting.

Kamrater, det minsta vi kan göra, är att i alla fall lämna dem ifred.

Här nedan har vi bilder på lite svenska grisar.

"VÄNNER, INTE MAT"

Likes

Comments

Igår och idag har jag varit med Karl. Igår gick vi omkring på stan, träffade Emil, de åt på Dallas och jag ba nah. Fick ett telefonsamtal och ska på arbetsintervju på tisdag. Känns bra!

Idag efter Karl åkt till jobbet städade jag och fick sen världens kreativa flow och bestämde mig för att göra armband. Som på bilden nedan ser det ut när jag kreativiterar. Rörigt, snett och ofta osymmetriskt. Efter det lyssnade jag på Sweet Home Alabama och slängde ihop mojsig pytt i panna till mig och mami. Bra dag än så länge. Gladare än förväntat.

Likes

Comments

​Haha alltså sitter och skrattar åt mig själv. Dels mitt uttal på "börja med dig schälv" och "påverkar vi vår miljuöö"

Likes

Comments