När jag var liten, var jag väldigt envis. Dock var jag väldigt kärleksfull, allt skulle vara för evigt.

Stämmer det att allt varar förevigt? Stämmer det att inget kan sluta av abrupt?

Jag har varit med om det. Man säger att man älskar varandra för evigt och sedan innan man hinner blinka, så finns det inte där längre.

Jag har aldrig förstått mig på sådant, jag tycker det är trams, men bra trams, mysigt trams.

Om något varar för evigt, är det för evigt då?

Jag tror inte att det finns något som heter "för evigt", men för evigt finns i mitt hjärta.

Kärlek för mig är inte något som tvingas fram, det kommer av sig självt.


<3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

*A fictional race of Argonimorphic apes, presented in book/movie/tales/in the real life. Humans are warm-blooded, soft-skinned, flat-faced, ugly mammals, who tent to make things that are beautiful ugly.


<---- det här är ----->

<---- några utav ----->

<---- alternativen som ----->

<---- urban dictionary ----->

<---- använder för att ----->

<---- beskriva ------>

<---- oss, människan. ----->

*The doom of this planet.

*The smartest creature in the world that still acts like a dumb animal from time to time.

Jag, precis som du, är en människa, två levande varelser, så olika men ändå så lika.

Att vara en människa borde inte gå ut på hur man beter sig, klär sig, pratar osv.

Att vara en människa borde gå ut på att man vill alla väl, "onda" som "goda"&"tjocka" som "smala"&"starka" som "svaga".

Att vara en människa borde gå ut på jämnlikhet, oavsett kön,etnicitet,hudfärg och sexuell läggning (osv).

Jag säger inte att du inte är människa om du inte stödjer feminism, HBTQ+ och rasfrågor (mm), men for heavens sake : VI SKAPADE DESSA FACK, DESSA FACK SKULLE INTE FUNNITS UTAN MÄNNISKORASEN.

Om vi inte skulle kommit till världen som man eller kvinna, utan bara med snopp, snippa och intersex (bare with me). Skulle vi då vid senare tid utvecklas till samma punkter vi är idag, eller skulle det vara mer könsneutralt? Skulle man då tänka att människor är annorlunda pga deras hudfärg?

i just wanna point out that there is no human being with 1 and only 1 ethnicity in their DNA/family.

Det här med etniciteter, BE YOU, just remember ^^^^^^^^. För någonstans i ditt släktträd har någon haft sex med en från något annat land och woopsie så blev din gammelgammelgammel farmor till AND SO ON.

Så varför beter vi oss som om att dessa faktorer inte är okej?

Är det inte okej för att det inte har varit okej förr?

Är det inte okej att kunna få vara sig själv utan att få några påhopp?

Alla får påhopp. Likaså att jag får påhopp, får du det.

Vem byggde dessa ramar? Gjorde vi det?

Allt är en konstruktion.

Likes

Comments

VIKTIGA ÄMNEN, different but importante

Jag är trött. Trött på att behöva acceptera att någon säger något nedlåtande o hbtq+, trött på att behöva konstant tänka att det kanske finns någon här inne som avskyr mig för att jag är hbtq+, även om den inte känner mig.

Jag är inte trött på att utbilda och informera människor om hbtq+, men jag är så oerhört färdig med att ha konversationer med någon om hbtq+, för att personen tycker att det är skoj.

Jag är absolut ingen expert på hbtq+, även om jag är det själv. Dock kan jag inte heller säga att jag inte inte vet något om det, för det gör jag ju?

Men när man får frågan "Hur funkar det för en hbtq+ person att leva i samhället?", så blir man chockad. Inte för att frågan är undrande, utan mer för att det borde vara uppenbart hur det är generellt för en hbtq+ person i samhället. Just för att det finns tusentals hbtq+ personer som driver denna kamp varje, VARJE, dag. En kamp om att vi inte ska bli nekade på ett jobb för att vi är hbtq+, en kamp om att man ska få gå på den toan man vill, en kamp om att man inte ska bli frågad om saker som inte anhör andra. Men speciellt en kamp för hbtq+ personer som inte är vita, för ävensom vita hbtq+ personer är påväg till deras mänskliga rättigheter, så finns det rasifierade hbtq+ som inte är i närheten av deras mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter ska inte vara ett fucking privilegium, det ska bara finnas, finnas där för alla.

Vem skapar dessa sjuka normer vi lever efter? Normer förtrycker människor så sjukt mycket.

Jag kan tyvärr inte svara på frågan om hur hbtq+ personer lever i samhället. För jag, lever så olikt från så många hbtq+ personer. Men en sak vi alla har gemensamt, är att vi driver en kamp, en kamp mot ett bättre samhälle.

----

En annan sak jag har fått höra är att vi hbtq+ personer har det bra inom vårt "community" och ja, jag kan delvis hålla med till personens statement. Men det finns så många hbtq+ personer som slänger hat på andra hbtq+ personer, vi är inte perfekta.

Vad är ens perfekt? Vad kan man definiera med ordet perfekt?

Vi må vara tajta och stötta varandra genom allt, men vi är också människor, ALLA människor föds och lever idag med fördomar.

Utan fördomar skulle vi inte ha några normer och utan normer skulle ingen behöva vara såpass rädd som många är idag.

Det finns så många som uttrycker sig hatiskt mot hbtq+ personer utan att veta det och det är där vi rättar er, för det är vår kamp.

"Varför används ordet kamp så ofta inom hbtq+?" Jo, för att hbtq+ personer lever med denna kamp, utan denna kamp skulle vårt samhälle inte utvecklas som det gör idag, utan denna kamp skulle inte pride finnas. Denna kamp gör vi, för att vi ska känna oss trygga i vardagen, inte bara under några dagar på året då det är pride.

------

Och nejs, jag tänker inte sitta här och ta kommentarer från slisk, såsom "hur har ni sex? hur funkar det liksom?" eller typ "nej då, du behöver bara få lite kuk"/"har du inte legat med något annat kön?".

Jag vet inte vad jag försöker få ut med det här, det är lite mer av en rant, jag kände att det behövdes.

Krama om era nära och kära, låt inte personens läggning/könsidentitet osv stoppa dig, säg till dom att dom är bra precis som dom är, för det är det vi alla behöver höra, hbtq+ or not.

"Är du pojke eller flicka?"

"Varför har du killkläder på dig?"

"Ska du verkligen ha så kort hår, killarna kan ju tro att du är flata!!"

"Men alltså, tar du, eller ger du?" (och andra intima frågor)


SNÄLLA TÄNK PÅ VAD SOM KOMMER UT UR MUNNEN PÅ DIG.

Likes

Comments

random, hahahah

Jag fick höra att jag skriver om nonsens.

Om du tycker att HBTQ+, osynlighet, vänskap, rasism, patriarkatet och kärlek är nonsens? Då gissar jag väll på att jag skriver om nonsens.

Ibland kan nonsens vara bra, det kanske når ut till någon som tänker på samma nonsens som mig? Men hur hade du tänkt dig, att jag skulle få reda på det, om jag inte skriver om det?

Försöker du tysta ner mig? Är jag för ung för att skriva om sådant? Eller är det för att bara jag är kvinna? ;)

Jag skriver inte om mina dagar längre, för att jag gör samma saker vecka efter vecka och om jag väl gör något spännande, så skriver jag om det. För mig blir det tjatigt, jag klarar inte av det, min hjärna stänger av sig och skrivartorkan kommer tillbaks.

Därför skriver jag om nonsens, för det enda jag tänker på är nonsens.

Jag kan gå på stan en dag och börja tänka på heteronormen och varför den trycks upp i allas ansikten. Jag kan ligga en natt vaken och tänka på varför jag inte sa ifrån när någon förminskade mig. Jag kan kolla på en serie och bli förbannad för att det är så normativt. Jag kan lyssna på en podcast och höra hur kränkta vita cis hetero män är över att någon försöker stå där han står, men det är ju inte alla män förstås, för då skulle någon säga till mig ändå.

Är jag för öppen i käften? Blir du kränkt av något jag skriver? Tycker du att jag provocerar för mycket och att jag får skylla mig själv, ifall någon slänger en äcklig kommentar mot mig?

Förlåt, nej. Jag tänker inte ens be om ursäkt.

För det är inte jag som gör fel. Är det fel att öppna sina ögon och se hur världen egentligen ser ut?

Jag kanske är ung och det kanske inte finns någon där ute som lyssnar på mig, men vet du vad? Det stoppar inte mig från att försöka.

If we don't try, what's the point of thinking it in the first place?

Men ja absolut, tack för din åsikt. Jag kommer ha den i åtanke, ifall jag kanske skriver något för jobbigt för dig att läsa. För Sverige är ju inte alls ett land där man får uttrycka sig fritt.

Jag får och kommer, likaså som du får och kommer uttrycka dina åsikter. Tänk om någon blir kränkt av det du säger? Kommer du tysta ner dig själv för det?

Hahah vi är pussys allihopa, skämt åsido, våga göra din röst hörd, i slutändan så kanske de finns någon som lyssnar på en, även om det bara är nonsens.

Vem har sagt att det är något dåligt att vara en "pussy"? Är du här igen? Jag kanske är lite intressant ändå, eller hur?

Likes

Comments

Vad händer, om vi behandlar eld med eld?

--

Det var inte så länge sedan, då det enda jag gick och tänkte på var kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek, det kretsar runt om en. Ena dagen blir din bästavän tillsammans med någon och andra dagen ska du på bröllop. Är det då man undrar "varför är inte det jag som faller? varför faller alla förutom jag? finns det någon där ute för mig?".

Ibland tror jag inte att det gör det, att jag kanske kommer vara ensam livet ut. Men sedan kommer jag på "jag har bara levt 1/6 utav mitt liv". Förhoppningsvis så kanske det finns någon som är menad för mig, eller inte?

När man pratar om kärlek, varför måste det handla om ett partnerskap, en relation, ett äktenskap? Kan vi inte börja prata om vänskaper? Om hur viktigt det är att ta vara på sina vänner? Om hur viktigt det är att visa på något sätt att man uppskattar dom?

Jag uppskattar mina vänner, jag uppskattar dem som kommer och går, de man tappar kontakten med men man vet att dem finns där ändå, de som stannar hos en livet ut. Fuck it, jag uppskattar till och med dem som lämnat mig. För dem har hjälpt mig att veta vem jag är idag och vart jag står på denna värld.

Jag uppskattar allt, jag ser det goda i världen. Även om jag må vara negativ och sarkastisk ibland, så finns det inte en människa som inte har något gott i sig, iallafall enligt mig. (Jag ser ont också, jag lovar.)

EN "dålig" person behöver inte vara dålig bara för att den gjort "dåliga" handlingar. Vem är det ens som bestämmer vad som är dåligt och vad som är bra? Är det kanske, du och jag?

"Är det bra? Är det logiskt? Hur går det ihop?" Jag vet verkligen inte hur det går ihop, jag tycker bara om att tänka så, för då behöver jag inte vara rädd.

Att vara rädd är överskattat. Vi är rädda för allt. Allt vi läser är om mord, terrorism eller kanske ett hatbrott? Och det gör det sociala i världen till en negativ plats. Jag behöver inte dålig negativitet i mitt liv, jag har det själv så det räcker. Har ni tänkt på det? Att vi blivit så negativa? För vi bara ser negativt?

Silvana Imam har lines i en av hennes låtar som går såhär : Vi måste bestämma oss nu.

Vi ska visa vart skåpet ska stå

Hur vi än försöker kategorisera, gruppera och ordna faller vi ändå utanför ramarna

Vem spände dem här ramarna? Det finns inga ramar

I samma låt har hon dessa lines som går såhär : Kön är en imitation utan original.

Ingen växer upp blå eller rosa

Ingen växer upp under- eller överordnad

2% av alla barn som föds i år kommer va omöjliga att identifiera som X eller Y

Och dom skrattar fortfarande år ”hen”

Det finns inga identiteter

Allt är en konstruktion

Jag står över jantelagen

Nej, vi står över jantelagen

Jag är ett statement.

Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med dessa lines, det enda jag vet är att hon är en så underbart intelligent person. Alla borde lyssna på henne, vi borde ha hennes låtar på varje torg. För att få människor att förstå, så vi beter oss nu, det funkar inte.

Året är 2017 nu, vi borde inte låta oss stoppas.

Likes

Comments

Personligt, random

Igår gick jag upp tidigt, jag fixade mina fransar vid 11:00. Medans jag låg där och blev ompysslad, så började jag tänka på hur bra jag/vi har det i Sverige. Jag vet inte varför faktiskt, det slog mig bara, vi må ha stannat upp i vissa bitar, men de andra bitarna visar hur bra vi har det. Även om jag må vara HBTQ+, så är jag fortfarande priviligerad för jag är en vit cis-kvinna, och ja du som tänker på att kvinnor forfarande är förtryckta i dagens samhälle, så är vi det, men det var inte det jag syftade på.

---

Tankarna snurrade den dagen, allt var lite huller om buller, hon var där, andra hoppade in och tillslut tog det stopp.

---

Mina planer för kvällen hade varit lite oklara, men i slutändan var det bästa(!!) Linnea jag träffade. Vi var inne på Sephora först, sen köpte vi sushi och drog hem till mig. Väl hemma intervjuade jag henne till mitt skolprojekt och sedan filmade vi in en video... Hon sminkade mig <3

---

Sedan på kvällen var jag bara hemma.

Jag öppnade mitt ritblock, som jag fick av min mormor, för att lugna ner mig lite. Det var välbehövt, ibland behöver man bara göra något lugnt själv, för att klara av dagen.

---

Alla hjärtans dag, tänker jag, handlar om att visa kärlek till någon man tycker om. Det behöver inte vara en partner.

Min alla hjärtans dag var välbehövd, fick mycket skratt, samtidigt som det blev några djupa samtal.

Ibland kan jag ångra att jag inte hittar på mer saker när någon frågar om jag vill följa med någonstans, men next time i promise i will<3.

Likes

Comments

Personligt, VIKTIGA ÄMNEN, random

För några dagar sedan satt jag och scrollade runt på Netflix, då hittade jag dokumentärserien Chelsea does och i ett avsnitt så handlar det om rasism. Jag blev intresserad bara av att läsa rubriken, så jag satte igång programmet och det här var det jag kom fram till :

Avsnittet handlar om en komiker som åker runt i LA och besöker lika delar, där olika etniciteter har slagit sig ner och bildat ett "samhälle". Det som jag tycker är intressant just här är när hon träffar en kristen vit (cishetero) man som säger att han tycker att vi (alla olika etniciteter/"raser") ska enas om att segregeras, för att det skulle bli enklare att leva för honom som vithyad?

Samtidigt som jag förstår vad han menar, så blir jag chockad, för precis som Chelsea svarar honom "är inte det var Hitler försökte göra?", så kan man säga att det är det på ett sätt. Och ifall vi nu skulle gjort som denna mannen sa så skulle vi backa så långt bak från vart vi står idag. För vi har kommit en bra bit på vägen, vi är inte framme än, men människor i UA (tillexempel) har gått från att ha mörkhyade som slavar, till att "följa" en mörkhyad president.

Och ja, att jag sitter och skriver det här som ciskvinna är löjligt, men vi uppmärksammar inte det här ämnet som vi borde göra, speciellt inte nu när SD ökar i Sverige och inte heller nu när Donald Trump har tagit sig till president platsen i USA. Jag skulle inte säga att världen går under, för detta är knappast jordens undergång, men tillsammans kan vi göra våra röster hörda.

För det är sällan någon kommer rösta på en tonåring som jag, speciellt inte när jag är HBTQ+ och det är ju fortfarande inte helt okej att vara det, eller hur?

-

På tal om HBTQ+, så håller vi på med ett projekt i skolan om etnicitet och mångfald. Jag och 2 vänner valde att jobba med HBTQ+ ämnet (ofc!) och nu ska vi under lovet färdig ställa vår "nyhetsinslag". Jag är verkligen så exalterad, för det är sånna här saker som kan nå ut till folk.

-

Sen sist jag skrev har jag gått och blivit ett år äldre!! Så nu är det dags för mig att börja övningsköra, göra gymnasie-intagningsprov till Schillerska osv. Jag skulle inte kunna säga att det känns annorlunda, jag skulle inte heller säga att det slagit mig att jag har fyllt år. Födelsedagar är mysiga, spenderas dem med bra sällskap och god mat, så kan man inte säga nej.

Jag vill också ba take a moment och inse, hur mycket man är van med?

Det kan vara allt från att vara van med att ha smink, så att man blir obekväm utan, men också att vara van vid att umgås med vissa personer ofta, att det blir jobbigt att vara utan dom.

Att vara van är jobbigt.

Jag är trött på att behöva vara van, van vid att folk skämtar om HBTQ+ eller våldtäkt, van vid att folk tar en förgivet eller van vid att inte kunna bryta ihop framför folk, för att man inte vill släppa sin mur, som man byggt upp senaste gången man blev sårad.

Vanor bildas av samhällets normer.

Och normer förstör.

Linnea, jag och Elin på min födelsedag. Den spenderades samt med dessa underbara människor : Emma, Lisa, Ed, Simon och Lee.

Likes

Comments

VIKTIGA ÄMNEN

"Ingen kan älska dig, om du inte älskar dig själv först."

BULL TO THE SHIT.

Okej, tänk såhär : din bästavän, din familj, din släkt dem älskar dig. Även om du inte älskar dig själv, så älskar någon dig.

Vi växer upp med detta inskrivet i våra hjärnor, vi får hör det dag till dag. Ändå har ingen kunnat tänka på att det faktiskt kan skada mer än vad det kan hjälpa ibland.

ALLA är värdig någon slags kärlek, på ett eller annat sätt, ALLA har tillgång till kärlek.

Kärlek är inget privilegium.

Och till dig som mår psykiskt dåligt, det finns människor i din omgivning som älskar dig ÄVEN om du inte kan följa med överallt pågrund av din socialfobi eller om du helt enkelt mår dåligt på något sätt och inte känner dig tillgänglig/tillräcklig. Det finns någon/några i din omgivning som älskar dig, för den du är.

Och till dig som mår bra, det finns människor i din omgivning som älskar dig. Hur du än ser ut, vilken läggning du har, vilken gud du tror på osv.

Sluta skriva in det i människors hjärnor att ingen kan/kommer älska dom för att dom inte älskar sig själva först, det är inte sant.

Det spelar ingen roll vem du är, vad du gjort, vilken religion och kultur du tillhör, vilken läggning du har, vilket pronomen du använder, hur du mår osv. För du är fullt värdig till kärlek, precis som alla andra.

Det tar tid att ÄLSKA sig själv, det tar tid att ACCEPTERA sig själv, det tar tid att FÖRSTÅ sig själv.

Allt händer inte på 1 natt, man måste ta det steg för steg och det är det som skrämmer än, att om man inte mår bra, så kommer ens närmaste lämna en, men det funkar inte så.

Och när det kommer till att höra att ingen kommer älska dig förrän du älskar dig själv, säg ifrån. Höj rösten och säg nej eller hur tänkte du där?. För om ni inte tänkt på det, så växer man upp med kärlek någonstans runt sig, om det inte är din familj, så kanske det är någon i din släkt, eller dina vänner eller bara någon random person som hjälper dig.

Ta vara på dina nära och kära, gör impulsiva saker ibland, men viktigaste av allt TA HAND OM DIG SJÄLV.

Likes

Comments

Personligt

Ibland känner jag mig osynlig, oftast undrar jag varför? Men för några dagar sedan var det skönt, det var skönt att gå i stan, utan att få några blickar, utan att jag ska ta någons uppmärksamhet.

Jag brukar inte vara i centrum, jag är inte introvert, men jag brukar inte stå i centrum. Ibland kan det hända, att jag är i centrum, men då är det i en grupp av mina käraste.

Jag tänker tillbaka till den 17 augusti 2016. Jag och S åkte direkt från skolan till Götaplatsen, det var Göteborgs Kulturkalas och vi skulle kolla på Silvana Imam och när det väl var dags hade vi samlats ett stort gäng av Silvana änglar längst fram.

Under Storm turnen hade hon en grej hon gjorde under varje konsert och det var att ta upp några änglar under låten "Svär på min mamma" och just i Göteborg, så var det just jag och några till som fick komma upp på scenen.

Där står jag, mellan N och J, med Silvana framför oss. Där mådde jag fruktansvärt bra, där hade jag uppmärksamhet, men en bra uppmärksamhet. 

Det må vara en av dem stunder jag haft uppmärksamhet på mig, inte när jag stod på scen, utan när jag kom tillbaka till mina grupp. Det var en skön uppmärksamhet, jag fanns liksom inte då, jag hade precis stått på scen med Silvana Imam, jag var uppe och svävade på moln. 

Jag kräver  inte uppmärksamhet, jag kräver ingenting. Så som mitt liv är nu, det är jag nöjd med.

Tänk på vad ni behöver, tänk på vad ni har och vad ni ska göra för att må bra. Det handlar om att vara stabil i sin egna kropp och hjärna, men du måste inte älska dig själv, för det är svårt och tar tid.

Men jag lovar att ni klarar det, ni kommer på just ert egna sätt att hantera och utveckla er själva.

Det spelar ingen roll om inte ALLA ser dig, det handlar om att NÅGRA ser dig som den du är, älskar dig för att du är du. Även om du kanske inte är på topp, så finns dem allt där.

Likes

Comments

different but importante, Personligt, VIKTIGA ÄMNEN

Jag har ställt mig själv en fråga väldigt länge nu. Ska verkligen cis-, hetero- personer få gå i pride paraden?

Jag var tvungen att pausa av en podcast (nämner inga namn), för att jag fick en obehaglig känsla i mitt bröst. Jag kände mig inte kränkt som individ, inte heller som hbtq+ person, utan det var mer att jag fick en obehaglig känsla inom mig. Att cis-, hetero personer sitter och säger att dem vill bestämma om dem ska få gå i paraden eller inte, för dem är också människor? För det första så är inte det eran sak att bestämma då ni inte är hbtq+ personer från "första början". För det andra så startades Pride paraden för att väcka liv i normativa tankar och visa att det finns andra personer än cis-, hetero, samt att det är okej att både vara och inte vara cis-, hetero person. För det tredje så är inte cis-, hetero personer förtryckta på samma sätt som hbtq+ personer är. (Nu tar jag inte upp att personer med andra etniciteter och hudfärger också är förtryckta, just för att det inte är något jag tar upp på samma nivå i detta inlägg)

För ett halvår sen skulle jag sagt nej. Nej till att cis-, hetero personer ska få gå PRIDE paraden. För mig är dessa parader en manifestation för att hbtq+ personer ska få synas och höras lika mycket som heterosexuella gör en vanlig dag. Därför var jag helt emot att CIS-, HETERO personer ska få gå i parader, då jag ansåg att dem tar plats i en parad där dem inte ska ta platsen dem redan får överallt annars.

För ett halvår sedan såg jag också en video på youtube där vita cis, hetero män satt och yttryckte sina åsikter om en pride parad på ett väldigt negativt sätt. Dem visade sig kränkta och sade saker som var mycket hatiska mot hbtq+ personer och det gör mig upprörd och provocerad, för dessa personer vill gå med oss i paraden och visa deras heteronormativitet mer än vad ni redan gör.

MEN NU, kan jag säga att cis-, hetero personer får gå i pride paraden, men på vissa ”villkor”. och med villkor menar jag inte att vi ska ha regler, utan mer att icke hbtq+ personer ska visa respekt och inte ta plats från hbtq+ personer, men inte heller gömma sig. Förstår ni?

För numera är pride parader för lycka, för glädje, genom åren har det ändrats på både positiva och negativa sätt. Men denna dag/dessa dagar gör hbtq+ personer så mycket tryggare och lyckligare i sig själv, för att dem får chansen att ta plats och visa sig själva, därför väljer man att ta med ens föräldrar eller vänner som kanske inte är hbtq+. Tex så går det många cis-, hetero personer i Stolta föräldrar "avdelningen" i paraden, då dem är stolta föräldrar till hbtq+ personer osv, sen kan man gå i olika avdelningar med sina HBTQ+ vänner, ja. Jag tycker dock inte att man som cis-, hetero person ska gå en PRIDE parad om man inte stöttar hbtq+ personer osv, vill man då vara med utav dessa dagar/denna parad, kan man stå bredvid och titta på paraden. Man kan samt som stöttande cis-, hetero person stå bredvid paraden också.

Men jag kan fortfarande känna att cis-, hetero personer inte ska sitta och bestämma själva hur dem ska göra(även om vi har yttrandefrihet i Sverige, yttra er hur mycket ni vill, tänk er för bara), för dem har varenda dag som deras dag. För cis-, hetero personer är inte förtryckta i dagens samhälle på samma sätt som hbtq+ personer är.

(Ja, personer med annan hudton än vit är också förtryckta i dagens samhälle, det är inte det jag säger, utan nu tänker jag endast för att framföra heteronormen. När jag pratar om detta pratar jag om personer som är antingen hbtq+ person eller inte, det spelar ingen roll vart man kommer ifrån eller vilken ton man har på sin hy. Förstår ni?)

Detta inlägget är väldigt provocerande för vissa, just för att det går emot vad en kan tänka och tycka. I Sverige har vi press-, tryck- och yttrandefrihet vilket gör att Sverige blir ett väldigt öppet land där man kan vara sig själv, om hbtq+ personer inte skulle provocera yttepytte lite så skulle vi inte gå framåt som vi gör idag.

Det kommer alltid finnas någon som inte håller med och DET ÄR OKEJ. Bara vi VIAR varandra RESPEKT, för i grund och botten är vi alla människor (homosapiens haha) och ALLA människor är exakt LIKA mycket VÄRDA, punkt.


Likes

Comments