View tracker

håna oss, vi rör oss ni står still

Nästa onsdag åker jag och en vän till Costa Rica i 10 dagar. Hon ska surfa, jag ska möta solen och kanske mig själv. Jag ska försöka se mig själv i ögonen, hålla min hand och mötas. Kanske kan jag försonas med mig själv. Kanske kommer jag hem lite lättare och tryggare.

Jag behöver detta. Det är denna resa som hållit mig vid liv den här hösten. I stunderna av total smärta och panik, när hela min kropp har översköljts av skräck har jag kommit ihåg resan. Pausen. En chans till återhämtning och ro.

Det kommer bli bra <3/a

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det finns ett band som aldrig brister, gråt ej mer

Det har gått 5 år. 5 år sedan den där sommaren när varma händer värmde mig i vattnet. Dimman låg som ett blekt skynke över sjön. I bastun var vi tysta, eldens skimmer lekte över hans ansikte. Vattendroppar rann ner längs hans stilla kinder. Hela mitt inre skrek efter honom, men jag vågade bara röra försynt vid honom när han då och då skämtsamt skvätte vatten på mig. Vi var nära främlingar.

Känslan är allt för lätt att plocka fram, melankolisk men ändå trygg. "Jag har åtminstone varit med om den sommaren". Om jag aldrig upplever något liknande igen, så får det vara så. Ingenting kan ta den ifrån mig. Inte ens han.

Han la ribban högt. Ingen annan har hittills kunnat mäta sig. Ingen kommer nog någonsin kunna göra det.

Likes

Comments

View tracker

en ny dag, let's do this

Jag gick upp 06.30 för att skrubba bort mitt liv från väggarna. Från hyllorna och golven och taken. Jag visste att jag hade sex timmar på mig att tvätta bort mig själv från mitt gamla hem. Det var slutgiltigt och stundtals blinkade jag bort tårarna av panik.

Bland flyttkartongerna och dammet hittade han ett gammalt vykort jag gav honom en dag för länge sen. "Älskade du. Ingeting är skit när jag är med dig".

På eftermiddagen skrev han att jag aldrig skulle höra av mig mer.

Jag åkte till jobbet bakom solglasögon, utmattad av stress och sorg. Man biter ihop och gör det man ska. Svarar artigt att jo, det är fint man ska inte klaga bla bla BLA.

JAG SKA ALDRIG HÖRA AV MIG MER

Likes

Comments