säger många av mina vänner till mig. Och jag känner mig lite dum då. Girig. Men i själva verket handlar det inte om att få ett barn imorgon utan om rädslan om att aldrig få bli förälder. Om någon kunde försäkra mig om att jag skulle få bli mamma om låt säga 3 år eller 5 år skulle allt vara lugnt. Men det finns ju som sagt inga garantier. Och det är det som gör så ont. Det gör förbannat ont rent ut sagt. 

Att inte ha bråttom är svårt. Speciellt när tiden verkar rusa ifrån en... Jag blir bara äldre och äldre, chansen/möjligheten att bli gravid blir bara mindre och mindre ju äldre jag blir. Mina bästa år är sedan länge förbi.

Att inte ha bråttom!

Likes

Comments

Plötsligt vet alla mina vänner hur stress och fruktsamhet hänger ihop. De har själva blivit gravida på första försöket och säger saker som attjag är spänd och jag tänker för mycket på det. Att jag ska försöka lite mindre.

De förstår inte att de ger mig skulden för att det aldrig blir något. De säger rent ut sagt Att genom mitt sätt att vara och tänka gör jag mig själv infertil! Och att om jag vorelite softare, lite mer "laid back" så kommer det jag försökt med i flera år, fungera.

Näh, skulle inte tro det.

Likes

Comments

Att vilja ha barn är inte en garanti för att man ska få barn.

Jag har alltid trott att jag skulle få barn tidigt i livet, i motsatts till min mamma som fick mig sent livet. Ett litet kärleksbarn, en flicka - mig. Men så har det inte blivit. Vart fan är storken? 

Tårarna rinner ner på min kind när ännu en utebliven graviditet är ett faktum. Månad efter månad... År efter år. Sorgen och saknaden är stor.  Ibland känner jag mig ensammast på jorden. Det är bara jag som inte kan bli gravid. Alla andra runt omkring en verkar få barn utan minsta problem. Ett, två och vissa av våra vänner har både tre och fyra barn. 

Orättvist. Ja, jag tycker det är orättvist. Det räcker med ett barn för mig. Ett litet mirakel önskar jag oss! 


Likes

Comments