RESNERVER

Hej på er! Emma här.

Nu känns det att tiden går fort framåt. I skrivande stund är det endast 39 dagar kvar tills vi lyfter, *pirr i magen*. Det känner jag av på olika sätt. För några veckor sedan drabbades jag av några sådana här attacker ett flertal gånger vid sängdags: ''Fatta vad tiden har gått fort. Herre det är nära nu... Och vi har inte fixat det här.... Och inte det där heller.....! Vi måste göra det imorgon!!'' - följt av: ''Tänk om det blir så här... Eller om det blir så.... Vad gör vi om det blir så??!''. Några gånger har den känslan följt med mig till sömns men jag kommer oftast på mig själv och kan hejda tankarna. Jag vill planera översiktligt men inte mer än så. Jag vill uppleva friheten av att inte veta vad som kommer att hända, vad vi kommer att göra. Jag ser fram emot den ovissheten och jag vill så gärna landa i den. Men det händer ändå att jag hetsar upp mig. Fullkomligt naturligt givetvis. Imponerande vore det att stå inför en sådan här massiv förändring och känna sig fullkomligt cool med det. Den personen skulle förmodligen vara så pass down to earth att fötterna utvecklat rötter och direktanslutit sig till jordens inre.

Jag försöker även att ägna en del tankekraft åt att vi kommer att möta motgångar och att jag vissa dagar praktiskt taget kommer att värka av hemlängtan. Jag tränger inte undan jobbiga tankar som dessa. Jag tror att det är till min fördel att börja bearbeta dem redan innan de sätter mig på prov. Min mentala inställning är faktiskt vad jag främst lägger energi på gällande förberedelser inför resan. Jag vet hur otroligt lätt det är att börja räkna upp alla negativa följder av någonting när man hamnar i pressade och obekanta situationer. Det är sådana tankebanor jag vill gardera mig mot i den mån det går. Jag vill pränta in att det mesta som man automatiskt klassar som en katastrof i själva verket är hanterbart, även om det inte är något drömläge. Jag har periodvis varit rätt duktig på katastroftänk och det är inte något som bara går över sådär, men man kan absolut lära sig hantera det och minimera det. Ett ständigt pågående projekt. Skattar mig lycklig som har min bästa vän och syster vid min sida i detta. Det underlättar att kunna ventilera sig obehindrat med sin blivande resekompanjon.

Redan nu innan vi ens har farit iväg känner jag att det har gjort mig gott att kliva utanför min bekvämlighetszon, lyfta blicken och nappa på nyfikenheten jag känner för det som finns bortom ett mycket väl inrutat och förutsägbart svenneliv präglat av ''vi lever för helgen''-mentaliteten. Jag vill någonting annat och jag tror jag behöver någonting annat nu. Vad vet jag inte, men det får jag reda på förr eller senare.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

FÖRBEREDELSER

Hej!

I söndags åkte vi ner till Valbo på XXL för att prova ryggor. Har läst en del tips om vad man ska tänka på när man väljer ryggsäck och självklart så resonerar alla olika kring hur många liter den bör vara på, om den bör vara diskret i färgen eller inte, topp- eller frontmatad och så vidare. Själv prioriterar vi att den ska vara följsam och behändig. Den får inte vara för stor så att man upplever den som klumpig och jobbig. Den ska ju trots allt sitta på ryggen en hel del. Vi märkte ganska snart efter att ha provat några stycken att dem verkligen känns helt olika mot kroppen beroende på storlek och märke, även om alla har en nedrans massa remmar som man kan ställa hit och dit. Jag (Emma) har haft siktet inställd på en ryggsäck på 40-45 liter tidigare just för att jag vill ha med mig så lite saker som möjligt. Men efter att ha provat sådana ryggor så märkte man tydligt att bärsystemen på dem inte alls är så stabila som på dem större ryggsäckarna (55< liter). Två av dem större ryggorna som vi provade var Bergans Glittertind 55L samt The North Face Terra 55W, dammodeller båda två. Tjejen som hjälpte oss i butiken lade i ett rätt så tungt tält i dem ryggsäckar vi provade så att vi skulle känna hur det kändes när dem var packade. Dessa kändes dock inte helt hundra. Meningen är nämligen att vikten främst ska ligga på höfterna vilket vi inte riktigt upplevde att den gjorde. Därför testade vi Lundhags V12 på 60 liter som satt som en smäck. Lite större än vi tänkt oss men den kändes smidig på och går att dra ihop bra mycket så att den inte känns plufsig när den inte är fullpackad. Vi köpte ingen på plats då vi ville ha lite betänketid men troligtvis blir det den. Den som vi provade var blå men finns även i svart, tyvärr inte på XXL.

Vi fick iallafall med oss lite annat smått och gott. En helkroppshandduk i sidenliknande material som tar superlite plats som tjejen som hjälpte oss tipsade om, en ficklampa och vandringsbestick.


Ser ni den gula kulan med chokladbitar i? BANANCHOKLADGLASS. Helt underbar.

Likes

Comments

FÖRBEREDELSER, RESNERVER

Tjena kängurudiggare!

Dags att snacka visum. Det vi har sökt kallas "Work and Holiday Visa". Från och med det datum du får det beviljat har du ett år på sig att resa in i landet. När du väl är där får du stanna i upp till ett år. Det som skiljer detta visum från andra är främst att du får tillåtelse att jobba för att komplettera din resekassa. Dock inte längre än 6 månader hos samma arbetsgivare, då huvudsyftet är att just resa och inte jobba. Nedan listar vi några tips för dig som tänkt söka WH-Visa:

- Alla australienska visum ska sökas på "immi.gov.au", Australiens invandrarverk. Det finns en hel del bluffsidor att passa sig för.

- Ditt pass ska vara giltigt minst 6 månader efter hemkomst. Annars kan det bli problem när du ska resa hem.

- För att få just ett WH-visum beviljat måste du vara mellan 18 och 31 år (du får inte ha fyllt 31).

- Skriv alltid ditt namn så som det står längst ner på ID-sidan i passet.

- När du ska fylla i ditt "förnamn" så ska du fylla i det första namnet som står i ditt pass, oavsett om det är ditt tilltalsnamn eller inte.

OBS! Tänk på att regler och riktlinjer kan ändras när som, så kolla alltid upp vad som gäller vid det tillfälle du söker visum.

Vi sökte våra visum för drygt en månad sedan och fick dem beviljade i princip på direkten.


Vi har även sagt upp vår lägenhet(!!!). Det känns läskigt, men också otroligt spännande och utmanande! Nog finns det en liten trygghetsnissa i oss båda som försökt komma till tals en hel del på senare tid med avsikt att "prata vett i oss". Återkommande tankar är om det är klokt att säga upp en lägenhet som vi tycker så mycket om och säga ifrån sig sitt jobb. Tror att det har enormt mycket med trygghet att göra. Man vet vad man har, men inte vad man får. Klassiskt. Men vi vet bättre än så. Vi vet att det är nu vi har chansen att upptäcka och uppleva. Framtiden vet vi ju ingenting om. Vi har börjat tagga till mer nu, det är trots allt ynka tre månader (på dagen) tills vi reser iväg! Mycket ska vi hinna med innan dess. Göra någon form av översiktlig resplan och köpa rygga till exempel. Förhoppningsvis kommer inläggen tätare här framöver. Så vi kommer igång med bloggen på riktigt.

Hörs snart igen!

Likes

Comments

FÖRBEREDELSER

Nu är vi på gång!
Idag brände vi i sidled in till Bollnäs för att förnya Jonnas pass. Det är som så när man ska resa in i Australien att passet ska gälla i 6 månader efter hemkomst. Med tanke på att Jonnas pass går ut i april i år så skulle det bli ruggigt svårt att ens ta sig in i landet i höst utan ett nytt. Så idag när vi båda var lediga så passade vi på att fixa ett. VIKTIGT att tänka på om man ska söka visum är att man i visumet refererar till samma pass som man ska ha med sig på resan. Det för att passnumret i visumet måste stämma överens med det pass som du reser in i landet med. Behöver du ta ett nytt pass så gör det innan du söker visumet!

Värmer upp med luftgura utanför polisstationen

Jonna <---> Emma (kan ju hända att någon som inte känner oss hittar hit)

Likes

Comments

Hej! Emma och Jonna heter vi, två hälsingesystrar som tillsammans kommer att driva denna blogg om vår kommande resa till Australien senare i år (2017). Tanken med att starta upp en blogg inför resan, utöver att ge våra nära här hemma chansen att hålla sig uppdaterad om vårt äventyr, är att vi hoppas den kan komma att vara till hjälp för andra som funderar på att ge sig iväg på långresa. Självfallet kommer vårt fokus vara på Känguruland (troligen inte sista gången ni stöter på den formuleringen här) a.k.a Australien, eftersom det är dit vi ska. Men det är mycket man ska ta itu med innan avresan som berör alla som ska vara borta ett tag, oavsett vilken land man ska resa till. Vi gick i tankar att använda oss av ett instagramkonto och aktivera det först när vi gett oss av, men det blev snart oaktuellt. Vi googlade nämligen en hel del efter Australienbloggar där vi kunde få tips på alltifrån platser att besöka till hur man ska tänka angående valet av reserygga. Visst hittade vi en och annan forumtråd och några få blogginlägg, men vi greppade ganska snart att det vi letade efter skulle vi förmodligen inte hitta, men att möjligheten att själva skapa något liknande fanns.

Ooooch nu är vi igång! Det känns ruggigt roligt. Vi ser fram emot att dela med oss av planering, förberedelser och självklart vår tid i ’Landet Down Under’.

Bra att veta kan vara att vi kommer skriva både gemensamma och enskilda inlägg. Alla inlägg kommer märkas med namn, så ni slipper klura på vem som skrivit. Ja nog är det en genial lösning allt!


Bild från när vi drog på med en skål efter att ha köpt våra flygbiljetter

Likes

Comments