Insåg att de senaste inläggen har jag skrivit på kvällen, vilket troligen beror på att jag alltid har som mest tankar och funderingar då.

Detta inlägg kommer bli mycket gladare än dom tidigare. Det är nämligen så att för några månader sen flyttade en gammal klasskamrat sina hästar till stallet där K och D står. Hon hade en box åt sin stora men ponnyn hade vid detta tillfälle ingen box. Vi har inpricip inte pratat på 3 år utan bara träffats på bussen nån gång ibland och snackat lite då och då. Det är inte förrän nu de senaste 2 veckorna som vi börjat umgås i stallet och börjat prata igen. Det har varit lite oklart ett tag om hon kommer få en plats till sin ponny till hösten/vintern eller om hon måste flytta den. Men idag äntligen så flyttade en häst ut och A kunde få en box till sin ponny :D Jag och A sitter lite i samma sits, hon har under en period tyckt att det inte är roligt att åka till stallet och även jag har ju tappat motivationen. Så nu har vi massa planer framöver och peppar varandra att komma igång ordentligt igen. Super kul att A flyttade till Paradis och att vi kan rida och har roligt tillsammans :D

Imorgon åker jag till stallet med A, tror att tanken är att vi ska fixa lite i stallet med hennes grejer och ev så ska jag och annan tjej fixa lite med staketet. Nån gång under dagen kommer även W och vid 16 ska Disa få en välbehövlig massage <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

3 veckor har gått sen vi gick omkull och jag klandrar fortfarande mig själv. Jag är så rädd när jag sitter på henne för jag tänker hela tiden att hon kan snubbla eller trampa fel och vi går omkull igen. Det är det enda som cirkulerar i mitt huvud. Det kunde gått mycket värre än vad det gjorde. Jag har suttit på henne 3 gånger efter och jag skäms.. Jag har haft dessa dagar den senaste veckan att idag ska jag rida henne, men när jag väl kommer till stallet och har henne i stallgången så fegar jag ur. Jag kände innan detta att det går för bra med henne och snart kommer det säkert hända något som förstör. Sagt och gjort så förstörde detta mitt självförtroende som jag byggt upp på denna häst det senaste året.

Har funderat och tänkt flera gånger på att ge upp och om det verkligen är värt att fortsätta med henne. Men Allt flöt ju på så bra innan detta och vi hade börjat träna galopp uppsuttet och hade börjat hoppa lite smått. Skulle jag sluta med Disa skulle hon inte ha någon och hon skulle säkert hamna hos fel person eftersom hon är rätt speciell.. Och det skulle jag aldrig någonsin utsätta henne för, jag älskar denna häst så grymt mycket och det finns inte ett liv utan henne <3

Tyvärr så tror jag att denna rädsla kommer ta ett tag att få bort, jag måste bygga upp min tillit och självförtroende på henne igen för att detta ska funka. Jag ger inte upp på oss för tillsammans är vi starka och tillsammans ska vi klara detta <3

Likes

Comments

Jag tror eller jag vet att den perioden som jag inte red konvalj alls va bra för oss. Att få sakna att rida henne och att verkligen vilja rida henne va något jag kände varje dag under denna period. Vi va väl bara tvungna att hitta tbx till varandra. Att låna ut henne på foder va så galet jobbigt men jag visste ju att hon hade det bättre än bäst, tyvärr har jag väl insett nu i efterhand att hon inte trivdes där då hon alltid varit van att ha ett gäng hästar runt sig och alltid va igång hela tiden. Att det blev som det blev bara efter 2 veckor kanske Endå va bra samtidigt som det gjorde saker så mycket svårare för mig.

Jag har funderat så länge på att göra ett försök till med att hitta en fodervärd. Men nu när jag börjat rida henne igen och tar hand om henne varje dag så känns det mycket svårare för nu vill jag inte sluta.. K är ju mitt allt om har varit i 9 års tid så jag vill ju henne det allra bästa..  Jag är så kluven och vet inte vad jag ska göra 😓

Likes

Comments

Som jag skrev i senare inlägg så hade jag gått omkull med Disa och Skulle rida henne förra tors när W kom på besök.  Jag gjorde det, men jag kan lova att jag va så nervös och hade inte W varit där så hade jag inte satt mig på henne..  Jag va inte riktigt där utan någon annan stanns så W fick iprincip prata med mig hela tiden för att få mig att fokusera. Disa va så galet fin att jag inte kan beskriva ❤ Jag däremot glömde bort att andas hela tiden jag spände mig för minsta lilla hopp från Disa och jag hade koll på allt runt om. Jag blev Endå extremt stolt att jag satte mig på henne och både skrittade och travade trots att jag önskade att jag kulle stannat på marken.

På fredagen så kom äntligen hovis till Konvalj och jag vart så lättad över att få hennes hovar fixade ❤ Äntligen va dom fina och jag kunde börja sätta igång henne. Så jag skrittade en kort sväng efter att hovis hade åkt. På lördagen, skrittade jag henne igen med lite inslag av trav och samma på söndagen.

I onsdags va W på besök igen och det va dags för mig att rida Disa igen.  Jag hade alltså inte suttit på henne på snart 1 vecka. Jag va inte alls på humör för att rida men jag hoppade upp på henne Endå. Jag skrittade några varv men inte mer än så, jag tror faktiskt att jag va räddare denna gång än veckan innan.. Jag hoppade av och va extremt besviken, så ledsen på mig själv.

Idag tömkörde jag båda två, Disa skötte sig bra och Konvalj va så galet jäkla fin ❤ Hon va lite spänd första varvet i skritt men sen slappna hon av och jobbade på extremt bra 😄 Så stolt över min älskade lilla K 😘❤

Summa summarum.  Jag har suttit på Disa 2 gånger sen vi gick omkull och jag va räddare andra gången än första gången. Jag blir så ledsen och frustrerad att det är som det är nu. Jag är kluven och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till 😔 Älskade Fis ❤ Konvalj är under igångsättning och är så fin och lycklig att hon äntligen får röra på sig 😍

Likes

Comments

Det finns en anledning till att jag är rädd för att rida ut på Disa. För 3-4 år sedan gick vi omkull pga en buss. Tur va ju att W va med och hade Disa i grimskaft och kunde dra henne åt ett annat håll så att hon inte skulle dunsa rakt ner på mig. Jag klarade mig fysiskt efter det men psykiskt gjorde jag det inte. Jag va inte bara rädd för att rida ut med henne utan att rida henne över lag efter det. Jag visste att hon kunde explodera och bli rädd för vad som helst när som helst. Detta sitter fortfarande i än idag. Min rädsla för att rida henne på banan och kortare sträkor ute hade precis försvunnit fram tills nu. I söndags gick vi omkull på ridbanan.. Disa va ofokuserad och höll inte koll på sig själv. Jag hade försökt att få henne fokuserad men hon ville inte slappna av. Jag hade lagt fram tre bommar på ena långsidan så jag tänkte att jag rider över dom så hon får lyfta på benen och ha koll på dom. Det skulle jag inte ha gjort, när hon ska ta klivet över den sista bommen lyfter hon inte ordentligt så hon snubblar på bommen och går ner på knä. Jag trodde och ville så gärna att hon skulle ställa sig upp igen och hon försökte verkligen men det gick inte. Så vi stupade och hon hamnade rakt på mitt högra ben. Den paniken och den rädslan jag hade i kroppen under detta förlopp va helt sjuk. Jag hann tänka flera gånger att nu är det kört och att jag kommer bli mos. Jag och Disa hade ren tur den dagen för vi båda klarade oss bra. Jag brydde mig mer om Disa direkt efter än vad jag brydde mig om smärtan i mitt ben. Jag va så rädd att hon skulle ha skadat sig. Men hon klarade sig utan en enda lite skråma. Jag klarade mig med ett litet sår på knät och en minimal smärta i mitt ben. Men även om jag klarade mig fysiskt även denna gång så klarade jag mig inte psykiskt. Jag har inte suttit på henne efter detta, jag blir närvös och rädd bara jag tänker på det och jag känner en klump i magen.

Allt som började gå så galet bra för oss och så händer något sånt här som kraschar mig totalt. Jag är och har alltid varit grymt känslig. Jag är så galet ledsen att detta hände och jag lägger skulden på mig själv. Hade jag inte ridit över bommarna hade detta troligen inte hänt och jag spelar upp händelsen i mitt huvud 100 gånger varje dag.

Om du som läser detta inlägg har några tips på hur man kan träna bort sin rädsla efter något sånt här så tar jag gärna emot dom!

Imorgon kommer W och då ska jag upp på hennes rygg igen, första gången efter i söndags.. 

Älskade Disa vi Kommer att klara detta ❤

Likes

Comments

Just nu är jag i en svacka igen.. Det känns som att allt bara går emot mig och motivationen är inte riktigt där just nu. Jag har svårt att bestämma mig för saker, Endå så funderar jag väldigt mycket och försöker att komma fram till slutsatser.

Detta kom igentligen efter allt med konvalj och jag har fortfarande inte kommit över att det blev som det blev. Jag ville så gärna lägga mitt fokus på Disa, men nu är det bara bekymmer med konvalj som mitt fokus ligger på. Jag är less på att ha två hästar och det alltid ska va en som det är problem med.  Nu är ju inte problemen med K så stora utan mer att jag ska ta tag i att sätta igång henne, men just nu är hon barfota runt om då jag inte fick tag på någon hovslagare och hon är galet ömfotad fram. Så jag vill inte göra mycket med henne nu Endå. som tur är så kommer hovis nästa vecka och iaf skor henne fram 😊 Men jag hittar Endå inte drivet till Disa och det är nog för att jag fortfarande inte har något jobb och det gör mig bara så less och tråkig.

W försökte verkligen sist hon va med i stallet att få mig göra något och tro mig det tog ett tag innan jag tog tag i saken och gjorde något med båda hästarna. Jag vart till och med lite less och trött på henne men jag vet att hon bara vill väl ❤ Det är ju trots allt hon som får mig att fortsätta kämpa med allt!! 😘

Likes

Comments

Igår blev det lite markarbete med fröken fis. Tyvärr så va hon sjukt pigg så hon lyssnade inte så särskilt bra. Efter ett tag så gav jag upp och ist tog jag tillfälle i akt och testade på lite galopp :O Ett hörn på ridbanan, galoppskänkeln och ordet galopp så galopperade vi ena långsidan 2 gånger :D Jgg trodde aldrig att hon skulle ta galoppen så jag vart så galet chockad efteråt och skakade i hela kroppen XD Detta är alltså andra gången vi jag galopperar på henne. Första gången va för några år sen med hjälp av en bom. Nu är hon ju också mer musklad och mer tränad galopp från marken, så det va nog det som gjorde att hon tog den så lätt <3 Hon verkade tycka det va jätte kul för hon hade öronen spetsade och frustade galet nöjt efter vi galopperat :D Jag är så glad och lycklig över att jag vågade testa och nu hoppas jag vi kan fort sätta utveckla hennes galopp även uppe från ryggen! Denna häst är så bäst på alla sätt som går och jag älskar henne över allt annat <3 :*

Likes

Comments

Idag blev det lite tömkörning med Fisen. Jag la mycket fokus på att få en avslappnad och mjuk häst. Tyvärr va hon lite spänd för att det blåste ute, men ibland va hon riktigt fin <3 Vi körde även lite galopp och redan efter något varv började hon slappna av och sänka huvudet, det vart lite känguru hopp i början men sedan galopperade hon på riktigt fint speciellt i vänster varv. Vänster varv har alltid varit lite svårare än höger men idag gick det riktigt bra. Höger galoppen ville hon inte riktigt ta först, tror det va för att ridbanan va rätt mjuk och hon inte riktigt fick fäste först. Men tilslut tog hon även den och jag nöjde mig efter det. Skrittade av henne längs med åkern och gick sedan tbx till stallet där det blev lite stretchning och massage med arnika :) Sedan ut i hagen där konvalj och kvällsmat väntade <3 Imorgon är planen att jag ska köra ett markarbets pass med Fisen och lite mys med lilla ponnyn <3

På återseende imorgon

kram Maln<3


Likes

Comments

Tänk att det faktiskt gått en vecka sen jag tog studenten. Den dagen va på riktigt en av de bästa i mitt liv <3 Jag hade så sjukt kul och min klass va den bästa av alla! Det känns så galet konstigt att jag aldrig mer kommer ha nån lektion i bageriet med världens bästa lärare, det är extremt tråkigt samtidigt som det är så skönt! Att man i höst inte kommer komma tillbaka till skolan som tidigare. 12 år i skolan är över och den där tryggheten är lixom borta nu. Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra med mitt liv eller vad jag vill bli när jag blir stor. Men jag vet att jag typ slösat 3 år av mitt liv till att utbilda mig till något jag inte vill jobba med. Jag är dock tacksam att jag fått ha så galet bra lärare i typ alla ämnen och jag är glad över att jag klarade det och har tagit studenten. Hejdå skoltiden och hej vuxen livet 😱

​Alla som gjorde min studentdag till den en av de bästa, ni är bäst och jag är så tacksam att ni finns i mitt liv <3

Likes

Comments

​Först och främst ska jag berätta lite mer om vad som gjorde att konvalj är hemma igen. Redan när K flyttade så va hon ofräsch i höger bakben. Vi bestämde oss ändå för att hon skulle flyttas och vila i ett par dagar. Hon vilade i 3 dagar och sedan åkte jag och W den 31/5 för att kolla henne. Hon rörde sig bättre men fortfarande inte helt bra. Så vi kom fram till att hon skulle få stå 1 vecka till och att jag och W skulle komma tbx och kolla henne igen. Den 5/6 inger ella och säger att konvalj hoppat över staketet.. Jag blev inte särskilt förvånad, hon hade gått från att ridas 6 dar i veckan till att bara gått i hagen i 1.5 vecka. Efter det släpptes hon iaf ihop med en häst, då hon hade gått ensam sen hon kom ditt. Vi åkte tbx 7/6 för att kolla henne igen. Jag hade en rätt dålig känsla redan när dagen började så jag va beredd på att något skulle ske. Vi kollade henne iaf igen och hon rörde sig fortfarande inte bra. Vi har valt att säga rörelsestörning för hon är varken halt eller oren. Hon släpptes iaf ut i hagen igen och vi gick in för att dricka kaffe. En stund senare ser vi konvalj komma farandes i galopp.. Hon hade blivit ensam i hagen och hoppat över staketet igen. Jag sprang för att ta hand om min ponny och ställde in henne i en box. Då bestämdes det att hon skulle åka hem igen för hennes egen säkerhet. Vi hade bara tur att hon inte skadade sig. Allt bestämdes och gick så fort att jag knappt förstog vad som skede. Jag va så arg och ledsen resten av kvällen och dagen efter.

Så nu är hon hemma igen och hon har snart stått i 3 veckor . Ska tillägaa att konvalj är sig själv och är hur pigg och glad som helst i hagen så hon verkar iaf inte ha ont. Tanken nu är att hon sak stå några dagar till innan jag ska börja sätta igång henne och bygga upp henne från marken, för hon har verkligen tappat alla muskler. Sedan ska jag ta ut massör till henne om några veckor och se om hon kan hitta något. Sista utvägen blir att ta henne till klinik, varför vi inte gör det först är för att hon står på alla 4 ben, hon rör sig i alla gångarter i hagen utan problem och hon är sig själv. Så det är där vi är just nu.

Med Disa går det väldigt bra , har börjat hoppa henne lite smått vilket hon tycker är väldigt roligt. Hon masserades i lördags och i det stora hela kändes hon fin i kroppen, vilket va skönt :) Hon är pigg och glad och verkar vara super nöjd med livet <3 

och sist men inte minst så tar jag studenten om 3 dagar 😃 Igår hade vi mösspåtagning och den känslan va bara så sjukt konstig 😱 Det ska bli så sjukt skön att slippa skolan men samtidigt så är jag faktiskt lite rädd, för skolan har ju varit en trygghet i 12 år och nu försvinner den..

Likes

Comments