From 1/2 kommer L börja som halvfodervärd på Konvalj😄 Jag är så glad och jag tror verkligen att dom kommer passa varandra perfekt❤

Detta va verkligen på tiden och det va verkligen perfekt timing. Tyvärr så har saker i mitt liv förändrats på väldigt kort tid. Jag är för tillfället sjukskriven och from måndag 22/1 så är jag arbetslös.. Det posetiva är väl att jag blivit antagen till en svenska 2 kurs på distans, för att plugga upp så att jag får högskolebehörighet 👌 Så att hitta en halvfodervärd va det bästa som kunde hända just nu!

På lördag är det dags för världens finaste
prinsessas dop❤ Tillsammans kommer jag och W göra de bästa tårtorna någonsin 😄

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det finns en människa i mitt liv som jag har så mycket att tacka för. Jag är så tacksam för att hon dag ut och dag in har stått ut med mina deppiga och arga meddelande. Hur hon får mig att må bra för stunden och får mig på andra tankar. Iår har det gått 7 år sen vi lärde känna varandra. Under dessa år har hon lyft mig så många gånger, alltid funnits där, alltid stöttat och peppat hur negativ jag än varit❤
En persom sa till mig " Henne ska du hålla hårt i, för det låter på dig som att hon betyder mkt för dig". W betyder allt för mig och oavsett vad så kommer jag aldrig att släppa henne! Hon är den mest omtänksamma människa jag känner och störst av allt så är hon världens bästa Mamma ❤ W och hennes lilla prinsessa är allt och det är dom två som får mig att le oavsett hur jobbigt livet är! Hon är inte bara världens bästa vän utan också en inräknad familjemedlem 😘 Tack för allt du gjort och gör för mig Världens bästa W ❤

Likes

Comments

Idag va det en tjej å provred konvalj och det kan va så att jag hittat en halvfodervärd till henne om allt funkar :) Nöjd över dagen och att allt gick så bra❤

Likes

Comments

Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort eller vad som hade hänt under alla dessa år om jag inte hade haft konvalj! Det är tack vare henne som jag fortfarande står upp idag ❤ Hon är ponnyn som ska hjälpa mig upp på benen igen💕

Likes

Comments

Här kommer en liten försenad sammanfattning av 2017..

Jag jobbade något enstaka pass på coop innan jag valde att sluta. Skolan tog alldeles för mkt tid å energi från mig så jag valde att fokusera på den ist. I slutet av feb åkte jag å W och hennes kompis till Ghs. det va två gryma dagar i göteborg ❤ Väl hemma kom stressen över skolan och det kommande gymnasiearbetet ikapp. Jag har nog aldrig varit så nervös inför något som det där jäkla gymarbetet..

Den 17 april fyllde världens bästa mamma och min älskade lilla K år ❤
Å några dagar senare fick jag ett av de värsta sms jag någonsin fått.. I maj va jag på begravning å jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då.. #fuckals #defeatals

Jag tog beslutet att låna ut konvalj på foder vilket va så otroligt jobbigt. Sen blev det ju inte som tänkt å hon kom hem igen.

Efter månader av väntan blev W mamma den 10 juni kl 16❤ Världens finaste prinsessa kom till världen och jag är världens stoltaste Tant Malin 😍 Asså den unge är så speciell och jag älskar henne så mkt!
Den 11 juni fyllde jag 19 år.
Den 16 juni tog jag studenten 🤔 En dag mest fylld av glädje men också otroligt mkt rädsla.. Om jag hade kunnat hade jag så gärna gjort om den dagen. Saknar mest mina vänner men också en å annan lärare 🙊

16 juli gick jag omkull med Disa.. Å efter det har allt bara gått utför.

Efter det blev det klinikbesök med beskedet, inflammation i båda bakknäna. Troligen kroniskt i höger å akut i vänster. Å så tog det 3 timmar att få in hästen i transporten..

Å efter det har Disas liv iprincip bestått av att gå i hagen å lasträna.

Den 10 okt fick jag jobb på maxi.. Till en början va jag rätt glad å nöjd.

Men nu är det tvärtom. Jag har inte jobbat på 1.5 vecka pga att jag mår som jag gör och för att jag inte trivs med mitt val av yrke. Det dröjer inte lång tid innan jag kommer säga upp mig, det kan jag lova.

2017 har som tidigare år varit väldigt jobbigt med en massa känslor. Något posetivt är att jag lärt känna nya människor under året, vilket jag är otroligt glad över ❤

Nytt år och nya möjligheter, snälla snälla 2018 bli ett bra år!

Gott nytt år Folket 🎉



Likes

Comments

Jag är så trött på att hålla saker inom mig.. Därför tänker jag skriva av mig här för att försöka förklara varför jag mår som jag mår just nu.

Jag har alltid varit en väldigt känslig person och har alltid haft väldigt svårt att prata om saker som är jobbigt.

Enklast blir om jag börjar från början. Jag har alltid haft det väldigt tuft i skolan, speciellt med matten. Jag är ingen pluggis och jag är defentivt inte smart. Jag fick under åren i skolan mycket hjälp och stöd med matten för att jag överhuvudtaget skulle få ett godkänt betyg. När jag började i sjuan så fick jag inte riktigt den hjälp jag behövde, trots att mina föräldrar redan innan jag började i högstadiet hade pratat med rektorn på skolan flera gånger och han hade lovat dom att han skulle fixa extra hjälp åt mig. Men han höll inte vad han hade lovat. Sjuan va endå rätt okej och trots att skolan va skit jobbig så mådde jag endå rätt bra. Det va när jag började åttan som mitt mående började gå utför. Jag slutade äta frukost och jag slutade att äta lunch. Jag hade ett mål att jag som 163 cm lång då skulle väga under 50kg, jag minns än idag hur besviken jag vart varje gång vågen vissade över 50kg. Jag gick alltid i långärmat och aldrig i linne eller t-shirt, för jag skämdes över hur smal jag va. Men endå så skulle jag gå ner mer i vikt.

Att gå till skolan hade innan varit jobbigt bara för att jag va lat men nu blev det något helt annat. På kvällarna låg jag oftast vaken väldigt sent för att jag inte kunde somna, det flög miljoner tankar i mitt huvud. Nästan varje kväll rann tårarna, jag ville inte att det skulle bli en ny dag så att jag skulle behöva gå upp till skolan igen. Men jag tog mig alltid upp ur sängen och jag tog mig alltid till skolan men med en klump i halsen. Men jag sket i läxor och jag sket i prov. Frågade mamma å pappa mig om jag hade gjort mina läxor ljög jag alltid och sa ja. Två veckor kvar av åttan och jag hade F i 4 ämnen, mina föräldrar vart inte så glada när dom fick reda på det..  Jag minns att jag hade ett rätt bra sommarlov och jag började få ordning på mitt liv igen. Höstterminen i nian kom och jag bestämde  mig för att tag tag i pluggandet och faktiskt få godkänt i de ämnena som jag hade F i. Jag fick till och med ett E i matte som jag inte hade haft på två år.

När det va dags för vårterminen i nian och alla nationella prov började det att gå utför igen. Jag va orkeslös till allt, som jag numera fattar va för att jag åt så dåligt. Visste redan sen innan att mitt np i matte skulle gå åt helvete. Vilket det också gjorde, tre veckor kvar av nian och jag hade ett F i matte igen. Jag minns så väl den dagen jag fick reda på resultatet, det blev droppen för mig. Jag va så ledsen och sjukt besviken på lig själv, jag hatade mig själv så jävla mycket just då. Minns att jag fick prata med skolans nya rektor och hon försökte verkligen hitta en lösning så att jag trots allt endå skulle få gå ut med ett E i matte. Det gick inte och jag hamnde tillslut gråtandes inne hos skolsköterskan.. Å jag fick gå hem från den dagens sista lektion för att jag bröt ihop inne på lektionen. Det va och kommer alltid att va en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Jag började att skolka ifrån visa lektioner för jag visste att ogiltig frånvaro skulle endå inte synnas på våra slutbetyg, så jag slutade helt enkelt att bry mig. Slutade högtadiet med ett F vilket sjävklart va i matte.

Att börja i gymnasiet va min räddning, det va då jag började må bra igen. Jag åt åtminstonde lunch och kvällsmat varje dag i både ettan och tvåan. Tyvärr så började jag må sämre i trean igen och jag började sjukanmäla mig trots att jag inte va sjuk. Jag gick runt och låtsades som att livet va skit bra och jag log trots att jag hade gråten i halsen. Jag började att skita i lunchen igen och mitt humör blev bara sämre å sämre. Men jag hade otroligt bra vänner som endå fick mig att må bra visa stunder, vilket jag är otroligt tacksam för!

Att ta stundenten va en av dom bästa sakerna som kunde hände samtidigt som det va en av dom värsta. Jag visste att efter den 16 juni hade jag inget jobb att gå till. Mådde skit dåligt pga att jag va arbetslös och inte hade några pengar. Sen gick jag omkull med disa och det är dessa saker som är orsaken till att jag mår som jag mår idag.  Jag trodde att jag skulle må bättre när jag väl fått ett jobb, men jag hade så fel. Så dåligt som jag mår nu har jag aldrig någonsin mått.
Jag har haft världens sämsta jul iår, jag bröt ihop framför mina föräldrar på julafton.. Dagen innan 23/12 hade jag åkt hem från jobbet för att jag höll på att bryta ihop bak på lagret, jag sa till mamma å pappa att det va för att jag hade ont i huvet. Vilket inte va sant så jag kände att jag behövde förklara för dom. Jag har varit så arg och rent av elak mot dom så länge nu och jag va skyldig dom en förklaring till varför!
Om jag ska va ärlig vill jag inte tillbax till jobbet, jag vill helst av allt säga upp mig nu och aldrig behöva gå tillbaka ditt igen!
Minns inte när jag senast sov en helt natt utan att vakna.. Under den senaste tiden sover jag bara 2 timmar innan jag vaknar igen och har skit svårt att somna om. Att vakna 4-5 gånger per natt är lixom inget ovanligt för mig längre och jag vet inte hur det känns att vakna utvilad längre.
Dessutom har jag inget som får mig att må bra längre. Hästarna har alltid varit min energi källa, ditt jag dragit mig om jag varit ledsen. Men det är dom inte längre och tankar som att sälja konvalj har funnits så många gånger under de senaste månaderna.  Mitt intresse är iprincip helt borta och mitt dåliga samvete mot hästarna blir bara värre å värre.  Jag vet inte om det kanske är dags för mig att lägga hästarna på hyllan? Men jag tror inte att det kommer få mig att må bättre utan snarare sämre, älskar ju dom där två pälsbollarna något otroligt trots allt.

Till sist vill jag bara säga att jag skrev inte detta inlägg för att någon ska tycka synd om mig, tro mig jag vet att det finns dom som har det värre. Jag behövde bara skriva av mig och få ut alla mina tankar.

Ta hand om er! Kram M


Likes

Comments

Vi ska komma tillbaka till det vi hade förut <3

Bilderna under är från vårat bästa ridpass någonsin, jag minns det så väl och jag va så glad efteråt. Det vill jag upplev igen <3

Likes

Comments

Tänkte att det kan va dags för en uppdatering kring disa.. Vi skulle åkt på återbesök men kom aldrig iväg då vi stog på stallplan i 4 timmar för att försöka få hästen att stå kvar i transporten när vi skulle stänga. Jag va så frustrerad och ledsen att jag när vi gett upp inte visste vart jag skulle ta vägen eller vad jag kände.
Det första jag gjorde samma dag va att höra av mig till världens bästa Mikaela ❤ Hon kom ut några veckor senare och hästen skötte sig exemplariskt! Vi har inte kommit så långt att vi kan stänga, men hon går in själv i transporten och kan stå där inne lungt en liten stund. Vi har tränat med bakbommen utanför transporten och vi har tränat med ljud bakifrån när hon är inne, allt funkar klockrent. Mikaela kommer tbx 11/12.

Återbesöket har vi valt att skjuta till våren och har nu gett Disa vintervila. Dels för att jag inte sätter mig på henne och för att det börjar bli hårt i marken och hon är ju barfota.. Jag vet inte om vi någonsin kommer hitta eller komma tbx till det vi hade innan och jag vet inte om min rädsla någonsin kommer att försvinna! Händelsen med Disa i sommras är största orsaken till att mitt intresse försvunnit, just nu känns allt sjukt jobbigt och jag vet inte framtiden kommer att se ut 😔

Likes

Comments

Utan mina föräldrar hade jag inte haft turen att äga en sån fin ponny som jag göra idag! Dom gjorde allt och dom kämpade i flera år för att hon skulle bli min vilket jag är dom evigt tacksam för❤ Dom ställer alltid upp, dom går upp 03.00 de dagarna jag börjar jobba vid 05 för att skjutsa mig till jobbet, dom följer med mig till stallet, hämtar mig och skjutsar mig till kompisar, betalar för mina hästar med ett leende på läpparna hur knapert det än är , dom gör helt enkelt allt för mig dag ut och dag in😘  Jag älskar dom över allt annat på denna planet! Även om jag visa dagar tycker dom är sjukt jobbiga och beter mig fett drygt mot dom visa dagar..

Dom är allt och dom är bäst ❤

Till pappa Grattis på farsdag  du är bäst 💖

Likes

Comments