Header
View tracker

Wow, jag är verkligen sämst på att skriva. Men det är inget nytt att jag är världsmästare på att negligera min blogg.

Har pluggat som en tok hela hösten. Det är tufft, men otroligt kul och givande. Jag har lärt mig jättemycket och dessutom träffat underbara människor. Det här kan, utan att överdriva, vara en av de bästa sakerna jag gjort i hela mitt liv. Dessutom kan jag, för första gången någonsin, känna mig motiverad att sikta på högre betyg än bara godkänt. Mitt mål är nämligen att komma iväg på utbytesstudier till Japan, och då vill det till att jag ligger i klassens toppskikt rent betygsmässigt. Har aldrig haft en sådan peppande motivation tidigare. Det hjälper mig att komma framåt, när jag har ett tydligt mål och en dröm jag vill uppfylla.

Ironiskt nog så försov jag mig dock idag. Skulle bara snooza 15 minuter till efter att klockan ringde, men istället vaknade jag 10 minuter innan lektionen skulle börja. Tack och lov är det en lektion som är lätt att ta igen hemma, så jag känner inte direkt någon panik över det. Nu får jag istället mer tid att jobba på presentationen jag ska hålla på fredag. Det är mycket nu, men jag ångrar ingenting. Jag är väldigt stolt över att vara universitetsstudent. Stolt över mig själv, för att jag äntligen lyckades! Så som jag ser det just nu känns framtiden ganska ljus, och det är en underlig känsla för mig. Tänker hålla fast vid den så länge som möjligt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter två långa dagar har jag äntligen en lugn förmiddag. Framöver under hösten ska jag egentligen inte ha några föreläsningar på onsdagar, men idag är ett undantag då vi har en fyra timmar lång föreläsning om japans historia. Just nu avnjuter jag en kopp kaffe i tystnad och ensamhet, då resten av hushållet åkt iväg på egna föreläsningar. Jag har 50 sidor kvar att läsa i boken (vi skulle läsa 150 sidor till idag) Japans Historia, men det är ganska raskt gjort då den är lättsamt skriven och innehållet är intressant. Sitter även och övar hiragana i en övningsbok jag skaffade för länge sedan när jag pluggade japanska på komvux. Insåg att jag aldrig hade tid att använda boken då, vilket ger mig större glädje nu när jag pluggar "på riktigt" så att säga.

Hittills har studierna gått riktigt bra. Jag antar att det är alldeles för tidigt för att säga något definitivt om hur det går när det bara gått två veckor av kursen, men känslan jag har är att det går bra. Det här är ju ett ämne som jag är intresserad av (japan i allmönhet alltså) och de förkunskaper jag har gör att det inte blir så trögstartat. Det var länge sen jag satt och hade kul i en lärosal kan jag ju säga :P

Imorgon är det torsdag och de kommer i princip alltid vara helt fria för mig. Jag har utsett torsdagar till mina städ- och tvättdagar så att jag ska slippa göra sånt under helgen. Kan vara rätt skönt med en dag då en bara går runt och pysslar med saker.

Nu i helgen är det Asienfestival på Östasiatiska museet. Funderar starkt på att besöka den och se vad de har fixat i ordning. Det skulle, enligt facebookeventet, bli uppvisningar i både dans och kyûdo samt att det ska finnas en marknad med bland annat japansk mat. Låter ju onekligen väldigt spännande! Vi får se om jag har orken med mig på söndag.

Likes

Comments

View tracker

Då är en alltså äntligen universitetsstudent. Som jag har längtat efter detta! Allt jobb med komvuxkurser samtidigt som jag jobbat. Försöken att komma ikapp de IG'n som spökat sedan gymnasiet, allt för att jag i slutändan skulle kunna bli behörig för högre studier. Ansökte till Stockholms Universitet på måfå, skickade in ansökningar för typ 20 kurser, och av allt flummigt jag skulle kunna kommit in på blev jag antqagen till min drömkurs i japanska! Japan har ju varit min stora dröm sedan jag var rätt liten och även om jag studerat japanska på komvux så är det inte riktigt samma sak som att nu studera japanska ingående på heltid.

Det finns dessutom chans att få åka till japan som utbytesstudent, och det är något jag verkligen kommer att kämpa för! Men jag tar en termin i taget. En del den här terminen kommer bli repetition för mig, och det ger mig chansen att komma in ordentligt i studierna igen, hitta mi studietakt och nya rutiner samt plugga in det jag redan kan ännu bättre! Det är 11 år sedan jag var inskriven "på riktigt" på en skola och inte bara komvux. Det är lite läskigt, men samtidigt riktigt spännande! Jag är så otroligt pepp inför den här terminen, och jag ser fram emot att lära mig ännu mer japanska.

Likes

Comments

Idag packade vi med oss frusna vattenflaskor och åkte en tur till Rethymnon. Det har blivit ångra slöa dagar hemma, så det var faktiskt väldigt skönt att göra något annat. Väl framme inledde vi vår rundvandring med glass, och sen gick vi längs med gatorna i gamla stan. Rethymnon är en väldigt mysig liten stad. Gränderna är trånga, men husen är inte så höga. Det känns lite som att gå i gamla stan i Stockholm, fast en smula (läs: ganska mycket) varmare och med annan typ av arkitektur. Jag tittade på skor, kläder och smycken men eftersom att jag är pank fick jag nöja mig med fönstershopping. Om jag någon gång i framtiden blir rik kommer jag ha världens största garderob :P

Vi tog en lång vandring runt på smala gator och över torg, och slutligen kom vi fram till restaurangen där vi skulle äta. The Lemon Tree Garden förtjänar verkligen sitt namn, för på deras gård sitter man under lummiga citronträd fulla av frukt. Senaste gången jag var där var för 6 år sedan, kom vi på. Och jag kommer ihåg att det var väldigt varmt då med. Efter lunchen unnade vi oss mer glass, och sen var det dags att åka hem. Det kan låta som ganska lite att göra under en hel dag, men det tog faktiskt ett par timmar att gå omkring.

Imorgon är tanken att vi ska åka iväg och titta på canvas och färg så att jag kan måla lite medan jag är här nere. Jag har under ganska lång tid velat utveckla mitt estetiska sinne lite, och jag behöver göra något kreativt för att inte bli totalt galen. Inte för att jag är någon mästare på att rita eller måla, men det är alltid roligt att ha något att pyssla med.

Likes

Comments

Det har varit ett jäkla flängande på mig fram och tillbaka över skyarna den senaste tiden. Först var jag på Kreta, sen var jag hemma i två veckor innan jag åkte till Cypern med Martin och hans familj, och nu är jag tillbaka på Kreta igen. Försöker ladda upp så mycket av mina batterier som jag bara kan, i och med att jag troligtvis kommer börja jobba heltid till hösten igen.

Efter den här psykedeliska cirkusen som varit min utbrändhet och sjukskrivning så känns det rätt udda att tänka på jobb igen. En del av mig får panik vid blotta tanken. Vad händer om jag inte orkar? Om jag får panikattacker under lektionerna? Om saker och ting inte blir bra alls? Jag vet att det inte är bra att tänka i sådana banor, men det är en del av min sjukdom; Att alltid vara rädd för att saker och ting år helt käpprätt åt helvete.

Än så länge har jag tid att njuta av sol och bad, och det planerar jag att göra. Att ta en dag i taget och ibland bara stanna upp och fokusera på att andas och ta in sina omgivningar. Att ge sig själv tid att fundera över stjärnorna, naturen, havet och vinden. Att kunna ta in allt det härliga omkring mig och bara fokusera på det. Inte alltid så lätt som det låter, med mitt tillstånd, men jag gör mitt bästa.

Likes

Comments

För två dagar sedan landade jag på flygplatsen i Chania, på Kreta. Första dagen gick mest åt att ta igen sig efter resan. Det tar inte så himla lång tid att flyga från Stockholm till Chania men när man ska vänta fem timmar i Aten... Då blir man rätt trött.

Idag har vi gått på marknaden i Kolimbari, vi har varit och badat och vi har grillat. En fantastiskt mysig dag helt enkelt. Nu har jag precis gjort omelettmuffins till frukosten imorgon och även fast klockan är mycket är det fortfarande varmt och skönt utomhus.

Jag har också hunnit med att måla om grinden till staketet, dammsuga poolen och plantera lite växter. Kanske inte sånt man brukar göra på semestern men när jag bor ho mina föräldrar så är det mer brukligt :P

Imorgon ska vi åka till en butik som säljer saker till poolar, sen vet jag inte mer vad vi ska göra. Vi har inget planerat, och det är rätt skönt.

Likes

Comments

Utanför skiner solen, det är fantastiskt varmt för att vara Sverige i maj och egentligen borde jag vara ute och njuta av livet och allt som den här förunderliga planeten har att erbjuda. Istället sitter jag inomhus och undrar vad livet egentligen går ut på. Det är en svår fråga att svara på eftersom att svaret är olika för oss alla. Vad går livet ut på för just mig? Ingen aning faktiskt. Just nu känns det som om jag inte ens lever utan endast överlever, och det är knappt att jag gör det heller. Inte med en hjärna som motarbetar mig i varje steg jag tar och ett hjärta som rusar iväg åt femton olika håll samtidigt och vill göra allt, allt, allt.

​Vad jag skulle vilja vara är strukturerad, ordningssam och intelligent. Det skulle vara helt fantastiskt och jag skulle kunna få så mycket gjort. Istället är jag förvirrad, kaotisk och korkad och det gör att varenda grej jag tar mig för blir som att bestiga ett berg.

På något sätt måste jag försöka få mer kontroll. Jag har funderat på arbetslistor. Alltså rena checklistor för saker som ska göras. Det funkade jättebra när jag jobbade i butiken, så varför skulle det inte fungera hemma? Det är i alla fall värt ett försök. Heck, ALLT är värt ett försök just nu. Jag orkar inte med mig själv längre...

Likes

Comments

​Nu när jag har börjat komma igång och göra saker igen är det lite ironiskt att det viktigaste av allt är att jag unnar mig själv återhämtning. Har jag inte tillbringat det senaste året med återhämtning? Borde jag inte ha tröttnat på att sitta still och inte göra någonting? Heh, jo tack jag önskar att det vore så. Jag märkte förra veckan att min stressnivå fortfarande skjuter i höjden när det händer saker omkring mig, och om jag inte tillåter mig själv att koppla av och varva ner efter en dags arbete så kommer panikattackerna som ett brev på posten. 

Idag är jag tack och lov ledig, så jag ska variera mellan städning och hemmaspa. Att få pyssla om sig själv och samtidigt få lite fint i lägenheten är precis vad jag behöver just nu.

Utanför fönstret vräker snön ner igen. Jag roar mig med att läsa upprörda statusar och tweets om att "våren var ju här!" bara för att det var ett par plusgrader för några dagar sedan. Nej, era stolpskott... Februari är fortfarande, och har alltid varit, en vintermånad. Våren börjar officiellt i mars men brukar inte dyka upp förrän mitten på april. Vi VET det här i detta landet. Så jag förstår inte varför det alltid blir sådant kaos bara för att snön inte ger sig. Såklart att jag också ser fram emot våren, då jag kan börja röja på kolonilotten, men jag låter faktiskt vintern ha sin gång först. 

Nu ska jag fortsätta min morgonritual med kaffe, antideppmedicinen och så lite Minecraft på det. Har börjat leka med ett nytt modpack som är väldigt spännande! Regrowth, där man börjar i en post-apokalyptisk ödemark och sedan jobbar för att överleva och återställa.

Likes

Comments

Nu har det gått ett år sedan Lillstrumpa försvann. Ett år sedan jag räddade en liten fladdermus från att frysa ihjäl på torget vid Nacka Forum. Ett år sedan jag adopterade en liten råtta och döpte honom till Twitch. Ett år sedan jag förlorade Kisse. Det är också snart ett år sedan jag kraschade och förlorade mig själv...

Ett år är ganska lång tid, och man säger att tid är läkande. Det kanske stämmer för saker som är kroppsliga. Såren jag har på armen efter att en katt missbedömde avståndet till stolen och högg tag i mig i panik. Nagelbandet som sprack för att det var så kallt ute. Den jävligt envisa finnen i pannan a.k.a "skotthålet". Men att läka själen? Att läka ett trasigt sinne? Jag är inte så säker på att tid kan läka sådant.

Självklart känner jag mig bättre nu. Jag klarar av att åka tunnelbana, umgås med folk, gå och handla. Jag klarar av små nivåer av stress och att sköta mitt hem. Det klarade jag inte av under större delen av förra året. Det är inte tid som gjort att jag blivit bättre. Det är envishet, tårar, smärta och utvecklande samtal hos KBT. Hade jag förlitat mig på enbart tid hade jag fortfarande knappt klarat av att ta mig ur sängen. Jag hade förflyttat mig mellan sängen, soffan och datorn och låtit dagarna flyta ihop i en ogenomtränglig dimma, kanske för alltid.

Jag är inte "frisk". Jag vet inte om jag någonsin kommer bli det igen. När jag kraschade försvann vissa delar av mig, av mina funktioner, och jag har inte fått dem att fungera igen även nu. Jag har svårt att komma ihåg saker utan att skriva ner dem. Och även med flertalet kalendrar, minneslappar och personer som påminner mig finns det saker som helt enkelt bara försvinner ur mitt huvud. Jag upprepar mig när jag pratar, jag tappar bort ord mitt i meningar och måste tänka riktigt hårt för att komma på vad det heter, jag glömmer bort vad jag pratar om mitt i meningar och slarvar bort saker i större utsträckning än förut. Press och stress ger mig panikattacker, för höga stressnivåer stänger av ALLA känslor totalt. Jag går från att känna allting alldeles för starkt till att helt plötsligt inte känna någonting alls.

Vissa dagar fungerar jag bättre än andra, vissa dagar fungerar jag inte alls. Det enda jag vet är att jag måste fortsätta ta mig framåt. Stannar jag upp kommer allting jag gjort hittills att falla i bitar omkring mig. Så jag gråter, svär, hatar livet, hatar mig själv, men släpar mig hela tiden framåt. Vad har jag egentligen för val?

Likes

Comments

En av de mest älskade julklapparna från -15 är vår nya stekpanna från Jamie Oliver. Det är en Tefal-panna med värmeprick i mitten, så man ser när plattan har perfekt värme. Allt jag har gjort i den hittills har blivit helt fantastiskt, och det kan inte bara tillskrivas mina skills vid spisen :P

Idag blir det pannkakor, efter receptet i Delia's kokbok. Vanligas fall kör jag Bonniers men det är alltid kul att prova något nytt :)

Imorgon ska jag tillbaka till MIST och det ska bli så otroligt skönt. Det är kursstart och vi ska ha presentation av oss själva och kursen. Det ska bli jättespännande att få följa de här elevernas utveckling. Det ska också bli väldigt roligt att få mer att göra vad det gäller hårlektionerna! Ser fram emot att sätta igång efter all tid jag gått hemma.

Inte allt är fixat med gamla jobbet än, men jag ska dit på torsdag och sen är jag förhoppningsvis helt klar med allt det gamla. Sen är det bara nytt och kul framför mig! :D

  • Allmänt
  • 108 readers

Likes

Comments