View tracker

Som jag för länge sedan nämnt tycker jag det är viktigt att komma ut med kunskapen om psykisk ohälsa.

För som nu när jag haft ett återfall av depression som ledde till utmattning och lättare psykoser så inser jag att kunskapen är väldigt liten. När man är där nere jaa då tycker man skapligt synd om sig själv och är väldigt självupptagen. Reaktionerna som kommer av omgivningen kan vara många, en del drar sig undan, andra tycker man ska sluta med sitt självömkande och rycka upp sig. Men det är just det att det inte är så lätt. Har du en vän som har alla symptom på depression, kanske denne bara behöver någon som lyssnar, som gör dig medveten om dina problem och som uppmuntrar dig till att söka hjälp. Personen behöver allt stöd som hen kan få och att du finns där hur jobbigt och irriterande det än kan kännas. Det du gör kan vara skillnaden mellan liv och död för din vän. Dina reaktioner kan hjälpa din vän att inte falla djupare i sin depression.

Båda gångerna jag har hamnat i denna ohållbara situation har hjälp från oväntat håll, någon som lyssnar och stöttning hjälpt mig genom det svåra. Båda gångerna har jag insett att jag behövt medicinsk hjälp för att må bättre och än vet jag inte om det är så att jag behöver piller för att inte hamna i obalans igen. Det får framtiden utvisa.

Hjälp din vän som hamnat i en negativ spiral, du gör nytta!

Kramizar

Likes

Comments

Jag har en längre tid varit ganska tyst av mig och det är jag fortfarande i vissa sällskap. Att jag har tystnat beror inte på att jag inte är sällskaplig, utan att upprepande händelser och situationer har gjort att jag omedvetet tystnat. När man är tyst får man mycket tid till att analysera och se människors olika sätt att vara. Ibland har jag helt uppåt vägarna fel om människor, men många gånger prickar jag helt rätt på personligheterna.

I mitt observerande läge har jag förstått att vi människor har olika sätt att se på det sociala sammanhanget och hur vi upplevs. Någon tror på ödet, någon på karma och en annan på något högre. Jag tror inte på något av det där, vi människor är så komplexa och de flesta bär på något inombords som inte någon annan vet. Har vi inte helheten kan det vara svårt att förstå.

Barnens beteende speglas i våra egna till viss del, vår stora pojke har ett behov av att prata med någon enskilt.. I detta insåg jag att i allt det här att jag känner mig ensam ibland så handlar det om att jag förtroligt behöva hitta någon att prata med. Inte min familj, inte någon yrkeskunnig...utan en vän som bara villigt kan tänka sig att sitta och lyssna på mig. Självklart måste jag då ge tillbaka,men det är vad jag saknar och jag har gripit efter halmstrån länge nu, men inte hittar jag någon som kan tänka sig att sitta där oss lyssna på allt negativ eller positivt som vill komma ut. Det är mitt behov och en dag kommer nog jag hitta en sådan vän även här där jag bor idag. För en sådan vän har jag men hon är här men ändå så långt borta.

Kramizar

Likes

Comments

Hur reagerar ni på SSRI mediciner?

Själv så kommer jag längre bort från allt negativ och det är bra för det gör en starkare och självkänslan växer. Men samtidigt blir man lite avtrubbad och de känslor som jag är van att de välver ut gör inte det. Jag har inte gråtit en enda gång sen jag började ta dem. Jag kan bli arg,istället för ledsen när ilskan kommer. Jag känner minskad sympati i vissa situationer.

De här små pillrena har haft många bra effekter på mig, men när styrkan inom mig och det sociala börjar funka igen. På ett sätt jag vill och det har varit så över en tid. Då ska jag trappa bort medicineringen.

Kramizar

Likes

Comments

Varje dag så blir jag bara mer och mer tacksam för den arbetsplats jag nu hittat. Jag trivs, känner att jag passar in, kan vara mig själv och får mig ett gott skratt nästa varje dag.

Tacksamheten är stor!

Likes

Comments

Är ni bra på att varva ner?

Nu på kvällen tänkte jag att jag skulle ta ett bad i lugn och ro, men det slutar nästan alltid likadant. Jag lägger mig alltid och låter samtidigt vattnet fyllas upp, men när värmen stiger och jag ska ligga still, inte göra något. Då kommer rastlösheten, det kryper i kroppen och har inte ro att bada någon längre stund. Idag vart badkaret halvfullt innan jag tvätta av mig och gick upp, sen klädde jag på mig gick tillbaka till badrummet för att rensa rören och vattenlåset.

Men nu ska jag lägga mig med en pod i hörlurarna för det får mig att slappna av, jag kan till och med somna när jag ligger och lyssnar. Så ska jag varva ner är detta bästa sättet att koppla av. Jag kopplar bort omgivning och fokuserar på lyssnandet.

Ska även sätta igång min sömnapp, tycker det är lite intressant att se mitt sömnmönster och se vad förutom barnen som stör min skönhetssömn 🙂

Kramizar

Likes

Comments

View tracker

Fredag, tjohooo! Efter denna vecka har jag en bra magkänsla. Har varit en väldigt givande vecka då jag lärt mig mycket och även känt mig både behövd samtidigt som mitt självförtroende växer när jag lyckas hjälpa andra på min arbetsplats. Jag trivs med det jag gör just nu och det är väldigt roligt. Om man jämför med tidigare när jag skrivit så har jag gått från ett arbete som min personlighet inte alls har trivts med till något som passar mig och ger energi! Helt underbart!

Varför lade jag helt plötsligt lösenord på min blogg? Vad har hänt sen sist? Det funkade helt enkelt inte för mig att skriva öppet till slut, min ångest, tankarna som for iväg med mig och de tolkningar jag gjorde utifrån dessa blev för mycket. Så jag fortsatte skriva ett tag till, men till slut funkade det inte alls. Så fick lägga bloggen på hyllan. Till slut hamnade jag i ett läge där jag kände att det var dags för mig att börja äta antidepressiva för att hamna på rätt bana igen. Det är tre månader sedan nu och det är verkligen rätt beslut jag tagit. Tabletterna var återigen ett måste för att stilla ångesten och allt som jag utifrån den skapar.

Hur är det annars? Min sambo är mycket bättre i ryggen, men ibland kommer bakslag. Men just nu har jag inte hört att han beklagat sig på värken. Så allt detta har gått åt rätt håll. Sedan har han nu börjat studera och det är ett helt fantastiskt beslut han tagit enligt min mening. Jag tror på honom och han kommer klara det här med att studera galant.

Barnen då? Åhhh de är så fantastisk busiga och helt underbara. Visst har de fått vår envishet och pappas rastlöshet. Så aktiva barn har vi, senast igår var vi på utvecklingssamtal på förskolan och fick höra att den minsta är inte den som sitter still. Så är det han är ständigt i rörelse och stora killen är så duktigt och omtänksam mot sin bror. Man blir glad i hjärtat av att höra detta.

Så från det kaoset som det kändes som att det aldrig skulle ta slut kan jag inte känna mig mer tacksam för där jag är idag. Plötsligt vänder det! Fredagsmys på er där ute.

Kramizar

Likes

Comments

Hej!

Jag är tillbaka! En helt annan tjej, ett helt annat lugn och ja, jag mår mycket bättre.

Jag har börjat mitt nya jobb och det känns riktigt bra. En ny fräsch start, dock blev det ett bakslag precis när jag började och då tog jag beslutet ganska snabbt att börja äta antidepressiva. Det har hjälpt mig mot den otroliga ångest och alla upplevelser som kommer med den. Det har hjälpt mig och jag är på väg uppåt. Det är inget nederlag utan ett måste för att jag ska må bra och bli bättre.

I vilken utsträckning jag kommer skriva framöver har jag inte bestämt mig för, men för dig som vill följa mig igen är jag otroligt tacksam.

Kramizar

Likes

Comments

Här var det länge sedan, hur är det då?

Jo här ligger jag i en säng på Rhodos i 30 grader, barnen sover och själv knappar jag på mobilen. Nya jobbet känns riktigt bra, trevliga kollegor, möjlighet att påverka och bra arbetstider. Vill verkligen försöka göra allt där för att det ska bli så bra som möjligt. Känner mig verkligen nöjd med det nya jobbet.

När det gäller barnen gick minstingen sista dagen i fredags på gamla dagiset och gud va skönt det ska bli att de små busungarna ska gå på samma dagis. Helt underbart! Lämning av barnen kommer bli något helt annat och jag tror inskolningen kommer gå hur bra som helst.

Sambon börjar plugga inom kort och det kommer gå jättebra för honom. Han tvivlar, men jag tror på honom. Det vänder nu och alla dessa saker känns bra.

Sen har vi mitt fantastiska psyke, trots alla dessa bra saker tror ni inte hjärnan spelar mig ett bra spratt och påverkar mig. För trots att jag ligger här i sängen på Rhodos och har det bra, har jag en enorm ångest och klump i magen. När det gäller min sambos familj har jag alltid tyckt bra om alla och det gör jag fortfarande.  Det är trevliga, glada och roliga, jag trivs med dem.     Jag skulle på något vis vilja berätta för alla om min ångest, så alla förstår varför jag beter mig konstigt ibland har svårt att slappna av, möta blick osv. Det är inget personligt, det är bara jag som är så nu. Men fasen så jobbigt det är att ta allt till ytan.

Min psykolog sa, dock inte ordagrant, att jag måste våga ta tjuren vid hornen. Möta det ångestbetonade och komma över tröskeln. Så det är bara försöka klättra över min mur och öppna mig. Jag vet att jag kan!!!

Kramizar

Likes

Comments

Nu så, en arbetsvecka kvar på fyra dagar sen nya äventyr. Det känns som ett kliv in i det nya, känslan är toppen. Jag lämnar det gamla till sitt öde och fortsätter in massa nya men bra livshändelser. Åhhh...jag är värd detta!

Kramizar

Likes

Comments

Under 2009 åt jag min första dos antidepressiva, det var efter att jag känt mig utfryst på arbetsplatsen och trots att jag bytt arbetsplats så gav inte ångesten, depressionen och psykoserna med sig. Jag behövde hjälp att återhämta mig. Jag avslutade själv medicineringen, då jag kände att den inte behövdes mer.

I slutet på 2011 fick jag missfall, vi hade försökt och få barn ett tag, jag plussa och förväntningarna var stora. Det var inte många veckor in missfallet kom, men tidpunkten var så fel. Vi var bjudna på ett 50 års kalas och på samma kalas stod båda mina svägerskor och berätta om sina kommande graviditeter. Samma dag hade jag börjat blöda och det var på detta kalas jag förstod att jag just då fick missfall. Att nivån på skämtandet är rätt så högt gjorde inte sagt saken bättre. - Dricker inte du, är du gravid. Dags för er snart att få tillökning. Det var plågsamt och trots att jag kände glädje inför svägerskorna var det svårt att visa det då. Så med missfallet föll jag tillbaka till en ny dos antidepressiva. Jag åt det fram till jag var gravid igen, ville vara tablettfri för mitt kommande barns skull.

Sen har jag klarat mig och försökt bygga upp självförtroende, förbättra mina dåliga sidor och bli mig igen. Dock är det svårt när man på många sätt tappat sig själv.

2014 gick jag igenom en för mig tuff förlossning, den tog på krafterna och med lillpojkens gulsot och sen krupp tog det tid för mig att få sinnesro att återhämta mig. Tyckte dock jag var skapligt på väg när vi nådde oktober 2015. Det var då sambons rygg gick sönder och i december fick jag avsluta min anställning på ett nytt jobb. Jag var tvungen att ta hand om min familj, när sambon inte kunde. I mars 2016 skulle jag tillbaka till mitt nuvarande jobb och det kändes skönt att få återgå till ordningen. Men då fick jag veta att jag inte fick min tjänst åter. För andra kan detta låta trivialt. Men med allt sammantaget så fick det mig att gå in i väggen. Det är först nu jag insett att det är det jag gjort. Utmattning, minnesstörning, trötthet av minsta ansträngning var följderna av allt.

Idag har jag lyckats återhämta mig rejält, det finns ännu mycket att hantera. Men att jag klarat allt detta, utan att ta antidepressiva och är på väg tillbaka. Det är något jag ska vara stolt över. Jag bromsa i tid, insåg min begränsning och har på egen hand med hjälp av nära och kära lyckats plocka upp bitarna.

Så ja jag är stolt över mig själv, jag är bra 😘

Kramizar

Likes

Comments