Efter en bra helg så skulle jag idag jobba hemma. Ta barnen till dagis och gå hem och göra massor som jag inte hunnit med innan på jobbet. Men inatt vaknade minstingen, han hosta och var snorig, kunde inte somna om. Så han fick hostmedicin och näsdroppar sedan somna han om i vår säng. Precis efter jag fått honom och somna kom stora killen. Han ville att mamma skulle lägga sig i hans säng, vilket jag gjorde och somna där också.

Minstingen sov länge imorse och jag tyckte det var självklart att han skulle va hemma efter hur han lät i natt. Tänkte jag skulle försöka jobba här hemma och det har gått bra till en början, men efter ett tag vart minstingen rastlös och trots förkylningen så springer han runt här hemma som om han är hur frisk som helst. Så jag insåg att det inte är något alternativ än att vabba.

Hur funkar ni, kan ni få ångest eller dåligt samvete för att ni vabbar? Jag mår verkligen inte bra av vab, visst vill jag ta hand om mina barn när de inte mår bra. Men frånvaron från jobbet känns inte bra, trots att den är mer än giltig. Tror jag får med detta från min uppväxt, då min mamma är likadan.

Kramizar

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har ett toalettproblem!

Det här är jag. Om jag ska gå hemifrån är det bäst att gå på toaletten. Så fort innan jag ska göra något måste jag gå på toaletten. Det kan gälla ett möte, en lunch, en promenad...ja vad som helst. Men jag måste springa på den förbannade toaletten. Att jag har världens minsta blåsa hjälper inte och det blir inte bättre att jag springer hela tiden.

Det är psykologiskt och det startade bär jag åkte på en klassresa. Jag satt från Sverige i en buss till Spanien och kunde inte kissa ordentligt förrän jag kom fram till hotellet. Jag tvingade mig att göra behoven under resan, men det gick sådär. Från dess ha det hållit i.

Det är ett problem som har blivit bättre med åren. Men tänk när jag och sambon träffades i början. Han bodde i en etta och var tvungen att gå ut ur lägenheten för att jag skulle kunna kissa. Helt knasigt jag vet och psykologiskt. De som inte vet detta måste undra varför jag heeeela tiden springer på toaletten. Men det är ju inget som man bara berättar. Hej, jag heter... och har ett toalettproblem.

Som sagt det har blivit bättre, men kommer det nånsin försvinna? Jag vet inte, men att acceptera det hjälper.

Jag säger det igen, vi är alls olika 😊

Kramizar

Likes

Comments

Idag har känslorna legat utanpå kroppen, det vill säga att känselspröt har varit utåt och öronen spetsade. Jag har sugit in av saker runt omkring mig, inte bara på ett dåligt sätt. Men en sådan här dag brukar trigga en igång en känslostorm därefter och ett känsloladdat blogginlägg.

Men hör och häpna, jag tar till mig den här dagen och accepterar den. Sover på saken och ser hur det känns imorgon. Har pratar lite med mina kollegor och med min sambo, vilket har varit lugnande och är glad att jag pratar istället för att samlar allt inom mig.

Ångesten har varit framme idag, frågan är...vad triggar det? Dåligt självförtroende, hormoner eller för lite sömn. Jag vet faktiskt inte.

Kramizar

Likes

Comments

Har funderat lite på vem läser min blogg? Då jag valt att till viss del vara anonym så kan det vara svårt att hitta min blogg. Vilket delvis är min önskan, men ibland väljer jag att göra vissa människor delaktiga i bloggen. Det är för att jag har den känslan att den här personen kan jag lita på, det är en bra person och jag tror inte att det förtroende jag ger kommer missbrukas.

De som hittar bloggen ändå och läser, det är bara roligt. Att det jag skriver är intressant för någon annan. Att någon tycker det är värt att läsa.

Har skrivit det tidigare, men vill bara förtydliga att det här är min ventil. Jag har inte för avsikt att såra någon som finns i min omgivning, det här är mina känslor. Som vi alla vet är känslor inte alltid logiska och kan vara impulsiva. Men det är när jag får ge uttryckt för dem som mitt inre kan lugna sig. Jag är inte den som ställer mig mitt emot någon och säger du är oduglig eller skriker rakt ut av irritation. Men ibland har jag mycket inom mig som vill bubbla ut och det gör det här.

Ibland raderar jag ett inlägg, ibland redigerar jag ett och det är för att när jag läser texten i efterhand så inser jag att dessa impulsiva tankar kanske inte var så bra att dela med mig av eller att det jag skrev där kan misstolkas. För så är det ju en text som känslomässigt betyder en sak för mig kan för en annan betyda en helt annan sak.

Så snälla om du känner mig, väljer att läsa min blogg, välj gärna då att inte misstolka det jag skriver. Vi är alla olika och herregud vilken tur det är! Shit va livet skulle va tråkigt annars.

Kramizar

Likes

Comments

Efter mitt inlägg tidigare idag, gick jag precis strax efter förbi en affär med blommor. Fick då bara känslan att nu ska jag göra mina kollegor glada i allt negativt. Så jag gick in och köpte blommor, vilket var mycket uppskattat!

Helt plötsligt vart det en bra stämning och det var den känslan jag hade på morgonen. Kändes skönt att få ett sånt infall! Vi behöver alla uppskattning när det känns tufft.

Men jag står ändå för att problemet inte löses genom att klaga, man måste se vad man kan göra åt det. Upp med mungiporna och se hur du kan göra din situation bättre. Att se negativt på allt gör inget bättre.

Kramizar

Likes

Comments

Nu måste jag skriva av mig, annars får jag ett utbrott snart. Vem vet jag kanske får det ändå!

Men jag går till jobbet och har en bra känsla i kroppen. Visst jag har ett issue på jobbet, men vem har inte det. Jag väljer att lägga det åt sidan och acceptera att det är så. Nu sitter jag på lunchen och känner bara för att ge upp. Men grejen är att det inte handlar om min issue utan om alla andras issue. Det räcker att en person säger något och sedan eldar de upp varandra och det börjar hagla stormar av negativitet. Jag spyr på det! Vart är kundtänket, servicekänsla och problemlösningsförmågan?

Så nu är jag tillbaka där jag ställer mig frågan, har du ett problem? Ja...kan du göra något åt?

1. Försöka prata alla tillrätta och ändra attityd (känns som ett problem jag inte kan lösa, det är upp till var och en). 

2. Byta jobb, det är faktiskt inte vad jag vill. Då jag trivs förutom ett issue och det kan jag se bortom. Problemet nu består av mycket missnöje. En storm som jag ska rida ut.

3. Nej, det kan jag inte! Koppla bort, gör dit och skit i turbulensen runt omkring dig. Då ingen gör dig delaktig och kommunikation är lika med noll så backar jag.

Så slutklämmen!

Why worry! (tackar den personen som satte detta mantra i mitt huvud, väldigt användbart)

Kramizar

Likes

Comments

Då var ännu en påsk förbi och första arbetsdagen redan gjord. Skönt var det med helg och var inte så taggad i morse att börja en ny arbetsvecka. Men det var bara att bita i det sura äpplet och ta sig upp i morse. Men det vart än rätt så bra morgon med minimalt med stress, för jag hade bokat tid för att förnya passet. Så barnen och jag gick upp, gjorde oss iordning i lugn och ro för att sedan åka och lämna dem till dagis och vidare till polisen. Äntligen vart det gjort, har skjutit på det två gånger tidigare på grund av jobbet. Men nu hade jag bestämt mig att ta mig dit. Skönt att kunna bocka av det.

Annars har det varit jag och barnen som umgåtts fredag, lördag och söndag, då sambon byggt på stugan på landet. I fredags var hela familjen på påskmiddag hos svärmor och de andra kvällarna har hela familjen umgåtts. I går vart det lekland med barnen, vilket är väldigt uppskattat. Annars har vi haft snöbollskrig, byggt snögubbe och snölykta. Umgåtts med barnens kusiner, bakat bullar och bara tagit det lugnt. Kanske lite för mycket tv-tittande, men det har varit mysigt på ett sätt med. Kallt ute och myst ner under en filt framför en film eller serie. Det enda jag kan känna just nu är att påsken gärna kunde fått ha några dagar till. Men det kanske inte är så konstigt, jag och min sambo hade i stort sett ingen semester i somras på grund av omständigheterna. Så lite ledighet är inte dumt.

Hoppas ni hade en fin påsk!

Kramizar

Likes

Comments

Jag har verkligen fått en "mamma" på jobbet, jag tycker det är så härligt att trots åldersskillnad så kan man ha lika roligt ändå. Det sorgliga är att hon kommer sluta i juni, men sånt är livet. Hennes ersättare tycker jag verkar vara en klippa, så jag tror och hoppas på det bästa. Sen hoppas jag att min "mamma" kommer tillbaka igen, men det får tiden utvisa.

Men NU ska jag koppla bort jobbet i 5 dagar, ta hand om mig, familjen och hemmet. Jag har ännu ingen aning om vad vi ska hitta på, men det löser sig nog. Lite bullbak kanske, någon utflykt är inte heller dumt. Barnen tycker om att gå i skogen och jag med...så något sådant kanske. Sambon ska tyvärr bygga på sommarstugan med sina bröder, så på dagarna får det bli jag och våra två grabbar. Men det ska bli skönt, underbart helt enkelt.

Måste bara säga igen, är såååå tacksam för allt här i livet! Tack för att jag kommit tillbaka upp till första trappsteget igen. För jag föll hårt och djupt, men är där uppe igen på toppen och tacklar vardagliga bekymmer istället för att kämpa mig upp för första trappsteget hela tiden. Tänk att jag knappt kunde lämna barnen på dagis, stod alldeles andfådd när jag gjort detta och satt kvar i bilen andades, pustade ut för att orka starta en ny dag. Det är ett minne blott. Jag orkade inte jobba en halv arbetsdag för kroppen sa ifrån och sen gick jag hem, sov ett par timmar för att orka med kvällen. Handla var jobbigt, städa var jobbigt...allt var ett berg man skulle bestiga. Men så är det inte nu, det är bara latmasken i mig som velat stanna kvar lite längre för att samla ork och kraft. Tackar mig själv för att jag varit så klok.


Tänk på det alla ni där ute lyssna på dig själv och vad din kropp säger åt dig. Den vet bäst! Att ha den finaste ytan och lyssna på vad alla andra säger åt dig, vad hjälper det dig om inte det inre mår bra. Ni är bra och vi gör alla så gott vi kan!

Påskkramizar

Likes

Comments

Denna morgon och natten som var vaknade jag som jag gjort till och från senaste tiden i en dyngsur säng. Jag svettas så mycket om nätterna och försöker förstå varför. Har aldrig haft problem med varma täcken då jag är en rätt så frusen person av mig. Kan inte sova utan täcke även om det är 30 grader varmt. Tycker bara inte om det! Men som sagt kan inte förstå vad det kan vara, något är det som vill komma ur kroppen. Visst får jag i mig mycket nikotin varje dag, men det är inget nytt och det har aldrig varit såhär förut. Det ger väl med sig hoppas jag.

Har inte skrivit om det, men har nyligen försökt att med hjälp av Nutrilett gå ner i vikt. Det gick bra till en början, men så tappar jag plötsligt allt och glider tillbaka till dåliga vanor. Jag har tappat ett par kilon och jag kan ta vid igen för att fortsätta, men det har varit mycket och med det tappar jag motivationen. Nu har jag i och för sig de senaste dagarna hittat lugnet och orken till att ta vid med de vardagliga sysslorna hemma med. Så saker och ting börjar kännas bättre.

Man kanske tycker att efter att minstingen gått på dagis i ett år så borde jag fått lite rutin på att återigen jobba 100%. Men jag har verkligen inte det, har tillåtit mig själv att få vara lite lat hemma då jag försökt komma in i allt med nya jobbet. Orken återfunnit sig lite de senaste dagarna och känner mig lite effektiv. Nu kan inte hela livet gå på rutin, men lite mer hemma och hel del till på jobbet så tror jag saker och ting blir toppen. Man kanske inte ska vara så hård mot sig själv heller när det inte var så länge sedan jag hade en utmattningsdepression. Det är lätt att glömma och jag är glad att jag känner mig så pass stark nu.

Kramizar

Likes

Comments

Åh, vilken dag! Nästan två timmar på ett tåg själv på morgonen och samma på eftermiddagen. Ett lugnt kundbesök utan massa måste. Hem till mina underbara frön och nu ligger jag här i sängen med min kära sambo. Ingen stress, en lugn bra dag! Det är såhär det ska vara!

Tar med mig det till imorgon! Ny dag och nya möjligheter.

Kramizar

Likes

Comments