View tracker

Är ni bra på att varva ner?

Nu på kvällen tänkte jag att jag skulle ta ett bad i lugn och ro, men det slutar nästan alltid likadant. Jag lägger mig alltid och låter samtidigt vattnet fyllas upp, men när värmen stiger och jag ska ligga still, inte göra något. Då kommer rastlösheten, det kryper i kroppen och har inte ro att bada någon längre stund. Idag vart badkaret halvfullt innan jag tvätta av mig och gick upp, sen klädde jag på mig gick tillbaka till badrummet för att rensa rören och vattenlåset.

Men nu ska jag lägga mig med en pod i hörlurarna för det får mig att slappna av, jag kan till och med somna när jag ligger och lyssnar. Så ska jag varva ner är detta bästa sättet att koppla av. Jag kopplar bort omgivning och fokuserar på lyssnandet.

Ska även sätta igång min sömnapp, tycker det är lite intressant att se mitt sömnmönster och se vad förutom barnen som stör min skönhetssömn 🙂

Kramizar

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Fredag, tjohooo! Efter denna vecka har jag en bra magkänsla. Har varit en väldigt givande vecka då jag lärt mig mycket och även känt mig både behövd samtidigt som mitt självförtroende växer när jag lyckas hjälpa andra på min arbetsplats. Jag trivs med det jag gör just nu och det är väldigt roligt. Om man jämför med tidigare när jag skrivit så har jag gått från ett arbete som min personlighet inte alls har trivts med till något som passar mig och ger energi! Helt underbart!

Varför lade jag helt plötsligt lösenord på min blogg? Vad har hänt sen sist? Det funkade helt enkelt inte för mig att skriva öppet till slut, min ångest, tankarna som for iväg med mig och de tolkningar jag gjorde utifrån dessa blev för mycket. Så jag fortsatte skriva ett tag till, men till slut funkade det inte alls. Så fick lägga bloggen på hyllan. Till slut hamnade jag i ett läge där jag kände att det var dags för mig att börja äta antidepressiva för att hamna på rätt bana igen. Det är tre månader sedan nu och det är verkligen rätt beslut jag tagit. Tabletterna var återigen ett måste för att stilla ångesten och allt som jag utifrån den skapar.

Hur är det annars? Min sambo är mycket bättre i ryggen, men ibland kommer bakslag. Men just nu har jag inte hört att han beklagat sig på värken. Så allt detta har gått åt rätt håll. Sedan har han nu börjat studera och det är ett helt fantastiskt beslut han tagit enligt min mening. Jag tror på honom och han kommer klara det här med att studera galant.

Barnen då? Åhhh de är så fantastisk busiga och helt underbara. Visst har de fått vår envishet och pappas rastlöshet. Så aktiva barn har vi, senast igår var vi på utvecklingssamtal på förskolan och fick höra att den minsta är inte den som sitter still. Så är det han är ständigt i rörelse och stora killen är så duktigt och omtänksam mot sin bror. Man blir glad i hjärtat av att höra detta.

Så från det kaoset som det kändes som att det aldrig skulle ta slut kan jag inte känna mig mer tacksam för där jag är idag. Plötsligt vänder det! Fredagsmys på er där ute.

Kramizar

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Jag är tillbaka! En helt annan tjej, ett helt annat lugn och ja, jag mår mycket bättre.

Jag har börjat mitt nya jobb och det känns riktigt bra. En ny fräsch start, dock blev det ett bakslag precis när jag började och då tog jag beslutet ganska snabbt att börja äta antidepressiva. Det har hjälpt mig mot den otroliga ångest och alla upplevelser som kommer med den. Det har hjälpt mig och jag är på väg uppåt. Det är inget nederlag utan ett måste för att jag ska må bra och bli bättre.

I vilken utsträckning jag kommer skriva framöver har jag inte bestämt mig för, men för dig som vill följa mig igen är jag otroligt tacksam.

Kramizar

Likes

Comments

Här var det länge sedan, hur är det då?

Jo här ligger jag i en säng på Rhodos i 30 grader, barnen sover och själv knappar jag på mobilen. Nya jobbet känns riktigt bra, trevliga kollegor, möjlighet att påverka och bra arbetstider. Vill verkligen försöka göra allt där för att det ska bli så bra som möjligt. Känner mig verkligen nöjd med det nya jobbet.

När det gäller barnen gick minstingen sista dagen i fredags på gamla dagiset och gud va skönt det ska bli att de små busungarna ska gå på samma dagis. Helt underbart! Lämning av barnen kommer bli något helt annat och jag tror inskolningen kommer gå hur bra som helst.

Sambon börjar plugga inom kort och det kommer gå jättebra för honom. Han tvivlar, men jag tror på honom. Det vänder nu och alla dessa saker känns bra.

Sen har vi mitt fantastiska psyke, trots alla dessa bra saker tror ni inte hjärnan spelar mig ett bra spratt och påverkar mig. För trots att jag ligger här i sängen på Rhodos och har det bra, har jag en enorm ångest och klump i magen. När det gäller min sambos familj har jag alltid tyckt bra om alla och det gör jag fortfarande.  Det är trevliga, glada och roliga, jag trivs med dem.     Jag skulle på något vis vilja berätta för alla om min ångest, så alla förstår varför jag beter mig konstigt ibland har svårt att slappna av, möta blick osv. Det är inget personligt, det är bara jag som är så nu. Men fasen så jobbigt det är att ta allt till ytan.

Min psykolog sa, dock inte ordagrant, att jag måste våga ta tjuren vid hornen. Möta det ångestbetonade och komma över tröskeln. Så det är bara försöka klättra över min mur och öppna mig. Jag vet att jag kan!!!

Kramizar

Likes

Comments

Nu så, en arbetsvecka kvar på fyra dagar sen nya äventyr. Det känns som ett kliv in i det nya, känslan är toppen. Jag lämnar det gamla till sitt öde och fortsätter in massa nya men bra livshändelser. Åhhh...jag är värd detta!

Kramizar

Likes

Comments

Under 2009 åt jag min första dos antidepressiva, det var efter att jag känt mig utfryst på arbetsplatsen och trots att jag bytt arbetsplats så gav inte ångesten, depressionen och psykoserna med sig. Jag behövde hjälp att återhämta mig. Jag avslutade själv medicineringen, då jag kände att den inte behövdes mer.

I slutet på 2011 fick jag missfall, vi hade försökt och få barn ett tag, jag plussa och förväntningarna var stora. Det var inte många veckor in missfallet kom, men tidpunkten var så fel. Vi var bjudna på ett 50 års kalas och på samma kalas stod båda mina svägerskor och berätta om sina kommande graviditeter. Samma dag hade jag börjat blöda och det var på detta kalas jag förstod att jag just då fick missfall. Att nivån på skämtandet är rätt så högt gjorde inte sagt saken bättre. - Dricker inte du, är du gravid. Dags för er snart att få tillökning. Det var plågsamt och trots att jag kände glädje inför svägerskorna var det svårt att visa det då. Så med missfallet föll jag tillbaka till en ny dos antidepressiva. Jag åt det fram till jag var gravid igen, ville vara tablettfri för mitt kommande barns skull.

Sen har jag klarat mig och försökt bygga upp självförtroende, förbättra mina dåliga sidor och bli mig igen. Dock är det svårt när man på många sätt tappat sig själv.

2014 gick jag igenom en för mig tuff förlossning, den tog på krafterna och med lillpojkens gulsot och sen krupp tog det tid för mig att få sinnesro att återhämta mig. Tyckte dock jag var skapligt på väg när vi nådde oktober 2015. Det var då sambons rygg gick sönder och i december fick jag avsluta min anställning på ett nytt jobb. Jag var tvungen att ta hand om min familj, när sambon inte kunde. I mars 2016 skulle jag tillbaka till mitt nuvarande jobb och det kändes skönt att få återgå till ordningen. Men då fick jag veta att jag inte fick min tjänst åter. För andra kan detta låta trivialt. Men med allt sammantaget så fick det mig att gå in i väggen. Det är först nu jag insett att det är det jag gjort. Utmattning, minnesstörning, trötthet av minsta ansträngning var följderna av allt.

Idag har jag lyckats återhämta mig rejält, det finns ännu mycket att hantera. Men att jag klarat allt detta, utan att ta antidepressiva och är på väg tillbaka. Det är något jag ska vara stolt över. Jag bromsa i tid, insåg min begränsning och har på egen hand med hjälp av nära och kära lyckats plocka upp bitarna.

Så ja jag är stolt över mig själv, jag är bra 😘

Kramizar

Likes

Comments

Ledig dag, så skönt!!! Har fixat pass till lilleman och varit med familjen och badat på badhuset. Sen var det lite handling och hemmakväll. Varit en bra dag på alla sätt!

Det enda som skapare lite grubblerier var att jag handla på jobbet. När tankarna, ångest börjar dyka upp så känner jag alltmer hur skönt det ska bli att börja på nytt jobb och ny kula. Jag vet att problemen som jag har inte bara kommer att försvinna, men med ett starkare psyke och ettbättre fysiskt mående är jag positiv till att de kommer bli mycket bättre än det som är nu.

Nya människor, positivare arbetsmiljö, utmanande arbete. Detta väntar mig och har det inom sikte. Gud så skönt!!!

Kramizar

Likes

Comments

God morgon!

Sitter här med en kopp the och tar en kvarts lugn stund, barnen lämnade och veckans sista arbetsdag har jag framför mig.

De är 29 dagar kvar tills jag kan få gå ut genom dörren och lämna detta ställe bakom mig. 39 dagar så åker vi till Rhodos. Om 46 dagar börjar vår lille kille på samma dagis som den stora. Sen är det 31 dagar kvar till nytt jobb och ny utmaning. Nu börjar det ljusna och nedräkningen kan börja.

16 arbetsdagar kvar på detta ställe och vad jag räknar ner. Kommer inte sakna det alls.

Kramizar

Likes

Comments

De små guldklimparna, ja dem har jag inte skrivit om på ett tag. Stora pojken är sååå himla duktigt, om en vecka har han varit helt blöjfri i 21 dagar och då ska han få en piratdräkt. Sedan har han slutat med napp, utan protester lämna han alla till Bamse. Han fick ett utbrott i bilen på väg hem när det såklart skulle vara vägarbete och bilkö. Så jag kunde inte trösta honom, men det gick bra ändå. Men nästan inga klagomål eller tjat om nappen. Är så stolt över honom!

Lilla pojken, oj oj oj vilket temperament den lille krabaten har. Han blir förbannad och arg, slåss och skriker. Sen är han överallt, uppe på stolen vid radion, på pallen i badrummet och sprutar vatten och det här med dammsugaren håller ännu i sig. Tur är att han inte lärt sig öppna ytterdörrarna än, då skulle man aldrig kunna släppa honom med blicken. Men han e för go och är han på gott humör är han så himla glad.

Senaste tiden har allt bara rullat på med dagis och jobb. Vi hade en period med Vab och ögoninflammation, men just nu har vi friska barn. Midsommar firade vi igoda vänners lag med poolbad och vi var ute på landet, mest bara nöjt. Jag hade långledigt och måndagen åkte vi till Kolmården, tisdag var jag i Örebro på intervju. Åhhh....Det måste jag skriva mer om för vilken process den intervjun var. Annars har det blivit ytterligare en omgång till Kolmården och sen får vi se när det blir landet igen för i helgen är det ju SM-veckan.

Kramizar

Likes

Comments

Så har jag vaknat...Med detta menar jag att mitt inre har fått ro, depressions och utmattningssymptomen börjar lägga sig. Har jag hamnat i någon psykos denna gång? Det är svårt för mig att säga, det har nog varit gränsfall eller så har jag haft lättare psykoser som jag själv inte tolkar som sådana.

När jag säger att jag vaknat så ser jag på människor och omgivningen omkring mig på ett annat sätt. Orkar inte lägga energin på mindre triviala saker, sinnena är inte lika spända och ångesten framförallt går inte i gång på minsta lilla småsak. Men ångesten finns där, dock har jag de senaste dagarna kunnat tänka om och styra mig bort från oroligheterna.

I detta mer vakna tillstånd kan jag ändå se de människor som sårat mig och nog för att jag kan ta illa vid mig av ord och elaka handlingar. Men jag kan också sålla i vilka som vill mig väl och vem som inte bryr sig. Vem jag ska hålla på avstånd och vilka jag kan ha nära.  Jag väljer också att se till personen, för det är faktiskt så att det är så många som bär på ett inre vi andra inte kan se. Så jag väljer att hellre fria än fälla och se bortom elakheter.

Kramizar

Likes

Comments