View tracker

Det är 2016 & jag har inte bloggat sedan i början av december. Ni är säkert inte förvånade. Vad som däremot lär förvåna er är att Downton Abbey inte länge är en del av min eller Louies vardag (... nej Tracy, jag har fortfarande inte sett Poldark ;)) Istället fyller vi dagarna med Öppna förskolor, babysim och sånt skoj. Allt för att roa en livlig bebis och en rastlös mamma. Däremot finns det numera egentid för tv-tittande föräldrar, det är West Wing för hela slanten!

På fredag ska jag bjuda lite tjejer på middag och vin här hemma. Mysigt ska det bli och längtar gör jag. Men vad ska jag bjuda på? Än så länge lutar det åt fisk- och skaldjursgryta!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Det blev inget politiskt blogginlägg. Det blev inget blogginlägg alls faktiskt. Men det blev en namngivning och det blev en del besök på BVC, och det är ju roligare egentligen,

Louie heter alltså Louie på riktigt nu. Och det blev en riktigt lyckad dag. Louie var pigg och glad och gästerna var på gott humör, tycktes gilla maten och fikan. Dessutom hade de jättefina presenter med sig allihop. Tack alla! Ikväll åker jag till Ikea och köper en hylla till hans rum så att presenterna kommer ur sina kartonger.

Härom dagen var vi med A och barnen på öppna förskolan. Vi är listade på Rådstugan, men var på Tellus. Det var roligt även om Louie sov igenom nästan hela besöket. När vi var där såg jag att de faktiskt har öppen förskola för barn 0-1 år vissa dagar och det är ju perfekt. Utbytet med springande femåringar är litet och det blir en himla livad historia. På Rådstugan har de bara gemensam öppne förskola för alla åldrar så det får väl bli Tellus för oss ett tag. Däremot har de Babycafé. Det var vi på idag.

En supernöjd killa ligger nu och sover i vagnen. Han somnade som en stock efter besöket och den här mamman fick sig en minsann både lunch på stan och en promenad. Nu står Downton Abbey på igen, Tråkigt nog finns bara två säsonger av Call the Midwife på Netflix och de är slut nu. Någon som har tips på andra serier? 

Likes

Comments

View tracker

Efter att ha tittat på alla fem säsonger av Downton Abbey för åttonde veckan i rad påbörjade jag härom dagen en ny serie till sist. Det har varit svårt att se sånt jag aldrig sett förut, fokus har liksom legat på annat. Men Downtob Abbey kan man knappt få för mycket av. Jag vet dock inte om Louie och Sune håller med.

Hur som helst så började jag titta på Call the Midwife veckan som gick. Tack Netflix! Jag övervägde det länge. Det där med barnafödande är ett känsligt kapitel för mig i normala fall, och såhär bara 8 veckor efter en förlossning är det ju minst lika känsligt. Men det är en väldigt fin serie och jag gråter bara ett par gånger/avsnitt. Mest av lycka.

Serien handlar Jenny Lee, en ung tjej med gott hjärta och goda förutsättningar. Hon börjar arbeta som barnmoska tillsammans med nunnorna i ett av slumkvarteren i östra London på 1950-talet. 

Så till alla er som inte lockades av trailern; se Downton Abbey istället. Inget slår det.

... eller jo, Game of Thrones!


Likes

Comments

Efter alla fruktansvärda dåd i helgen känns det konstigt att göra ett blogginlägg om en sketen kaka. Men jag lovade ju att jag skulle uppdatera efter att jag experimenterat. Ingredienserna är inte många; digestive, smör, karamelliserad mjölk, grädde, marabou och pepparkakskrydda. Florsocker på toppen. Gudomligt gott! 

Imorgon är det BVC och handling som står på schemat. Och kanske det kommer det också ett politiskt blogginlägg. Om hur religionen används som medel av maktgiriga människor, och om hur de med hjälp av den manipulerar och utnyttjar svaga individer som ofta står utanför samhället.

Likes

Comments

Vem har tid att blogga egentligen? Tydligen Jenny på Jennys matblogg i alla fall, och det är jag tacksam för. Sonens namngivning börjar närma sig och eftersom vi inte är särskilt "tårtiga" så tänkte jag baka något annat istället. Härom dagen testade jag att göra en "chocolate salted caramel pie". Jag funderar på att experimentera lite och göra om det till en juligare variant med pepparkakskryddor och servera det. Ska allt testa att göra en i helgen. Håll tummarna!

På frågan om vem som har tid att blogga så är svaret också uppenbarligen inte jag.

Sonen vår hade ont i magen en sväng i början på förra veckan. Det var ont om tid då. Magdroppar gjorde susen, sen ville vi ju "passa på" att mysa och leka varje vaken stund. Kanske kommer mag-ontet tillbaka liksom. Denna veckan har visst det "stora-gnället" kommit istället. Jag hoppas på att det snart är över, Klänga, äta och halvsova är visst det enda bebisen vår vill göra. Det verkar lite bättre idag, håll tummarna för det också vetja!

Han sover klart ett gäng timmar på dagen, då finns det väl hur många timmar som helst för att blogga? Men då prioriteras visst bloggandet bort. Då passar det bättre med promenader, ärenden, luncher på jobbet och fikor på stan.

Jenny hinner säkert sånt också. Det ska jag också se till att göra!

... och vem vet. Till helgen när jag bakat kanske det kommer ett inlägg i bloggkategorin "lagat & bakat" också!

Likes

Comments

Pigg bebis kl 23.07.
På mig kallar sängen.
Den tycks vara långt borta.

Vi inviger babygymmet efter familjemiddag hos mormor, och hoppas att det tröttar ut Louie lite! Morbror var hemma från Grebbestad och hela familjen var samlad. Imorgon fortsätter vi i samma tecken och ska med morfar och spela discgolf vid Citadellet.

Downton abbey och Marabou får hjälpa mig att hålla mig vaken. Jag är på säsong fyra för andra gången sedan Louie föddes, spännande är det inte men jag har konstaterat att det är svårt att titta på sånt man aldrig sett förut. När man tittar med bebis vill säga. När jag var gravid började maken och jag kolla på Narcos och vi försökte återuppta det härom veckan. Det gick sådär, extra svårt eftersom det är på spanska och vi är beroende av att ha full koll på undertexterna. Så nu blir det Downton, Beck & Falk. Men det duger bra det också.

Likes

Comments

Prologen nedan är alltså prologen till romanen jag skriver på (... eller skrev är kanske mer korrekt). Jag öppnande dokumentet idag och hade då inte tittat på det sedan i januari. Prologen är just bara en prolog; den presenterar inga av romanens huvudpersoner men dock platsen som handlingen kretsar kring. Om Kerstin, och om Anton och Alva, får ni läsa en annan dag.

Det är mörkt inne i den gamla speceriaffären. Men ändå ljust på något vis. Fönstren är klädda med tjockt brunt papper, men lite ljus utifråntar sig in. Gamla inventarier finns kvar, våg och kassa, hyllor och burkar ibåde glas och metall. Men några konserver finns det inte, det lilla som varätbart är sedan länge slut.

En gång i tiden var hyllorna fyllda med konserver och torrvaror. Allt såldes bakom disk och framme i kassanstod glasburkar med konfektyr och annat gott. Men det såldes inte bara livsmedel i affären. Knappar, nålar, papper och snören kunde köpas och iaffären samlades man och pratade om grannar, arbete och bristen på det ena ochdet andra. På väg hem från affären gick många inom mjölkhandlaren, torget ochkanske skomakaren eller skräddaren. Mannen i affären var omtyckt av alla.

Men mannen gav sig av och affären bommades igen. En del av inventarierna såldes, men mycket blev ändå kvar. Han gav sig av hastigt och innan han for köpte stadens invånare varorna billigt. Karamellerna som intehann bli sålda ställdes ut på trappan innan det bruna pappret sattes upp förfönstren. Någon säck mjöl och inventarierna lämnades kvar. Det som inte fick plats på kärran. Så for handlaren iväg och kvar blev den igenbommade speceriaffären.Och fram till dess att den sådär nittio år senare öppnades var det ingen somvisste vad som fanns där bakom de förtäckta fönstren.

Likes

Comments

Under sommaren 2014 började jag skriva på en roman. Det var spännande, givande och jag bestämde mig för att göra den så bra jag bara kunde. Jag fortsatte under hösten och en bit in på vintern. Sen kom jag av mig.

I början av 2015 blev jag gravid. Graviditeten och den kommande bebisen tog upp alla mina tankar, jag hade ju längtat så länge. Nu är han här - Louie, min skatt. Nu tar han förstås upp ännu mer av mina tankar, men jag hoppas ändå på att kunna ta vid där jag slutade och skriva klart den där boken så småningom. Den om Kerstin.

Jag börjar med en blogg, liksom för att komma igång med skrivandet. Den kommer, som så många andra, handla om mammaliv och vardagspussel. Hoppas ni vill läsa ändå.

... och vem vet, kanske får ni en smygtitt från det där dokumentet på min dator. Det som en dag kanske kan tänkas bli en roman!

Likes

Comments