Idag var jag iväg och plockade lite mer kantareller på mitt guldställe. Inte lika många som sist, men säkerligen runt 500g vilket räcker gott och väl för bara mig, i alla fall tills nästa gång jag ska iväg, haha! 🙂

Till middag idag blev det pasta och kantarellsås. Och jag lyckades då verkligen ordentligt med den där såsen!! Så enkel, och SÅ SÅ god.

Stek till önskad mängd kantareller och krydda med salt, peppar och curry. Curry använder jag för att framhäva svampsmaken, det blir ingen smak av curryn alls! Sedan häller jag bara över lite grädde och låter det gotta till sig lite, sen är det klart!

- dagens skörd av kantareller!

- dagens kvällsmat. På riktigt något av det godaste jag har ätit. Och en portion var väldigt mättande, perfekt! :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag vill verkligen att ni tar er tiden till att läsa detta långa inlägg, för detta är ett ämne som ALLA kan ta lärdom av! Börjar ni, eller kanske redan känner av dessa vibbarna hos någon nära, var på din vakt och observera på håll till du känner att du kan "ingripa". Mina tips är det fetmarkerade stycket. Tack så länge :)

Jag har alltid, ända sedan barnsben, haft väldiga humörsvängningar, ältar saker för länge, känner väldigt lätt av hur andra mår, blir överstimulerad, har alltid varit väldigt rädd för att göra fel, känt att det är något "fel" på mig och inte känt mig tillräcklig, engagerar mig för mycket i andras problem. Jag blir väldigt lätt ledsen och frustrerad över småsaker, som ex när någon har satt en sak på fel ställe, eller lånat något av mig utan att fråga. Jag får också ofta höra att jag måste le oftare, "du ser alltid så sur ut", "var inte så känslig", "överreagera inte så mycket"

Samtidigt som ovan, så är jag en jäkel på att komma med idéer och inspirera, har en väldigt vass hjärna, dvs jag är väldigt smart och har ett läskigt bra minne PLUS att jag är otroligt lättlärd. Exempel är att jag lärde mig hela gångertabellen i ettan, alla staterna i USA och dess placeringar i fyran samt despacito på två dagar.. Jag lägger märke till sådant som andra inte alltid gör. Jag har en vana att alltid vilja tillrättavisa andra när jag vet vad som är RÄTT och FEL, stavningar, språk.

Allt detta är jag både på gott och ont. Det jobbiga är att det styr min vardag väldigt mycket, att jag är helt slutkörd när jag kommer hem på eftermiddagarna. Då vill jag helst bara vara för mig själv lite isolerad tills jag känner mig redo att möta folk igen. Många gånger tar jag till och med avstånd från min närmaste familj och släkt, just för att jag inte orkar.

Detta fick en helt ny vändning sedan ett jobb jag mådde extremt psykiskt dåligt på, mer vill jag inte gå in på men jag förstördes totalt där. Jag kunde sätta mig var som helst & bara gråta, utan någon anledning och vetskap vilket är väldigt skrämmande för jag är aldrig förberedd på det. Jag lärde mig att hantera allt någorlunda bra ett tag. Och sedan jag var med om olyckan för 2 månader sedan så har det rivits upp igen och jag är ännu mer känslig än vad jag någonsin varit. Jag är inte rädd för att köra bil, men jag är rädd för att köra till jobb varje dag, för någonstans i min hjärna kopplar jag jobbet med olycka.

För ett par veckor sedan fick jag ett riktigt ordentligt utbrott för att en väska stod lite i vägen för mig. Där & då kände jag att "det måste vara något fel på mig, jag behöver hjälp". Jag blev rädd för mig själv.

NU, har jag äntligen ett svar på allt detta.
Högkänslighet, eller highly sensitive person, är ingen sjukdom eller diagnos. Det är helt enkelt ett personlighetsdrag där nervsystemet är lite känsligare och en hjärna som fungerar lite annorlunda än vanligt. Ca 15-20% av världens befolkning är högkänsliga, jämnt fördelat på både kvinnor och män. Det är väldigt vanligt att en högkänslig person blir missförstådd, felbedömd vilket får en att känna sig konstig, onormal och utanför. Och det är exakt det jag har känt. Egentligen hela livet som sagt, men det har inte känts så uppenbart och visat sig så mycket som nu i vuxen ålder. Nu vet jag precis när jag börjar känna obehag över något vad det beror på, och kan hantera det mycket bättre än tidigare. Jag har ingen social ångest eller fobi, men när det ibland blir för mycket folk (kan handla om 10-15 personer och uppåt) så går jag hellre ifrån på ett trevligt sätt om jag har möjlighet till det. Annars är jag fortfarande med som vanligt, men något mer tillbakadragen.

När jag känner att jag är extra högkänslig så vill jag gärna vara för mig själv, gå in i min egen bubbla. Gud nåde den som försöker spräcka den, då kan jag lova att det växer horn i pannan på mig. Jag vill ha närhet, men på avstånd. Jag behöver bara någon som finns, låter mig vara för stunden tills jag blivit mig själv igen. Det är ingen idé att börja käfta emot mig eller ta åt sig om jag kan börja skrika och gapa och säga olämpliga saker, för i denna stunden är det inte jag som pratar.
Jag förstår att man gärna vill, men snälla gör inte det. Efteråt får jag fruktansvärt dåligt samvete och mår jättedåligt, så att börja skrika tillbaka på mig eller ta åt sig gör bara saken värre. Ibland, beroende på hur jag är, så är allt jag behöver en kram. Inga ord eller något sånt, bara någon som finns där och lugnar mig. När man lyckats knäcka fasaden som jag berättar om nedan så har man lärt sig läsa av vad jag behöver, för jag vet knappt själv vad jag behöver eller när jag behöver det.

Jag har också fått väldigt svårt att släppa in nya människor i mitt liv, och kan upplevas som att jag har en fasad runt mig och verkar väldigt svår & sur. Men, det är så jag är och jag kan helt enkelt inte hjälpa det. När man väl har lärt känna mig och lyckats knäcka den fasaden, då gör jag verkligen allt för den personen. Innanför fasaden är jag väldigt ödmjuk och positiv. Jag ser alltid ett ljus i de mörkaste stunderna, och är en ganska trevlig person om jag får säga så om mig själv. Med andra ord, bryter man fasaden vinner man mitt liv och mitt hjärta.

Jag är, med andra ord, en helt vanlig 24-åring med ett något känsligare nervsystem & en hjärna som ibland fungerar lite för bra och lite för mycket. :)

Likes

Comments

I tisdags direkt efter jobb for jag iväg till mitt hemliga guldställe.

Först hittade jag bara en liten mini & var påväg att ge upp när jag slår ett öga lätt till vänster, och DÄR fanns dem! Fyllde ungefär halva korgen och kände mig ganska så nöjd, när jag på vägen tillbaka till bilen slår ett öga till höger, där var nästa enorma guldställe. På en timme fick jag ihop nästan 1.5 kilo kantareller!!

Det blev en rejäl kantarellmacka på kvällen, sparade ungefär ett halvt kilo och gav bort resten till en vän. Om några dagar bär det av dit igen och gå igenom resten :)

Likes

Comments

Jag älskar sensommaren & framförallt hösten! Med detta innebär också att det börjar ploppa upp svampar till höger och vänster i skogarna.

Här, där jag bor har vi ingen ordentlig svampskog, så jag får lov att köra en bit för att hitta en.

Det var först förra året jag började leta svamp, då föll det ganska naturligt på kantarellen då den är lättast att känna igen & går inte att förväxla med någon oätbar svamp. I år dock har jag fått lite blodad tand & har satt upp ett rejält mål innan frosten kommer. Jag vill hitta runt 10kg totalt!

Igår tog jag med ena hunden och utforskade tre nya skogar utöver mitt guldställe. Den första gav inget resultat, i den andra hittade jag massor av brunsopp & i den sista hittade jag ännu ett guldställe med kantareller. Mängden idag blev inte jättestor, så om ett par veckor tror jag definitivt att det har hunnit växa till sig. :)

Idag är tanken att jag ska köra till ytterligare ett ställe!

Får jag sedan med mig mamma imorgon så är tanken att köra till skogen som ligger bakom gammelmormors gamla torp mitt ute i ingenstans (tänk er att det ser ut som krösa-Majas i Emil filmerna)

- här har jag precis påbörjat rensningen av svamparna :) Brunsopp är en väldigt god matsvamp som jag tycker gör sig bäst i soppa/såser eller att göra en stuvning på!

Likes

Comments

Tanken var inte alls att jag skulle ta ett uppehåll med bloggandet, men av olika anledningar blev det tyvärr så.

Nu är jag dock tillbaka igen!

Likes

Comments

Ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte har uppdaterat så ordentligt nu det senaste. Jag har haft lite annat viktigt att tänka & fokusera på.

Jag har börjat smida lite planer. Jag är galet sugen på att ge mig in lite i youtube-världen! Jag älskar att filma & redigera, tycker dock det är mindre kul att vara framför kameran, men det är kanske sådant som kommer med tiden :)

Ovanpå detta så är jag väldigt sugen på att starta något eget, men detta är bara lösa planer än så länge. Vi får se vad dom händer längre fram :)

Likes

Comments

Jag är så himla glad över att vi bor nästan precis vid havet. 8 minuters promenad sen är man framme. Nu på somrarna blir det många kvällar där och går längs med stranden. :)

Likes

Comments

Contains affiliate links

/ 1 / 2 / 3 /

/ 4 / 5 / 6 /

Jag är egentligen inte någon klänningsmänniska, men har på senare tid tyckt det är ganska fint ändå.

Här har jag valt ihop några jag har fastnat för som är helt i min smak och stil. Kanske väldigt blandat, men det är så jag tycker om det :)

Likes

Comments

Äntligen fredag! Dock blir det en lång jobbhelg för min del, men pengar rullar in på kontot om 2.5 vecka så det får väl gå ändå ;)

Som ni har märkt så lägger jag ut väldigt mycket recept. Mer än vad jag skriver vanliga inlägg. Jag älskar att baka & hitta på nya recept samtidigt som jag inspireras av andra. Lika mycket tycker jag om att träna och röra på mig, för att MÅ BRA. Jag är inte den som tränar för att vågen ska visa en viss siffra, eller att vara den ständigt smala tjejen som inte ser ut att njuta av godsaker, utan istället äter på tok för lite och endast nyttigt för att passa in i samhället. Sen säger jag inte att alla gör så, absolut inte. Jag vet att många har sorterat bort socker, gluten osv osv för att de mår bäst av det. Men jag vet också att många drar ner på tok för mycket på kosten och tränar dygnets lediga timmar, för att de har blivit påverkade av samhället.

Jag var en av dem för bara något år sedan. Jag hatade hur jag såg ut. Jag är varken för tjock eller för smal, jag är väl någonstans mitt emellan. Att säga tjock och smal känns också fel, för jag vet att många inte kan hjälpa hur deras storlek är p.g.a gener eller sjukdomar, men jag tror ni kan läsa orden rätt och förstå precis hur jag menar. Innan jag flyttade till Tyskland var jag väl helt okej med hur jag såg ut, och under tiden där nere rasade jag i vikt. Där och då mådde jag jättebra, men när jag väl kom hem så gjorde jag inte det. I samma veva så hade det hänt lite jobbiga saker privat så jag tröståt lite väl mycket och kilona flög upp till den vikten jag har idag. Just nu tycker jag inte om hur jag ser ut kroppsligt, men jag har lärt mig att acceptera siffrorna på vågen. Och bara det är ett stort steg.

Jag är inte längre beroende av att det ska stå 8 kg minus som min målvikt har varit så länge. Nu har jag hittat en balans mellan kost och träning som passar mig och min livsstil så bra det bara går. Jag äter vanliga måltider, och det slinker ner någon godisbit här & där veckans alla dagar, och ibland även lite kaka. Men, inte alls lika mycket onyttigt som för ett par månader sedan. Samtidigt rör jag mig mer för att jag ska må bra, kroppen ska byggas upp igen så att den blir starkare.

Jag har alltså hittat en bra balans för mig. Så jag lever & äter kanske inte passar alla andra, och det är helt okej. Det är kanske för mycket, eller för lite men för mig är det bra. För ett tag sedan dök denna texten upp på min Facebook, och jag kan inte mer än att hålla med. Det som är så bra är att det finns nyttigare alternativ också.

Man ska kunna unna sig något gott så ofta man vill utan att missbruka det, då blir det bara farligt. Man lever bara en gång, så ta vara på det :)

Likes

Comments

Häromdagen, på nationaldagen fick jag sånt enormt sug på något fräscht men ändå onyttigt, hehe. Så jag började höfta lite med några ingredienser jag hade hemma, och köpte endast till blåbären som jag hade till att toppa kakan med. Blev så himla gott med en fräsch smak, men inte för mäktigt. :)

Du behöver:
- 2 ägg
- 2 dl socker
- 3 dl mjöl
- 1.5 tsk bakpulver
- 0.5 tsk vaniljsocker
- 50 g smör
- 1 dl mjölk
- saft + skal från en citron
Cream cheese topping
- ca 400 g Cream cheese
- florsocker
- saften från en halv citron
- skalet från en citron till topping
- blåbär (valfritt)

Gör såhär:
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa formen du använder
(jag använde bakplåtspapper som går lika bra). Vispa ägg & socker vitt och pösigt.
Blanda ihop mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en egen bunke.
2. Smält smöret och häll i mjölken så att det blir ljummet/fingervarmt. Häll sedan mjölkblandningen
i sockerblandningen och rör om. Riv ner skalet och pressa ut saften från en hel citron.
Vispa sedan ner mjölblandningen i smeten och häll sedan i formen.
3. Grädda kakan i mitten av ugnen i 28-30 minuter. Under tiden kakan står i ugnen kan du göra frostingen.
4. Lägg Cream cheese i en bunke & börja med ca 1-2dl florsocker. Florsockret tillsätter man i önskad
mängd tills det inte är så mycket smak av osten. Vispa ihop detta lite snabbt. OBS!!! Vispar du för länge
så blir det alldeles för rinnigt och löst, då går det inte att bre över kakan senare.
5. Det räcker med att vispa en gång, sedan kan du blanda ihop mer florsocker med en slickepott
tills du fått den smak du vill ha. Jag använde ca 4-5 dl totalt.
Pressa i saften från en halv citron och rör om en gång till.
6. Låt kakan svalna ordentligt innan du brer på frostingen. När du gjort det, så riv skalet från en citron
över frostingen och toppa till sist med blåbär. Ställ in i kylen tills det är dags att servera! :)




Likes

Comments