Godmorgon, vilken underbar dag!

Har ni också sol och sommarväder den här veckan? Hoppas det, för det här är underbart ❤️.

Vi har äntligen börjat få lite struktur på vardagen, lite rutiner och tider att passa. Molly är inne på sin andra inskolningsvecka på dagis och det går jättebra, så himla bra personal som tar hand om henne och det känns verkligen tryggt att lämna över henne i deras händer. Den som tycker hela upplevelsen är mest otäck är nog Marcus, efter 9 månader hemma med Molly så är det nu dax för honom att släppa taget och börja arbeta igen. Jag minns precis hur det känns (även om det är 7 år sedan jag hade min första inskolning med stora tjejen).

Nu tillåter vädret oss att vara ute mer och vi försöker komma ut på en promenad varje kväll med hela familjen. Det är så härligt att kunna promenera igen och det gör susen för min mammakropp. Jag känner mig inte alls så obekväm med min kropp som jag hade förväntat mig att göra efter att ha burit 5 barn men lite träning skadar aldrig.

Tilde och Alice växer så det knakar och nu börjar dom bygga upp lite hull. Det är så häftigt att se dem växa upp sida vid sida och bli små individer.

Jag ska försöka titta in lite senare och uppdatera lite mer frekvent nu när twinsen tillåter, tyvärr har dom varit väldigt osynkade och det ger inte mycket utrymme för bloggande men förhoppningsvis kan jag få till någon liten stund här och var.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår blev tjejerna 5 veckor och jag kan knappt tro att det är sant när jag kikar i kalendern och inser att vi redan är halvvägs in i Maj. Vädret är ju inte det typiska majvädret vi haft de senaste åren med 20* och sol utan dagar med både snö, regn och temperaturer närmre minusstrecket.

Alice och Tilde

Tjejerna börjar iaf bli allt mer vakna och utforskar gärna sin omgivning. Att ligga på mage och träna nacken är rätt spännande och dom lyfter på huvudet och kikar mot ljuset från fönster.

För att vara för tidigt födda tycker jag ändå att dom ligger bra till i utvecklingen, bortsett från att dom är en storlek mindre. Det ska bli spännande att se om dom utvecklas i samma raska takt som Molly (som hade bråttom att lära sig allt).

Trots att dom är tvillingar så är dom inte alls lika, varken till utseende eller ljud. Jag har redan lärt mig höra skillnad på dem när de gråter eller ger ifrån sig missnöjda läten. Just nu ser det dessutom ut som att Tilde kommer bli rödhårig och Alice mörkt blond, men ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Som det ser ut nu har båda blåa ögon även om de har olika nyanser, vilket också blir spännande eftersom både jag och Marcus har gröna ögon.

Det har blivit så mysigt att ligga och småprata med dem, det känns som att dom verkligen lyssnar. Däremot verkar dem inte intresserade av varandra men det känns fullt förståeligt efter att ha trängts i magen i 8 månader.

Likes

Comments

Jag visste innan att det skulle bli svårt, att få tvillingar när man redan har en liten är långt ifrån enkelt. Men ändå så kändes det som en självklarhet att behålla dem, att dom var menade för oss. Å nu kämpar vi varje dag för att få vardagen att gå ihop. Å just nu är det inte roligt, just nu känns det mest som "blod, svett och tårar".
Men det är okej, det är viktigt att veta att det är okej att inte tycka att spädbarnstiden är så himla rosa, fluffig å gullig. För helt ärligt, just nu suger det.

Dags för Molly att sova middag.

Jag älskar att vara mamma, det är så oerhört givande och häftigt. Men just nu har jag svårt att njuta, sömnen är minimal, 1-års trotsen ett faktum och tvillingarna är helt osynkade. Tiden räcker knappt till för att umgås med de stora barnen och absolut inte till Marcus. Familjedynamiken är obefintlig och jag har dåligt samvete för att jag inte räcker till. Det känns som att allt handlar om blöjorbyten, måltider, nedkräkta kläder och inköpslistor. Dvs ingen tid för mig själv eller ens tankar på nöjen.

Jag har nog aldrig tidigare fantiserat så mycket om en utekväll med ett gäng härliga brudar. (Jag är ju praktiskt taget nykterist och har inte druckit en droppe alkohol på över 2 år). Jag tror min längtan hänger ihop med minnen från en tid då man inte hade barn och kände sig fri att erövra världen, då man inte hade ansvar för någon annan än sig själv. Men drömmen handlar om EN kväll inte ett helt sånt liv.

Även Alice vill ha mammamys idag

Det känns fel att önska sig framåt i tiden, men just nu skulle jag vilja spola fram 3 månader i barnens utveckling. Då kanske Mollys hemska 1års trots gett med sig och tvillingarna börjat vara lite mer vakna och inte bara små "paket" som man flyttar runt på och matar.
Men så fungerar det inte och istället får jag försöka göra det bästa av situationen och njuta av de lugna tillfällen som ges.

Hoppas jag inte lät allt för negativ nu, jag vill bara dela med mig av det riktiga mammalivet. Det går upp och ner och imorgon kanske jag känner något helt annat.

Likes

Comments

Godmorgon, här har det varit tyst i några dagar. Välbehövligt för min del då jag har haft tankarna på annat håll och har svårt att veta hur jag ska börja reda ut dem. Det har ju varit ett par jobbiga månader och eftersom dom varit så intensiva så har jag helt enkelt en del att ta igen.

Från att ha känt mig överväldigat av lycka för bara någon vecka sedan så har jag nu svängt över till "D-moll". Jag hoppas verkligen att det är fort övergående denna gång.

Men det händer roliga saker i mitt liv också och det ska bli kul att dela med mig av dem så småningom.

Nu ska jag försöka hinna med en power-nap innan nästa gäng vaknar kl 7.

Likes

Comments

När man för första gången i sitt liv håller sitt nyfödda barn i sina armar så inser man ganska fort att man inte längre är odödlig, att man aldrig varit odödlig, även om man känt så tidigare.

Idag kom denna påminnelse igen, på återbesöket på strokemottagningen. Jag hade kunnat dö. Jag har bara en kropp, ett liv, en chans att leva. Även om man inte dör av en TIA så kan bakomliggande faktorer öka riskerna för en stroke, å har man otur så blir ingenting som det en gång varit.

Trött och sliten (med smink som tycks smälta i värmen) men ändå så himla tacksam.

Jag förstod under samtalet vad viktigt det är att man tar hand som sin kropp, att man försöker leva så sunt man bara kan. Dålig kost, alkohol och rökning är alla bidragande orsaker till hjärt och kärlsjukdomar och jag är glad över att ha blivit kvitt mitt beroende av både alkohol och nikotin för flera år sedan. Jag önskar bara att jag slutat tidigare.

Tack vare mitt beslut att uppsöka vården så lever både jag och tvillingarna. Något som inte var en självklarhet då det troligen var den ökade belastningen på hjärtat som orsakade proppen. Så även om jag för 4 veckor sedan inte var glad över beslutet om en igångsättning så är jag idag oerhört tacksam över att någon tog det beslutet åt mig så att jag inte riskerade att få en stroke.

Jag kommer nu leva och få uppleva min 30onde födelsedag. Vilket aldrig har känts mer lockande än nu. Så en erfarenhet rikare och mycket mer tacksam för vad jag har så har livet aldrig känts bättre än just idag.

Likes

Comments

Godmorgon,

Inatt drömde jag en mardröm om Mollys inskolning på dagis, att allt bara blev fel och att jag hade skickat iväg henne i baddräkt, gummistövlar och sydväst. Så imorse bestämde jag mig för att se till att vara så förberedd jag bara kan.

Iofs vet jag inte om man någonsin känner sig förberedd på att ens lilla "bebis" helt plötsligt blivit tillräckligt stor för att lämnas bort till helt främmande människor. Hon har ju trots allt bara sovit borta en enda gång sen hon föddes och det var nu när tvillingarna föddes. Dessutom bara enstaka gånger då vi behövt barnvakt några timmar och hon har varit med farmor och farfar, vilket förvisso har gått jättebra men man slutar aldrig oroa sig.

Jag kommer få stryka namnlappar i en evighet 😅

Men för att jag ska känna mig lite mer redo så ska jag idag ta itu med märkning av hennes dagiskläder. Sen ska jag beställa namnnapp och köpa en kudde som hon kan ha på vilan.

Nu ska jag bara hitta dom där lapparna (som jag lade på något bra ställe för några månader sedan). Kommer säkert ta mig halva dagen bara att leta rätt på dem 🙈. Bäst jag sätter fart nu då så jag blir klar idag 😘.

Likes

Comments

Möten och information i överflöd kan nog bäst beskriva den här veckan. Å på det en hjärna som lider av sömnbrist och som knappt kan hålla reda på vilken dag det är, inte den bästa kombinationen med andra ord.

Förhoppningsvis kan jag minnas det viktigaste och på något sätt känns det extra viktigt att ha huvudet på skaft på fredag när jag ska på återbesök till Neurologmottagningen (och förhoppningsvis får tillbaka mitt körkort 🙏🏻).

Idag var det möte med Bvc som kom hit och vägde töserna, som har gått upp jättefint i vikt. Alice (tv1) har nu precis kommit upp i 3kg och Tilde (Tv2) är inte långt efter på 2,9kg. Så nu väger dom snart som "riktiga" bebisar 😍.

Sen var det informationsmöte inför starten av förskoleklassen till hösten. Tänk att min lilla grabb redan är så stor att han ska börja 6års (eftersom han är min enda son kommer han alltid att vara minsting i mina ögon).

Å efter det var det informationsmöte med bostadsrättsföreningen som berättade om stora förändringar som väntas kommande året.

Resten av veckan kommer se likadan ut, utvecklingssamtal för äldsta dottern, läkarbesök etc. Min hjärna kommer vara sprängfylld av information innan veckan är slut. Tur att vi är "lediga" i helgen :).

Redan små personligheter med väldigt olika sovstil 😍❤️

Likes

Comments

Alltså, vilket underbart väder vi har! Det har varit strålande sol och sådär lagom ljummet hela dagen. Äntligen har man kunnat hänga undan täckjackan och fått dra på sig en tunnare vårjacka och sneakers, känslan är oslagbar såhär års 😍.

Molly passade på att lufta favoritleksaken

Imorse åkte vi till växträdgården och köpte allt som behövs för att få en fin mossfri gräsmatta (något som jag inte hade en aning om var så dyrt 😱). Så Marcus har spenderat nästan hela dagen i trädgården, han har slitit för att få den jättefin och fri från vildvuxet ogräs.

Själv passade jag på att sola och göra rent utemöblerna och altanen så att man kan börja vistas där ute nu när värmen är på väg. Jag hade hoppats på att få fixa lite med blommor också men mina favoriter var det inte riktigt säsong för ännu så jag får ha lite is i magen och vänta.

Likes

Comments

Herregud! TRE veckor! Hur gick det till?!

Nog för att det kändes som att vi var inspärrade i en tidskapsel de första veckorna men hur har tiden nu kunnat gå så fort? Jag tyckte att det var igår vi blev utskrivna från Neo och redo att rå om oss själva och så var det faktiskt en vecka sedan.

Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken på att jag är 5-barnsmamma. Jag har nog inte riktigt förstått att de små varelserna är mina och inte bara här till låns. Rädd för att behöva lämna tillbaka dem nu när de där riktiga känslorna börjar utvecklas för dem och inte bara är en förälskelse längre.

Fortfarande är min hjärna som gröt och jag förstår inte hur jag ändå kan vara så pigg när småttet vaknar var och varannan timme hela natten för mat eller blöjbyte. Tack och lov för middagsluren (kl 20 på kvällen) som gör att jag är pigg och nästan studsar upp vid midnatt då Marcus ligger däckad efter att ha skött småttet hela kvällen.

Jag är förundrad över hur starka töserna är i sina nackar, dom har inga problem att hålla upp sina huvuden i flera sekunder. Precis som med de starka armarna och benen som kravlar sig runt på mitt bröst i jakt på mat. Jag hade en föreställning av att prematurbebisar var helt lealösa i början, vilket våra aldrig varit.

Det börjar bli allt roligare nu när dom håller sig vakna lite längre stunder och studerar sin omgivning. Nu märker man också tydligt skillnad på dem i både nyfikenhet och vakentid.

Likes

Comments

Hej,

Här är jag alldeles insnöad i bebisbubblan, insåg precis att vi missat både Påsk och Valborg. Såna där högtider dom brukar spenderas med familj eller vänner gick nu relativt obemärkta förbi. Här handlar allt om att få dygnen att gå ihop med mat och sovtider som ska matchas och passas.

Det är inte helt enkelt med tre barn under 15 månader.

Jag har insett att det kommer bli en riktig utmaning att klara 3 små barn alldeles själv när Marcus börjar jobba. Tiden räcker knappt till och jag skulle behöva klona mig själv för att få det att gå ihop. Men på något vänster måste jag få det att fungera, med lite positiv attityd kommer man långt, å det är den inställningen jag ska försöka ha även om det känns tungt just nu.

Förresten så har det varit tyst på telefonen, inga samtal från sjukhuset vilket antagligen betyder att vi inte behöver få några tråkiga nyheter. I veckan kommer barnmorskan hit för att väga töserna och förhoppningsvis så har dom fortsatt upp i vikt (vilket vore konstigt annars då dom äter varannan timme). Så kanske börjar vi få lite medvind nu 🙏🏻.

Nu ska jag passa på att njuta av att må bra denna "Kvalborg", hoppas ni andra fick en riktigt mysig Valborg 😘

Likes

Comments