Fyfan, ni vet de dagarna man bara känner att man inte kan göra något rätt? Idag är en sån dag.

Jag vet inte vad det är som får mig att känna mig så värdelös på allting idag. Kanske är det att jag inte varit på praktiken på över en vecka, har köpt upp alla mina pengar på onödiga saker eller att jag hade så svårt att sova igår för att jag bara tänkte på alla snedsteg i livet. Jag känner i min kropp att dethär är ingen "bad day" utan mer en inställning jag vaknade upp med över mig själv som kommer ta ett tag att bli av med. Jag skulle behöva en monsterfrukost, sen en springtur runt söder och sen en frisk juice på stan. Men jag vet själv att min dag kommer bestå av en macka till frukost, Netflixmaraton och självförakt. Jag ska inte heller göra något ikväll då det blir jobb 11-15 imorgon på förmiddagen. Imorgon kväll ska jag också vara hemma, kanske ut en liten snabbis då jag börjar klockan 18 och slutar 22 på söndagen. Så det blir en lugn och nykter helg för mig, bara vara hemma så som jag varit hela veckan. Fyran fyfan. Nu ska jag rosta min macka och dricka vatten för jag pallar inte göra mer än så. Hoppas ni mår och har det bättre och roligare än jag i denna stund.

Puss.


En fredag för två år sen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Måndag morgon.. Vaknar klockan 9 av att chefen på min praktik ringer och ber mig åka dit och jobba idag. Då min handledare är ledig på måndagar så hade jag inte räknat med att åka dit idag så det var som en käftsmäll i måndamorgonens avtryck. Jag klev upp ur sängen, klädde på mig och snicksnackade med min syster medans jag borstade håret, satte upp det och satte på mig jackan. Jag var utanför dörren 20 minuter senare och gick ner till Ica för att köpa frukost att ta med. Väl i Slussen märker jag att min väska hade öppnats och min tandborste, vattenflaska och mina cigg hade ramlat ur. Med 4 minuter kvar tills bussens avgång springer jag runt på perrongen och letar som en galning med gråten i halsen. "Dethär händer bara inte" tänker jag för mig själv. Jag valde att åka hem, mitt humör och hela dagen blev förstörd.

Måndag, såklart. Inte heller en grå, kall och mörk dag, utan en fin solig nästan vår- känsla- måndag. Hittills har jag legat i sängen, kollat på serien "Innan vi dör" och filmen "Bitchkram".Nu ska jag och min syster hitta på något. Jag är så sugen på att läsa igenom mina gamla skrivböcker från sjuan till nian. Jag skrev väldigt mycket då, hade en dagbok och om jag hade några minuter över i skolan påbörjade jag alltid en ny novell. De flesta noveller handlade mest om kärlek, att växa upp och väldigt mycket ledsamma saker. Det är lite tråkigt att läsa tillbaka när man var så ledsen, förvirrad och vilseledd. Jag skrev om hur annorlunda jag kände mig och missanpassad i skolan och min omgivning. Sättet jag skrev på var som om jag var en alien och alla människor omkring mig betraktade mig som något som bara damp ner på jordens yta och försökte passa in.

Igår gick jag på en långpromenad med Bella, vi gick från gamla stan till Djurgården och under den promenaden pratade vi mycket om när man var liten och jag förklarade att jag skulle vilja träffa 12- åriga mig och säga allt jag önskar jag hade vetat då. Vid närmare eftertanke så skulle jag inte göra det. Alla behöver tid att växa, att lära sig och sträcka ut sina rötter under jorden för att kunna stå stadigt. Man kan inte fuska i livet, det är därför man lär av sina misstag, precis som på ett prov i skolan eller en anställning på ett inte så roligt jobb. Man lär sig och man växer för att sen kunna tänka tillbaka och säga " Jag tog mig igenom det, jag klarade det."

Mitt landställe i Värmland är något alldeles extra i kontrast med Stockholm. Här tänker man som bäst. I en fiskarhatt och morfars gamla ulltröja.

Likes

Comments

Jag och Lisa har inte känt varandra i ens ett år.. Det låter så konstigt att skriva det, för det känns som att jag känt henne i flera år. Vi kan varandra utantill och träffas nästintill varje dag. Att vi blev så bra vänner var egentligen en slump. Vi har känt varandra sen i somras, faktiskt. Jag bor i Liljeholmen och hon bor i Nybohov så vi bor väldigt nära varandra och en dag snapade hon mig och vi möttes på en cigg, vi var mer bekanta då men det var mest för att vi haft samma umgänge, jag hade aldrig pratat med henne innan dess. Vi sågs ett par gånger efter det och en helg så åkte vi till en fest i Nacka. Jag tror att det var där vi bara klickade och blev vänner. Vi satt i Slussen innan och pratade om livet och döden och jag kände verkligen att jag kunde prata med henne. Den kvällen gjorde vi mycket, vi dansade, virrade runt barfota i skogen, dansade runt en midsommarstång och näckade i ljummet vatten klockan halv fem på morgonen.

Sen den kvällen har vi umgåtts supermycket och jag har så mycket minnen med henne, det går inte ens att försöka förklara. Nu har vi planerat en resa tillsammans med Cornelia och massa killar till Ayia Napa och massa andra planer för framtiden! Det kunde jag inte tro när vi träffades på en cigg i Trekanten. Tänka sig vad livet kan bjuda på, en fin människa som jag kan kalla min bästavän


Kvällen vi var på fest i Nacka!

Likes

Comments

Jag går som sagt andra året i vård och omsorg och praktikerna i den linjen är alltid inom vård. Detta året har jag blivit tilldelad en praktikplats på ett demensboende i Nacka. Inte nog med att det är långt att åka så är självaste jobbet väldigt kämpigt och psykiskt påfrestande för många. Jag har fått höra från många att jag har ett starkt psyke. I många känslomässiga situationer kan jag oftast kontrollera mina egna känslor kring det. I detta fallet är det ytterst svårt att inte låta det ta en åt huvudet. Att jobba med dementa är både sött och salt, man får sig en del skratt och kan sitta och låtsas hur mycket man vill, det är väldigt viktigt att ha mycket fantasi och kunna prata mellan raderna. Ibland så kan man få en hel drös med komplimanger och beröm av de boende och ibland får man kommentarer om ens utseende som man helst inte skulle vilja höra. Vissa kan bemöta en aggressivt då de inte vet hur de ska hantera sin sjukdom. Då i vissa fall kan man bli rädd och nästan arg på personen. Men det är bara sjukdomen som pratar.

Jag tror att mina 5 veckor som jag ska praktisera kommer ge mig mycket erfarenhet och kunskap inom just vård och psykiska åkommor, jag vill gärna specialisera mig inom psykiska sjukdomar i framtiden, kanske något åt socionom- hållet.

Jag ser fram emot de 5 kommande veckorna och få ta del av vårdyrket och få kunskap och lärdom att ta med mig senare i livet.


Likes

Comments

Hello...

Nu är det torsdag och mer än halva sportlovet har gått. Mitt lov har gått ut på att jobba, jobba och jobba. Detta innebär att jag går upp 5.00 varje dag, åker ut till Lunda industriområde, sliter som ett djur på ett lager med en jobbig 01:a och massor av grabbar (är den enda tjejen där), slutar klockan 16:00, är hemma till 17:00, lägger mig i min säng och deckar direkt. Träffar möjligtvis Vanja på en cigg och snicksnackar lite vilket är mysigt.
Är väldigt glad att jag har detta jobb såklart men att se att ens kompisar var påväg hem från en fest för 1 timme sen när man vaknar på morgonen är inte jättekul. Det känns som att jag missar så mycket...
Men det enda jag tänker på är Ayia Napa!!! Hahaha, det är seriöst det enda jag pratar om nu för tiden. Men ser verkligen mycket fram emot den resan. Det ska bli så kul att åka på sin första egen betalda resa, kommer vara så stolt när alla pengar är insamlade. Aja nog om det.

Sitter just nu i min soffa och pluggar inför ett fotoprov, gör även en bilduppgift som går rent åt helvete.
Har inte alls tålamod till just denna uppgift och jag blir bara stressad när jag vet hur dom andras ser ut. Får ofta extrem prestationsångest och speciellt när det gäller mina estetiska kurser. Jag tror det är för att alla i min klass är extremt begåvade och man vill ju inte vara den som redovisar och inte får någon positiv feedback. Det är verkligen det värsta jag vet. När jag jobbat så hårt jag bara kan på en uppgift och inte får den kritiken jag förväntat mig.  
Det som är grejen är även att jag inte kan koncentrera mig en längre stund heller vilket gör att jag inte kommer in i moodet att plugga. Usch och fy...
När jag tänker efter har jag prestationsångest i mycket. Hatar att känna mig sämre än andra och även fast jag gör det ofta och medvetet så hatar jag att lämna in en uppsats som jag vet att jag kunnat gjort 100 gånge bättre om jag bara fått er tid och hjälp.​ Antar att det är något jag måste jobba på (utan att få prestationsångest). 
Kanske blir ett nyårslöfte eftersom att jag inte gjorde några under nyår för att jag visste att jag bara skulle bli stressad över det. Men detta är ju bara något som gör gott. Något jag verkligen behöver jobba på för att må bättre.
Får tänka lite på saken...


Tänkte sätta på hög musik nu och försöka mig på att plugga 30 minuter koncentrerat nu och sen blir det läggdags eftersom jag ska upp så tidigt imorgon. Ni får ha det bra så länge så hör jag av mig här snart igen

Har börjat lyssna på denna grabb så sjukt mycket. Hans låtar får mig verkligen så lugn och älskar hans texter.

Likes

Comments

Idag är det veckans bästa dag.. Fredag! Hur mycket älskar man inte fredagar? Det blir så mycket lättare att ta sig upp ur sängen och faktiskt gå till skolan eller jobbet eller vad man nu sysslar med. Igår jobbade jag mitt andra pass på Coop. Det var superroligt och jag börjar märka att kassakunskapen börjat sätta sig och det går nästan automatiskt . Det var så roligt att jobba igår att jag glömde bort tiden och jobbade över en timme, från 15 till 19. Jag skulle egentligen jobba till 18 men en extra hundring på kontot har väl aldrig skadat. Det enda negativa var min jobbiga rethosta som nu suttit i 2 veckor som jag bemötte mina kunder med.

Vad är planerna för idag då? Jo, efter skolan, 13.50- ska jag hem och äta lite mat sen bär det av mot gymmet för att köra ben och rumpa. Efter det ska jag hem och duscha och vid halv 5 ska jag befinna mig vid Fridhemsplan för att tillsammans med en annan klass kolla på en lokal för studentskivan. Det är väl kanske väldigt optimistiskt att kolla ut lokaler redan nu, sisådär 1 och ett halvt år innan men det mesta blir bokat snabbt och man vill ju ha det bästa.

Imorse vaknade jag vid halv 8 av att Cornelia ringde och hon kom till mig runt 8. Jag hade somnat om så jag vaknade av att hon lyfter på mitt täcke försiktigt och kryper ner bakom mig. Sen låg vi i sängen i en halvtimme innan vi gick upp och gjorde frukost och fixade oss. Vi åt bananpannkakor och mackor och yoghurt med granola. Mitt i frukosten tog jag en vidrig hostmedicin så där försvann aptiten för resten av morgonen. Smart, Vanja!

Nu väntar jag på att min lektion ska börja tillsammans med Hanna som sitter mittemot mig i ett grupprum och kollar på unga mammor.

Ps. Lisa har något att berätta, något ganska omställande och det gör oss ännu mer lika än vad vi redan är. Så håll utkik.


Dagen till ära så kan man spendera en fredag på detta viset också!! Nu vill man väl ändå få lite färg. Bara LÄNGTAR tills sommaren och AYIA NAPA!

Likes

Comments

Några bilder jag har tagit på min fina Amanda för något år sen

Likes

Comments

Då var det väll dags för mig att skriva en halvstel text om mig.
Mitt namn är då Lisa C Meyer (C:et får ni lista ut själva)... Jag är också 17, bara det att jag fyller 18 ett halvår innan Vanja så jag kommer kunna sortera ut alla bra barer och klubbar (som finns för 18 åringar) innan Vanja fyllt 18. I nuläget lever jag för att äntligen få fylla mina 18 år, Aiya napa i sommar och SOMMAR.
Jag behöver väll inte påminna er om att det kostar sjukt mycket att åka på festresor så jag jobbar sönder just nu. Det enda jag tänker på när min chef (mamma) frågar om jag vill jobba över några timmar är Aiya napa.
För er som undrar vart jag jobbar så jobbar jag på Grand hotell Saltsjöbaden som servitris, på ett lager långt ut i Hjulsta och ibland som barnvakt för Charlies bästa änglar men vill inte ens säga hela namnet då det är töntigt nog.

Sååååå vad gör jag på dagarna när jag inte jobbar då? Jo, jag går i en foto linje i Kungstensgymnasiet. Ni kommer förmodligen få se en hel del bilder från det jag gör i skolan och det jag gör på fritiden i bildväg här på bloggen:) Gillar inte foto så mycket egentligen men älskar att hålla på med photoshop sjukt mycket. Såå aa...

Det var faktiskt min ide att skaffa denna blogg. Jag och Vanja har tänkt länge på att vi vill göra något roligt på alla dessa sociala medier som finns just nu. Vi tänkte att vi skulle börja med youtube först men nej det är för jobbigt att redigera videos. Vi har skapat ett jäkla fitness konto men vi skäms för mycket för att posta något där haha. Så det fick bli blogg helt enkelt. Skriva av sig någon gång ibland och måste säga att jag verkligen inte är den som är bäst på att skriva utan den uppgiften ger jag till Vanja men ni lär ju se fina bilder och söta redigeringar från mig;)

Ha det bra ni som nu läser så ses vi och hörs vi någon dag:*

Här är lite bilder på mig för er som inte vet hur jag ser ut. Dom är tagna i studion av Olof.

Likes

Comments

Som ni kanske förstår så är vi två som skriver här och jag tänkte börja med att presentera mig.

Jag heter Vanja, jag är 17 år och lever det ljuva livet som nästan 18-åring i Stockholm. Jag går andra året i Drottningblankas gymnasieskola med inriktning vård och omsorg. Som de flesta så har jag haft många bloggar genom tonåren som man mest halvskrivit inlägg på. Det mesta jag la ut var i princip skryt om hur kul jag hade en kväll när jag var 11 och krökade i ett garage eller hur najs det skulle bli på ung08. Oss emellan- det var inte jätteroligt. Jag minns att jag hade skrivit mitt nummer på ryggen på min SL-tröja och sen stod det "Haffa mig". Som om någon skulle se min ryggtavla och tänka "She must be the one". Med det sagt så är dethär inte riktigt en ny och oupptäckt sysselsättning.

Jag är en väldigt uttråkad människa, jag tycker om när det händer saker. Sen är det inte alltid så att jag tar mig ut på nya äventyr varje dag- men man kan ju önska. Jag är en äventyrsmänniska i huvudet skulle man kunna säga. Men jag har mål och ambitioner, absolut. De närmaste målen just nu är Ayia napa i sommar och studenten nästa år. Dit ska jag ta mig och skulle säga att jag är på god väg. Jag fick nämligen ett riktigt jobb förra veckan och på tisdag är min första dag. Jag ska jobba på Coop Västberga framöver och börja tjäna mina egna pengar.

Ska också flika in att jag är singel fast i nuläget äger jag ingen tröja med mitt nummer och texten "haffa mig" på. Kanske det kommer senare i mer desperata tider. Jag tycker om att vara singel, har förvisso aldrig haft ett förhållande men jag kan tycka om att vara ensam och inte behöva bli svartsjuk på småsaker och sätta patent på någon.

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga om mig själv så jag nöjer mig med dethär. Jag tror att vissa saker framkom iallafall. Jag hoppas ni får upp ögonen för min och Lisas blogg när ni ser den.

Vi hörs!

Tror att de flesta vet det- men såhär ser jag ut! Nu är jag brunett dock- dumt beslut. Det blir att färga tillbaka till blont när jag får chansen!

Likes

Comments