Anorexia

Jag är påväg hem. Jag vakande tidigt av att jag hade glömt dragit för ett draperi, så solen lyste rakt in i mitt sovrum. Ännu en vacker morgon I Mora. Till sjön lite snabbt för att knäppa några bilder i den fina vinter morgonen innan jag gick tillbax till kliniken för att brygga kaffe och inta en sista frukost för denna gången.

Efter ett sista samtal med min terapeut känner jag mig jätte rodo för att köra på hemma i två veckor innan jag åker tillbax för att fortsätta träna. Det kändes faktist bra att få lämna för denna gången, i vetskap om att jag snart skall tillbax.

Väl avsläppt vid tågstationen vinka jag av min terapeut och gick på tåget. Det som hade känts så bra bara några sekunder sedan blev nu en jätte ångest. Det var som om någon hade släppt löst ett lejon på en cirkus. Eller i detta fall släppt lös anorexian i huvudet på mig igen. Helt plötsligt började det komma tankar om att hoppa över det och göra si och göra så. Men jag TÄNKER inte lyssna på det det är det sjuka. Helt sjukt att den försöker få andrum så fort man kommer bort ifrån kliniken. Som om den tror att nu kan man köra på i gamla mönster igen.

Det kommer bli en lång resa för mig hem inatt. Men jag tänker fan inte vika ned mig under dessa timmar, inte när det gått så jävla bra denna vecka.

Gillar

Kommentarer

Mat, Anorexia

Idag när klockan slog lunchtid så var det många ute på kliniken, jag frågade om någon hade lust att följa med och äta påsklunch? Till svars fick jag blickar så iskalla som om man skulle kunna tro att jag sagt något riktigt dumt.. Det kanske jag gjorde också. Vi är alla olika här, vi har kommit olika långt och har olika problem. Vissa har varit här längre och andra kortare. Jag känner att jag måste gjort ett sjukt "modigt" drag idag eftersom att min förfrågan verkade vara en reaktion i liknelse med att säga Voldemort i Harry potter.

Well well.. Eftersom att nästan alla restauranger bara erbjöd påsk buffer idag så kände jag att det var ett enkelt och solklart val. Dock sjuuukt tråkigt att äta ensam. Även Ikväll är jag helt ensam på kliniken. dom flesta åkte hem i eftermiddags, jag själv åker hem imorgon. Så jag hinner få ett sista samtal med min terapeut innan det bär av hem för att träna på denna vecka.

Gillar

Kommentarer

Fy fan vad det är mycket känslor idag! Det är sååå jävla jobbigt.

Det hela blir inte bättre av at that knappt sovit en blund i natt... legat klarvaken sen kl 02:00 och grubblat fram till ca 04 då jag lyckades slumra till igen.

Idag är min sista dag på MHE för den här gången, jag är här till 12 imorgon innan jag beger mig hem emot Gotland igen. Vilket känns jätte skönt och skit jobbigt samtidigt. Jag vill våga tro att det här kommer funka. Jag vet att jag redan gjort såå mycket på bara dessa dagar! Det gäller att fortsätta med det nu.

Dock mår jag riktigt depressions varning idag.. alla åker hem i eftermiddag så jag blir själv.. inte för stt alla har varit så pratglada eller sugna på att luncha, äts frukost eller middag tillsamans eller liknande ändån.. men då är det ialfall något man kan få sägs hej till.

Ush ush ush så redo för st lämna denna sjukdomen!!

Gillar

Kommentarer