Hejdå!

Idag åker jag till Tanzania. That's right people, jag ska resa till Afrika! :D

Alltså det är som en dröm, jag har alltid älskat att resa men det här blir första gången jag lämnar Europa. Två lärare på min skola tog emot ansökningar från elever i våras och det slutade med att jag och min kompis från högstadiet fick privilegiet att följa med! (pratar inte så formellt, ville ba använda det ordet ok?)

Iallafall är syftet med resan att representera Karolinska gymnasiet och Sverige och dra igång ett framtida utbyte med Marangu Secondary School, hur coolt vore det inte? Vi ska alltså korsa ekvatorn och stanna där i 10 dagar, så sjukt taggish!!

Vi åker tåg till Stockholm för att flyga från Arlanda, mellanlanda på Istanbul airport och 01:15 är vi framme vid Kilimanjaro, WAAAH! Imorgon ska vi såklart äta hotellfrukost (älskar) och sen lära känna staden Moshi som vi ska bo i, handla på marknaden och träffa en gammal pilt (karroelev) som bor i Tanzania.

Senare i veckan ska vi på freaking safari, sova bland djuren och sen utforska ett av Afrikas underverk; Ngorogoro crater! Fattar ni hur taggad jag är på denna helt galet fantastiska resan eller? Nej det gör ni inte haha.

Vi ska såklart också besöka gymnasiet och lära känna tanzaniska ungdomar där, vi ska till ett lågstadium också och träffa massa barn som vi har med oss presenter till :D (dock tar de upp typ en tredjedel av packningen, ugh. Oooch vi ska till ett barnhem och förhoppningsvis lära oss lite "traditional dance, crafts and art" tillsammans med kidzen!

Vi har lite fritid då vi får önska vad vi vill göra och jag vill gå till första gaten på Kilimanjaro (Afrikas högsta berg) och så vill jag bada i ett vattenfall eller checka några vackra chaggagruvor. Häng vid poolen lär vi hinna nån gång också, viktigt. På väg hem till Sverige igen ska vi mellanlanda i Mombasa i Kenya + Istanbul och jag bah YES, då har jag varit där också ;)

Älskar att flyga, älskar hotellfrukost, älskar att bada, älskar främmande kulturer, älskar barn, älskar människor, älskar att resa, älskar allt med denna resa, asså ÅÅHHH. Så hejdå allihopa, kommer sakna er (om jag känner dig som läser detta haha). När jag kommer hem får ni en massa bilder och veta hur det var i Tanzania.

Puss & Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej!

Minns ni när en var liten och gick på marknad eller nåt liknande och fick syn på några ungdomar som satt under ett litet partytält och målade barn i ansiktet? (weird grej egentligen) Iallafall så fick jag uppleva det i helgen och det var amazingly roligt (att måla alltså, inte bli målad)...

Haha villa bara skriva det men egentligen ska jag berätta om helgens höjdpunkt! En av mina bästa vänner, min klasskompis Rebecka (snygga tjejen i rött) har fyllt 17 och hennes fest var asnice. Träffade nytt folk och dansade runt i lägenheten när vi inte tävlade i charader eller annat kul.

Och MATEN... Vad ska man säga liksom. Rebecka hade fixat tapas i alla möjliga former och det va sååå gott. Plus att hennes lillasyster hade bakat hur goda oreo-cupcakes som helst, wow.

Grattis igen Becky, love ya very much <3

Puss & Kram

Likes

Comments

Hej igen!

I helgen nådde jag ett life goal. Jag sjöng på ett café i stan, hur coolt!! Okej nu ska jag inte få hybris, menar inte att jag va bäst eller så men det va en amazing upplevelse att sjunga på ett hörn-café och få göra sin grej liksom.

Jag sjöng och mina två polers spelade jättefint på sina instrument. Jag är mest glad över vår cover av 17 år med Veronica Maggio, hon är en sjukt stor förebild inom musiken för mig och att spela hennes musik är bara mmm. Vi spelade också en låt som jag skrev ihop på en halvtimmes bussresa (haha lol) och det gick bättre än jag trodde.

Live at Heart är en stor musikfestival på örebros gator och torg där oupptäckta musiker spelar och jag hamnade på ett ungdomsställe med extremt bra människor, asså shit va det lät grymt om några!! Helt ärligt kändes det lite som att jag blivit instoppad i en film, en såndär mysig film med en lite lagom hipster tjej som sjunger på ett mörkt café i en gränd (you get the picture), SÅ kände jag mig och det var nice.

Jag är fett stolt över att ha fått möjligheten att spela såhär och är jätteglad att några vänner kom dit och lyssnade på mig (tack till er, i love you guys). Jag va lite sådär lagom nervös innan och efteråt försvann jag därifrån efter lite kramkalas och komplimanger, tillslut hamnade jag på Pacos där jag lunchade med pappa och min saknade bror som var hemma i helgen (har ni ätit quesadillas där? asså DO IT).

Puss & Kram

Likes

Comments

Hej.

Vissa dagar önskar jag att jag va störst, bäst och vackrast i hela världen. Andra dagar är jag överdrivet nöjd och tacksam över det jag har just nu, det är enough liksom. Ibland kommer de dagarna då det känns som att jag tappar något som går sönder och blir till glassplitter över hela golvet som jag tvingas plocka upp för att min hjärna ska inse vad det är som händer.

Förstår ni nånting alls eller? Inte jag heller...

Dag version 1: jag försöker för mycket, blir en riktig try-hard och i slutet av dagen har jag ofta hybris över att jag tror att jag är bäst i världen på någonting... Ofta resulterar detta i att jag sitter ensam i soffan och äter choklad samtidigt som jag långsamt inser att ingen kommer att komma fram på stan imorgon för att ta en selfie med mig hur underbar jag än är (you know I'm fab).

Dag version 2: jag bara tycker att jag är bra, min familj är bra, mitt hus är bra, mina vänner är bra, min skola är bra, mitt liv är bra, allt är bara just fine. Jag behöver ingenting i hela världen förutom kärlek till mig själv och framförallt andra. God is good för att jag får leva som jag gör. Vad spelar saker för roll om 100 år liksom, det är inte så att nån kommer att veta vem jag är i historien så jag kan lika gärna vara nöjd och inte sträva mot stjärnorna (already a star;) I dag version 1 får jag dock typ smått panik över känslan att ingen kommer att minnas mig och måste slå mig själv i huvudet med en stekpanna eller liknande to get my shit together...

Dag version 3: känsliga läsare bör klicka bort min blogg nu (kommer va fett dramatisk.). Ni vet när en tror att allt är som vanligt och inte ens tänker på att något skulle kunna vara annorlunda och sen helt plötsligt rinner det ut i sanden eller hur man säger? Känner så ibland "en vet inte vad man har förrän det är borta" typ när min bror flyttade eller när min katt nästan dog eller när någon svikit mig eller när jag tappat bort något inuti mig eller en viktig sak. Vad det än är så uppskattar jag det mer när det är påväg bort från mig.

Alltså jag gråter typ av att tänka på vissa grejer som finns i meningen "när jag tappat bort något inuti mig" för det finns så mycket detaljer där som sliter mig från real life. Oftast är jag en öppen bok osv men sånt där pratar jag inte om, bara med en eller två, om jag har tur när jag tänker, och förstår att det är dumt att inte prata om grejer.

Puss & Kram

Likes

Comments

Hello!

Nu tänker jag var opedagogisk och inte sätta bilderna i kronologisk ordning, för filkvällen hände liksom på kvällen och klassens dag på dagen men jaja, vem bryr sig förutom jag som överanalyserar saker? Nu vet ni en sak till om mig, varsågoda.

Filmkvällar med min älskade vän Marry är bland det mysigaste (och godaste) jag vet. Det har blivit nån slags tradition att baka något chokladbaserat varje gång hon ska sova här + att vi alltid fixar ett maffigt fruktfat. I fredags åt vi en nötkladdkaka med kokos och på fruktfatet hade vi jordgubbar, passionsfrukt, mango och gul typ thailändsk mango (ny favvo!!)

Vi kollade på Maze runner och Scorch trials, sen blev klockan 2, kanske 3, innan vi sa godnatt. Vi vaknade hyfsat tidigt, käkade upp resterna av kladdkakan från kvällen innan och snackade mest om killproblem tror jag...

Marry är fin, kolla hennes insta @marry.day okej seriöst hon är skitsnygg, jag har alltid sett upp till henne när det gäller stil även om jag alltid lirar min egen. Men hon är den vackraste människan jag känner och hon är inte ens photoshopad ;)

Fredagar är ofta väldigt nice men min fredag i fredags va extra nice. Jag åkte min vanliga 40minuters bussresa till stan och träffade mitt tjejgäng från klassen utanför slottet för att ta stadsbussen ut till Rosta gärde(ett sånt där badställe med stora gräsplättar, glasskiosk och minigolfbana). Vi skulle tävla mot de andra samklasserna från Karolinska gymnasiet och rivstartade med en töntig hejaramsa(som vi tydligen fick poäng för??). Vi utklassade de andra klasserna i kanotracet för att komma sist i nästa tävling... stövelkastning. Sen var det dags för irländsk julafton, jag representerade en del av vårt lag i den grenen och vi kom iallafall tvåa. Efter allt snurrande var det äntligen dags för pastasallad- utan sallad(???)

Efter lunchen drog vi ut på skattjakt och lyckades även där ta hem en andraplats även om sisådär halva klassen började klaga på att dagen var för lång och motivationen va som bortblåst. Sist men inte minst var det dragkamp: the big final som skulle avgöra allt. Jag stog längst fram i ledet och stirrade rakt in i motståndarnas ögon... för att vinna hela skiten! :D

Vi tog över den vandrande pokalen och firade med en gruppbild av det som fanns kvar av klassen och sen åkte vi stadsbuss tillbaka till stan. Den bussresan är det värsta som hänt mig i hela mitt liv. Asså ni förstår inte hur varmt det var, alla skulle med samma buss vilket resulterade i att alla stog på varandra och svettades. Det literally rann från pannorna och folk vi åkte förbi skrattade åt oss, förstår ni hur trångt och hett det va eller?!

NEJ DET GÖR NI INTE.

Tävlingsmänniska som jag är kunde jag leva på glädjekicken efter vinsten hela helgen! Juste, förra året kom vi sist, sååå progress for SAA15 is real!

Puss & Kram

Likes

Comments

Hello friends!

Är ni okej med att jag kallar er vänner eller? Vet inte ens vad hälften av er heter liksom... Vet knappt vad jag själv heter, eller jo, men har ibland svårt att definiera vem jag egentligen är. Jag är inte säker på vad jag tycker är roligast att göra, jag är osäker på min framtid och vet inte vad jag ska kalla min klädstil. WAH.

Ibland kan jag känna mig stark, som världens bästa - ofta på morgonen då inget har hunnit påverka mig dag. Jag kan vakna och bara yes, idag är en bra dag! Då och då blir dagen asbra, jag känner mig älskad av vänner i plugget och andra betydelsefulla människor- samtidigt som jag känner mycket kärlek till alla människor runt omkring mig. Jag känner hur livets mening är meningslös och att jag kan göra och vara hur som helst eftersom att jag duger som jag är och är fri att göra precis så som jag vill.

Andra dagar vaknar jag och känner ett hål i magen, en fett oklar känsla av tomhet. Det är som att platsen där min självkänsla låg blev ledig och redo att ersättas med allt ont i hela världen. Ofta börjar en sådan morgon med att jag stör mig på nån i familjen och häver ur mig nåt orättvist, de orden lägger sig som en klump av dåligt samvete i hålet. I min familj är vi väldigt förlåtande så det går över rätt så fort men dagen är inte räddad bara för att hålet läkte lite. Jag är väldigt social men en sånhär dag blir jag tyst och tillbakadragen, kanske är jag rädd att ta åt mig för mycket skit och bli ledsen om jag hamnar i diskussion eller bara en vanlig dialog...

Och nej, jag pratar inte om dagar när jag har PMS och blir känslomässig. Ärligt talat så är jag nog en av de lyckligt lottade som inte känner av menssjukan alls! (såklart jag blöder mellan benen och använder det som ursäkt för att folk ska låta mig va, men får inte starka humörsvängningar eller feber av mensen).

Slutsats: Jag är en asgrym människa som bara glömmer att inse det ibland. Jag skulle faktiskt vilja påstå att jag är precis lika bra som dig, kära läsare. Hett tips till dig som relaterar till det jag skrivit: be lite kort (eller långt för bästa effekt) till Gud, jag lovar att dagen blir mellan 50-100% lättare att ta sig igenom efter ett snack med den som älskar dig mest av alla i hela universum. Eller så kan du ju skita i mitt tips, skyll dig själv isåfall.

Puss & Kram

Likes

Comments

Hej!

Idag fick jag vara med om något jag fortfarande inte fattar... Min storebror flyttade till Uppsala för att plugga på universitetet och lämnade mig som ett only child här hemma. Jag vet inte om jag ska ska vara överdrivet ledsen för att inte alltid ha en kompis som bor vägg i vägg eller om jag ska vara superglad för att det är skönt med lite space också... Känslorna är överallt och alldeles för många men har faktiskt inte gråtit något, än.

Alltså jag vet inte hur det är med er men jag hoppas det finns nån mer än jag som tycker att det här är ett life changing moment! Förstår ni att jag måste ta mer ansvar nu eller?! Dammsuga hela- istället för halva övervåningen i huset, laga mat dubbelt så ofta (vilket blir typ 4ggr i månaden :') och så hade jag behövt klippa gräset om jag inte var allergisk haha, life is hard kompisar!

Meeen jag hoppas såklart på att bli lite extra bortskämd av mina föräldrar nu när de bara har lilla mig att ta hand om (igga om du läste dedär mamma). Jag har hört att det känns som den största löneförhöjningen nånsin när ett barn flyttar hemifrån + att Carl fick 2 år som ensambarn innan jag föddes, nu är det min tur :P

En sak till som är jobbigt är att framförallt pappa har livskris eller nåt; han ska sälja vår motorbåt och köpa en segelbåt, han klär sig allt mer som en hipster och jag lovar att han typ köper en hund när som helst... Ja ni hör ju själva, mina päron is going craaazy! 

Visst är det kul att läsa om mitt liv, ellerhur? Haha men egentligen, vad sjuka ni är som läser dehär, det är ju som en offentlig dagbok om mitt extremt intressanta liv osv... Men varsågoda, mer kvällsläsning is coming up senare i veckan!

Puss & Kram

Carl, du är bäst i hela världen. Såklart vi tjafsar ibland, vi är ju trots allt syskon, men du förstår nog inte hur mycket du betyder för mig. Kommer sakna att höra dig spela dator sent på nätterna, kommer sakna att stå i din dörröppning och störa dig med meningslöst prat, kommer sakna att du är nära, att du finns här hos mig. Du förtjänar det mest fantastiska i livet och jag hoppas ditt liv i Uppsala blir AMAZING! 

Jag älskar dig min allra finaste bror / lillsyrran <3

Likes

Comments

Tja!

Vill börja med att säga; stundentföreningar in my heart. Hur nice är det inte att kunna joina ett gäng sköna elever som har skapat ett crew där alla har något gemensamt? Exakt. Jag är med i Karros (karolinska skolans) kristna förening och igår ställde vi oss utanför huvudentrén till vårt vackra läroverk för att välkomna de små ettorna på bästa sätt - gratis chokladbollar till allihopa! Och hur fint är det inte, asså kolla vimpeln(!!!)

Mina fina vänner på bilden la ut pengar så att vi kunde baka typ 300/400 bollar och asså det är inte asbilligt ju... Sen när vi typ va klara för dagen kommer det förbi en tant som stirrar länge på oss, sen sträcker hon fram en 500-lapp och säger "jag behöver inte den här, jag får pension imorgon". Asså what, Gud är god, när vi gör något fint i hans namn för varandra kommer han att ge oss saker tillbaka, så äre bara!

När jag tassade fram till huvudentrén för ett år sen var jag forever alone och skitnervös. Jag möttes av ett leende och blev bjuden på en fantastisk chokladboll och ett mysigt snack med en äldre elev, HUR välkomnande är inte det för en nervös liten etta, Ikr?

Idag började jag mitt andra år på gymnasiet, vilket känns asknäppt. När jag var liten tänkte jag att jag skulle vara stor nu, men det är jag verkligen inte. Jag är 1.71 cm lång men i hjärtat är jag fortfarande liten.

Förra året när jag skulle åka till gymnasiet för första gången hade jag sjuka förväntningar, jag var extremt taggad på att träffa min egen Troy Bolton (ni som inte kan relatera till High school musical kan lämna). Jag har sett varenda high school-film som någonsin skapats och drömde om att äntligen få börja på Karolinska gymnasiet!

Sorry till alla believers därute men verkligheten är inte som på film... Det är mycket plugg, inte så hypade events och verkligen inga cheerleadinglag osånt. Jag är inte besviken på gymnasiet, det bara lyckades inte riktigt leva upp till mina förväntningar om ni förstår vad jag menar ;) Långsamt sjönk det in i mitt huvud att jag är en på heltid studerande flicka i ett normalt gymnasium (eller ja, karolinska är la lite speciellt). Iallafall så tänker jag att det finns highschooligare gymnasium i typ USA, jag tror att eleverna där är mer öppna och kreativa än i Sverige där främlingar är livsfarliga osv... 

Jag har ofta funderat på att dra till typ New York och plugga ett år men det är just nu verkligen bara tankar. Innerst inne så förstår jag att det inte finns skolor som de i filmerna, även om mitt high school-hjärta önskar att det fanns <3 Anyways ska 2an bli nice, ska försöka lära känna lite nytt folk och jag pluggar musik vid sidan av samhällskunskapen så lite High school feeling ska jag nog se till att fixa!

Puss & Kram

Likes

Comments

Du som läser det här har hamnat på en fantastiskt bra blogg - om du är intresserad av att läsa vad en lagom annorlunda tjej har att säga om livet vi alla lever. Asså bloggar har alltid fascinerat mig, ännu mer Youtube och tro mig, jag har försökt starta en kanal där men är helt enkelt för oteknisk för att klara något så enkelt. Det säger väl lite om hur smart jag är hehe, även om jag blev utsedd till "klassens geni" på avslutningsmiddagen i nian.

Jag tänker fett mycket och hoppas nån kan relatera till things jag kommer skriva om på bloggen (kommentera gärna isåfall så jag inte känner mig så ensam^^). Jag funderar över alla möjliga saker, från typ varför Gud skapade molnen vita, till saker som om min stil är söt eller street. Min blogg ska alltså bli amazingly blandad med massa kul ämnen och en del sjukt seriösa deep talks. Är ni sugna på att läsa mina tankar (not for real men ah) så följ min blogg så ses vi i kommentarerna!

Haha vad leker jag ens, tror att jag har en fanclub och allt, nä men följ gärna, det blir kul, lovar! Och tro mig, jag ljuger aldrig och om jag ljuger så är jag sämst, ni skulle märka på 2 sek att jag drev även om ni inte känner mig. Vill man veta mer om en ny bloggare än såhär för att börja läsa eller? Jag har fett dålig koll på bloggvärlden men kan la skriva lite extra om mig själv då - just for you babes ;)

Jag är tjej, rätt så feminin tror jag. Jag är 17 vintrar gammal (ålderskris, vill inte bli vuxen)... Iallafall så bor jag i en liten ort söder om Örebro, här har jag de flesta av mina polers som jag älskar att hänga med, älskar att hänga med kompisar i stan och andra spännande ställen också såklart. Min skitsnygga allra bästa vän Christelle bor i samma backe som mig. Som bäst trivs jag i köket, att baka är sjukt satisfying, kul och sen är det ju så gott, särskilt smeten. Jag seglar på somrarna och har lärt mig vindsurfa (låt mig tro det iaf). Jag tecknar ibland och nu tänker ni: shit kan den här självupptagna tjejen snacka om nåt annat än sig själv eller? NEJ. Eller jo men asså ni får chilla lite, nästa inlägg blir lite annat gott och blandat :P

Jag tycker om att sjunga, allra bäst i duschen men även offentligt på scen osånt. Jag tycker om musik också, mitt huvudinstrument är tvärflöjt men gillar att spela trummor och piano också. Egentligen kan jag inte spela piano men det är ett fett bra instrument att skriva egna låtar till, ah jag är en såndär wannabe låtskrivare... Jag är nog lite estetisk sådär även om jag går samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet. Det bästa jag vet är att spela teater, jag går på teaterskola 2 timmar i veckan och är med i en större föreställning varje typ April. Jag dansar på dansskola också, dock bara som träning (tycker att tävlingskläder är rätt så fult faktiskt) sen försöker jag jogga 1 mil i veckan! Jag älskar att resa, det är bland det bästa jag vet och önskar att jag gjorde det mer men idk.

Det viktigaste i mitt liv är min tro, det är kind of hela min identitet, det tänkte jag skriva ett helt inlägg om när jag kommit igång lite med bloggen, så stay in touch eller vad man säger!

Puss & Kram

Likes

Comments