View tracker

Varför är de så lätt att tänka "om jag gjort så istället så hade de aldrig blivit såhär".

I några dagar nu har jag försökt handskas med mina känslor. Det är egentligen inget som direkt har hänt. Utan jag fastnade i spåret att jag tänkte på saker som jag inte kan ändra på. Saker som är som de är och egentligen inte behöver finnas i mitt huvud. Men när de väl sker är de bara till att go with the flow.

En fin vän sa till mig: "Det finns ingen mening att fundera på det som har hänt för du har inte en chans att förändra det. Du borde bara blicka framåt på alla nya utmaningar som livet har att erbjuda".

När jag först fick höra orden blev jag arg, det var ju inte det jag ville höra jag ville ju att någon skulle "tycka" synd om mig. Men istället vaknar jag till och inser att klart de är så enkelt. Varför ska jag älta, blir det bättre då? Kommer jag känna mig bättre? Nej, det kommer jag inte och jag blev istället väldigt tacksam och förstod att min vän bara vände på situationen för jag hade fastnat.

Så när ni nu grubblar på saker som har hänt, fråga dig själv om de kommer hjälp med att fundera på det och blir svaret nej, så släpp de och gå vidare, för ditt liv kommer bli mer glatt och positivt. Hitta nya vägar, För alla är värda ett lyckligt liv.

Enjoy - A

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det här med att jaga, varför är det så intressant?
Ibland orkar jag inte med mig själv och mina egna tankar och behov. Varför kan jag inte vara en normal som tjej som alla andra verkar vara? Jag menar de vore ju så mycket enklare än de jag ibland håller på med. Som alla vet är jag singel men inte sökande. Jag tänker vara singel för jag vill inte ha någon, någon som kan begränsa mitt liv, jag har ju äntligen hittat mig själv och jag klarar mig mycket bra på egen hand. Vilket jag tidigare inte trodde.
MEN...
När man stöter på en trevlig kille som man känner att han har möjligheter att kunna göra detta singelliv lite mer intressant. Bara för att jag har valt att vara singel betyder de inte att jag har blivit nunna, ALLA har behov vare sig de erkänner det eller inte. Men iaf, för mig handlar allting om jakten. Jag ska förklara.

Om de kommer en kille fram och bara "ger" sig själv till mig. Gör allting för mig, skämmer bort mig, tar mig på resturang & weekends och allt var de nu kan innefatta. Vem vill inte ha denna kille? Jo alla, MEN inte jag. Hur kul är detta då? Jag vill ha den där killen som kanske ibland är lite väl elak, som man får tjata på om att ska vi inte hitta på någonting snart eller varför säger du aldrig att jag är fin? Att få kämpa för att få killens uppmärksamhet gör ju hela grejen. Jag vill kämpa för att du ska se mig. Klart man vill ha den där killen i alla romantiska filmer, men vad ligger spänningen i det? Jag kommer vilja vara "killens" allt men jag vill inte att de ska vara en självklarhet utan att få testa på nya saker och upplevelser..

Så ja, Självklart visar kille absolut inget intresse nä då kämpar jag ju inte ihjäl mig heller, Utan de är mer att de inte ska vara en självklarhet.

Den där jakten är förbannat spännande just nu.

Enjoy - A






Likes

Comments

View tracker

Har du blivit sviken någon gång?
Jag med. Ofta brukar folk tycka att de värsta man kan göra är att vara otrogen. Ja jag kan hålla med till viss del. Men att svika en vän tar nog faktiskt priset. Detta är ett av mina största problem för jag har så svårt att lita på någon, att öppna upp mig och visa mig sårbar. Det är för att just mina såkallade vänner visat sig inte alls vara mina vänner och de gör mig illa på någotvis.

Det som skrämmer mig är att det ska snackas skit bakom min rygg, att man inte kan vara så pass ärlig och säga det direkt till mig. Jag går inte sönder, men ja jag har varit med om en massa trauma. Men bara för att ni är ärliga mot mig och säger vad det är jag gör fel eller som stör er så kommer jag inte gå under jorden och dö. Jag är faktiskt starkare än så. Men ja jag är rädd varje gång jag berättar något för någon att de ska skapa något rykte eller snackas en massa blöja.

Det är nu när man håller på att tävlingsditerar eller är med i bilolyckor som man får reda på vilka som är ens riktiga vänner. Många stör sig säkert på hur jag lever mitt liv just nu. Men just nu måste jag tänka på mig själv i första hand. Jag ska tävla, jag ska stå på en scen och visa upp mitt resultat. Jag ska ställa ut mig själv, de är väl klart att jag inte kan tänka på att "hm, henne/honom har jag inte pratat med på ett tag". De personerna som jag bryr mig om de håller jag hårt och de som inte håller lika hårt i mig tillbaka kan inte räkna med att jag ska försöka få er uppmärksamhet. Jag orkar inte de, jag orkar inte lägga fokus på någon som inte stöttar mig i mina val som jag har just nu. Jag förstår att de kan vara påfrestande att vara i min närhet när allt jag i stortsätt gör är äter och tränar. Men jag ser inga problem med det, jag är ute och "festar" (kör på mina fina fyllerister, passar nog bättre) och umgås med de som vill umgås med mig. Jag åker på roadtrip till gbg och Malmö bara för att. Det som krävs är planering av mig, inte av er. Det är jag som måste se till så att jag har med mig alla mina matlådor så jag klarar mig. Bara för att jag tänker tävla, så tänker jag inte sluta leva.

Det är dock riktigt tråkigt att vissa vänner inte är kvar på samma sätt som innan. Saknaden är stor och de är ju med er som jag vill dela min glädje. Med detta sagt känner jag mig sviken. Lämnad. Jag kommer alltid vara rädd för att mina vänner kommer svika mig, men jag är van.
Så jag klarar mig ska ni se. 

Enjoy - A






Likes

Comments

Det är låst, jag kommer inte åt mina tankar och värderingar.
Har skrivit 3 olika inlägg nu men suddar varje gång för de lättare inte på trycket jag känner. Ofta när jag skriver så bara skriver jag, utan att ens fundera och när jag är klar känner jag en lättnad. Men inte nu. Jag återkommer när jag har dykt ner i mina tankar och hittar problemet.

Att ta kamran och åka någonstans och fånga andras minnen är så fridfullt. Att se andras lycka i deras liv ger mig chans att skapa något vackert i mitt eget. Kristianstad april '16.



Likes

Comments

Ni vet den där känslan man får ibland att man inte ha något fotfäste.

Idag är de vanligt att man lägger ut på sociala medier om hur dåligt man mår eller en massa kryptiska meningar som ingen förstår ändå. Detta tror jag man gör för att få uppmärksamhet av den där random människan som sitter bakom sin dator eller smartphone och tycker till. Många som lägger ut sina "tycka synd om mig" statusen vill bara ha kommenterar och likes. Det lovar jag, för jag har själv gjort det och jag tror om många är ärliga mot sig själv så kommer ni få samma svar som jag fick. Men vad får vi ut av det då? Jo de ska jag berätta för dig. "Åh gud, jag har 34 likes och 6 kommentarer från random människor som jag knappt känner utan bara vet vem det är". Det är vad som händer, samt att den känslan du känner håller i ungefär ett dygn.

Vill ni vet hur de verkligen känns att må dåligt? Så bra, för de är vad jag tänker berätta idag. Ni vet den där känslan när man drömmer och man springer och springer men man kommer ingenstans. Tänk er den paniken fast den känslan aldrig försvinner. Ungefär så känns det. Julia min bästa kompis som tog livet av sig för ca 5,5 år sedan gjorde mig bekant med denna känsla. Ett sorgearbete ser olika ut beroende på hur du är skapt men för de flesta är de tre stadier.
1. gråter
2. Ilska
3. Förlåtelse.

För mig var de annorlunda dock. Jag grät i ca 1 dygn och sedan gick jag in i något jag inte vet vad jag ska kalla för de passar inte in i någon av dessa kategorier. Men vi kallar den dvala. Jag bara fanns. Jag var en människa som bara fanns och gjorde absolut inget annat än de som krävdes av mig. Jag förträngde allt, framförallt sorgen. Jag försökte inte fylla mitt tomrum med något utan jag bara satt och det var som att åka karusell för allting runt omkring mig fortsatte gå utom jag. I allt detta förträngde jag vem jag var och vad min mening med livet var. Ska jag vara het ärlig så hade jag ingen livsglädje. Jag hade inget att kämpa för, eller jo de hade jag men jag gjorde inte det. I tidigare sorgearbete hade jag haft någon som lyft upp mig till ytan för luft, men inte denna gången. Jag ville inte, jag mådde bra. Jag dolde ingenting utan jag var väldigt ärlig om någon frågade. Det rörde mig inte i ryggen att andra var oroliga över mig, inte ens när psykologen frågade om jag någon gång hade tänkt tanken på att avsluta mitt egna liv, jag svarade ärlig att självklart hade jag funderat på det.

Det jag försöker komma fram till är att ingen kommer älska dig mer eller mindre när du försöker hitta tröst i meningslösa likes och kommenterare från random människor. Du blir inte mer populär för att du har varit med om något "hemskt". Det stör mig att människor förstorar sina problem, men allt jag vill är att förminska mina. Dock är de inget som jag någonsin kommer kunna. För du kan gärna få ta över min smärta och testa hur de känns, för efter det kommer du nog aldrig mer klaga över dina små problem längre.

Ta tag i ditt liv och låt ingen bestämma över dig, för det är ditt liv ingen annans.
De säger att tiden läker sår, men sanningen är den att vi bara lär oss att leva med dem.

Gör det till ditt minne, bli stark av det. Omvandla smärtat till motivation och lev - för det gör jag.
Målad av Julia Emanuelsson

Enjoy - A








Likes

Comments

Att respektera varandra är vår värdegrund.
Vi vill alla vara bäst, mest omtyckt och unik. Alla försöker ta sig dit vare sig de vill eller inte. Detta är något jag tror sker undermedvetet. Människor som mig som gillar att vara i centrum, att bli sedd är de jobbigt ibland att skaffa vänner. Det handlar om att du måste ha en "svagare" person som ditt allt. Någon av dessa två vänner måste ge vika för den andra sen att de kanske sker omedvetet eller ej så sker det. Men vad är de då för fel på mig som ofta bryr mig mer om mina vänner än mig själv?

Jag vill vara alla mina vänner tillags och ibland kanske lite för mkt. Tidigare har jag varit andra till lags på fel sätt genom att låta den andra person bestämma mer eller mindre vad jag ska göra i mitt liv. Den personens vilja har styrt. Till exempel: Jag har velat åka på en fest i Kalmar och den andra personen har sagt att de är tråkigt, då har även jag tyckt att de har varit tråkigt och därför inte åkt dit. = Detta sätt att leva på har jag levt alldeles för länge. Det är slut på det nu. NU är jag mina vänner tillags på ett annat sätt. Jag lever för dem. Jag gör det som jag tycker är kul och givande för mig och vill man inte göra det tillsammans med mig så gör jag det ensam. Något som jag aldrig tidigare skulle gjort i hela mitt liv var att åka till gbg själv för att shoppa och ha de underbart helt själv. Detta stärkte mig något otroligt.

När det kommer till mig så ger jag så mkt kärlek och vänskap de bara går till mina vänner. Jag försöker alltid underlätta deras vardag och liv. Min kärlek till dessa människor går inte att beskriva. Ofta bryr jag mig inte om vad jag får göra för att se till att deras värld är perfekt. Många som läser detta kanske tänker ja, nu tror hon att hon är världens bästa vän. Men jag vet att så är inte fallet. Hade jag varit världens bästa vän hade jag fått tillbaka samma vänskap som jag ger, dock är de inte så. Men sen finns de de människor som inte har lika lätt att visa sin tacksamhet som jag har och därför kanske de känns som det gör. Vad vet jag lixom. Om det nu är så att mina vänner inte ser på mig på samma sätt som jag ser på dem så får det vara så, tror jag. Vad kan jag göra mer än att ge dem en lättare väg i livet och ge dem kärlek. Så länge de är lyckliga så lär jag vara det med även om jag får backa och se det på håll. 

Det jag vill komma fram till är att vilka vänner du än har, älska dem oavsett. I vissa delar av livet kommer din bästa kompis vara den som tar de flesta beslut men någon gång vänder de också och du får tillbaka allt du har väntat på. Vi kommer aldrig kunna bli jämlika med varandra, men vi kan fortfarande respektera varandras egenhet att vara den personen som man vill och ge dem frihet. Jag tänker låta mina vänner vara sig själva och aldrig försöka ändra på dem. För jag älskar dem för den dom är. För ändrar jag på dem så som jag vill ha dem kommer de inte vara den vännen som jag en gång blev tokberoende av.

Vänner jag ger er mitt hjärta och jag hoppas att ni älskar mig för den jag är och att jag betyder lika mycket för er som ni gör för mig. Prioritera rätt och ger din vän kärlek när den som mest behöver den. För era hjärtan bevarar jag på de säkraste stället, i mitt hjärta.
Ju hårdare du håller fast desto mer försöker man fly

Enjoy - A



Likes

Comments

Fina människor.
Det har varit ett tag sedan sist. Mycket har förändrats, speciellt jag. Nu tänker jag startar upp bloggen igen för att stilla mitt sinne. Jag behöver ett forum där jag kan få vara jag men samtidigt dela med mig om mina tankar och funderingar som jag bär på.

Vart ska jag börja?

Senast jag bloggade var det ett medel för mig att öppna mig igen. Jag tror inte de fungerade då bloggen då bara handlade om hur min vardags såg ut. Vilket egentligen inte är så intressant varken då eller nu. Skulle bloggen enbart handla om min vardag hade det varit samma inlägg varje dag. Inte så inspirerande kanske? Så vad tänker jag göra nu? Jo, jag funderar ju en hel del och över analyserar alldeles för mkt. Detta tänkte jag dela med mig av. Om ni skulle läsa tidigare inlägg skulle ni snabbt förstå att jag har varit med om en del saker som jag gärna hade sluppit. MEN det är faktiskt alla dessa saker som har gjort mig till den jag är idag. Enligt mig själv och vänner har jag gjort en helomvändning och kan i dagsläget känna mig väldigt nöjd med livet.

Bloggen kommer innehålla mina funderingar, min träning och gott & blandat.

Enjoy - A


Likes

Comments

I fredags kom mamma och pappa på dagen. Efter det så umgicks jag med Alex och vi bakade lchf-blåbärspaj som var väldigt god. Senare på kvällen så kom min man till Kalmar med Freja. Freja fick träffa Alex katter Thompson och potts vilket hon inte var så intresserad av. Haha.

Lördagen var jag med mamma och pappa på stats missionen i Kalmar och kollade läget. På dagen tog vi det bara lugnt sen på eftermiddagen så åkte vi till öland. Mamma och jag var ute och gick en långrunda med hundarna och sedan åt vi gott och kollade på film. Sen på kvällen åkte vi hem till Alma och Kalle där det var lite fest med vattenpipa. Mkt trevligt.

Söndagen bestod av en lugn dag som avslutades med försäsongsträningen och bio :)

Idag har min man åkt hem och jag har varit i skolan och efter det så åkte Alex och jag till City gross och storhandlade. Tack Alex för att jag fick följa med du är bäst! Nu har jag ätit och ska bara ta de lugnt.


Likes

Comments

Japp, mina planer jag hade för dagen blev inte som planerat.

Skitsamma ffs nu duscha och ner till puben och jobba. Hoppas det blir bra iaf!

 

Likes

Comments

Idag är de 4 år sedan min bästa barndomsvän gick bort. 

Jag saknar han, kommer ihåg tiden då vi var små och lekte.

Skin som den sol du är älskade vän.

 


Likes

Comments