Igår tog vi det lugnt, vi hämtade Junie på förskolan och vi härjade när hon kan hem.

Det är det bästa under hela dagen när man hämtar henne på förskolan! Samtidigt så vet jag hur bra hon trivs där.
Jag var så anti förskolan när jag ändå skulle gå hemma. Men 15 timmar är ingenting egentligen.
Hon stortrivs och hennes pedagoger är fantastiska. Idag skulle hon bära sin väska ifrån parkeringen in till förskolan! 😅

Jag har alltid väldigt god tid på mig när jag lämnar och hämtar henne, om jag inte har något ärende att göra. Jag tycker de är så mysigt att kunna sätta mig ner mig ett par minuter.

Leon håller på att få tänder IGEN, han lider lite utav det. Så idag har jag varit och köpt en salva för att lindra. Jag hoppas innerligt att det hjälper.
Han har ju redan fått på tänder.
Jag ska ärligt säga att det känns inte riktigt som att han var bebis länge.

Han vände sig jättetidigt och fick tänder jättetidigt. Han är super lång också!
På 5måns kontrollen vägde han 7,5 kg och var 69 cm lång.
Igår låg Junie och Leon med fötterna på varandra. Han är 3-4 cm ifrån att ha lika stora fötter som henne😅
Jag har en känsla som säger mig att man kommer att tro att hon är lillasyster och han storebror om något 1 år.

Jag trodde väl att det skulle vara smidigt att ha barn så tätt så han kan ärva skor, ytterkläder.
Men det verkar inte bli så riktigt.
Tiden går ofantligt fort, det skrämmer mig.

Jag tog även en timeout ifrån arbete, för jag orkade inte riktigt med att jobba. Men jag jobbade i söndags och det är så roligt att jobba!
Härliga kollegor och vårdtagare, jag älskar mitt arbete.

Idag har vi inga planer, skönt!
Men något roligt ska vi nog komma på!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links

Tänk att vi är inne i halva november redan, snart december! Massa av roliga saker framför oss, födelsedagar och barndop även julafton!
Jag är inte alls förtjust i denna årstiden, men den är snart över!

Nästan alla julklapparna är klara.
Leon kommer att få kläder i julklapp utav oss, inga leksaker. För hela huset är fullt utav leksaker.
Tror ni att det använts? Knappt.
Det positiva med att få så tätt är ju att Leon tar över Junies leksaker.
Junie kommer att få ett fint kök ifrån jabadabo 😍 Jag tror att hon kommer att älska sitt kök! Den finner ni
Här .
Det ska bli otroligt roligt att se hur junie reagerar på jultomten iår, förra året var hon rädd för honom.
Junie har även fått en superfin julklänning ifrån Newbie, den finner ni Här !

Likes

Comments

Det är inte klokt vad tiden går.
Junie är 1 år och 7 månader.
Leon är 4,5 månader.

Leon har jag börjat få in rutiner på och han tar även nappen nu, vilken nöjd bebis!
Han har även fått 2 tänder nere, jag sa det hela tiden att det måste vara tänderna!
Han börjar bli stor den lilla med!
Stark som en oxe är han, han ska mest stå eller sitta upp nu.
Dock försöker jag att ha honom liggandes då han är liten fortfarande. Att ligga på mage är ingen hit för herren.

Junie min lilla fis, har haft det så jobbigt på nätterna i nästan 2 veckor, inget går typ.
Hon vaknar 2 timmar efter nattningen och är helt knäckt.
Visst är det jobbigt, men tror ändå det är jobbigare för henne. Hennes humör är något utav dess like. Hon är himla söt att titta på men när hon blir arg så går till attack 😅
2 gånger på kort tid har hon fått vredesutbrott i folkmassa.
Det värsta är att jag ger inte heller.

Igår hade vi ett bråk om hennes mössa när vi skulle gå ifrån förskolan.
Det var rätt kallt. Alla som känner oss vet att vi bor 5 min bort ifrån hennes förskolan.
Igår tog det 30 minuter att gå hem.
Hon stod bara och skrek och gick jag nära henne för att ta på henne mössan blir hon totalt kol svart i ögonen och skulle bita mig.
Jag höll lugnet ett bra tag, men när hon visar sån tendens så blir jag vansining och ryter till rätt bra på henne.
Resultat? Det blir ÄNNU värre!
Hon bara skrek och jag dum som jag var tog inte med hennes sittdel till vagnen, tänkte att hon kunde gå och utforska lite i skogen. 😅

Sen kommer det en äldre man gåendes mitt i skrikandet och säger
Hon får inte som hon vill va?

Jag trodde ärligt jag bara ville sjunka igenom asfalten.
Tillslut gav jag mig, hon fick vara utan mössan men det blev inte bättre. Efter 20 minuters bråk med lillan gav hon sig och var helt vanlig.

Jag tänker såhär ger jag mig gång på gång, så vinner hon.
I detta fall är jag hennes mamma och jag bestämmer och inte hon över mig.
Ibland får man välja sina strider och denna gången vann hon, kan man väl säga.
Det finns värre strider så som att bilbältet ska vara på med mera.

Men dessa stunderna så bara känner jag.
Vad ska jag göra? Det värsta är att hon skriker som ja jag vet ärligt inte vad.

Jag får väl hoppas att detta är med en fas, men med största sannolikhet så är det ingen fas.
Det är hennes envishet, hennes otroliga vilja!
Får väl se det positiva att hon kommer långt med sin envishet och vilja när hon blir äldre. 😅

Både jag och hennes pappa vikar sig inte i första taget så det kan inte blivit något annat än envishet utav henne.
Har ni några tips så tar jag dem gärna hur jag ska göra, för en skrikande unge i affären eller i folkmassa får mig att vilja sjunka igenom asfalten.

Likes

Comments

Oktober månad, innebär många blandade känslor för mig fortfarande.
Många tankar om hur mitt liv såg ut för 3 år sedan.

31 oktober 2014, är den värsta dagen i mitt liv.
31 oktober 2014 13.20 hände det mest otänkbara, det som aldrig fick hända, men som hände.

Fast att det har gått 3 år så finns det kvar inom mig. Jag trodde aldrig att jag skulle komma ur det. Den djupa depression och saknaden höll på att ta död på mig.

Jag minns ärligt talat inte riktigt hur allting var efter Tor gick bort, jag var i en dimma.
Alla pratade, många förvrängde sanningen, många talade illa om mig bakom min rygg.
Min kropp slutade fungera, jag slutade äta och jag sluta bry mig om exakt allting.
Jag orkade inte bry mig.
Min fokus var på att bli bra, jag måste överleva.
Jag måste överleva detta.
Frågan var bara hur?
Hur ska jag klara denna utmaningen utan Tor?
Det kommer aldrig att gå.
Han var min vardag, trots att vi hade det upp och ner.

Jag började skriva av mig, jag öppnade denna bloggen. Blottade alla mina känslor för hela internet, brydde mig inte om vad folk sa bakom min rygg.
Jag skrev vad jag kände, mina djupaste tankar har jag i min dagbok.

Jag och Tor vi pratade om allt, jag kunde han som en öppen bok och han kunde mig som en öppen bok.
Vi kunde ligga halva nätterna och prata om allt mellan himmel och jord, speciellt om såna saker som är totalt ointressant för mig.
Han var väldigt allmänbildad, han och sina dokumenterar som alltid gick på tvn hemma.
Så jag lärde mig ett och annat.
Han var min bästa vän, min pojkvän, även sambo.

Hur fasiken går man vidare när man förlorat allt?
Ja du får kämpa, ingen annan gör det åt dig.

3 år har snart gått sen han gick bort.
Jag saknar honom, jag saknar att höra hans skratt och hans totalt ointressant samtal om hur pyramiderna sträcker sig över samma linje.

Oktober månad är jobbig för mig även fast jag har ett ”nytt” liv.
Mitt nya liv gör inte att jag glömmer det jag har med mig i bagaget. Det är inget jag vill glömma, för det jag har med mig i mitt bagage är det som har gjort mig till den jag är idag.
Oktober månader får allting att spelas för mig vad som har hänt. Det är inget jag kan kämpa emot.
Jag vill aldrig glömma Tor och det kommer jag aldrig att göra. Jag pratar inte varje dag om Tor, men varje dag går en tanke till honom. Han förtjänar det.
Jag tänker på Tor med glädje idag, han var en solstråle.
Alltid glad och alltid positiv.
Varför skulle jag vilja glömma en sån fin människa?

Jag är otroligt tacksam att min nuvarande sambo, kämpade för mig så som han gjorde. Han var min räddning.
Han hjälpte mig upp, han lyfte upp mig och han stod ut med mig.
Utan Emil vet jag inte vem eller vart jag hade varit idag.
Han gav mig även två fina barn, en dotter och en son. Dem äger hela mitt hjärta.
Även mina fina vänner, min familj och även Tors föräldrar som står mig nära om hjärtat, fanns för mig dag och natt.

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig, men i mitt fall blev jag lycklig till slut.
Och jag tackar livet varje dag för vad jag har idag.
Varje gång jag känner att livet går emot mig, så får jag en påminnelse om att jag ska vara glad för det jag faktiskt har, för mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut.

Man ska aldrig ta något föregivet.
Man ska ta vara på sina nära och kära, för man vet aldrig vad som morgondagen har att hämta.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Dessa kläderna har Junie nu, jag kan varmt rekommendera dessa kläderna ifrån pop.

Det är verkligen kvalité på kläderna och dem håller så bra ett stort plus är att dem är så fina! 💓

Dem är både vind och vattentätta, man slipper köpa regnkläder. Passar nästintill året runt. 😍👌🏽

Klicka på önskad produkt.

Likes

Comments

Som dem flesta vet så älskar jag allting som har med stjärntecken och sånt.
Jag tycker det är så häftigt att det faktiskt stämmer in.

Detta kommer låta väldigt konstigt, men Junie var beräknad till den 25/3, alltså skulle hon blivit egentligen en vädur, men eftersom jag valde kejsarsnitt så kom hon den 17/3 och blev därmed en fisk i sitt stjärntecken.
Det märkliga med detta är allt, allting som står på vädur som barn stämmer in på henne.

Vädurbarn är barn med temperament. Ledaregenskaper visar sig tidigt i personligheten. De vill gärna kommendera andra och ge order. Innerst inne är de däremot mycket känsliga och snälla och de behöver mycket kärlek och ömhet. Redan som små är de äventyrliga och testar sådant som kan uppfattas som farligt. Det viktigaste är att de lär sig redan som barn att de inte alltid har rätt.

Vädurbarnen hittar alltid på sådant som irriterar föräldrarna. De är alltid agiterade och kan börja ge andra order redan som barn. De behöver ömhet och tålamod. De bör uppfostras till att handla utifrån klara och välgenomtänkta beslut för att uppnå mål och inte ifrån tänkandet att de alltid måste få rätt eller visa andra att de kan. Vädurbarn kan nämligen vara mycket envisa.

Vädurbarn älskar livet och allt som livet har att erbjuda. De tröttnar snabbt på gamla lekar, gamla leksaker och gamla spel. De söker sig till sådana aktiviteter som känns nya och stimulerande. De är modiga och försöker göra avancerade saker som överskrider deras utveckling varför de ofa slår sig och kommer hem med trasiga kläder. De tycker om idrott och tävlingar och de älskar att vinna. De kommer att vilja vinna varje gång.

Vädurbarn har temperament, är energiska och äventyrliga. De älskar djur och uttrycker sina åsikter klart och tydligt redan som barn. När de kommer att växa upp och välja väg i livet, kommer de att agera mot föräldrarnas vilja. De känner en dragning till konst, medicin, musik och religion.

Vädurbarn är dessutom mycket känsliga och kan bli väldigt nervösa om någon visar ömhet och kärlek. De lider om föräldrarna inte har tid för dem, trots att de utåt visar kyla och ointresse. De behöver kärlek och uppmärksamghet, för att intederas personlighetsutveckling skall störas.


Det konstiga med detta är att när jag sen går in på fiskarna, så stämmer ingenting.

Är det inte konstigt egentligen hur man kan rycka på ens barns födelsedag men ändå passar barnets personlighet in på det datumet barnet skulle kommit?
För med största sannolikhet hade jag gått över tiden.

Jag "ändrade" Leons datum med, han var egentligen beräknad till den 25/6.
Därmed hade han blivit en kräfta, oavsett om jag hade fått går tiden. Fast att jag hade planerat snitt så skulle han kommit den 22/6 och ändå blivit kräftan men dem ringde ifrån sjukhuset och gav
mig en ännu tidigare den 20/6 därmed blev han en tvilling istället för kräfta.

Jag tror stenhårt på sånt här.

Tryck här. för att läsa om ditt stjärntecken eller ditt barns ☺️ Stämde det in på dig eller ditt barn?

Likes

Comments

Igår fick junie vara hemma ifrån förskolan, jag trodde hon var lite sjuk.
Jag väckte henne vid 08.00, gav henne frukost men tyckte verkligen hon att hon inte var i form.
Det visade sig rätt fort att jag hade fel.
Men dagen blev bra ändå, vi var ute och gick med mormor en lång promenad i skogen.
Junie gick och gick nästan hela rundan och skulle utforska.

Egentligen hatar jag att gå i skogen med henne för att alla fästingar dra sig till henne, fast att jag går igenom henne så hittar jag någon på henne.
Jag hittade en på henne senast för 1,5 vecka sedan. Borde dem inte vara döda nu?
Dem är så otroligt små med, tur att hon är så ljus i sig själv.

Idag ska lillan till förskolan, jag ska städa och hålla på hemma. Inget ovanligt, för det gör jag varje dag.
Man kan inte missat att hösten kommit.
Igår var det dock väldigt varmt och skönt ute när vi gick, idag är det sämre väder dessvärre.

Vi fick direkt ingen sommar eller sensommar men vi får hoppas på att vi får det nästa sommar.

Idag blir även våran Leon 3 månader gammal

Likes

Comments

Det finns verkligen ingen tendens till att Junie vill prata.
Det konstiga med henne är att hon sa mamma och pappa när hon var ca 9-10 månader, men nej.
Hon säger bara
Aj
Nej
Baaaa
Dää

Jag sitter ofta med henne och maler för henne.
Allt kan man tänka sig. Alla djur, räknar, upprepar nog samma ord 100 gånger ibland, men nej hon vägrar.
Hon är inte intresserad utav att prata alls.
Dock förstår hon allt man säger.
Nåväl, det kommer när det kommer.

Leon blir 3 månader gammal på tisdag och snart är det dags för sprutan.
Jag är alltid med när barnen ska ta sprutan. Men Emil sköter jobbet. Han får hålla dem och jag går ut. Jag klarar inte av det, jag gör nog mer skada att vara i rummet. Jag blir så ledsen.

Han vägde 5999 gram för två veckor sedan så jag undrar verkligen hur stor han är nu.
För mig är han verkligen en stor bebis. Jag är så van med att ha Junie som är så liten fortfarande.
Hon är kort i längden men har massor av gott bebisfett.
Det finns inget godare än bebis som är valkar.
Ibland kan jag inte motstå att nypa i dem lite lätt. 🙈

Igår jobbade jag ett par timmar, älskar att jobba.
Sen tog jag med mig Junie till dollarstore sen vidare till slottet, där åt hon glas och härjade rundor.
Egentid med henne är viktigt för mig. 💓

Likes

Comments

Igår jobbade jag för första gången på 4 månader.
Jag ska helt ärligt säga att det var helt underbart att komma ut.
Det bästa med mitt jobb är att det känns inte som ett jobb.

När man har varit borta ett tag så blir det helt annorlunda att jobba.
Kan knappt tänka mig hur det kommer att kännas att börja gå på ett schema igen.
Jag har ju inte gått på ett fast schema sen förra året i januari.
Så jag tror verkligen att det kommer att bli en stor omställning för mig, samtidigt så saknar jag riktiga rutiner.
Jag har aldrig tyckt om att gå hemma, jag tycker det är så drygt.
Jag har ett stort behov av den sociala biten i mitt liv.
Jag älskar att härja och arbeta.

Idag skiner solen. Vi har hunnit med kalas.
Jag fick så fint dricka mitt kaffe enbart.
Jag har fått en hel del utmaningar när jag gått på C9.
En av dagarna var det frukost hos Emils syster, hon gör alltid världens godaste frukost, något i stil med hotellfrukost.
Igår bjöd dem på cheesecake på jobbet och idag var det kalas med världens hotellfrukost hos Emils föräldrar.
Det har verkligen tagit emot, så otroligt jobbigt att stå emot och stå ut. Men jag har klarat det.
Jag är otroligt stolt över mig själv.

Jag har även hunnit gå och gå, snart ska jag klippa gräsmattan😆 (extra träning)


Likes

Comments