Än så länge har allting gått bra med lillen, igår natt sov han hela natten, fick väcka honom vid 08.00 för att han skulle få i sig mat. Inatt vaknade han till för att få lite mat.

Junie däremot har börjat vakna halv 7 om morgonen, vet inte riktigt vad som hänt med henne för hon stiger alltid annars upp vid 09.00-09.30.
Det är väl lite att rutiner försvinner när man haft henne iväg när man legat på sjukhuset, men vi ska nog få till hennes sömn igen.

Lillen blir 5 hela dagar idag. Han är så otroligt liten. Snittet i själv känns bättre men man får ont i det ibland och jag är lite öm på sidorna av snittet.
Det som har absolut varit det jobbigaste är nog att inte kunna bära Junie.

Känslan när hon springer till mig och öppnar upp sina armar för att jag ska ta upp henne i famnen. Så får jag absolut inte ta upp henne.
Eller när hon vaknar på natten och vill ha lite närhet, så kan jag inte ta upp henne.
Det är så otroligt hjärtskärande.
Vet inte hur många gånger om dagen jag blivit/blir ledsen för jag inte kan ta upp henne när hon vill upp i min famn.

Man är så begränsad, man känner sig helt förlamad.
Hon är mera pappig än mammig, det vet alla helt plötsligt har hon blivit lite mera mammig.
Det slår aldrig fel.

Jag är så rädd att hon ska känna sig utanför, hon är trots allt 15 månader och kan inte berätta vad hon känner mera än visa det igenom gråt eller att hon kanske vill ha närhet.
Jag vet inte om jag överdriver men det tar fruktansvärt hårt på mig att inte kunna ta hand om henne på det sättet som jag alltid gjort. Eller bära henne, ha henne i min famn.
Det är svårt att förklara för henne att jag inte får, hur mycket jag än skulle vilja.
Dem säger 6 veckor får man inte bära tungt,
det blir 6 långa veckor detta antagligen.




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Äntligen är lillen ute, han kom i tisdags och det känns fortfarande overkligt att ha en sån liten.
Man glömmer verkligen fort, hur små som är och hur hjälplösa dem små liven är.
Men jag ska ärligt säga att jag saknar inte att vara gravid, inte alls.
Allt oro och krämpor är borta.

Jag gick upp 11 kg denna graviditeten och hade ändå rätt liten mage om man jämför med Junie. Trots att denna graviditeten var lite mera smärtsam. Det kändes som att ryggen skulle gå i tusen delar om kvällarna.

Jag gjorde ett planerat kejsarsnitt även denna gången.
Eftervärkarna är det värsta jag varit med om och dem kommer och går ännu. Det är trots allt bara 4 dagar sedan jag gjorde mitt kejsarsnitt.
Jag hade gråten i halsen många gånger när jag skulle upp ur sängen eller gå till toan.
Jag fick väldigt mycket beröm även denna gången över hur duktig jag var så var uppe på benen och gick så snabbt efter. Men denna gången kände jag efter, jag gick en del på tisdagen men låg resten av timmarna i sängen under dagen.
Jag ska nog ärligt säga att eftervärkarna gjorde mera ont än själva snittet.
Personalen var helt underbara på förlossningen, dem såg även att min mage började svullna och bli gasig så jag fick tabletter emot det och magen är igång denna gången.
Vilket känns helt underbart. Men jag är fortfarande väldigt svullen om magen, tur väl så lägger det sig.

Lillen är fortfarande namnlös, men vi ska nog komma på något.
Jag är så otroligt tacksam över att få vara mamma till Junie och lillen, mitt liv är verkligen komplett och jag önskar mig inget mera i livet.

Operationen gick superbra förutom att lillebrors start utanför magen började mindre bra. Det kommer en berättelse om det senare.

Han är stark som en oxe, började lyfta nacken efter andra dagen. Livsfarlig är han.

Mina älskade barn. Junie sköter sig superbra än så länge med honom och ska krama och klappa honom hela tiden, ibland råkar hon banka men det gör hon inte medvetet.
Han kommer nog bli väldigt härdad.



Likes

Comments

Idag går vi in i graviditetsvecka 39.
Snart är denna graviditeten över, helt otroligt hur snabbt det gått.
Jag kommer att sakna att vara gravid trots att jag samtidigt hatar att vara gravid.

Igår satt jag och scrollade lite på Facebook.
Vad lyckas jag finna?
Jo, två bebisar som dog i v 39.
Helt normala graviditeter, men hjärtat slutade bara slå. På bägge.

Jag ska helt ärligt säga att paniken finns där hela tiden just nu.
Inatt vaknade jag och fick sån panik för att han inte rörde sig.
Rätt logiskt egentligen, han sov antagligen.
Men som alla vet så nattäter jag, varje natt.
Helst ska det vara något sött.
När jag hade gjort mina vanliga rutiner på natten så började han röra sig.
Han är så livlig och härjar så med största sannolikhet så händer det inget. Men tankarna finns där, tänk om något händer nu innan?

Hur som helst, har dessa tankarna börjat komma så kommer jag antagligen inte kunna släppa dem förrens jag har honom i min famn, hos mig.
Jag minns när Junie hade fötts, jag låg och stirrade på detta barn i nästan 2 veckor på nätterna. Jag kunde inte sova, jag sov nog knappt två dygn sammanlagt på 2 veckor.
Jag blev som en zombie tillslut.

Jag älskar verkligen att vara gravid, känna dessa mysiga rörelser men jag ska helt ärligt säga att jag tycker bättre om att ha dem på utsidan så att jag kan ha koll.
Än idag kan jag titta till Junie flera gånger på kvällen när hon somnat bara för att se så hon andas. Hon är trots allt 15 månader snart.

Jag kan inte hjälpa det, jag är sån bara.
Jag är otroligt överbeskyddande, jag är livrädd att något ska hända mina barn.
Antagligen överdriver jag lite, men det är inte så konstigt med tanke på vad jag har i min ryggsäck.
Man får helt enkelt acceptera att jag är sån när det kommer till mina barn.

Men nu är det inte långt kvar, jag ska försöka njuta av dem sista dagarna.
💓


Likes

Comments

Wow äntligen kom jag in på min blogg! Vet inte riktigt vad som hände med mitt inlogg.

Jag har inte jobbat på en månad nu, det känns lite små tråkigt men samtidigt så känns det skönt! Jag har en del krämpor om man jämför med graviditeten med Junie.

Igår gick jag in i v38 och bebis växer ordentligt! Han härjar på bra i magen och det känns att man är höggravid. Samtidigt så känns det lite ledsamt att man inte kommer få uppleva detta igen, så jag passar på att njuta ordentligt. Jag känner mig verkligen stor nu men många kan inte tro att jag höggravid. Dem flesta får en chock när jag säger att jag knappt har 2 veckor kvar. MEN JAG LOVAR DET KÄNNS!

Jag kan inte påstå att jag klagar så mycket, det hjälper mig ändå inte att klaga. Men jag kan säga att jag är rätt klar sen. Det tar på kroppen att vara gravid, speciellt när man har en liten terrorist här hemma som inte är så försiktig av sig som hon varit! Men Junie är helt underbar och hennes personlighet är helt magisk.

Det nya hon har börjat med när hon är trött är att hon springer sen kastar hon bara sig utan att bry sig. Inte en minut kan man låta henne vara ensam känns det som. Jag är så rädd att hon ska slå sig ordenligt en vacker dag.

Jag är så tacksam för vad jag har i mitt liv. Jag är verkligen tacksam för allt. Jag trodde aldrig detta för ett par år sedan. Men efter regn kommer verkligen solsken.

Ta vara på varandra❤

Likes

Comments

Ännu en helg som snart gått, jag kan knappt förstå vart tiden tar vägen.

Min kära dotter fick för sig i veckan att hon skulle sova timvis på dagarna, sen trodde hon att hon kunde vakna mitt i natten för att leka och härja. Knappast.

Dem två senaste dagarna har jag fått aktivera henne hela dagarna så hon sovit knappt 2 timmar sammanlagt på dagarna, resultat hon sover hela nätterna! Vilket känns underbart. Hon lägger sig vid 20.30-21.30 sen vaknar hon runt 08.00 vilket känns mera humant.

Hon har även fått ett rejält temperament och trotsar rätt så bra när hon vill. Men det är väl en del av hennes utveckling.

Min trötthet har lagt sig lite då jag fått börja äta järntabletter. Men fogarna på kvällarna är inte nådiga, kan knappt resa mig upp en del kvällarna men som tur väl är så är det enbart kvällarna. Jag har svårt att förstå att jag snart ska bli tvåbarnsmamma.

Svårt att förstå att han beräknas komma nästa månad. Han är väldigt livlig i magen, häftigt att se hur hela magen rör sig och att veta att han snart är här.

Jag är ännu väldigt rädd att något ska hända. Jag hade samma rädsla med Junie. Man läser såna hemska saker hela tiden.

V 33 är vi inne i nu, de går trots allt fort. Jag jobbar inte längre, vilket känns lite tråkigt men samtidigt skönt. Jag hade ju inte behövt jobba om jag inte hade viljat men jag är verkligen inte den typen som gillar att gå hemma 24/7, det är rätt så påfrestande det också! Men nu ska jag njuta av våren och sista delen utav min graviditet.

Klockan är bara 09.00 men städning och rensning står på listan för idag. Sen hoppas jag att man kan sitta ute och njuta av det fina vädret.

Likes

Comments

Igår var jag på glukosbelastning. Det är så frukansvärt vidrigt. Denna gången valde jag citron, lika äcklig som apelsinen. Men det gick ner.

Allting såg bra ut, förutom mina blodvärden. Dem var låga, därför är jag så trött. Så himla skönt att veta varför man är så otroligt trött. Börjat äta järntabletter, 2 om dagen. Vi får hoppas på att dem hjälper.

Vi lyssna även på hjärtats hjärta, han sparkade hela tiden, fina hjärtslag och livlig. Finns inget bättre än att höra hans hjärtslag.

SF måttet låg däremot under kurvan, men hans huvud var vänt neråt, så hon trodde det berodde på det. Hon sa att han kändes inte jätteliten så antagligen låg SF måttet under pågrund av att han låg vänd neråt. Så hon var inte orolig, men jag blev väl lite orolig men jag litar på henne. För hon är helt fantastiskt, men det blir en ny kontroll om 10 dagar bara för att se så allting är okej. Om måttet inte växt så blir det en tillväxtkontroll. Hon tyckte även att magen hade sjunkit lite. När vi var på Emmaklinken låg han med huvudet neråt också.

Junie fixerade sig rätt tidigt, runt v 30-31. Jag tror inte heller det är något allvarligt, eftersom att vi även i söndags var på förlossningen och tog ett ctg pågrund av mitt mående. Sen har vi ju varit på Emmaklinken på tillväxtkontroll. Detta barnet är lika väl undersökt som Junie var.

Halva april har snart gått och jag längtar så mycket tills jag får lilleplutt i min famn. Jag är så nyfiken på vem du är. Jag vill bara ha ut dig men du kan gått ligga kvar där iallafall 6 veckor till :)

Idag är det riktigt tråkigt väder, regn. Vi får se vart denna dagen blir av. Jag ska försöka ta de lugnt för jag ska jobba kvällen i 3 dagar nu, det ska bli så roligt! Jag älskar verkligen att jobba och att jag får komma ut och inte bara vara mamma.

Likes

Comments

Jag har gnällt ett tag om att jag varit väldigt trött, det har bara blivit värre och värre. Yrsel och svimfärdig. Och det har bara blivit värre den senaste veckan.

Jag ringde imorse till 1177 för rådgivning. Jag fick berätta hur jag mådde, dem misstänkte havendeskapsförgiftning samtidigt så sa hon att det inte behöver vara det. Men att jag skulle åka in. Så jag ringde förlossningen och dem sa att jag skulle komma in för att dem ville ta lite prover på mig. Som tur väl var så var det inget med mig. Däremot sa både läkaren och barnmorskan att när dem tittade på mig så kunde dem med detsamma nästan säga att jag såg helt slutkörd ut.

Så ja mycket vila och äta bättre och dricka mera. Däremot tycker jag att jag vilar mycket, äter rätt så bra. Sen har jag ingen ro i kroppen, jag hatar att vila. Men jag har ändå vilat mycket. Höjdpunkten på hela veckan är att jobba, komma ut och få vara social och träffa sina arbetskollegor. Så jag hoppas att jag kan jobba dem sista veckorna.

Jag har aldrig någonsin varit det försoffade typen, sova på dagarna eller vila. Jag älskar fart och när det händer saker. Det kryper i hela kroppen när jag måste vila, men jag har nog inget val för bebisen är det viktigaste just nu. Längtar tills han är ute, så jag kan bli mig själv igen. Det blir 10-12 långa veckor detta. Så jag hoppas att jag blir piggare. 

Likes

Comments

Igår var vi ute i det fina vädret, helt underbart att kunna njuta av värmen. Idag är det inte lika soligt ute men det skulle komma senare mot eftermiddagen. Då har jag planerat att jag och Junie ska ut och gå en runda med lära gå vagnen.

Hon älskar verkligen att gå med sin vagn ute, måste även säga att det ser himla gulligt ut när hon går med den. Hon ör väldigt försiktig, men det har hon alltid varit.

Vi gick rätt långt igår tycker jag. Härligt att hon kan gå med den så man kommer ut lite, vi har vagnen med ju men roligare när hon kan pinna på själv. Det är så roligt att se henne titta runt på allt, pila på allt, känna och röra.

Jag älskar verkligen att tillbringa mina dagar med henne, finns inget roligare. Men ibland är det skönt med ensam tid också!

Lillebror härjar runt i magen, sparkar och donar. Det finns inget mysigare, dock tycker jag bättre om att ha dem på utsidan. Jag längtar tills jag får träffa honom, se vad det är för någon. Undra vilken färg på ögonen han har, undra vilken hårfärg på huvudet han har? Undra hur hans personlighet är. Kommer han vara lika lugn som junie?

Knappt 3 månader kvar nu, det går fort samtidigt som det går segt. Jag kan verkligen inte se mig som tvåbarnsmamma. Men det ska bli så spännande.

Likes

Comments

Igår gick vi in i v28, sista veckan i trimester 2. Helt otroligt. 89 dagar kvar, plus minus 2 veckor.

Kanske ska ställa in mig på att det är 100 dagar kvar istället! 🙈 Har inhandlat lite kläder till lillen när Kappahl hade 3 betala för 2! Super bra är det! Jag älskar ju mintgrönt så det kommer nog lillebror ha mycket på sig. Jag är inte riktigt för blått, det ä rätt fint men till en viss gräns.

Igår fick jag äran att bli fadder till älskade lilla Noah, så igår var det barndop! Himla god mat och en helt underbar dag! Jag ska lära honom allt jag kan! Idag har jag jobbat, helt okej. Däremot är min rygg inte lika samarbetsvillig. Jag hade på mig högklackat och det känns igår och även idag! Jag ska nog fortsätta att leva i mina träningsskor! Jag börjar verkligen känna mig som en kubik för tillfället, allting sätter sig på låren.

Jag är inte jätte sugen på att vara höggravid i sommar men som tur väl är så är det bara halva sommaren. Igår fick jag sån ångest.

Lillen som verkligen är efterlängtad och redan så älskade låg och sparkade i magen. Så kommer det bara en tanke ifrån ingenstans.

Hur ska jag kunna älska detta barn såsom jag älskar Junie? Går det? Finns det plats för att älska någon så mycket? Kommer jag kunna ta till mig honom?

Självklart kommer jag kunna det, helt vanliga tankar när man väntar en till. Men tankarna är så obehagliga. Jag är älskar honom redan och löngtar så mycket tills jag får träffa honom. Jag är så orolig att något ska hända honom. Så egentligen bör inte ens dem andra tankarna finnas.

Jag ska vara helt ärlig, alla får det att låta som att när man får sitt barn på bröstet så älskar man det och livet är helt underbart. Men så var det faktiskt inte för mig. Det är svårt att förklara känslan.

Jag minns Junies skrik och jag ville bara se henne, dem första frågorna som jag var är hon hel? Är hon frisk? Är det mitt barn? 😂

Jag fick henne i famnen, hon skrek rätt mycket. Vilket dem ska göra, men jag kände inte direkt den dära kärlek som jag känner för henne idag. Vi kom upp till BB så kollade jag på henne och tänkte: Hon är ju rätt söt, men var detta allt?

Visst låter det hemskt? Men de är bara en ren brutal sanning. Men efter några timmar så började mina känslor komma fram och jag blev helt förälskade i henne.

Jag vet att jag kommer att älska bägge lika mycket, för dem är mina! Och det finns inget underbarare än att se något som man själv skapat. Det är bara ren kärlek.

Nu väntar jag på att Junie ska vakna, tänkte dra på henne skorna sen att vi skulle försöka ut och gå med hennes lära gå vagn, det kommer antagligen att gå åt skogen, om jag känner min dotter rätt.  🙈

Uppdatering kommer senare om hur det gick. 

Likes

Comments

Äntligen har vi fått hem den nya nyheten ifrån #twistshake! Sippy cups! Och längtar tills vi kan använda den. Ska bli så spännande att testa denna. I samarbete med @twistshakebaby så får du 20% på ditt köp om du uppger: Valentinajunie20 i kassan😍 #twistshake #twistshakebaby

Likes

Comments