Oktober månad, innebär många blandade känslor för mig fortfarande.
Många tankar om hur mitt liv såg ut för 3 år sedan.

31 oktober 2014, är den värsta dagen i mitt liv.
31 oktober 2014 13.20 hände det mest otänkbara, det som aldrig fick hända, men som hände.

Fast att det har gått 3 år så finns det kvar inom mig. Jag trodde aldrig att jag skulle komma ur det. Den djupa depression och saknaden höll på att ta död på mig.

Jag minns ärligt talat inte riktigt hur allting var efter Tor gick bort, jag var i en dimma.
Alla pratade, många förvrängde sanningen, många talade illa om mig bakom min rygg.
Min kropp slutade fungera, jag slutade äta och jag sluta bry mig om exakt allting.
Jag orkade inte bry mig.
Min fokus var på att bli bra, jag måste överleva.
Jag måste överleva detta.
Frågan var bara hur?
Hur ska jag klara denna utmaningen utan Tor?
Det kommer aldrig att gå.
Han var min vardag, trots att vi hade det upp och ner.

Jag började skriva av mig, jag öppnade denna bloggen. Blottade alla mina känslor för hela internet, brydde mig inte om vad folk sa bakom min rygg.
Jag skrev vad jag kände, mina djupaste tankar har jag i min dagbok.

Jag och Tor vi pratade om allt, jag kunde han som en öppen bok och han kunde mig som en öppen bok.
Vi kunde ligga halva nätterna och prata om allt mellan himmel och jord, speciellt om såna saker som är totalt ointressant för mig.
Han var väldigt allmänbildad, han och sina dokumenterar som alltid gick på tvn hemma.
Så jag lärde mig ett och annat.
Han var min bästa vän, min pojkvän, även sambo.

Hur fasiken går man vidare när man förlorat allt?
Ja du får kämpa, ingen annan gör det åt dig.

3 år har snart gått sen han gick bort.
Jag saknar honom, jag saknar att höra hans skratt och hans totalt ointressant samtal om hur pyramiderna sträcker sig över samma linje.

Oktober månad är jobbig för mig även fast jag har ett ”nytt” liv.
Mitt nya liv gör inte att jag glömmer det jag har med mig i bagaget. Det är inget jag vill glömma, för det jag har med mig i mitt bagage är det som har gjort mig till den jag är idag.
Oktober månader får allting att spelas för mig vad som har hänt. Det är inget jag kan kämpa emot.
Jag vill aldrig glömma Tor och det kommer jag aldrig att göra. Jag pratar inte varje dag om Tor, men varje dag går en tanke till honom. Han förtjänar det.
Jag tänker på Tor med glädje idag, han var en solstråle.
Alltid glad och alltid positiv.
Varför skulle jag vilja glömma en sån fin människa?

Jag är otroligt tacksam att min nuvarande sambo, kämpade för mig så som han gjorde. Han var min räddning.
Han hjälpte mig upp, han lyfte upp mig och han stod ut med mig.
Utan Emil vet jag inte vem eller vart jag hade varit idag.
Han gav mig även två fina barn, en dotter och en son. Dem äger hela mitt hjärta.
Även mina fina vänner, min familj och även Tors föräldrar som står mig nära om hjärtat, fanns för mig dag och natt.

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig, men i mitt fall blev jag lycklig till slut.
Och jag tackar livet varje dag för vad jag har idag.
Varje gång jag känner att livet går emot mig, så får jag en påminnelse om att jag ska vara glad för det jag faktiskt har, för mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut.

Man ska aldrig ta något föregivet.
Man ska ta vara på sina nära och kära, för man vet aldrig vad som morgondagen har att hämta.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links

Dessa kläderna har Junie nu, jag kan varmt rekommendera dessa kläderna ifrån pop.

Det är verkligen kvalité på kläderna och dem håller så bra ett stort plus är att dem är så fina! 💓

Dem är både vind och vattentätta, man slipper köpa regnkläder. Passar nästintill året runt. 😍👌🏽

Klicka på önskad produkt.

Likes

Comments

Som dem flesta vet så älskar jag allting som har med stjärntecken och sånt.
Jag tycker det är så häftigt att det faktiskt stämmer in.

Detta kommer låta väldigt konstigt, men Junie var beräknad till den 25/3, alltså skulle hon blivit egentligen en vädur, men eftersom jag valde kejsarsnitt så kom hon den 17/3 och blev därmed en fisk i sitt stjärntecken.
Det märkliga med detta är allt, allting som står på vädur som barn stämmer in på henne.

Vädurbarn är barn med temperament. Ledaregenskaper visar sig tidigt i personligheten. De vill gärna kommendera andra och ge order. Innerst inne är de däremot mycket känsliga och snälla och de behöver mycket kärlek och ömhet. Redan som små är de äventyrliga och testar sådant som kan uppfattas som farligt. Det viktigaste är att de lär sig redan som barn att de inte alltid har rätt.

Vädurbarnen hittar alltid på sådant som irriterar föräldrarna. De är alltid agiterade och kan börja ge andra order redan som barn. De behöver ömhet och tålamod. De bör uppfostras till att handla utifrån klara och välgenomtänkta beslut för att uppnå mål och inte ifrån tänkandet att de alltid måste få rätt eller visa andra att de kan. Vädurbarn kan nämligen vara mycket envisa.

Vädurbarn älskar livet och allt som livet har att erbjuda. De tröttnar snabbt på gamla lekar, gamla leksaker och gamla spel. De söker sig till sådana aktiviteter som känns nya och stimulerande. De är modiga och försöker göra avancerade saker som överskrider deras utveckling varför de ofa slår sig och kommer hem med trasiga kläder. De tycker om idrott och tävlingar och de älskar att vinna. De kommer att vilja vinna varje gång.

Vädurbarn har temperament, är energiska och äventyrliga. De älskar djur och uttrycker sina åsikter klart och tydligt redan som barn. När de kommer att växa upp och välja väg i livet, kommer de att agera mot föräldrarnas vilja. De känner en dragning till konst, medicin, musik och religion.

Vädurbarn är dessutom mycket känsliga och kan bli väldigt nervösa om någon visar ömhet och kärlek. De lider om föräldrarna inte har tid för dem, trots att de utåt visar kyla och ointresse. De behöver kärlek och uppmärksamghet, för att intederas personlighetsutveckling skall störas.


Det konstiga med detta är att när jag sen går in på fiskarna, så stämmer ingenting.

Är det inte konstigt egentligen hur man kan rycka på ens barns födelsedag men ändå passar barnets personlighet in på det datumet barnet skulle kommit?
För med största sannolikhet hade jag gått över tiden.

Jag "ändrade" Leons datum med, han var egentligen beräknad till den 25/6.
Därmed hade han blivit en kräfta, oavsett om jag hade fått går tiden. Fast att jag hade planerat snitt så skulle han kommit den 22/6 och ändå blivit kräftan men dem ringde ifrån sjukhuset och gav
mig en ännu tidigare den 20/6 därmed blev han en tvilling istället för kräfta.

Jag tror stenhårt på sånt här.

Tryck här. för att läsa om ditt stjärntecken eller ditt barns ☺️ Stämde det in på dig eller ditt barn?

Likes

Comments

Igår fick junie vara hemma ifrån förskolan, jag trodde hon var lite sjuk.
Jag väckte henne vid 08.00, gav henne frukost men tyckte verkligen hon att hon inte var i form.
Det visade sig rätt fort att jag hade fel.
Men dagen blev bra ändå, vi var ute och gick med mormor en lång promenad i skogen.
Junie gick och gick nästan hela rundan och skulle utforska.

Egentligen hatar jag att gå i skogen med henne för att alla fästingar dra sig till henne, fast att jag går igenom henne så hittar jag någon på henne.
Jag hittade en på henne senast för 1,5 vecka sedan. Borde dem inte vara döda nu?
Dem är så otroligt små med, tur att hon är så ljus i sig själv.

Idag ska lillan till förskolan, jag ska städa och hålla på hemma. Inget ovanligt, för det gör jag varje dag.
Man kan inte missat att hösten kommit.
Igår var det dock väldigt varmt och skönt ute när vi gick, idag är det sämre väder dessvärre.

Vi fick direkt ingen sommar eller sensommar men vi får hoppas på att vi får det nästa sommar.

Idag blir även våran Leon 3 månader gammal

Likes

Comments

Det finns verkligen ingen tendens till att Junie vill prata.
Det konstiga med henne är att hon sa mamma och pappa när hon var ca 9-10 månader, men nej.
Hon säger bara
Aj
Nej
Baaaa
Dää

Jag sitter ofta med henne och maler för henne.
Allt kan man tänka sig. Alla djur, räknar, upprepar nog samma ord 100 gånger ibland, men nej hon vägrar.
Hon är inte intresserad utav att prata alls.
Dock förstår hon allt man säger.
Nåväl, det kommer när det kommer.

Leon blir 3 månader gammal på tisdag och snart är det dags för sprutan.
Jag är alltid med när barnen ska ta sprutan. Men Emil sköter jobbet. Han får hålla dem och jag går ut. Jag klarar inte av det, jag gör nog mer skada att vara i rummet. Jag blir så ledsen.

Han vägde 5999 gram för två veckor sedan så jag undrar verkligen hur stor han är nu.
För mig är han verkligen en stor bebis. Jag är så van med att ha Junie som är så liten fortfarande.
Hon är kort i längden men har massor av gott bebisfett.
Det finns inget godare än bebis som är valkar.
Ibland kan jag inte motstå att nypa i dem lite lätt. 🙈

Igår jobbade jag ett par timmar, älskar att jobba.
Sen tog jag med mig Junie till dollarstore sen vidare till slottet, där åt hon glas och härjade rundor.
Egentid med henne är viktigt för mig. 💓

Likes

Comments

Igår jobbade jag för första gången på 4 månader.
Jag ska helt ärligt säga att det var helt underbart att komma ut.
Det bästa med mitt jobb är att det känns inte som ett jobb.

När man har varit borta ett tag så blir det helt annorlunda att jobba.
Kan knappt tänka mig hur det kommer att kännas att börja gå på ett schema igen.
Jag har ju inte gått på ett fast schema sen förra året i januari.
Så jag tror verkligen att det kommer att bli en stor omställning för mig, samtidigt så saknar jag riktiga rutiner.
Jag har aldrig tyckt om att gå hemma, jag tycker det är så drygt.
Jag har ett stort behov av den sociala biten i mitt liv.
Jag älskar att härja och arbeta.

Idag skiner solen. Vi har hunnit med kalas.
Jag fick så fint dricka mitt kaffe enbart.
Jag har fått en hel del utmaningar när jag gått på C9.
En av dagarna var det frukost hos Emils syster, hon gör alltid världens godaste frukost, något i stil med hotellfrukost.
Igår bjöd dem på cheesecake på jobbet och idag var det kalas med världens hotellfrukost hos Emils föräldrar.
Det har verkligen tagit emot, så otroligt jobbigt att stå emot och stå ut. Men jag har klarat det.
Jag är otroligt stolt över mig själv.

Jag har även hunnit gå och gå, snart ska jag klippa gräsmattan😆 (extra träning)


Likes

Comments

Igår var vi hos läkaren på vårdcentralen.
Jag väl inte påstå att han förklara sig så jättebra angående Leon.
Hans värden var jättebra men när han var aktiv så lät det konstigt i lungorna.
Ja vem tror ni får panik och är helt knäckt?

In till barnakuten och få en kontroll på han.
Orolig som bara den och alla tankar bara snurrade.

Leon blev väl kontrollerad som han blivit sen han låg i magen.
En fin liten pojk, som enbart låter väldigt mycket när han andas. Han är väldigt med och väldigt aktiv. Det kunde vara förstora mandlar eller något i sen stilen. Ibland kan man se på Leon att hans näsborrar är större när han andas.
Men det var antagligen för att han är lite för trång vid näsan.
Vilket är vanligt när dem är spädbarn så läkaren på barnakuten.

Vi vägde även Leon och han väder
5990 kg och är 62 lång och han är 11 veckor.

För mig är han otroligt stor om man jämför med hur liten Junie var!
Junie vägde när hon var 8 veckor.
4530 och 56 cm lång, när hon var 3 månader vägde hon 5260 gram och var 59,5 cm lång.

Så ja han växer verkligen jättefort och är jätte stor bebis om jag jämför med lilla Junie🙈
Tror han blir lika stor som Emil.

Ja Leon är en fullt frisk bebis så jag behöver inte oroa mig, trots att det kändes som att hela min värld höll på att gå samman.
När det kommer till mina barn är jag väldigt orolig hela tiden. Jag får ångest lätt.

Junie är i någon trots eller så är det bara humör hon fått.
Jag märker hur hon sätter alla mina gränser speciellt när hon är riktigt trött.
Hon gråter så att hela Hjortakroken hör henne, men jag vägrar ge mig.
Jag mår så dåligt när hon är ledsen eller skriker, men ska jag verkligen ge med mig varje gång och låta henne få som hon vill? Nej.
Då får jag hellre må dåligt den stunden tills hon lugnat ner sig sen kela med henne.
Något som jag och Junie har gemensamt är vår envishet. 🙈

Idag regnar det som vanligt, får nog packa ner alla sommarkläderna för sommaren är över.🌸

Likes

Comments

Mitt hjärta går i tusen bitar.
Min lille Leon, han som aldrig piper, som aldrig skriker.
Han finns bara, han hänger bara med. Han är alltid nöjd.
Trots att han har lite magknip ibland skriker han nästan aldrig. Han drar upp benen och kommer bara inte till ro. Han är så otroligt snäll!

Mitt hjärta går sönder när han faktiskt gråter, speciellt när man tittar i hans fina ögon.
Han ser så ledsam och sorgsen ut då går mitt hjärta ännu mer i tusen bitar.

Han har nog dem snällaste ögonen jag någonsin har sett.

Idag bokade jag faktiskt tid till läkaren, han har väldigt länge andas lite häftig, väsande och pipigt. Jag kan inte riktigt sätta ord på det.
Med största sannolikhet är det ingenting med honom, men jag känner att jag vill att dem kollar honom en gång till.
Ibland andas han jättefint men det finns dem stunderna där det låter som att han anstränger sig.
Jag vet att dem andas lite konstigt i början men nu är Leon ändå 11 veckor gammal.
Någon som har erfarenheter utav detta?

Nu ska jag lämna Junie på förskolan, ha en bra dag🌸

Likes

Comments

Föräldrarskap

Vilken helg.
Jag och Emil har varit i Göteborg över en natt.
Vi bodde på Radisson hotel, himla mysigt.
Barnen har varit hos sin farmor och farfar.
Vi var på Liseberg, alldeles för mycket folk. Man hann knappt åka något men det var ändå mysigt.

Sommaren är ju över och hösten är här.
Det är något inget kan ha missat.


Vi hann även med universum, det var rätt häftigt att gå där men inte värt pengarna om ni frågar mig.

Efter Leon kom så var jag rätt duktig med allt ätande, gick ner rätt bra efter han. Sen började jag leva igen eftersom det var sommar och en massa bortförklaringar.
Jag är trött på att ha massa kläder men inte komma in i något och gå runt som en trasa, men att man har en full garderob full med fina kläder.

Idag har jag börjat med C9, det är en utmaning.
Alla som känner mig vet att jag aldrig varit läsk eller godis typen.
När jag blev gravid med Leon, så blev allting så himla gott.

Nu måste jag få bort begäret efter allt äckligt socker. Men efter man kört denna kuren så lär man sig att dricka vatten bättre, sluta salta maten och speciellt man lär sig att hantera suget efter socker.
Jag har tagit måtten, en bild hur jag ser ut nu.
Målet är att komma in i mina jeans. Jag får upp dem över låren, men kan inte knäppa dem.

Jag behöver en ny start, med nyttig mat och träning i mitt liv.
Leon sover på nätterna nu så mycket bättre därför känner jag nu att jag är redo.

Nu finns det inga bortförklaringar mera, sommaren är över och jag måste ta tag i min vikt innan det går till överdrift.

Idag skulle jag gå i 20 min, men sprang istället hela rundan. Jag kanske gick 5 minuter.
Otroligt stolt över att orkar springa så länge, jag har trots allt inte tränat på 4-5 år.

Nu kör vi! 👊🏽

Likes

Comments