View tracker

Eftersom vi har dykarcert vill vi ju gärna använda det också. Vi hörde rykten om att den lilla ön perhentia var ett dykar paradis så vi tänkte att det är klart att vi ska dyka!

Allt var bra, härligt väder, härligt vatten, härliga människor dock hade vi alla problem med förkylning men det skulle inte stoppa oss.

Första dyket var fantastiskt, klart vatten och många fina fiskar. Dock vart det problem, stora problem, som vår dykinstruktör på koh Tao förmodligen bara hade skakat huvudet åt.

Jag fick dåligt med luft och var tvungen att gå upp tidigare en alla andra...vilket ledde till missförstånd. När man går upp från 18 meters djup ska man ta ett safety stop på 5 meter för att inte spränga någon lunga eller få bubblor i blodet m.m. Av någon anledning åkte jag snabbt som tusen upp till ytan utan safety stop vilket resulterade i grova lock i öronen och näsblod som forsade.

Sitter på båten och tycker synd om mig själv när jag plötsligt märker hur båten börjar åka, typ 50 meter. Jag ser hur Isabella och moa ligger och guppar på vattnet. Dom två hade tappat bort gruppen och bestämde sig för att åka upp själva, vilket vi utan dykarklockor absolut inte borde göra. Som de legender dom är ligger dom bara och skrattar och säger att allt gick bra och att dom till och med gjorde ett safety stop.

Båten påväg in till ön igen var så kul. Vi konstaterade att vi som vanligt inte har någon koll men att vi trots allt ändå är ett gäng soldater.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kual lumpur är en helt otrolig stad! Det finns gator som liknar gatorna i Thailand men så fort man närmar sig KLCC förvandlas staden till en ultra modern storstad som är kemisk ren. Staden kan liknas panem från "hunger games".

Vi har besökt sjukt coola köpcentrum, varit i petronas twin tower, druckit drinkar på luna bar, besökte Ikea för lite köttbullar och besökt little india.

Här var det inte så turistigt så som skandinav vart man väl uppmärksammad och fick ofta frågor som vart man kom ifrån eller att man upptäckte att folk smygfotografera oss.

Vi fortsätter knapra Ipren och dricka resorb och hoppas att placeboeffekten gör sitt.
/E

Likes

Comments

View tracker

Vår viktigaste insikt hittills under resan har kommit att bli; vi är alla dödliga. Melankolisk må det låta men med viss lättsamhet är nog det mest ironiska i detta vår tidigare naivhet. Jag menar det har alltså krävts fall till marken med tung ryggsäck, återkommande bett av såväl fisk som mygg, vara nere på 18 meters djupt vatten och en träff av skott från korallrev för att komma till denna. Vem vet ens om att korallrev kan skjuta? Vi får inte heller glömma ömma kroppsdelar och magproblem till och från.

Med detta vill jag inte förneka den tidigare uppvisade sida av resan, för lever livet det gör vi. Det kanske är så att för att kunna leva till fullo så måste man förstå att en inte är odödlig.

Oroa er dock inte, ni märker ju vilka småsaker som gjort oss så insiktsfulla. Det finns snarare en viss trygghet i att dessa små komplikationer uppstår, dels för att det känns som att de hör till, men främst för att känslan av att någon större problematik ska inträffa känns mer avlägsen. Så var lugna, Håkan sjunger faktiskt "man måste dö några gånger innan man kan leva" och klok som han är tänkte han förmodligen precis som mig.

/i

living on the edge så att säga

Likes

Comments

Evylina och jag dealar såhär på kvällskvisten. Jag följer med henne till Singapore så följer hon med mig till Ikea i Malaysia. Fair enough...

/M

Likes

Comments

Jaha då var man på Phi-Phi Islands, fantastisk ö men måste erkänna att jag saknar koh Tao.

Att chilla med apor på Phi-Phi var härligt men inget går upp mot att dyka på koh Tao. Kanske var det allt som man gjorde och alla människor man träffade på koh Tao som gör att jag känner att det var helt klart bästa ön i hela världen.

Att träffa kompisar från Sverige och festa med dom eller att befinna sig på en båt och känna sig som en och samma person med alla glada och härliga människor från olika nationer. Att komma upp på en båt efter att gjort ett dyk och övningar på 18 meters djup som man trodde att man aldrig skulle klara och mötas av en sån eufori av alla fantastiska människor som precis gjort det samma är en otrolig känsla. Att kommunicera med sina vänner djupt ner i vattnet och bara simma bakom dom och känna sig stolt över att vi alla klarade av det.

Som ni märker saknar jag att dyka men framför allt saknar jag roctopus gänget. Men som tur var sprang vi på några från vår dykarkurs här på Phi-Phi så för ett tag där framåt små timmarna fick jag en känsla av att vi faktiskt var på koh Tao. /E

Likes

Comments

Vi har tagit open water diving certificate och så fortsätter vi dansa bort nätter

Likes

Comments

Ni vet när man når en uppförsbacke efter att ha knatat på plan mark i över en vecka? Ni vet när den backen är ett berg där det känns som stenarna och rötterna man ska klättra på går rakt upp i 90 grader? Ni vet när man efter 20 minuter överväger kring huruvida man ska börja gråta, sätta sig och vägra, skälla ut någon eller bara släppa och falla ner igen, medan evy ropar några meter uppifrån "fan tjejer, det här kan jag göra länge till, nu är jag till å med inne i andra andningen"? Vet ni? Jag hoppas inte. Det sög.

Men efter uppförsbacke går det ju, nästan alltid, nedför. Och har man sån tur som vi och får spendera lite tid på toppen där utsikten är sådär Google-bilds-fin, då behöver man inte ens kämpa sig ner. Då skuttar, sjunger, svingar (nästan) och skojar man sig hela vägen ner. Och man känner att det var värt.

Utöver det har vi åkt kajak i små minigrottor, snorklat, åkt massa båt och badat i vatten som är varmare än luften ovanför det. Vi har haft det rätt bra med andra ord.

Här i Koh Phangan har vi dessutom uppskattat månen lika mycket som solen. Full moon party var kul, typ 30 000 människor som dansar, sjunger och dricker buckets på en strand. Är ungefär lika kul som det låter!

Dagen efter, som de soldater vi (ibland) faktiskt är, tog vi oss upp till stranden. Det var en lätt synbar skillnad på antal människor på stranden. Från ca 30 000 natten innan till 8, med oss, förmiddagen efter. De säger ju att det där med riktiga baksmällor kommer med åldern. Och med tanke på att de flesta är 25-32 här omkring kanske detta var ett bevis på just det.

Lite update från en av dagarna och en av nätterna här på Koh Phangan, av de 4 dygn vi spenderat här. Alltid nått! //M


Likes

Comments

Vår tid var väl spenderad i Thailands huvudstad, Bangkok. Vi besökte den omtalade bar gatan kohsan road där vi drack billigt sprit och minglade med alla härliga människor. Närmare små timmarna tyckte jag att det var en bra idé att äta en skorpinion, knaprig och rökig.

Dagen efter var vi något bakis men vi tog oss runt Bangkok i en tuck-tuck. Vi besökte bland annat en park, China town och ett shopping center.

Efter Bangkoks besöket väntade 13 timmars resa till koh pangan.

Likes

Comments

Det må se harmoniskt ut men skenet bedrar; att åka speedboat var som en dödstur av skräckblandad förtjusning. Båten lät som att den skulle falla isär, var ibland nära på att välta och vi nästintill flög till och från. Men shit vad vi skrattade. //I

Likes

Comments