View tracker

''Gillar du mig fortfarande?''

''Nej''

''Haha... men seriöst?''

''Jag var seriös.''


2 veckor tidtagare

Godmorgon älskling viskar han och ger mig en lätt puss på kinden, jag ger honom ett leende och en halvsovande blick. Han håller om mig i några minuter innan han stiger upp för att bege sig mot jobbet. Jag älskar hans kramar, jag känner mig så trygg och problemfri instängd i hans perfekt muskulösa armar.

Klockan är 10.32. ''P'' är på jobbet och här ligger jag, ensam i han 1.60 säng. Det är skönt. Skönt att vakna och känna hans doft på kudden bredvid mig. Jag ligger kvar i sängen en lång stund med tankar om allt och inget snurrandes i mitt huvud. Jag är en tänkare.

Ett meddelande innehållandes en pussemoji lyser upp på min mobilskärm, givetvis från ''P''. Jag ler lite smått för mig själv. Sms:et gör att mina tankar ramlar in på saker om honom, saker om oss (mig och han). Jag har inte känt ''P'' speciellt länge men när tanken om att kunna ''förlora'' honom kommer till min hjärna skaver det lite i hjärtat. Jag skakar bort tanken snabbt då jag vet att han gillar mig, det har han sagt så varför skulle han då lämna mig, det skulle ju inte hända :) (tänker jag lyckligt)


''Gillar du mig fortfarande?''

''Nej''

''Haha... men seriöst?''

''Jag var seriös.''


Mina lyckliga tankar är bortblåsta, lika så är min och  ''P''s handlingar. Våra sena telefonsamtal är borta, våra kyssar är borta, våra blickar är borta, vårt sex är borta. Det finns inget vi i jag och han längre.

''Fan Alva, inte igen! Hur kan du gång på gång tro att någon kommer till dig för att stanna? Har du ännu inte fattat att du är gjort för att vara ensam, helt ensam. Har du inte fattat att det hela tiden är du som gör fel samt du som förstör? Alva din tönt, sluta gråt''

Hör jag rösten i mitt huvud skrika till mig.

Jag sitter på sängkanten, mobilen liggandes i min vänsterhand och ett rakblad i min högerhand. Sluta gråt Alva, sluta gråt. Jag vet vad som får mig att sluta gråta men det är något som jag inte längre håller på med. Jag kastar rakbladet på golvet '' Jag är starkare nu! '' skriker jag till mig själv.

Den dagen var jag inte stark alls. Jag var helt förstörd. Rakbladet vann över den kloka delen i min hjärna den dagen. Han som sa att han skulle finnas där för mig när jag mådde dåligt lämnade mig pga att jag var ledsen, pga att jag mådde dåligt. Jag vet att den ända jag kan skylla på är mig själv och det gör jag, varje dag. Men snälla ljug aldrig om att du kommer finnas här för mig när du försvann då jag behövde dig som mest.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Sommaren 2014, Jag är 15 år och förstörd.


Jag försöker varje dag rymma från mig själv och mina tankar. Vara vart som helst förutom hemma, hitta fester där jag inte känner någon på platser jag aldrig hört talas om.


21/6 klockan 22.08. Yes. Jag har hittat en fest. Det tar mig 2 timmar och 30 minuter att komma dit. Jag sitter ensam på bussen och stirrar ut genom fönstret, vart fan är jag. Stationen där jag ska kliva av ropas upp av busschauffören och jag går av. Min skjuts för att komma till festen står bakom bussen och väntar på mig, det är en halvsmutsig vit skåpbil och i den sitter en tjej jag träffat några gånger (Lina) samt 2 äldre killar. Jag hoppas in i bilen, kramar om Lina och hälsar på dom 2 killarna. Det tar oss cirka 40 minuter att åka från busstationen till huset där festen är, det verkar ligga mitt ute i ingenstans men jag kan inte bry mig mindre om att klura ut hur jag ska mig hem, det löser jag senare.


5 burkar starköl, 3 glas vin och x antal shots är det som cirkulerar i min kropp just nu. Jag går till toan. En öppnad jägerflaska står på handfatet framför mig, jag greppar tag i den och klunkar samtidigt som jag kollar mig själv i spegeln med en tom blick. Alkoholen tar mig inte dit jag vill, dit som får mig att känna något mer än tomhet. Jag behöver något annat något starkare.

Jag sitter på trappen utanför ytterdörren och kedjeröker mina Marlboro light då killen som hämtade mig vid bussen kommer och bjuder med mig ner till hans bil. Jag följer med. I bilen tar han fram en påse med vitt pulver som får mig att le för första gången på hela kvällen, ja kokain äntligen något som kan få mig att känna. Han fixar fram 6 linor på en glasskiva, tre till mig och tre till honom. Dom försvinner upp i näsan fort. Jag berättar hur tråkig jag tycker festen är han instämmer och föreslår att vi ska åka någon annanstans, jag svarar ja och sätter mig i sätet bredvid honom. Han startar bilen, alkohol-och drogpåverkad kör han iväg.

Jag har ingen aning om vem killen bredvid mig är jag vet inte ens hans namn. Vingligt och snabbt kör han ut på en motorväg, vart är vi påväg frågar jag honom. På väg hem till mig svara han och lägger handen på mitt lår.


fortsättning..

Likes

Comments

Likes

Comments

När vi först möttes såg jag dig inte som någon speciell du var bara en av alla andra, ingen jag kollade snett på med glimten i ögat eller ägnade tid att ens tänka på.

Dagarna gick och något rätt måste du ha gjort, för tillslut var det du som bar mitt hjärta i dina händer.


Jag saknar att vakna upp mitt i natten och se dig ligga tätt intill mig, att känna din kropp värma min kalla kropp. Jag saknar alla sena sommarkvällar då vi tog våra promenader och pratar om allt mellan himmel och jord. Våra stunder vi hade var fina. Men du förstörde mig, jag blev blind när jag var med dig. Jag märker nu i efterhand att så som du behandlade mig behandlar man inte någon.

Ja, jag saknar att känna någons närhet men jag saknar fan inte dig.

Likes

Comments

Som jag sa förut är rita inget intresse jag har men här är ytterligare 4 bilder jag gjort. Dom 2 första är verkligen inte klara men har inte orkat så dom får väl helt enkelt vara färdiga ofärdiga ;)

Likes

Comments

Res dig efter varje smäll. Du har en ängel på din axel.

Din tid kommer

Likes

Comments

​Hej hörni hoppas allt är bra. 

Ville bara påminna er om att mat är inget farligt, man ska njuta av god  mat - nyttig som onyttig och inte få ångest över det. 

Gå och ät något gott och njut av det!💟

Likes

Comments

Många klagar över natten , hur ensamt det kan kännas inuti deras säng.

Men det är inte hur det fungerar för mig. Jag märker att jag är ensam kl. 9:00, När solen väcker mig och allt omkring mig är tyst.

Jag märker jag är ensam kl. 13:00, När jag går nedför gatan vetande att jag har ingen att besöka.

Jag märker jag är ensam kl. 15:00, När jag ritar på mitt vita papper vetande att det finns ingen att säga " Denna teckning är från mig till dig. Jag tänker på dig en hel del . " till.

Jag märker jag är ensam kl.18:00, När jag tittar mig själv i spegeln och min kropp är helt orörd.

Det finns inga tecken på någon annan levande , gripande , andas min kropp. Det gör mig ledsen att tänka på hur mycket kärlek jag är beredd att ge och att allt kommer till spillo, för summan av kadermumman så kanske det finns en del människor som inte är avsedda att vara med någon

Likes

Comments

Jag öppnar ögonen, klockan på mobilen visar 07.46 jag vänder mig om, där ligger du. Du blundar har munnen halvt öppen och svaga snarkningar hörs, du är fin. Jag vet att du inte kommer vakna innan 11.00 det gör du aldrig, så jag stänger ögonen och försöker somna om.

Klockan är runt halv nio och jag känner i kroppen att det kommer vara omöjligt för mig att somna igen, i mitt huvud finns det för många tankar för att kunna slappna av. Varför gör jag såhär? Gång på gång utsätter jag mig själv för samma smärtsamma sak. Jag vet att när du vaknar kommer du ge mig en puss på pannan sedan ett lätt leende, det är så du alltid gör. Efter det kommer du att resa dig från sängen ta på dig dina gråa mjukisbyxor och gå till köket för att fixa frukost. Jag kommer följa efter. Vi kommer att skratta och prata under frukosten, allt kommer kännas bra nästan som om vi vore kära, men det är vi inte, jag är.

Jag vet att när vi ätit klart och klockan börjar närma sig tolv kommer du behöva gå, antingen för en planerad lunch med din mamma, möte på jobbet, kompisar som ringer eller någon annan anledning. För det finns alltid en anledning för dig att gå, snabbt men inte för snabbt för frukost det hinner du med.

Jag kommer stå med dig i hallen och se när du tar på dig skor och jacka. Du kommer först ge mig en puss på pannan och sedan ett leende, precis som när du vaknar. Sedan kommer du gå. Jag kommer bli kvar, ensam och ledsen.


Jag vill inte att det här ska hända ännu en gång. Jag vill resa mig och springa härifrån innan du hinner vakna, även fast det är min säng vi är i. Jag vill bara bort, bort från dig. Fort. Jag vänder mig om, dina ögon öppnas och du är fin. Du är så fin, och jag.. jag är svag, otroligt svag.


Likes

Comments