Mitt hjärta är trasigt och sönder. Jag trodde inte att ett hjärta kunde gå i bitar på detta viset och ändå fungera. Jag blir sårad gång på gång och där är ingen som lagar mig. Tröstar mig. Ingen som säger till mig att det kommer ordna sig och bli bra i slutändan.
Jag är medveten om att det är min uppgift som ensam vuxen att göra det för nig själv men jag vill inte det alla gånger. Jag har också behov som behöver tillfredsställas. Tårar som behöver torkas.

Jag är så oerhört ledsen att inte bli lyssnad på, att bli struntad i. Känner mig ignorerad och som en genomskinlig glasbit.
Har aldrig känt mig så liten och trasig som jag gör just nu i detta kaos. Det är ett rent helvete. Det spelar ingen roll vad jag gör.

Idag har jag både gråtit och skrikit. Jag har skällt och förklarat, domderat och varit konsekvent. Bossat och visat. Vänt andra sidan till och bett om hjälp. Men ingenting har spelat någon roll.

Klockan är nu 00.55 och jag är inte ens trött. Jag är helt slut men jag är inte trött så jag kan inte sova. Klockan ringer 05.00 & 05.30. Är så tacksam för att jag är ledig imorgon så jag ska lämna barnen, sen till Rahel mellan 8-9 & sen Kärråkra mellan 9-10 för att handla galgar på Jysk kl 10 och vidare hem och fixa vidare hemma och kanske vila lite om det behövs. Sen möte med Micke så vi kan lägga upp nytt schema för barnen innan det är dags för mig att hämta dom igen. Håller tummarna för att de är på bättre humör imorgon och att Förskolan har Eliinahs medicin där ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det här är världens finaste flicka!
Hon är så oerhört omtänksam, godhjärtad, rar, förstående, älskvärd, nyfiken, envis, busig, glad, intelligent, hjälpsam och vacker.

Utöver detta så är hon även TUSEN andra saker som jag har svårt för att komma på i skrivande stund.
Hon är min förstfödda och kommer alltid vara det och med det sagt så kommer jag alltid ha ett speciellt band till henne. ❤

Hon driver mig till vansinne och dansar på mina nerver (som en lärare någon gång förklarade det) samtidigt som hon fyller mitt hjärta med mycket kärlek och glädje.


Jag kommer alltid finnas här för dig, till din stora fasa 😉 😍 För allt det bra och allt det dåliga. För dina skratt och dina tårar!

Det finns inte något som kan hålla mig borta från dig mitt älskade lilla pyre! ❤

Likes

Comments

Postad i: Hannah, Min vardag

20130820 - 1808, föddes denna vackra och helt makalöst vackra flicka! Hon förändrade HELA mitt liv! Till det bättre, ska tilläggas. Utan tvekan och tvivel.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar henne, hur mycket hon betyder för mig, hur mycket jag skulle göra för att se henne vara lycklig och skratta varje dag i resten av sitt liv. Hur mycket jag skulle ge för att aldrig se dig förkrossad och förstörd.

Men jag blir så himla orolig ibland. Tänk om.. 😕 💔 Kan du förlåta mig? Jag älskar dig! Alltid!! ❤❤❤

Likes

Comments

Postad i: Min vardag, Eliinah, Hannah

SVERIGES NATIONALDAG!
Idag startade vi dagen med att leka med Emma och Melvin, efter lite småtjurande från en viss Hannahpanna då såklart 😂 Det har liksom blivit som en del av morgonrutinen nu. Vaknar som en solstråle, klär på sig, äter frukost och seeeen vänder det. Som en blixt från klar himmel så kommer det ett litet monster och hälsar på en stund men bara en stund och sen när man får tillbaka Hannah igen så är det lugnt.
Och det var då vi begav oss till stan för vpr lekdejt och en väldigt gladare Melvin ❤
Det bjöds på vattenmelon och utelek och sen hade det helt plötsligt gått några timmar och det var dags för vår del att cykla hem för att fixa med lunch så att flickorna kunde vila middag.
Jag började sortera upp klädkaoset som min.klädkammare orsakar konstant 😠 och under tiden så dök fina Nicole inom en runda. Lika bra att passa på när trollen sover så man kan få lite dagligt vuxensällskap utan att bli avbruten varannan sekund 😂 De små sötnosarna sov ändå i 2h så fick umgås, prata och jag fick sorterat upp en del kläder under den tiden. 👌 När de kom upp så blev det en del mysande och fortsättande såklart.
Sen var det även dags för Nicole att bege sig hemåt och det började bli dags för min del att förbereda kvällsmaten för vår del. Jag startade Den Lilla Sjöjungfrun till flickorna, mest till Hannahs del, så att de kunde ta det lugnt och vara på sitt håll en stund när jag pulade med mitt i köket.
Ikväll blev det laxgryta med potatis i och till hade vi risoni, riktigt gott blev det.
Imorgon är det tillbaka till rutiner med förskola och allt sånt igen och jag ska fortsätta fixa och dona här hemma så det kan bli gjort så som jag vill ha det. Så jag kan börja trivas ordentligt här någon gång.

Man får upp lite bilder från fb då och då och här är lite bilder från tidigare år men från dagens datum..

Den är från 20150606, när vi var med Emma och Robin och firade Nationaldagen

Likes

Comments

Postad i: Min vardag

Idag fick jag äntligen duscha..

Ja det låter ju lite värre än vad det är. Men jag kunde ta en lång, avslappnande (?) och lyxig dusch utan att behöva underhålla, roa och oroa mig för vad två små söta flickor pysslade med under tiden. Och bara det är en lyx i sig. 😂

Men på något vis så kunde jag ändå inte riktigt slappna av för de var ju inte här. Så klart liksom.. Det är aldrig tillräckligt bra. Det typiskt svenska livet. Eller är det inte så? Alltid gnäller vi på något.. Det går inte att komma ifrån. Är det inte för varmt så är det för kallt. Blåser det inte för lite så är det vindstilla och så vidare.


Jag fick i varje fall till en trippel i duschen, började med att balsamera in håret, sen schamponera och avslutade med en hårinpackning. NU mår det bra! 👌

Fick även tid för att raka diverse kroppsdelar vilket alltid är skönt. Har såna problem med att komma till ro och sova med stubb på benen så skönt att den är borta ^^

Och avslutade duschen med en härlig bodyscrub som innehåller granatäpple. Min hud är len som en babyrumpa nu. Lovely måste jag säga! 😍 haha.. Inte alls fjantig, nej! 😜


Ligger i sängen och skriver detta nu och får upp värmen litegrann innan jag ska fixa mig helt färdig för idag bär det av till Bakken med klassen och en del annat folk från skolan - WoopWoop eller något sånt! #staypositive Det ska bli riktigt kul med karuseller. I lööööv it! Tror jag i varje fall! Det var så längesedan nu men sist jag åkte så älskade jag att åka så jag kör på det. Bäst så. Varför ändra på bra saker liksom?


Bjuder på en bild av mig i min fina hårturban

Likes

Comments

Den när man lämnade hemmet i morse vid 7 och kom hem idag vid 17 och sätter nyckeln i dörren och vrider om och upptäcker då att man låser dörren istället för att låsa upp den.. Tummen upp på den liksom 😵

Blev ju lagom orolig för att någon varit inne och såg det värsta framför mig men när jag öppnade dörren såg jag samma vanliga kaos och oreda här hemma som jag lämnade bakom mig när jag gick hemifrån på morgonen. Positivt? Det vetifan alltså...

Micke har ju flickorna varannan helg, ojämna veckor, så de var hos honom i helgen. Självklart var det marknadshelgen och morsdagshelgen, allt skoj samtidigt och kul hade dom. När han lämnade dom på söndagskvällen så hade Eliinah dragit på sig dubbelsidig ögoninflammation. Woopwoop!! Och för att undvika att Hannah också råkar ut för det så får hon vara på förskolan och så håller jag Eliinah hemma. På det viset spenderar de ingen tid tillsammans och kan inte röra vid varandra, pilla på samma saker som blivit nerkladdade av ögongegga och dylikt och då hinner förhoppningsvis jag behandla klart detta så att vi blir av med möget helt 😀 👍

Men på fredag så ska jag iväg på klassresa över dagen, till Bakken, så då har Micke gått med på att ha flickorna tors-fre och då vabba på fredag och att lämna och hämta Hannah på förskolan så att jag inte behöver missa den 😀 ❤ Yeeey!! Håll nu tummarna för att vi får riktigt fint väder när vi är iväg så det är värt resan och allt!

Vi hörs 😘

Likes

Comments

Postad i: Psykisk ohälsa

Det här med att vara ensam är så olika för olika personer. Ensam för stunden eller totalitär ensamhet är också helt skilda saker.
Homo Sapien är väl en art i sig som är en beroendeperson, vi är gärna i grupp även om vissa av oss anser sig vara så kallade ensamvargar. Vi klarar oss inte själv.

Sen finns det de individer, mig själv inkluderad, som är än mer beroendepersoner. Och inte alla gånger, om ens alls, på ett negativt vis men det brukar inte sluta något vidare bra oavsett vad. Det kan då bero på att man ger alldeles för mycket av en själv till sina nära och sin omgivning och inte får en bråkdel av det man ger ut tillbaka eller att man duger för stunden vilket alltid resulterar i att man blir lämnad kvar.

Det är litegrann som det uttrycket "once you go black, you never go back" fast i detta fallet så är det snarare såhär: när du väl blivit syndabocken en gång så blir du aldrig av med stämpeln. Typ..
Och då behöver du faktiskt inte ens ha gjort dig skyldig till det du anklagas för men det är enklast att skylla på dig för där är ingen som kommer lyssna på dig ändå eftersom folket runt omkring dig enbart bara tar, tar och tar..

Och jag känner mig så oerhört tom på energi, ensam och övergiven just nu. Samtidigt som detta är faktiska känslor så mår jag dåligt över att jag känner såhär också för jag har ju personer i min omgovning som jag räknar till viktiga och nära. Problemet är att de inte känner likadant. Men det är väl själva finessen i det hela, man kan inte styra vad någon annan känner, tycker och tänker.
Dock hade det varit riktigt trevligt att veta att jag INTE kom sist i varje fall. Att jag någon gång räknades med i första ledet och inte som reserv eller som sista person. Jag kanske är krävande, det kan ju vara ett av problemen men jag försöker verkligen göra allt jag kan för att underlätta för alla kag bryr mig om och som har en plats i mitt hjärta, i mitt liv.

Varför känner ingen likadant för mig?

Likes

Comments

Postad i: Psykisk ohälsa

Nu har det gått alldeles för långt. Alla har en gräns och min är härmed nådd!

Jag är i vanliga fall en väldigt omtänksam och snäll person. Har noll tolerans för lögner. En väldigt lång stubin och ett tålamod som heter duga. Men när man utnyttjar mig och sparkar på mig när jag ligger ner.. Då.. Då är det nog!

Igår rann bägaren över. Och det blev total översvämning!

Jag sitter fan hellre ensam och utan en enda vän i mitt liv om det är såhär vänskap klassas. Äckligare och vidrigare människor får man fan leta efter!

Som sagt, jag är en väldigt lugn och sansad person i normala fall. Men igår fick jag ett samtal som förändrade det väldigt mycket. Kan väl säga att jag släppte på mina spärrar helt och lät all besvikelse, ilska, frustration och jävelskap komma till ytan. Och det skrämde personen i andra änden av luren en hel del. 👼👿😝 Inte mer än rätt heller! Ibland är det bara bra att kunna vända på en femöring för då får folket veta vad som gäller. På riktigt.

Tänker inte komma sist, bli sutten och sparkad på och framförallt inte felaktigt anklagad fler gånger heller. Nu är det my way or the highway som gäller för min omgivning. Jag bryr mig inte om andra längre. Det är jag och mina små som är nummer 1 i detta livet. Resten kan hoppa och sätta sig på en vass pinne. Honestly liksom!


Det som gjorde mig argast av allt när Mr A ringde upp mig var att han hade mage att anklaga mig för saker som inte stämmer och sen inte våga stå för det han sa eller berätta var han fått denna felaktiga information ifrån. Så jag sa till honom att antingen tar han reda på det eller så gör jag det. Och jag spelar inte rent längre!


Man vill inte ha mig som ovän.

Det är inte värt det.

Och det är framförallt inte jag som förlorar på det! 😉


Och jag inser att jag kanske låter överjävlig och smått stöddig i hur jag uttrycker mig och skriver. Men det är så det ligger till. Kan vara så att det inte riktigt är ''den friska'' Cornelia som skriver just nu heller. Känner igen det lugnet som intagit min kropp sedan igår och det är det är inte det typiska zenlugnet som man kan känna när allt är frid och fröjd. Utan det är the devil within me som har tagit över och styr. Och beroende på hur länge jag behöver vänta så vet jag hur jag kommer reagera i slutändan. Och det kommer nog inte sluta bra denna gången.


''Det är inte den som skriker mest en ska oroa sig för utan den som håller sig lugn i ett bråk du ska springa ifrån.''


Jag kan absolut höja rösten och se till att överrösta dig om jag så måste men då är det inte så farligt. Det låter värre än vad det faktiskt är. Och då är jag allt som oftast mer djupt sårad än arg. För när det kommer till mig så är det inte förrän när jag lugnar ner mig och går ner i samtalston och i vissa fall bara rent av ignorerar dig som du ska börja oroa dig på riktigt. Det är du verkligen har gått för långt och lyckats trigga igång den andra sidan av mig. Den som inte bryr sig om vad konsekvenser innebär, den som inte har något att förlora, den som inte ger upp och den som ser till att det är du som förlorar om det så skulle innebära att jag ryker med på kuppen. Det är den sjuka sidan du får träffa på då.

Lycka till.. är det enda jag kan säga till dig.. Du lär behöva det!

Look at that face - wouldn't even hurt a fly.

Likes

Comments

- Borderline,

- SocialFobi,

- EmotionellInstalbilPersonlighetsStörning,

- Affektanfall,

- Panikångest,

- Infektionsastma,

- Ångestattacker,

- OCD.


Några av de få som finns i denna udda familj. Men vi är lika bra för det ska ni veta! 😍 😘

Nu blir det att bege sig till läkaren med minstingen för att göra en affektsanfallsutredning.

Vi hörs 😘

Likes

Comments