Hejsan hoppsan!

När vi började skriva på det här inlägget satt vi på vårt allra sista vandrarhem och inväntade planet till Köpenhamn. I brist på wifi har vi dock inte kunnat uppdatera förrän nu.

Beijing, där vi befunnit oss de senaste två dygnen, har bjudit på väldigt många intryck. Det började redan när vi anlände vid flygplatsen mitt i natten. Eftersom det var in på småtimmarna var vårt enda alternativ att åka med taxi in till stan. Och det skulle visa sig inte vara svårt att hitta en taxi...

Så fort vi kommit in i ankomsthallen blev man attackerad av aggressiva taxichaufförer som konkurrerade om ens pengar. I förväg hade vi läst att en taxi skulle kunna landa på runt hundralappen från flygplatsen in till stan, men priserna vi blev erbjudna var ofta mycket högre än så. Vi gick därför till taxibilarna med taximeter för de kändes mest pålitliga, och där visade det sig att priset stämde. Vi kom fram välbehållna till boendet runt halv fyra på natten och kunde sova djupt.

Den första dagen ägnade vi ett besök till Den förbjudna staden. Dessvärre var biljetterna till själva kejsarpalatset slut sedan flera timmar, men det var inget vi kunde rå för då vi landade så sent natten innan. Vi kunde åtminstone gå in i en park i området och besöka ett av templen som låg alldeles intill. Det var ändå väldigt häftigt att se det utifrån, så vi kände oss inte missnöjda på något sätt. Efter det hängde vi en stund i stadens välkända torg, nämligen Himmelska fridens torg.

Vi turister är tydligen kända som "aliens" i Kina...

Något som måste besökas när man är i Beijing är naturligtvis underverket Kinesiska muren. Dagen efter beslutade vi oss för att strunta i att boka en guidad tur och istället ta oss till en del av muren på egen hand, även om vi var lite nervösa för hur det skulle gå. Och det blev en minst sagt spännande dag.

För att ha god tidsmarginal vaknade vi kl 07:00 och satte oss på tunnelbanan mot stationen där vi skulle byta tåg mot muren. När vi klev av hittade vi dock inte stationen, och efter att vi strosat runt i en timme och frågat folk om vägen började vi förlora hoppet en aning. Men vi beslutade oss för att återvända till tunnelbanestationen och fråga personalen om de kände till tågstationen, och först då kunde vi hitta målet. Nu var vi helt övertygade om att vi skulle kunna ta oss till muren utan problem.

Men icke sa Nicke. Kort därefter möttes vi av en syn vi inte var beredda på - en superlång kö till tåget. Tydligen skulle vi behöva vänta minst tre timmar för att få komma med nästa tåg. Men vi accepterade vårt öde och började leta efter en biljettkiosk. Vi gick in i en liten butik bredvid den långa kön i hopp om att få tag i biljetter där.

Några biljetter hade de inte. Däremot möttes vi av något som skulle vända hela dagen till det bättre.

Inne i butiken befann sig två kinesiska familjer, som även de hade planerat att åka till muren. De orkade dock inte vänta i tre timmar och hade därför bestämt sig för att åka dit med taxi. Problemet var bara att två personer hade hoppat av, och därmed hade de inte längre en full taxibil. När de hörde att vi letade efter biljetter till tåget, frågade de om vi var intresserade att åka med dem.

Sagt och gjort. Strax därefter satt vi i en taxibil på väg mot kinesiska muren. Vi förstod naturligtvis inte ett ord av vad de sa i bilen, men lyckligtvis kunde en av mammorna hyfsat bra engelska och fungerade som en tolk för oss. Runt tolvslaget landade vi vid muren lättade och glada över den smidiga färden. Vi bestämde också en tid att återvända in till stan, och allting löste sig väldigt smidigt.

På väg till muren. Vi satt förväntansfulla i baksätet!

En stor del av Beijing bestod av kinesiska tecken på höghus.

Vi kom tillbaka ungefär klockan sex på kvällen och hade därför gott om tid att varva ner, äta och duscha innan flygresan.

Överlag tycker vi att besöket i Beijing har varit ganska frustrerande eftersom i stort sett ingen kan engelska, men vi har använt oss av Google översätt på mobilen som har hjälpt oss att ställa enkla frågor, exempelvis vägbeskrivningar. Och detta är något vi tar med oss från resan - ställ hellre en massa dumma frågor istället för att vela runt på egen hand. Oftast vet lokalinvånarna vad du letar efter och kan hjälpa dig på traven.

Nu sitter vi på Köpenhamns flygplats och inväntar tåget mot Blekinge. Det här blir med andra ord det sista inlägget från oss.

Vi vill passa på att tacka alla som vi har lärt känna under resans gång, samt ett stort tack till våra fantastiska föräldrar som har stöttat oss hela vägen.

Tack även till er som följt våra äventyr här på bloggen, hoppas det har varit till belåtenhet för några. Vi är också väldigt tacksamma över allt vi har fått se och uppleva under året, men efter sju månaders farande känner vi båda att det ska bli riktigt skönt att komma hem och äntligen få packa upp resväskorna. Dessa sju månader kommer vi att ta med oss genom hela livet. Visst har det varit många gånger då allt kanske inte riktigt gått som planerat, och oväntade situationer har uppstått som måste lösas. Men, man växer så mycket som människa genom allt detta och det är helt klart värt varenda timme av planering. Funderar någon av er som läser detta på att göra något liknande och har viljan och möjligheten, så ta den! Det är läskigt att ta klivet, men förbannat fantastiskt.

Avslutningsvis tycker vi att Beijing har varit värt ett besök. Trots frustrationen har det varit väldigt mäktigt, och höjdpunkten var helt klart att få gå på den kinesiska muren. Det blev en perfekt avrundning på resan.

Tack för allt. Vi hörs och störs en annan gång.

Tjofräs!

//Ellen och Emil


PS. Ellen planerar att bjuda på restips någon gång framöver, exempelvis vad man ska packa, planering av resan samt vad man bör tänka på före och under resans gång. Håll utkik här på bloggen om du är sugen på att ta del av detta.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hallå allesammans!

Nu har Malaysia dragit mot sitt slut för våran del. I dag tog vi bussen tillbaka till Kuala Lumpur för en övernattning och i morgon ska vi flyga vidare mot Beijing. Där kommer vi stanna två nätter för att upptäcka några av stadens höjdpunkter innan hemresan till Sverige på måndag.

Sedan vi hördes sist har vi mestadels hängt på stranden och njutit av solen på Langkawi. Men en av dagarna bröt vi mot strandhänget och begav oss till öns kända Sky bridge. För att komma dit behövde vi åka en av världens brantaste linbanor, vilket bara i sig var en mäktigt.

Att vandra på bron var en väldigt häftig upplevelse, trots att det var en relativt molnig dag när vi åkte upp. Vi lyckades dock få se allt molnfritt vid några tillfällen. Som en bonus passerade vi också några apor som bodde i träden på berget.

Näst på schemat efter Langkawi var Cameron Highlands. För att komma dit var vi tvungna att mellanlanda i staden Ipoh, där vi skulle ha en timmes marginal. Vi var i förväg lite nervösa för om bytena skulle klaffa, då vi visste att Malaysias bussystem var allt annat än pålitligt.

Busschauffören kom, till vår förvåning, endast en kvart för sent. Trots detta blev vi ändå 1 timme och 15 minuter försenade, vilket innebar att den andra bussen redan hade gått. Men eftersom vi blivit så bekanta med bussystemet vid det här laget, förstod vi att chansen fanns att den anslutande bussen ännu inte kommit. Och som den tur vi hade visade det sig att även den bussen var försenad, och vi kunde åka från Ipoh lättade över att det opålitliga tidssystemet äntligen var på vår sida.

I Cameron Highlands bodde vi hos en malaysisk herre, som var oerhört hjälpsam och generös. Vi hade många trevliga pratstunder och fick lära oss ännu mer om Malaysia som land. Han visade oss också en app på mobilen, som räddade oss från att gå vilse i djungeln dagen därpå.

Djungeln?

Jajemen. För att komma till Cameron Highlands kända teplantage till fots, hade vi två alternativ. Den ena är att följa den enkla och sliriga huvudvägen, den andra att gå en vandringsled genom djungeln. Vi tyckte naturligtvis att nummer två lät som det roligare alternativet, då vi gillar att utsätta oss för lite utmaningar.

Till en början var vägen lite krånglig, men var ändå överkomlig. Andra delen blev tuffare, då det var en brant uppförsbacke genom lera och trädrötter. De fungerade dock som en slags trappa hela vägen upp, och kändes därför lite jobbigt men ändå tryggt.

Där och då trodde vi det värsta var över. Men ack så fel vi hade.

Nästa del av vandringsleden går inte att beskriva som en vandringsled. Vi fick kämpa oss genom otroligt tät djungel med ett flertal hinder på vägen, som ibland kändes omöjliga att ta sig igenom. Även om man började känna lite smått panik vid det här laget, fanns det ingen annan väg än framåt. I och med att det regnat lite under dagen, var leran väldigt hal och vi fick ibland sätta oss ner och glida nedför stigen för att undvika skador. Utöver att det var lerigt och brant var det också väldigt svårt att hitta något att greppa tag i. Men efter cirka en timmes kämpande i den täta djungeln kom vi äntligen ut på en mer naturlig gångväg och fick för första gången på länge se lite civilisation.

Efter sammanlagt 3,5 timmars vandring var vi äntligen framme vid teplantagen. Trots att man tidigare tänkt att inget skulle vara värt mödan, ändrande vi snabbt åsikt. Det var värt varenda steg. Att vandra runt bland odlingarna var som att befinna sig i en sagovärld. Det går inte riktigt att beskriva med ord och därför låter vi bilderna tala för oss.

Så här kunde en se ut efter den så kallade "vandringsleden" i djungeln. Ellen fick stor uppmärksamhet med sin nya outfit.

Det här var fortfarande en bred stig...

Mot slutet av dagen stannade vi till för en välförtjänt fika och provsmakade det lokala teet. Mums mums!

I morgon flyger vi som sagt till Beijing, och därför blir detta förmodligen vårt näst sista inlägg innan vi är hemma. Förhoppningsvis kommer vi hinna göra en uppdatering från flygplatsen innan vi åker mot Köpenhamn. Vi får se hur det går.

Ses och hörs från Beijing!

//Ellen och Emil

Likes

Comments

Hej alla glada!

Vårt första stopp sedan förra inlägget var Pangkor, där vi passade på att koppla av några dagar för att ladda resebatterierna. Det var härligt att ta en liten paus då det varit full fart ända sedan vi lämnade Brisbane i Australien för nästan två månader sedan.

Ön var kanske inte så flockad av turism som vi hade väntat oss, utan detta var främst en ö för lokalbefolkningen. Det visades bland annat genom maten. Vi har absolut inga problem med malajisk mat, men ibland kan det vara svårt att hitta matställen som är fräscha. Vi hade till en början lite svårt att hitta bra matställen på ön, men lyckades till slut hitta två stabila hak där vi snart blev stammisar.


Efter några härliga dagar begav vi oss till Melaka, som i kontrast till Pangkor var helt täckt av turister. Här besökte vi stadens välkända torg med röda byggnader, samt åkte en kryssning på floden där stora, läskiga ödleliknande varelser levde. Vi besökte också en fullsmockad nattmarknad där vi åt lite italiensk mat till stämningsfull musik.


Kort därefter tog vi bussen mot Singapore, som räknas som en egen stat och därför fick vi genomgå en pass- och bagagekontroll innan vi blev insläppta i landet. När vi hoppade av bussen märktes det på en gång att vi befann oss utanför Malaysia, då staden utstrålade en helt annan standard och framför allt kändes luften renare.

I Singapore lade vi första dagen åt att vandra runt och utforska staden för att dagen därpå lägga en heldag vid hamnen, en plats som är otrolig mäktig och enligt oss i samma klass som London eller Sydney. Vi gillade verkligen staden/staten/landet och kan absolut rekommendera ett besök.

Vid parken i hamnen bodde också en liten skara uttrar, som vi hade turen att åskåda på nära håll. De gned sig i sanden, pep konstant och tog sig emellanåt ett bad.


På vårt vandrarhem i Singapore fick vi en chock när vi upptäckte en katt som låg och slappade i ett av rummen. Det visade sig att katten på eget bevåg bestämt sig för att kalla vandrarhemmet sitt hem. Han/hon var i princip alltid där och gillade att smyga in i rummen. En kväll befann sig katten i Ellens säng helt utan förvarning.

Efter vårt besök i Singapore, som ligger i den mest södra änden av Malaysia, skulle vi ta nattbussen mot Langkawi som ligger vid landets nordvästra ände. Enligt tidtabellen skulle bussen avgå klockan 19 och färden skulle ta cirka 12 timmar.

Men så blev det inte.

Vi väntade och väntade vid busstationen, och när vi nästan hade gett upp kom bussen körande närmare 35 minuter försenad. I början gick allt förvånansvärt smidigt, till och med passkontrollen in mot Malaysia, men efter vi kom utanför Singapores gräns kom bussen i princip ingenstans. Efter fyra timmar befann vi oss fortfarande strax utanför landgränsen. Busschauffören stannade i princip hela tiden. Ibland för att tanka, ibland för att gå på toa, ibland för att bara vila någon halvtimme. Men ungefär vid midnatt började vi på riktigt röra oss uppåt, dock förblev stoppen många och långa. Eftersom detta var en nattbuss behövde vi lite sömn, men det var nästintill omöjligt då busschauffören ständigt hostade på ett sätt som fick oss att tro att han skulle dö vilken stund som helst. Dessutom sjöng folk i sätena bakom oss, någon försökte förhindra vattendroppar genom att sätta klisterlappar i taket och någon lyssnade på musik i högtalare. Därmed var det allt annat än en behaglig natt.

Efter ungefär 17 timmars bussfärd (med andra ord fem timmars försening) är vi de enda passagerarna kvar på bussen. Då stannar plötsligt busschauffören vid en liten by cirka 20 minuter från vår destination och påstår att det är bussens slutstation. I och med att vi var medvetna om att det inte var vårt stopp, stod vi på oss och sa att det var fel. Först påstod busschauffören att vi skulle byta buss, men det fanns ingen att åka med, och därför bad han oss att sätta oss och invänta denna buss. Efter några minuters pinsam tystnad fortsatte han dock att köra vidare, och efter 17,5 timmar kom vi fram till vår destination och tog färjan över till Langkawi där vi nu befinner oss.

Denna bussresa var så underlig att den inte går att beskriva med ord, men vi är båda överens om att det är bland det konstigaste vi har varit med om. Men vi kom fram till slut, och nu väntar återigen lite solsemester för oss här på Langkawi.

Även denna saga fick ett lyckligt slut. Ha det bra där hemma, så ses vi snart!

//Ellen och Emil

Likes

Comments

Hallå där!

Nu sitter vi här på hotellrummet i och ska snart spendera vår sista natt här i Kuala Lumpur. I morgon drar vi vidare mot en ö vid namnet Pangkor och där tänkte vi ta oss lite SEMESTER i tre dar.

Nu tänker ni nog att "vi ju har semester varje dag" och absolut, men sedan så är semester och att resa en helt annan sak. Varje dag i sex månaders tid har vi vaknat tidigt (åtminstone försökt) för att åka ut och upptäcka något nytt, och på kvällarna har vi ofta suttit med planering så att allt ska klaffa. Det kanske låter konstigt att säga att det blir som ett jobb, men det kan på något sätt kännas som det ibland. Det ska därför kännas väldigt skönt att hänga på en strand i tre dagar utan att känna någon press att upptäcka, utan helt enkelt bara njuta.

Men vad har vi gjort här i Kuala Lumpur då?

Den första dagen var det så klart givet vad vi först skulle sätta klorna i - nämligen tvillingtornen Petronas. Det är en väldigt mäktig känsla att stå där under och beundra dem, framför allt på kvällen. Då sker det också en slags ljus- och vattenshow till musik i parken intill, vilket också är en färgsprakande upplevelse.


Vi har även besökt kanske ett av de mäktigaste stoppen på hela vår resa - Batu Caves. Batugrottorna ligger inte långt utanför Kuala Lumpurs stadskärna, och tågbiljetten kostade så mycket som 7 kr enkelresa. Väl där möttes vi direkt av en stor flock vilda apor som slingrade sig här och var, och snodde gärna mat av turisterna. Vi gick sedan vidare mot den kända guldstatyn för att gå uppför de långa trapporna, som i sin tur leder in till grottorna. Dock stötte vi på ett litet hinder...

När vi var på väg uppför trapporna informerar en skylt oss att kvinnor inte får gå upp till grottorna lättklätt. Ellen fick därför hosta upp 5 MYR (10 kronor) för att få låna en sarong att binda runt sig.

Tydligen älskar aporna att bada...


I går gick vi också mot ett av stadens buddistiska tempel - och så vackert det var! Man kände sig verkligen avslappnad av att befinna sig där.

Och där fick ni en liten kort första uppdatering här från Malaysia. Nu ska vi som sagt njuta av lite semester innan vi återvänder på nya upptäcktsfärder.

Ha det toppen så länge!

//Ellen och Emil

Likes

Comments

Hej hopp nära och kära!

Vårt förra inlägg avslutade vi ju med att berätta att vi dagen därpå skulle i väg på utflykt till Hobbiton samt vulkanlandet Waiotapu. Vi hade tur med vädret och det blev en fantastisk och innehållsrik dag med många intryck.

Dagen började med en guidad busstur mot Waiotapu där vi fick se många vulkaniska läckerheter med varierande färger, allt från kratrar och gejsrar till vulkansjöar och kokande lerpölar. Det vi blev mest imponerade av var förmodligen lerpölarna, vulkansjön Champagne Pool med sitt orangea lager och - framför allt - den gröna sjön.

Äventyret fortsätter efter dessa kokande bilder.

Stora turistattraktioner har en fiende - selfiepinnen...

Även spindlar verkar trivas bland vulkanisk aktivitet.


Denna dag gav ingen tid för vila. Så fort vi lämnat vulkanlandet var det full fart mot Hobbiton, hobernas egna by i Sagan om ringen-filmerna. Vår guide började resan med att visa filmklipp bakom kulisserna där vi fick reda på lite roliga fakta kring hur Hobbiton skapades, exempelvis att de flög med helikopter över Nya Zeeland för att hitta den ultimata platsen att bygga på. Hobbiton ligger vid en fårfarm, vars ägare filmteamet fick förhandla med då de trots allt skulle bygga och bosätta sig på hans mark. Sammanlagt tog det två år att konstruera byn innan man kunde börja inspelningsprocessen.

Vi båda tycker att Hobbiton var väldigt intressant. Man ser att filmteamet verkligen har jobbat med detaljer för att skapa en så realistisk miljö som möjligt. Själva scenografin var magisk, man ville bara flytta in i ett av husen.

Däremot kändes själva turen lite stressig. Man fick inte så mycket tid till att uppleva genom att gå runt på egen hand. I stället gick man ganska raskt fram genom byn med gruppen man tillhörde. Vi kände oss väldigt turistiga, men det var ändå en upplevelse som var väl värt sitt besök.

Texten fortsätter efter bilderna.

I området producerades mycket eget i grönsakslandet, bland annat broccoli.

Detta träd ovanför Frodo's hus är helt konstgjort. Tydligen kan man inte plantera träd över hus..


Efter det tackade vi Rotorua och tog väsklasset vidare mot slutdestinationen Auckland. När vi checkat in traskade vi mot en av städernas vulkankratrar, som ligger alldeles intill centrum. Väl uppe hann vi njuta i cirka två minuter innan hagel trängde sig genom våra kläder och gjorde oss stelfrusna. Våta och nedkylda bestämde vi oss för att spendera kvällen inomhus, då det inte slutade forsa där ute.

Dagen därpå tog vi en tur längs hamnen, tog en godfika och strosade runt på stan innan det var dags att fånga flygbussen. I skrivande stund har vi landat på flygplatsen i Kuala Lumpur, där vi ska spendera de kommande nätterna.

Det känns förstås lite vemodigt att lämna Australien och Nya Zeeland, men det ska också bli kul med ett kulturombyte. Båda länderna har vissa likheter med Sverige, medan Malaysia å andra sidan känns väldigt annorlunda mot det vi är vana vid. Det ska bli spännande att gå längre utanför sin bekvämlighetszon i några veckor.

Nu är det inte ens en månad kvar till vår hemresa, vilket känns vemodigt men också bra. Vi är väldigt nöjda med vad vi har sett och gjort under halvåret som gått, men man börjar också känna sig lite sliten efter det ständiga planerandet och att inte ha ett fast hem. Något vi tycker hör till en sådan här resa är att fixa allting själv och inte köpa ett färdigt paket från något reseföretag, vilket många väljer att göra. Det tar mycket tid och tålamod men det är helt klart värt det. Dels för sin egen personliga utveckling, men framför allt sparar man väldigt mycket pengar på att boka saker själva.

Då får vi se vad Malaysia (och Singapore) har att erbjuda. Vi återkommer när vi har sugit åt oss av landet lite grann.

Ha det så bra i Sveriges sommarjuli!

//Ellen och Emil

PS. Under mellanlandningen i Gold Coast passade vi på att logga in på antagning.se för att se antagningsbeskeden inför högskolan. Det visade sig att Ellen kommit in på sitt förhandsval som bibliotekarie, och att Emil kommit in på den distanskurs han hoppas ska leda till mer erfarenhet inom webben. Vi är därför otroligt glada just nu och kan med säkerhet säga att Göteborg kommer bli av - nu fattas bara lägenheten...


Och här kommer lite extra godis för den som är sugen:

Likes

Comments

Hallå allesammans!

Senast vi skrev befann vi oss i Franz Josef på sydön, där planen var att vi skulle gå en femtimmarsvandring dagen därpå. Men som det så ofta blir i livet ändrades planerna. Vi vaknade och förberedde oss för att vandra stigen, men ungefär 30-40 minuter in i spåret vände vi plötsligt på klacken.

När vi kom till början av spåret möttes vi av en skylt som förklarade vad vandringen innebar. Det stod bland annat att man inte skulle gå om man inte var en erfaren hikare, och vi kunde läsa om tre turister som dött medan de gått det förödande spåret. Skylten uppmanade också att vända så fort man blev osäker. Med detta i vetskap började vi traska mot spåret. Under färden behövde vi korsa en flod vid flera tillfällen och klättra uppför höga och instabila stenar. Som grädde på moset var det halt och lerigt på stigen. Vi beslutade oss därför att vända. Vi befann oss mitt ute i ingenstans utan täckning, och om något olyckligt mot förmodan skulle inträffa hade vi varit befunnit oss i en svår situation. Det var inte värt risken att sabba hela vår Nya Zeeland-resa på grund av en spännande vandring. Vi insåg också att vi inte var förberedda på att spåret skulle vara så pass utmanande. Så i stället valde vi ett mildare spår som tog oss bara några hundra meter från glaciären.

Ni kanske undrar varför vi inte befann oss på glaciären. Det beror helt enkelt på att det inte är tillåtet på grund av säkerhetsrisker. Dagligen faller stenar och isblock rasar, och om du då befinner dig för nära kan det sluta illa. För att bestiga glaciären måste du åka upp med helikopter eller åka på en guidad tur.

Franz Josef

Ellens ben efter att ha fastnat i gyttjan på det förödande spåret.


Efter Franz Josef åkte vi vidare mot natursköna Punakaiki för att titta på "pannkaksbergen". Det var ett häftigt stopp som skiljde sig från mängden. På grund av renovering hade vandrarhemmet uppgraderat vår bokade sovsal mot en egen stuga, vilket var en trevlig överraskning. Allt som allt var det en avslappnad och härlig upplevelse.


För några dagar sedan lämnade vi sydön och åkte färjan över till nordön och landets huvudstad Wellington. Det var en stad som vi genast fattade tycke för. Det är en fin hamnstad med mycket kultur och många gratisaktiviteter. Här räcker det att bara strosa runt på gatorna för att hitta något spännande, allt från gömda marknader till gatumusikanter.

Under vår vistelse gick vi på två marknader, besökte tre museum, åkte stadens välkända linbanevagn, hängde med en säl i hamnen och besteg stadens utsiktsberg.

Pippins fot och ett vinglas som användes i Sagan om ringen-filmerna.

En sekund senare föll Emil.

Inte långt senare spenderade vi en natt i den lilla staden Taupo. I och med att vi reser i ett så snabbt tempo kände vi oss ganska slitna denna dagen, och beslutade oss för att ta det lite lugnt. Vi valde därför att traska till stadens naturliga källor för ett dopp. Det kändes ganska surrealistiskt att bada i en varm sjö mitt i vintern. Det var som att besöka ett spa - förutom att denna sjö var uppvärmd av moder jord herself.

Här fick kameran också tillfälle att vila, då vi bara fokuserade på avkoppling.


Just nu befinner vi oss i Rotorua där vi ska spendera två nätter. I dag tog vi en promenad i en tillsynes vanlig park precis utanför vårt boende, men som är allt ifrån vanlig. Stadsparken är känd för sin vulkaniska aktivitet, och man kunde se flera varma källor som poppat upp på en rad olika platser i området. På håll kunde man se ånga pysa upp från de små pölarna, men även från de mest oväntade platserna, exempelvis från vägkoner och stenar. Vi kunde även se kokande gyttjepölar, vilket vi tyckte var mest spektakulärt.

Nämnvärt är också den underliga doften, som för övrigt går att känna från flera håll i staden. Vi själva skulle förklara doften som en blandning mellan svavel, kokta kikärtor och surt ägg. Ibland var lukten nästan så påtaglig att man blev illamående.

Efter de varma källorna vandrade vi vidare i den spännande staden. Vid hamnen fann vi dessa svarta svanar som simmade runt och sökte uppmärksamhet från besökarna.

Vår vandring gick också mot Government Gardens där det fanns fler vulkaniska sjöar. Huset i förgrunden är ett museum, men som tyvärr visade sig vara stängt pga jordbävning.

Något ni kanske inte visste om Nya Zeeland är att jordbävningar är ett vanligt fenomen här. Det sker flera gånger om dagen runt hela landet, även om många är omärkbara. Ibland blir det dock extremt, som år 2011 då 185 personer miste livet i en kraftig jordbävning i staden Christchurch. Personligen tycker vi att Nya Zeeland är läskigare än Australien..


I morgon blir en spännande dag, då vi ska åka på en heldagstur till Hobbiton Movie Set (även känt som Fylke i Sagan om ringen) samt vulkanlandet Waiotapu. Detta ser vi fram emot mycket och därför ska vi lägga oss i reko tid för att vara pigga och alerta inför morgondagen.

I övermorgon åker vi vidare mot Auckland, som blir vårt sista stopp i Nya Zeeland. Därefter väntar några veckor i Malaysia innan hemresan. Vi ska försöka att uppdatera er innan avfärden mot Malaysia, men kan inte lova något då det oftast är full rulle med tanke på vårt hastiga restempo.

Slutet gott, allting gott. Ha det bra familj och vänner. Vi saknar er där hemma.

//Ellen och Emil

Likes

Comments

Hej hopp igen!

Vi har som sagt varit i Nya Zeeland i drygt en veckas tid. Hittills har vi åkt runt på sydön och besökt Christchurch, Lake Tekapo, landets högsta punkt Mt Cook samt Queenstown, Milford Sound och Wanaka. Vi har sett allt från reflekterande sjöar och breda vattenfall, och imorgon är det dags för en femtimmarsvandring mot glaciären Franz Josef.

I början kändes det lite ovant att gå från tropikerna i Australien till midvinter i Nya Zeeland, men det har också varit riktigt mysigt med lite kyla efter fem månaders sommar. Trots att det inte finns några "farliga" djur på Nya Zeeland kan landet ändå vara förödande, då det förekommer jordbävningar titt som tätt. Senast det inträffade var tydligen igår under vår dagsvistelse i Wanaka, men ärligt talat märkte vi inte ett skit. Men man vet aldrig när det kan slå till igen.

Men men. Självklart älskar vi Nya Zeeland, och den häftigaste upplevelsen var förmodligen idag när vi åkte buss i sex timmar mot vårt nuvarande stopp. Det var som att befinna sig i en sagovärld med ett mycket varierande och dramatiskt landskap. Och det är just landskapet som är mest fascinerade med Nya Zeeland. Därför tänkte vi bjuda på väldigt många bilder så ni får en hum om hur landet kan se ut.

Det kommer kännas konstigt att åka vidare mot värmen i Malaysia i slutet av nästa vecka, då vi just nu befinner oss i någon slags julstämning. Just nu känns det som att vi ska fira julafton när vi kommer hem till Sveas rike.

Nu låter vi det uppdukade bildkalaset tala för sig. Sitt tillbaka och njut så hörs vi en annan gång.

Varma hälsningar från vinterlandet!

//Ellen och Emil


Christchurch

Gatumat vid Container mall i Christchurch.

Gondolåkning i Christchurch.

Får.


Lake Tekapo (ska uttalas "take a poo")


Lake Pukaki


Mt Cook


Milford Sound

Ser ni sälarna??

Nu ser ni sälarna!


Lake Wanaka


Delar av vägen mot Franz Josef

Likes

Comments

Godafton på er!

I kväll hade vi inte några direkta planer, så äntligen bestämde vi oss för att gå igenom alla fotografier från vår sista tid i Australien. Så här kommer ytterligare ett axplock med bilder från systemkameran och lite annat småplock vi hittade i mobilkameran.

Håll till godo! Vi uppdaterar strax igen med vårt första inlägg från Nya Zeeland, där vi nu varit drygt en vecka.

//Ellen och Emil

Solnedgång i Rainbow Beach.

Rainbow Beach.

Lake MacKenzie, Fraser Island.

Lake MacKenzie, Fraser Island.

Butterfly Lake från ovan, Fraser Island.

Fraser Island från ovan.

Gruppbild med danska och holländska bekantskaper.

Röda klippor på Fraser Island.

Fraser Island.

Maheno shipwreck, Fraser Island.

.

Airlie Beach.

En supermetod för att skrämma bort turister från stranden.

Paradisstranden Whitehaven Beach.

Ellen badar med stingrockor i Whitehaven Beach.

Emil är lite fascinerad av stingrockorna i Whitehaven Beach.

Avståndsmätare på Magnetic Island.

En vild koala tar en tupplur på Magnetic Island.

Utsiktstorn från andra världskriget på Magnetic Island.

Vild krokodilunge i Port Douglas.

En lyxig charterbåt i Port Douglas.

Trevlig vy i Port Douglas.

Och här kommer lite annat osorterat godis:

Solnedgång på Fraser Island.

Champagne Pools, Fraser Island.

Reception som tvingats stänga ner efter cyklonen Debbie i april. Vi såg många liknande skyltar i Airlie Beach, den plats som kanske drabbades hårdast av ovädret.

Vår kryssningsbåt i Airlie Beach.

Såna här skyltar kunde ses frekvent i norra Australien.

En vandrande pinne i Cairns.

Hon är så söööt när hon sover.

En nyfiken delfin hälsade på när vi var på väg till stora barriärrevet.

Likes

Comments

Hallå alla midsommarglada där hemma!

Här sitter vi just nu, färdigpackade (nästintill) och klara inför morgondagen då vi ska lämna Australien och istället hoppa på ett flyg till Nya Zeeland. Väl där ska vi faktiskt börja i den änden som de flesta slutar med, nämligen i Christchurch på södra halvön. Anledningen är främst att det var bättre förbindelser från Auckland till våra nästkommande destinationer - Malaysia och Beijing, där vi ska spendera ca 3-4 veckor sammanlagt.

De senaste två veckorna har varit intensiva, men har också bjudit på sjukt många intryck. Det är också orsaken till att vi har varit dåliga med att uppdatera bloggen på senare tid - vi har helt enkelt inte hunnit. Men vi ska göra ett försök att sammanfatta våra upplevelser lite kort i detta inlägg!

I början av vår resa spenderade vi ofta lång tid på våra olika stopp, men vi har insett att det kan bli lite långtråkigt. Till slut blir man rastlös när man inser att det inte finns alltför mycket kvar att göra. Ska man lyfta fram det positiva är det väl att man har tid att ventilera intrycken, men efter att ha rest i snabbare tempo har vi insett att det är roligare med lite fart för att inte tappa upptäckarlusten.

Hur som helst. Sedan vi hördes sist har vi rest från Brisbane upp till Cairns med flera stopp på vägen. Dessa har varit Rainbow Beach, Fraser Island, Hervey Bay, Airlie Beach, Whitsunday Islands, Townsville, Magnetic Island och Port Douglas. Och nu har vi alltså avslutat vår vistelse i Cairns.

Under denna tid har vi sett vilda krokodiler, kakaduor, vandrande pinnar, valar, delfiner, koalor, wallabies (med ett barn i fickan), sköldpaddor, dingo, stingrockor (som vi dessutom badat med) och de två stora spindelarterna huntsman och golden orb.

Utöver det har vi bland annat snorklat i barriärrevet, seglat, kajakat, åkt miniflygplan, åkt flodkryssning, varit på cykeläventyr, åskådat massor av fina solnedgångar, upptäckt härliga stränder och mycket, mycket mer.

Som ni förstår har vi väldigt många bilder från de senaste veckorna, men tyvärr har vi inte tid att sitta ner och välja ut det bästa materialet. Nedan får ni i alla fall ett axplock av det vi har fått uppleva.

Dessa veckor har förmodligen varit den häftigaste tiden i våra liv, och vi ser fram emot mer äventyr innan vi återvänder till Svearike i augusti.

Glad fortsatt midsommar till er alla!

//Ellen och Emil


Vi kommer lägga upp fler bilder när vi har hunnit gå igenom allt material!

Likes

Comments

Hallå där!

Imorgon har det blivit dags för oss att resa vidare och lämna vår stadiga punkt här i Brisbane. Det känns bra, men samtidigt konstigt att lämna det som man den senaste tiden kallat sitt hem med vetskapen att man inte kommer att återvända.

Och nu väntar ett lite mer hektiskt restempo för oss. Imorgon drar vi oss vidare mot Rainbow beach för att dagen därpå ge oss ut till Fraser Island, som är en av höjdpunkterna i Australien. Detta är något som vi har sett fram emot länge, men det har också känts väldigt avlägset fram tills nu. Därefter är det inte heller så långt kvar till Nya Zeeland där vi ska hänga i ungefär 2,5 veckor.

Vad har vi gjort nu i veckan då?

I onsdags så tog vi tåget mot Glasshouse Mountains för att utforska det sanna australienska landskapet. Det är ett relativt okänt område för turister, men ack så fint. Vi tror nog att detta är en av de mäktigare naturupplevelserna hittills. Den australienska landsbygden skiljer sig ganska starkt från den svenska, framför allt med sin nästan rödaktiga jord och varierande grödor.

Bilderna ger kanske inte helt rättvisa, men visar ändå på hur det kunde ha sett ut.

För er som fortfarande är med oss har vi återigen gått till ett kattkafé för att få vårt kattbehov tillfredsställt. Eftersom det ändå låg ett i området där vi bor tänkte vi att det vore dumt att inte ta tillfället i akt.

Så här kommer några pälsbilder innan texten fortsätter.

Det får bli lite kortare text den här gången, för nu måste vi packa väsklasset och pömsa innan avfärden imorgon bitti.

Vi vill också nämna att vi inte kommer att kunna uppdatera bloggen lika ofta, då vi hädanefter kommer vara på resande fot i några par veckor framöver. Men vi ska göra så gott vi kan och försöka ta igen när tillfällen ges.

Vi avslutar vårt inlägg med några sista bilder från vårt kära Brisbane, som har varit vårt hem de senaste 2,5 månaderna.

Tack och hej leverpastej och godnatt!

//Ellen och Emil

Likes

Comments