View tracker

Hej alla underbara!

Den här veckan har varit rätt hektisk. Mycket nya saker att lära sig, nya ansikten och namn att minnas, nya vanor och rutiner. Men det känns väldigt bra! Och vet ni vad? Jag har fått en lite härlig släng av det gamla självförtroendet tillbaka 😊 Det som har varit borta i 1,5 år ungefär (lika länge som jag har varit sjukskriven ungefär). Nästa vecka bävar jag för lite, det är många viktiga möten och förväntningar på mig att prestera. Hoppas det går bra...det känns väldigt nervöst nu men jag försöker alltid gå in i en roll när jag ska vara väldigt professionell och det brukar fungera. Det är rätt taktiskt uträknat - jag har på mig glasögon som jag sällan annars har, fina kläder och skor som klackar hårt i golvet, nagellack, lite extra smink och så försöker jag intala mig själv att jag fixar detta. Det brukar ge mig lite extra självförtroende, även om det kanske låter väldigt konstigt 😌

Det här med att ha bipolär sjukdom och vara en karriärskvinna är lite av en livsfarlig blandning. Jag har lätt att dyka ner djupt i jobbet för det är så skoj och ta på mig 1000 andra saker som inte ingår i mitt dagliga arbete. Det här fungerar superbra när man är hypomanisk/manisk, men när det stora fallet kommer sedan med depression och totalt mörker, då är det väldigt svårt att leva upp till den nivå man hade innan. Så för att undvika eventuella svängningar åt något håll så tar jag på mig lagom mycket arbete och försöker tvinga mig själv att hålla mig till det. Och viktigast av allt - lyssna på kroppen! Behöver jag sova mer en natt så gör jag det. Behöver jag stressa mindre så försöker jag gå ner i varv. Men det är en konstant avvägning och balansgång mellan mitt psyke och min vilja. Och det är inte helt lätt alltid. Jag brukar prata med min familj som känner både mig och min sjukdom väl. De vet vad som fungerar bäst för mig och inte. Jag tror inte jag kan förklara i ord hur tacksam jag är att jag har dem! Speciellt min fina, kloka och underbara mamma.

Nu kommer det kanske bli lite tyst ifrån mig i början av nästa vecka, det är väldigt fullspäckat schema då. På torsdag ska jag till min läkare och diskutera läget, så jag uppdaterar er mer då.

Var rädda om varandra


Likes

Comments

Alltså, pust! Vilken dag! Men så himla bra den blev 😃 Jag kom väldigt tidigt till jobbet imorse, självklart nervös för att komma för sent. Väl inne på mitt rum möttes jag av en fin blomma och ett kort där det stod välkommen från de nya kollegorna. Jättefint! Det var mycket nya intryck idag och kanske extra mycket för oss med känselspröten utåt konstant. Många nya ansikten, försöka samtala och fungera i gruppen, orientera sig osv.

Det var väldigt mycket, men jag är så glad att jag har arbetat min första riktiga dag på över 1,5 års tid ✊ Inte bara det utan att också få en riktig lön, att leva på sjukpenning är inget att rekommendera. Det är nästintill existensminimum om man har otur. Och det påverkar självklart måendet också! Den ekonomiska tryggheten gör väldigt mycket. Jag ska försöka hålla mig ifrån nätshopping, det brukar vara en sådan där typisk sak man roar sig med när man är inne i en hypomani.

Nu ska jag strax hoppa i säng så jag får sova mina timmar och orkar jobba imorgon också 😉

Tack för att ni läser mina inlägg, det är verkligen jättekul! Ni får mer än gärna fråga vad ni känner, om det är någon särskild undran kring bipolär sjukdom eller något annat jag kan svara på. Fråga jättegärna eller kommentera med era tankar och funderingar! ❤

Likes

Comments

✨ Första dagen på det nya året ✨

Känner ni som jag att det där med nyårslöften är lite passé? Man sätter bara press på sig själv om man ska börja träna, sluta röka, slösa mindre, genomföra något maratonlopp osv. För vad händer om vi inte lyckas? Jo då faller självförtroendet once again och vi tror vi inte duger eller kan genomföra något.

Jag läste på http://www.aldrigensam.com/ (som för övrigt är en jättebra sida!) att grundaren till sidan Charlie Erikssons nyårslöfte var kort och gott - att leva. Det tycker jag var så vackert sagt i sin enkelhet, att leva. Det låter som ett helt perfekt nyårslöfte! Vad tycker ni? Har ni några nyårslöften?

För tre-fyra år sedan minns jag att jag stod uppe vid Skansen Kronan i Göteborg med mina vänner. Alla tjoade och drack, skrattade och kramades. Själv stod jag helt still och var tom i blicken, mina vänner hade släpat ut mig för att fira nyår och bryta min isolation som var en följd av min djupa och långa depression. Min blick mötte ingenting, den var helt tom. Inuti mitt huvud gick mina mörka tankar, hur jag skulle smita hem snabbt och försöka komma underfund med vad jag skulle göra på vägen. Min vän kom och kramade mig och viskade i mitt öra att "i år är året då vi börjar leva, då vi tar hand om varandra, då vi ska må bra. Oroa dig inte, det här kommer gå över".

Någon timma senare möter min blick båtar, fyrverkerier som blev över från tolvslaget. Den kalla vinden smeker min kind på ett behagligt vis, jag kände mig så levande men ändå så fast besluten om att jag ville dö. En cyklist stannade till vid mig den där nyårsnatten när jag stod på bron, redo att hoppa, redo att dö. Han pratade med mig en lång stund och det visade sig att han arbetade inom psykiatrin och förstod att det var något som inte stod rätt till. Han följde mig hela vägen till den psykiatriska akutmottagningen, mitt i natten, på hans egna initiativ. Jag vill minnas honom lite som någon form av skyddsängel som fångade upp mig i rätt ögonblick. Idag är jag fast besluten om att jag vill leva, jag ska göra allt för att leva, jag tänker aldrig ge upp och låta min sjukdom ta över. Så Charlie Erikssons nyårslöfte är mitt löfte varje år, jag ska leva.

Puss&kram

Likes

Comments

Du var en sann kämpe, hjältinna och förebild och berörde så många hjärtan. Jag vet att du, liksom jag och så många andra människor, led av samma hemska sjukdom och jag beundrar varenda steg du har tagit i din resa mot ett bättre liv. En stjärna släcktes på himlen den 27:e december 2016 och tyvärr var det du. Vila i frid Carrie Fisher.

Likes

Comments

View tracker

...är vad man skulle kunna kalla mig just nu 😖 

Jag fyrar av ett par rejäla skott per dag (tyvärr då på min familj) i form av irritation, agitation, en vilja av att "mucka gräl" och ett enormt behov av att säga vad jag tycker till folk. Det jag tycker är inte alltid rätt så klart och inte heller sagt på rätt sätt, utan det kommer fram mer som kritik, ilskna argument och med en underton av att jag har rätt. Raka motsatsen till hur jag är annars i mitt "normalläge". Jag kommer på mig själv efteråt och får enormt dåligt samvete, ber om ursäkt, skyller på att jag inte har sovit ordentligt, att jag behöver sova ikapp mina förlorade timmar innan jag börjar jobba på måndag.

Jag har dealat med utsättningssymtom från Cipralex nu i en vecka ungefär. Symtomen har varit väldigt jobbiga! Yrsel, illamående, kraftig ångest, derealisation, kallsvettningar m.m. Men idag var faktiskt första dagen som det kändes ganska okej 😊 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bra innan måndag. Det är en så viktig nystart för mig som börjar då. Viktigt för mitt psyke, mitt självförtroende, min självkänsla och för mitt eget bästa. Då börjar livet om på nytt på ett sätt för mig och jag är så himla nyfiken på vilka äventyr som väntar!

Godnattpuss&kram till ni härliga finingar!

Likes

Comments

Hej godingar!

Imorgon är det julafton 🎅🎄

Jag befinner mig fortfarande i min bitterljuva (mest bitter) hypomani. Det har blivit lite bättre nu när mina mediciner justerades, jag sover lite mer om nätterna. Men denna irritation, rastlöshet och inre motor som kör i 200 knyck....det tar verkligen på krafterna! Är hemma hos min familj nu där vi ska fira jul och jag är nog inget roligt sällskap. Jag blir så extremt lätt stressad och irriterad på grund av sömnbristen. Jag har "förvarnat" familjen om detta så de försöker hålla lugnt tempo och ta hänsyn hemma, det känns väl inte så bra att de ska behöva tassa på tå, men de måste nog göra det lite tyvärr. Idag när jag skulle duscha så tappade jag schampooflaskan, rakhyveln och duschmunstycket i golvet flera gånger och när jag böjde mig ner för att hämta det så fick jag världens dusch över hela mig så det rann in i ögonen. Det där kan typ få mig att bara vilja gå under jorden, så pass låg stresstolerans har jag nu. Det kan vara för att vi var ute i sista minuten och köpte sista julklappen idag också. Hög ljudnivå, fullt med folk, alla knör, svetten rinner.

MEN för att se det positiva i det så är det på väg att bli bättre, jag sover ikapp de förlorade timmarna nu. Och det känns så underbart skönt att äntligen få ro att sova.

Jag önskar er alla en jättefin, kärleksfull, mysig, varm och härlig jul alla ni fantastiska kämpar där ute.

Ni är alla mina hjältar ❤

🎁 GOD JUL! 🎁

Likes

Comments

Hej igen finisar!

Nu börjar det bli riktigt jobbigt, den här sömnlösheten tar knäcken på mig nästan. Fick råd av min läkare att halvera min antidepressiva medicin Cipralex och öka stämningstabiliserande Quetiapin/Seroquel med 50 mg. Det gick lite bättre inatt, jag somnade vid 01:00 och var så glad att jag lyckades somna någorlunda i tid istället för att vara vaken hela natten. Men så vaknar jag 02:15 och är klarvaken och pigg once again! Men precis så är det med sjukdomen, det räcker med bara någon timmes sömn och sen är man superpigg. Så jag började fixa och dona här hemma för jag var för rastlös för att försöka sova. Sen somnade jag av ren utmattning vid 08:00 imorse och vaknade kl 10:00 igen. Pust!

Håll tummarna för att min sömnrytm ordnar upp sig, jag ska börja på ett nytt jobb efter nyår och är så nervös att det här inte ska hinna bli bra tills dess 😖 Jag hoppas verkligen det. Jag är så rädd för att krascha totalt sen av utmattning och gå in i depression. Nu ska jag ta en dusch, släcka ner i rummet, försöka varva ner och förhoppningsvis somna om ett par timmar. Jag har hört att det är bra att sakta ner allt man gör, borsta tänderna långsamt, gå långsammare, inte stressa, inte greja med tusen saker samtidigt. Man ska tydligen gå rakt emot vad man brukar göra vid hypomani/mani och sänka tempot totalt, för efter ett tag så anpassar sig hjärnan efter detta också. Jag gör ett försök 😊

Hej så länge fina läsare!

🌹💋

Likes

Comments

Klockan är 04:38 och det här är ungefär den 14:e natten som jag inte sover något. Igår kväll försökte jag ta till "akutmedicinen" som de kallar den på Bipolärmottagningen, nämligen Quetiapin/Seroquel. Jag svalde ner två stycken 25 milligrammare (utöver min vanliga medicinering dvs.) och lyckades faktiskt somna runt 23-tiden. Jag var så glad någonstans inuti mig att jag äntligen somnade tidigt, MEN så vaknar jag 3 timmar senare och är pigg, klarvaken och stressad igen. I skrivandets stund har jag rensat ur mina garderober och samlat ihop som jag ska skänka till välgörenhet, jag har sorterat om i garderoberna så allt hänger efter antingen färgkoder eller vad det är för typ av plagg och så har jag diskat. Haha, ni hör ju hur otroligt knäppt det låter? 😳

Jag är helt säker på att om jag inte hade haft så bra daglig medicinering, så hade jag varit ännu högre upp i skyn just nu. Detsamma gäller depressionerna. Jag kan känna att jag är deprimerad eller hypomanisk, men det går inte ens att jämföra hur det var förut när jag var omedicinerad jämfört med hur det är idag med så bra mediciner. Så om det inte vore för dessa älskade tabletter så hade jag antagligen varit ute och festat nu istället (som jag annars aldrig gör), supit mig full eller tagit någon drog, gå hem med någon okänd man och fattat många dumma och idiotiska beslut för att man i stunden känner sig odödlig, euforisk, hög på livet och så jävla världsbäst.

Om jag inte minns helt fel så skrev Ann Heberlein i sin bok "Jag vill inte dö jag vill bara inte leva", att hon vid sina manier/hypomanier fick världens extraboost på självförtroendet och hon kände sig smalare, blondare och snyggare. Det säger mycket om hur ens självbild kan ändras från att vara helt oduglig till att vara på toppen av världen. Tvära kast.

För de som undrar så står jag på dessa tabletter varje dag och har gjort länge. Jag tycker de fungerar väldigt bra då topparna och dalarna kapas av mer. Vad har ni för upplevelser av psykofarmaka? Har ni hittat någon bra medicin/hjälp för er sjukdom?

  1. Lithionit 2 x 3 tabl./dag
  2. Quetiapin depottablett 250 mg 1 tabl./dag
  3. Voxra 300 mg 1 tabl./dag
  4. Cipralex 15 mg 1 tabl./dag

+ vid behovsmediciner så som Imovane, Stesolid, Propavan, Theralen, Atarax m.m.​

Likes

Comments