Jag pluggar inte för tillfället. Istället festar jag. Kanske lite för mycket, men jag har kul. För det mesta.

För snart fyra år sen blev jag våldtagen på en fest hos min dåvarande närmsta vän. Jag tyckte egentligen inte om honom, men i brist på någon annan umgicks vi så gott som ständigt. Så jag går på hans fest. Blir alldeles för full. Röker. Gråter. Berättar för någon random att jag vill ta livet av mig, vilket resulterar i att ingen pratar med mig resten av kvällen. Utom min "vän". Jag klagar över min dry spell, han säger att han kan fixa det. Jag tackar nej, men några timmar senare när alla gått utom jag frågar jag om erbjudandet kvarstår. Räknas det som våldtäkt även om jag initierade det?

Jag kan fortfarande höra hans upphetsade andetag mot mitt ansikte. När han viskade att han kommer. Jag var för full för att förstå vad som hände. Jag kunde inte ens ringa en taxi för att ta mig därifrån. Jag somnade på hans soffa, när jag vaknade hade jag ont överallt. Särskilt i hjärtat.

Han bad aldrig om ursäkt. Efter ett tag sa jag hur jag kände om kvällen, och att jag inte skulle polisanmäla så länge han aldrig hörde av sig igen.

Det har gått fyra år. Jag såg honom på biblioteket ibland. Om jag var med någon vän pekade jag och berättade vad han gjort. Kanske tänkte jag att eventuella sociala konsekvenser kunde kompensera för att jag inte polisanmälde. Men det spreds tydligen inte i tillräcklig utsträckning, för idag har han flickvän och syns på reklam på teve. Ja, han på reklamen för Ingo är våldtäktsman.

Jag har flyttat 23 mil och trodde att jag skulle slippa se honom. Men plötsligt dyker han upp på teven hemma hos min dejt. Jag började nästan gråta och var tvungen att berätta varför. Hen tog det förvisso bra, men det var väl inget jag direkt tänkt berätta på andra dejten.

Han har infiltrerar mitt huvud. Härom dagen när jag gick på stan mötte jag en man med samma hårfärg, frisyr och skäggväxt. Jag stannade upp, stirrade och var tvungen att bita mig i läppen för att inte gråta. På min bästa väns fest härom dagen satt jag i köket och storgrät på grund av honom. Och nu ligger jag här och mår illa på grund av det lilla aset. Hur ska jag någonsin kunna gå vidare?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Går igenom gamla kartonger som varit i pappas källare. Hittade en dagbok från när jag var 13.

"Jag har tillochmed börjat skära mig igen..."

Jag vill verkligen bara krama om 13-åriga jag och säga att allt blir bättre. Kanske inte bra, men bättre.

Likes

Comments

Angående det förra inlägget: jag ljög. Jo, det finns visst nån speciell som jag saknar. Det enda problemet är att jag vet att hen inte vill ha något seriöst. Vet inte om jag ska erkänna att jag nog ändå vill det, men att vi kan fortsätta träffas oseriöst? Eller om det är bättre att knipa käft och bara köra på den inställningen i tystnad?

Likes

Comments

Jag hade möjlighet att få ligga inatt. Jag gillar att ligga, lite med allt och alla sådär. Men inatt tackade jag nej. Eller rättare sagt avbröt innan det var "för sent". Sov på en soffa för att inte komplicera saker.

Nu har jag lagt mig hemma hos min far och hans nya familj. Ensam. Väldigt, väldigt ensam. Sådär så det gör ont. Jag saknar verkligen någon. Inte någon specifik, bara någon som vill dela allt med mig. Allt det goda och allt det onda.

Likes

Comments

"Jag vill inte spåra ikväll"

Kräktes som fasen. Fick Kir över min nya vita tröja + min (numera fd) vita bh, så nu är tröjan försvunnen och jag har någons röda tröja istället. Fick vegansk lasagne. Försökte ringa mitt kk, tack och lov svarade hen inte (hade nog inte blivit mycket mer ligga efter att ha sett mig i det skicket). Hånglade upp ca fem pers av varierande kön, både före och efter att jag spydde. Däckade på golvet utanför toan och fick hjälp att ta mig till en soffa. Smsade med bästa vän, vilket jag inte har något som helst minne av.

Men oj vad lycklig jag var. Och är, trots allt.

Likes

Comments

Härom dagen kände jag att världen skulle klara sig bättre utan mig.
Igår kväll somnade jag med ett leende på läpparna för att jag verkligen älskar mitt liv just nu.
Tänk så mycket som kan förändra på bara några dagar.

Likes

Comments

Önskar att du bara kunde försvinna ur mitt huvud. Kan du inte visa dig vara en riktig douchebag? Alternativt inse att du nog ändå är redo för nåt nytt. Vad som helst som gör att jag slipper må såhär. Snälla.

Likes

Comments

Dålig dag idag. Var tvungen att inse igår att jag nog ändå har känslor för P. Hade tänkt leva i förnekelse, men det gnagde för mycket. Känner mig tom. Är hungrig, men tycker inte att jag förtjänar att äta. Tycker egentligen inte ens att jag förtjänar att leva. Hela jag är uppbyggd av smärta, och det är precis vad jag orsakar folk i min omgivning. Är dock än så länge tillräckligt frisk för att veta att jag inte ska göra något alltför dumt. Att jag skar mig en del igår är en sak, men jag skulle aldrig gå längre än så. Tror jag.

Likes

Comments

Ikväll stod jag och mamma och borstade tänderna ihop. Hon vänder sig om och säger "för 25 år sen var du såhär stor" och måttade med händerna. Efter att ha rättat henne att det faktiskt är 24 år sen säger jag att det är så himla häftigt att det vuxit en människa i henne. Sen händer det.

Vet du, det har faktiskt vuxit en människa i mig också. Jag var 19, eller ja, jag fick reda på det på min 19 års-dag. De frågade vad jag ville göra. Inte vet jag, svarade jag. Jag bestämde mig för att inte behålla det, obviously. Så på undersökningen inför aborten hittade de i get hjärtslag. Jag hade fått missfall utan att kroppen stött ut det, så jag fick göra en medicinsk abort också. Ja, sånt händer... Nu har jag alltså gått och funderar på hur jag kan säga detta på ett bra sätt i fem år, så slinker det ut när vi borstar tänderna. Så knäppt.

Sen fick jag en lång hård kram av mamma. 110 % kärlek. En stund senare delade jag med mig av min oro för att inte kunna få barn. Jag vet ju nu att jag kan bli gravid, men frågan är om jag kan få barn. Jag som älskar barn och vill ha en hel drös. Tänk om min kropp sviker?

Likes

Comments

"Fun" fact angående mitt förra inlägg: jag och mamma har ett stående skämt om att om någon av oss pratar om utinvägsinfektion får jag det. Gissa vad vi pratade om igår?

Likes

Comments