View tracker

Hej vecka 22!
53,2% är avklarat och det är 131 dagar kvar till BF.
Bebis:
Barnet är nu ca 26 cm långt mellan huvud och fot och väger ca 370g i början av veckan och ca 450g vid veckans slut. Hälften av sin längd ungefär, men tänk hur lite h*n fortfarande väger.
Barnet har redan en egen dygnsrytm och är kanske som mest aktivt när du vilar. Jo, tack, full action där inne, och det är så mysigt att se och känna hur hon sprattlar runt därinne ♥
Hjärnan växer i vecka 22 mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan, germinal matrix. Uppgiften som denna del av hjärnan har är att tillverka hjärnceller. Barnets hjärna fortsätter att växa efter förlossningen och växer fram till fem års ålder. Lungornas luftrörsträd förgrenas och lungblåsorna utvecklas. Visste du att lungorna är fyllda med vätska ända fram tills födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft?

Mami:
Det står att tandköttet kan vara känsligt och svullna och blöda och att fräknar/födelsemärken och vårtgårdarna kan påverkas och bli mörkare, samt att det är vanligt med sura uppstötningar. och att brösten kan läcka råmjölk. Inget jag behövt erfara än tack och lov.
Sannolikt kan man ha ont i hela kroppen och ja, rygg och nacke har börjat värka efter vissa jobbdagar.
Annars mår jag toppen, och har väl egentligen gjort det hela tiden.

Tankar:
Nu börjar jag verkligen ta in det här på allvar och njuter av det lilla livet som rör sig därinne.
Nu har vi gått ut med det offentligt och det känns skönt. Än vet bara 2st på jobbet och jag tycker det är lite roligt att inte säga något utan se hur lång tid det tar innan någon vågar fråga haha. Har ändå gått upp 7kg, och magen spräcker snart skjortan, så de måste ju se något haha. Men snart får jag nog berätta, så jag kan få hjälp med de tyngsta varorna och lyften. Jag känner av vår skatt lite varje dag, vilket lugnar mig otroligt mycket. Nästan skrattretande ibland när hon är riktigt busig och hela jag rycker till.Annars är vi mest bara lyckliga och ska väl börja prata om och titta på allt vi kommer behöva införskaffa framöver. Åh, vad jag längtar ♥

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I fredags stegade vi in i v. 21 och mer än 50% är avklarat.

Bebis:
Barnet är ca 24 cm långt och väger ca 290g i början av veckan och ca 360g vid veckans slut.
Barnet rör sig fritt i fostervattnet och nu kanske du kan känna sparkar långt upp i magen likaväl som ända nere vid blygdbenet (jo, tack. det kickar på för fullt)
Barnets första avföring (mekonium) börjar bildas i tarmen.
Smaklökarna på tungan är färdiga och barnet börjar nu reagera på smärta.

Mami:
Jag ska tydligen kunna känna livmodern nära naveln. Jag vet inte, jag känner mest bara mage tror jag hehe.
Brösten kan börja läcka råmjölk, men det har inte heller hänt.

Jag ska tänka på hur jag lyfter, sitter och ligger. Ja, i helgen hade jag ganska ont i ryggen faktiskt när jag varit igång hela dagarna. Så att berätta på jobbet och få hjälp med det tyngsta vore skönt.
Halsbränna ska också vara vanligt, men inte heller något jag behövt uppleva ännu. Tacksam.


Tankar:
Nu vill jag faktiskt skrika ut min, och vår, lycka till världen, efter att ha varit orolig och rädd så länge.
Att allt var bra på rutinultraljudet var en enorm lättnad, men den största oron släppte någon vecka tidigare då jag började känna av mini.
Ja, mini.. som ni ser är bakgrunden fortfarande rosa, vilket betyder att vår lilla mini är en liten flicka 💓
Så nu kan jag äntligen börja kalla henne för hon.
Dock gör en viss utdragen process att jag inte vill/kan bli offentlig än, men jag hoppas innerligt att det är i sin ordning senast imorgon!
6,5 veckors förhalning känns inte okej i detta läget, och nu går det ju inte dölja det så bra längre.
Det är ett under att ingen på jobbet sagt något.

Annars börjar det gå upp för mig att vi har en del att tänka igenom och fixa framöver. Såsom välja och beställa barnvagn, ta tag i bilbyte och läsa på om allt annat vi kommer behöva.
Pappan har redan börjat spackla i barnrummet, men jag sa att vi julpyntar och firar jul först, sen inreder vi barnrum.
Men det är kul att han vill göra fint till henne (även om hon kommer bo i vårt rum första tiden), och i söndags fick han faktiskt en liten farsdag-present, även om hon inte kommit ut än.
Det känns lite sorgligt att vi inte får se henne mer nu, förrens det är dags för henne att titta ut, men det kanske bara gör att man längtar extra mycket. Jag är så nyfiken på hur hon ser ut.

Lilla skatt, vi längtar efter dig ❤

Likes

Comments

View tracker

Jippie!
Vår lilla skatt mådde bra i tisdags!
H*n låg inte lika bra som på KUBet utan låg mycket inåt, så vi fick inte se profilen lika fint som sist, men vilken oerhörd lättnad och glädje att se det lilla hjärtat picka på ❤

Barnmorskan gick igenom allt hon skulle och visade oss både hjärnhalvor, njurar, lever, hjärtat med båda kamrar och klaffar, kroppspulsådern och mycket mer. Så fascinerande att de kan se allt det där. Jag sa mest mm, jaa, och jaha utan att egentligen se det hon såg hehe.
Men allt såg bra ut, h*n hade vuxit som h*n skulle, proportionerna var fina och BM lyckades bocka av allt hon skulle på sin lista.
Mini var ganska lugn när vi var där, men sträckte lite på sig och la båda armarna över huvudet vid ett tillfälle.
Lilla hjärta.
Moderkakan låg i bakkant, men inte i vägen, så det var också skönt.
Förmodligen är att föda barn livets största smärta, men jag vill ändå uppleva det. Man vet ju aldrig, det kan bli snitt ändå, men det blir inget planerat snitt i nuläget iaf.
Säkert därför jag känner så "tidigt med", för att moderkakan inte ligger i framkant och dämpar sparkarna.
Det är så skönt nu när jag känner av skrutten lite varje dag.


Vi fick även veta könet.
Vad tror ni det blev?
Det avslöjar jag på nästa veckobild :D


Likes

Comments

Hej!

Nu är dagen här. Tänk att vi om 9-10 timmar vet vad det är för filur som gömmer sig därinne.
Känns nästan lite läskigt. Lite som att jag inte vill veta, för att det är mest spännande.
Pappan har velat titta från första graviditeten, men jag får bestämma.
Och jag har nog (tyvärr) lite för mycket planeringshjärna för att vänta.
Vill inreda, kalla den han eller hon och kanske köpa ett plagg eller två, även om jag inte tänker gå bananaz.
Men vill liksom skapa en så stor relation som möjligt till vår lilla mini.

Jag hoppas h*n gör som vanligt på eftermiddagen och busar loss lite när vi kommer dit, så jag får se vad det är h*n gör när det petar och bubblar i magen.
Fick det på film i helgen med förresten, om jag inte redan berättat det?
Så knasigt!

Men så oerhört, oerhört spännande.

Snart ses vi en liten stund älskling ❤

Likes

Comments

Hoppsan, hejsan, nu är vi redan och äntligen halvvägs.

Bebis:
Barnet är nu ca 22 cm och väger ca 225g i början och veckan och ca 280 gram vid veckans slut.
Barnet växer snabbt och utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt kommer nu.
Är det en flicka finns det redan ca två miljoner ägganlag i äggstockarna.
På huden finns ett vitt fett som skyddar den känsliga huden mot påverkan av fostervattnet. En del barn har kvar en del av detta fettlager när de föds.
Fram till halva graviditeten växer de flesta barn likvärdigt, men nu börjar de individuella skillnaderna i genetiken gör sig gällande - en del kommer bli långa och smala och en del lite kortare och "knubbiga".

Mami:
Halvvägs alltså och många känner av de första rörelserna (ja, jippi!).
De beskrivs som fladder eller kurrande, men jag skulle säga, petningar eller bubbel mer. Det brukar liksom "trycka till" på ett ställe en eller flera gånger, och sedan på något annat. Känner liksom inte av "fladdret" då del rör sig emellan.
De regelrätta sparkarna kommer när barnet blivit lite större.
Har även gått upp ca 6kg redan hehe ooops, så snart är jag över 60 kg.


Tankar:
Är så lycklig och lättad att jag har börjat känna av mini.
Lite på gott och ont kanske, då jag hittills känt något varje dag den senaste veckan, och liksom väntar på det om jag inte känt något, även om jag vet att man kanske inte känner varje dag såhär "tidigt".
Men - jag har ett aktivt jobb, så om jag lägger mig i soffan en stund när jag kommit hem brukar det peta till, men om inte, så ofta på kvällen när vi satt oss efter middagen.
En dag kändes hen så busig att jag la mig i knät på pappan och tog hans hand och la på magen, och då fick även han känna på en liten buff.
Det var härligt.
Men han brukar inte vilja känna så mycket. "Stör den inte, låt den va" säger han när jag alltid ligger med handen på magen när den busar därinne.
Jag tror inte jag stör, jag boundar ju :)
Har även börjat få en del sammandragningar. Oftast på mornarna när jag ligger kvar i sängen, alt kommit till jobbet.
Tror inte det är något konstigt men ska passa på att fråga BM på tisdag.
Då får vi ju även veta om det är en tjej eller kille, så kanske är detta sista veckoinlägget med rosa bakgrund hehe.
Det spelar som sagt ingen roll över huvudtaget, men jag har alltid tänkt att jag ska ha en liten dotter och allt jag tänker gällande det här tänker jag tjejigt.
Men jag börjar tro mer och mer att det är en kille.
Snart får vi veta som sagt, och är det en liten grabb börjar den stora jakten på ett namn.
Är det en tjej har som sagt redan det mesta klart i huvudet, även namn, men killnamn är så mycket svårare.

Åh, det är en så spännande vecka som kommer och mest längtar jag efter att få se vår lilla älskling igen ❤








Likes

Comments

Sitter och läser bloggar efter en arbetsdag och känner hur det börjar bubbla så smått nere i magen.
Lägger handen på och efter en stund får jag en rejäl bubbla (spark?) tillbaka.
Undrar vad h*n gör därinne, lille karabaten.
Kullerbyttor och snurrar runt för fullt kanske 😄

En vecka kvar till RUL idag ❤

Likes

Comments

Vecka 19, 18+2.
46% av graviditeten har passerat.
Jösses, snart halvvägs!

Bebis:
Barnet är nu ca 20 cm långt mellan huvud och fot och väger runt 200g.
Mjölktänderna är färdigbildade men syns inte än.
Viss forskning tyder på att barnet kan höra din röst.
Nu är armar och ben i rätt proportion till varandra och resten av kroppen.


Mami:
Det står att hår och naglar kan reagera positivt på den snabbare ämnesomsättningen och ökande blodmängden i kroppen. Inget jag märkt än, håret växer lika sakta som vanligt.
Man kan få fläckar i ansiktet står det, men det har jag tack och lov inte heller fått.

Tankar:
Det står inte mycket mer om denna veckan, men det känns som att det smällt till lite grann.
Från min oro över att det inte synts och känts något tycker jag mig nu ha en ordentlig bula när jag slappnar av, vilket jag av bekvämlighetsskäl gör typ jämt, förutom på jobbet där ingen vet än.
Det här med att magen hårdnar (sammandragningar?) fortsätter komma, men det är oftast när jag är ledig och ligger kvar i sängen på morgonen. (Eller så märker jag inte av det de andra dagarna)
Jag inbillar mig även att jag har börjat känna mini.
Jag skulle inte säga fladder, som de flesta beskriver det som, utan mer som att någon petar på mig inifrån.
Det är ofta några "pet" på samma ställe, och sen inget, eller på något annat ställe en stund efter, och det är inte när jag känt mig gasig, därför börjar jag fundera på om det faktiskt är bebisen.
Det kommer oftast när jag lagt mig i soffan/sängen på em/kvällen, efter en jobbdag och allt annat man gör.
För någon kväll sedan "petade" det tre gånger på samma ställe, och då la jag handen på magen och fick ett litet pet till.
Tänk vad häftigt om jag faktiskt känner krabaten och den hälsade på mig 😍
Längtar så tills det är en del av dagarna, och även pappan känner det.
Ang. mitt depp så höll det i sig i tre dagar ungefär, men nu mår jag mycket bättre.
Tror det är allt jag precis skrivit om som bidragit. Blir så lycklig varje gång magen hårdnar eller det petar där inne.
Köpte en våg i veckan också, och har redan gått upp 5-6 kg. Ooops hehe.
Inte konstigt alla kläder känns äckligt tajta.
Jag har gått upp ca 6 kg från min normalvikt, men tror kanske jag vägde 1-2 kg mer när jag blev gravid nu, så tätt efter missfallet (hade nog gått upp lite redan under den graviditeten) samt att vi hade semester plus-veckan.
Det känns himla ovant att väga "så mycket", men jag blir mest glad över att både vikt och midjemått ökar, då borde ju allt stå rätt till.

De ringde även från ultraljudsmottagningen idag och behövde flytta vår tid, så nu blev det två dagar tidigare än vad som var inbokat.
Längtar så jag spricker, och då är det i princip bara en vecka kvar. ❤

Likes

Comments

Hej.
Idag är det "bara" två veckor kvar till RUL. Äntligen kanske det kan kännas som att det kommer gå snabbt, även om dagarna masar sig fram. Vi är snart där.

Har varit väldigt nere denna veckan.
Har mest velat vara för mig själv, stirrat ut i tomma intet och bara velat gråta.
Vilket jag gjorde härom kvällen. I två timmar, innan jag somnade av utmattning.
Men den tunga, ångestkänslan var ändå kvar morgonen efter.
Idag känns det lite bättre, men är ändå mer låg än uppåt.

Det tar som sagt lite på psyket att oroa sig så mycket. Träffade även några vänner i veckan, och kände mig liksom utanför. Jag gör det ibland. Varje gång jag ska prata blir jag avbruten och jag känner liksom inte att jag passar in.
Jag älskar dom otroligt mycket och 95% av gångerna vi ses känner jag inte alls så. Men ibland.
Och just nu känns det inte riktigt som att någon förstår mig. För det har gått bra för alla andra, så även om de är väldigt förstående, så känner jag inte att dom faktiskt förstår hur jag känner mig.

Det är även ganska "dött" på hemmafronten, vilket säkert gör sitt.
Måste prata med honom idag.

Vi båda är oroliga och väntar på RUL, men nu behöver jag att han klappar på magen ibland. Kanske pratar med bebis lite, eftersom den kan uppfatta ljud nu, och att vi tillsammans försöker börja prata och planera lite mer.

Så skönt att kunna skriva av sig lite här iaf, även om ingen läser.

Nu ska jag surfa runt efter lite mammakläder, det börjar bli trångt i mina vanliga och tightare än vanligt känns inte särskilt bekvämt.
Har trots allt gått upp 5kg, så annat vore ju konstigt.

Likes

Comments

Hej vecka 18!

Bebis:
Är nu ca 18 cm från huvud till fot och väger ca 125g i början av veckan och ca 160g vid veckans slut.
Det är en enormt aktiv period för mini och h*n sparkar, gör grimaser, slår kullerbyttor och vrider sig.
Bebis unika fingeravtryck börjar framträda.

Mami:
Pendlar som vanligt mellan glädje och oro och även om jag blev lugnare efter att magen blev sådär hård och sned i måndags så följde några dagar av oro.
Jag tycker ju inte jag får någon mage. Är mest lönnfet runt om, men har liksom inget put och tycker på mornarna att jag är nästan som vanligt.
Men igår var mamma här, och hon som inte ser mig jätteofta tyckte verkligen att det hade börjat synas.Det sa även en vän, som känner mig väl och vet hur jag "brukar" se ut.
Magen blev även hård både igår morse och imorse och imorse misstänkte jag att jag kände av bebis.
Hade legat vaken en stund på sidan och kollat på telefonen och sen när jag vred mig tyckte jag att det fladdrade till på vänstersidan, som legat nedåt.
Det går givetvis inte avgöra vad det var, men det kändes verkligen som ett fladder.
Låg och klappade på magen en stund medans den var hård, och igårmorse fick även pappan känna på hårdnaden.
Då putade verkligen magen uppåt fast jag låg på rygg.
Har tänt till snabbt denna veckan också och blivit både arg och ledsen på en sekund och egentligen utan anledning.
Hormoner I guess hehe..


Tankar:
Försöker verkligen vara glad och inte orolig, men det är svårt.
Jag är inte alls en orolig person annars så det tar rätt mycket på psyket att oroa sig hela tiden.
Gissar att det aldrig kommer gå över från och med nu. Men jag tänker att det blir lättare när mini är ute och man iaf ser henne/honom.
På tal om kön så vet vi ju inte det än, men när jag tänker bebis så tänker jag tjej. Jag har både namn och inredning så gott som klart om det blir en tjej, men börjar få känslan av att det är en pojk.
Det går givetvis bra med vad som, men jag har nog alltid önskat mig en liten tjej.
Får även för mig att det är en pojk eftersom jag inte fått put-mage, utan mer rund mage uppåt och runt om. Men vad vet jag hehe.
Ska bli spännande att se vad det är.
Vi kommer nog ta reda på kön på nästa UL. Jag behöver nog tid att ställa om hjärnan om det är en pojk, och har inte ett enda pojknamn i huvudet. Så mycket svårare!

Hur som helst så längtar vi efter RUL så vi får se vår lilla skatt igen, och efter det kanske vi börjar så smått med barnrummet.
Vi älskar dig redan så mycket lilla älskling ❤


Likes

Comments

​Imorse blev jag rädd. 
Sen glad.
Jag vaknade och kände på magen, som var alldeles spänd och hård. 
Tände lampan och drog av täcket och tittade ner.
Hård, putande och alldeles sned.
Vad nu..? Tänkte jag.
Googlade och läste att det hade hänt väldigt många, och även den här tiden, i v 17.
De skrev att ofta när de vaknade eller hade legat länge på en sida och sen la sig på rygg så var liksom magen kvar på den sidan som legat nedåt.
Jag gick upp och kissade, och då var magen mycket längre ner istället.
Sen blev den "normal".

En väldigt obehaglig känsla först, men sen blev jag så lättad och tänkte att bebisen lever och mår bra och bara följde tyngdlagen typ.
Ska testa att ligga på ena sidan länge senare idag, eller nästa morgon när jag är ledig, om det nu syns lättare på morgonen.​

Snart börjar nog allt häftigt när man märker av den lilla/e allt mer. Jag längtar så.
Älskade lilla skrutt ❤




Likes

Comments